Guinness

Att det ska vara så himla svårt att bete sig rätt när man åker kollektivt. Man kommer väldigt långt med vanligt sunt förnuft. Men det verkar vara en bristvara idag.

Det finns ju en del oskrivna regler att följa. Kommer att räkna upp en del som jag kommer på så här på rak arm. Helt i oberoende ordning. Så bara för att en viss regel står sist betyder det för den sakens skull inte att den är minst viktig.

Vad gäller rulltrapporna:
En (1) enkel regel som många tycker är svår; Stå till höger. Gå till vänster.

Inom den spårbundna trafikens väggar gäller:
Ja, eftersom all spårbunden trafik fortfarande har vänstertrafik så gäller det även trafikanterna. Man håller vänstertrafik. Inte höger-, mitten eller den allmänna kaostrafiken.

Om man är ett större sällskap som går lite långsamt så ser man till att inte blockera hela gången för alla bakomvarande trafikanter.

Tvärstanna inte mitt i en gång. Har man tur lyckas den bakomvarande tvärnita. Har man inte tur så får man personen bakom i ryggen. Måste man nödvändigtvis stanna; Gå åt sidan.

Möter du någon du känner så stanna inte och börja prata där. Gå åt sidan.

Gå inte långsamt i bredd nedför trappor. Gå på rad så att bakomvarande, stressade, personer kan springa om. Det är mer stressande för alla parter att blockera hela trappan i långsam takt.

Bara för att skylten visar att ditt tåg går om fem minuter så betyder det inte att allas tåg går om fem minuter. Andras tåg kanske kommer om en minut, eller så står det redan inne. Så tvärnita inte när du har kommit ut på perrongen så att bakomvarande tvingas göra samma sak. Bakomvarande kanske vill med tåget som står inne och därför har den hög fart.

Stå längs sidorna av tåget när det stannat och låt alla som ska gå av få gå av i lugn och ro innan du kliver på. Blockera inte utgången eller träng dig in innan de som ska av gått av. Här är pendeln en mardröm då folk står mitt framför dörrarna och tränger sig på innan alla har gått av. Tyvärr har detta börjat sprida sig till tunnelbanan.

När du är på tåget:
Bestäm dig redan innan du går på tåget åt vilket håll du ska gå när du kommit in. Stanna inte precis innanför dörrarna på tåget för att se var det finns flest lediga platser.

Det är helt ok att sitta med fötterna på sätet mittemot dig OM du har tagit av dig skorna eller har en tidning under fötterna. Var dock beredd på att ta ner fötterna om någon vill sitta där.

Det är även helt ok att låta handväskan få en egen sittplats. Bara du tar bort den om någon vill sitta där. Väskan mår inte dåligt av att sitta i ditt knä eller på golvet.

Håll koll på din lilla gullplutt. Oavsett om denna är en fyrfota vän eller ett barn. Alla uppskattar inte att bli sniffade eller sparkade på. Personligen föredrar jag en sniffning framför en sparkning.

Prata gärna i mobil. Men tänk på att inte prata för högt. Alla vill inte veta dina privata saker. Sedan är vitsen med telefon att man kan prata med någon i Kina utan att behöva skrika. Det hörs ändå i andra änden. Och snälla: gräla inte över telefonen! Ta det när ni träffas istället

Vad gäller bussåkandet så kan jag inte säga så mycket eftersom jag inte åker så mycket buss. Men viktigt är att man köar för att komma in i bussen. Man tränger sig inte först i kön.

Om man inte bor i den här stan så borde man kunna lista sig fram till dessa saker genom att observera, men tyvärr är det alltför många stadsbor som inte kan eller inte bryr sig om dessa regler. Det sunda förnuftet har inga större framgångar i större städer tyvärr.

Det finns säkert en hel del regler jag har glömt, men kommer man ihåg dessa så kommer man långt och fler trivs i trafiken.

Ja, vad ska man säga om gårdagskvällen... Underbar!

Först åt vi en gemensam middag på Happy India som ligger på Sankt Paulsgatan. Åhhh... Deras mat var underbar. Vi provsmakade av varandra och en i gänget beställde en kycklingrätt med granatäpplesås och den var helt underbar. Fick även smaka av en persons (min närmsta chefs) efterrätt då hon inte orkade allt. Det var gott det med. Vaniljglass, varm banan och andra saker.

Det var några där som retades med mig. Precis när vi skulle åka iväg från jobbet så såg jag att Pauls taxi kom. Så jag sprang in och sa till en av ekonomitjejerna som var på väg upp till plan två att säga till honom att taxin hade kommit. Sedan sprang jag ut till "min" bil och så åkte vi två iväg.

Fyra personer var kvar när Paul kom utspringande, men de hade inte sett mig komma utspringande en minut tidigare. Så när vi satt på restaurangen så retade de mig lite. Att de hade sett när Paul kom utspringande till sin taxi och hans rock putade oroväckande. Jag sa då att man måste ju göra ett gott intryck på våra långväga kollegor... De frågade mig vid flera tillfällen om jag kunde göra en "Paul" igen så att de fick se hur det gick till. De hotade att lägga ut det på intranätet också. ;-)

Vi var där från halv sex till tjugo i åtta. Sedan tog vi en lugn promenad till Rival. Det tog nog hela tre minuter. ;-)

Rival var ett trevligt ställe. Hade inte varit där förut.

Vad ska jag säga om föreställningen? Ja, den var brutal, sjuk, annorlunda och så rolig. Det går inte att förklara vad det var, man måste se den. Fick nästan Lars Bethke på mig på slutet. Det du! ;-)

Fick sedan skjuts hela vägen hem så jag var hemma kvart över tio.

Fick ett telefonsamtal nu på morgonen av min mor och när hon hade frågat det hon skulle fråga mig så säger hon: "Och hörru du. Du har inte skrivit i din blogg på ett bra tag. Här har jag gått in och kollat varannan dag." Så...

Nu hoppas jag att du blir nöjd och att du läser det här, för annars... ;-P

Vad har hänt under den här en och en halv vecka som jag inte har skrivit något. Egentligen inte så himla mycket. Det jag kan säga är att dag två med mina nya snygga stövlar var inte lika roligt. Leden mellan foten och stortån var inte så rolig alls. Fan vad ont det gjorde dag två.

Torsdagen och fredagen var jävligt röriga. Vi hade besök av våra nya ägare, Antalis, samt höjdarna från de olika nordiska Map-kontoren. På fredagen var det tur att jag var på plats så tidigt som jag var. De hade inte plockat undan efter sig i konferensrummen när de hade gått på torsdagskvällen. Så det såg inte bra ut om man säger så.

Så istället för att sätta mig och fika på morgonen så började jag röja upp. När klockan var 07:45 så kom en annan kollega som jobbar på inköp och hjälpte till. När jag stod ensam och fnipplade lite i köket så kom vår vd in och frågade om jag hade tagit över och nu var den som hjälpte till med besöket. (Det var min lite annorlunda kollega som hade tagit på sig att hjälpa till dessa två dagar, men hon var som vanligt inte på plats.) Jag svarade att jag inte hade det, men att jag tyckte att det inte såg så bra ut och att jag var ju ändå i tid så jag kunde lika gärna röja istället för att fika.

Hon som hjälpte mig såg att en av mina växelkollegor kom in tio i åtta och frågade om inte hon skulle kunna avlösa mig så att jag kunde få byta om och sedan sätta mig i växeln. Den här kollegansvarade då: "Nä. Jag börjar inte jobba förrän 08:25." Kan säga att inköpstjejen blev sur på henne. Vare sig hon eller jag hade egentligen heller börjat jobba. Men vi gjorde det ändå. Inköpstjejen berättade det på en gång för mig och jag kände väl själv att det är lite småaktigt att inte hjälpa till. Jag började jobba en halvtimme innan jag börjar jobba och det gjorde även inköpstjejen. Och jag kan säga att det var tur att konferensrummen var utröjda och städade. Tio i åtta kom de två fransmännen hit. Mötet skulle inte vara förrän klockan nio, men de ville förbereda lite.

Det var väl det som är mest värt att berätta om som hände förra veckan.

Den här veckan då? Ja lite mer har väl hänt. I tisdags var det ju semmeldagen. I måndags så kom jag på att det var det och tog på mig att beställa. Jag visste ganska säkert att vår vd skulle tillåta det, men för gestens skull så haffade jag honom när han kom gående förbi receptionen. Först svarade han (på skoj) att vi inte skulle ha semlor, det var för dyrt och för onyttigt. Men jag tror jag ligger en hel del på plus hos honom då jag visar initiativförmåga och flexibilitet. Dels för det som hände på fredagen och dels för att jag tog tag i det där med semlorna.

Samma dag så kom en av engelsmännen in till oss i receptionen och skulle fråga om jag kunde beställa en taxi åt honom till fyra. Jag kan bryta lite mot mina regler här och faktiskt nämna honom (och även den andra) vid namn då de ändå inte känner några här utanför den här byggnaden och de kan inte läsa svenska heller. Den här engelsmannen heter Paul.

Paul tittade på mina naglar som låg på datormusen och sa: "What colours are your nails?" Jag visste att han såg det, men ville skoja lite så jag svarade: "Purple and blue." Naglarna är målade varannan blå, varannan lila. Han frågade då: "Is there a symbolic meaning with it?" Då blev jag en fågelholk i ansiktet och svarade att det inte var det. Sedan såg han min ormring på höger långfinger: "Oh, and you have a snake ring too..."

Sedan kom tisdagen och vi fick semlor. Jag tänkte att jag kunde säga till våra två engelsmän vi har här sedan en tid tillbaka att de skulle ta varsin semla. Men jag visste ju inte vad semla heter på engelska så jag tog tillfället i akt att fråga den ena av dem. När jag sa till Paul att han fick ta en semla så hade jag ju inget ord för det så jag viftade bara med handen mot bordet. Han sa att han redan hade ätit en och att han tyckte att den var god, men mäktig att äta. Halva storleken hade räckt.

Så frågade jag honom om det fanns ett engelskt ord för det och han sa (på skoj): "Cake." Sedan lade han till: "We have somthing similar to that and we call it 'cream doughnut'. But we have jam in it instead of that other stuff." Så svaret är att de inte har ett ord för semla och de verkar inte ha det för mandelmassa heller.

Tidigare den här dagen hade jag fått ett mail från min morbror och i det var det bilder på en gammal tant som var tatuerad över - i princip - hela kroppen och hade piercingar i båda bröstvårtorna och ett antal mellan benen och dagen i ära så hade hon smala kedjor som hängde mellan benen.

Vad har det med saken att göra, tänker du väl nu. Jo, det började med strax innan jag skulle gå för dagen. När jag jobbar så har jag en långärmad, vit skjorta. Sedan byter jag tillbaka till civila kläder och i tisdags var det en kortärmad svart top och över det har jag en svart jeansskjorta. När jag hade fått på mig toppen så gick jag som alltid till min plats och lade skjortan och jackan på stolen. Precis då så gick Paul förbi och såg min tatuering. Hans reaktion blev: "Oh my... You have a snake tattoo." Det var ingen negativ klang i hans röst, bara en förvånad.

Så frågade han lite om det (precis som alla brukar göra). Om det gjorde ont, hur lång tid det tog och varför just en orm, om jag väcker uppmärksamhet när den syns. Jag berättade att jag var uppväxt med en orm, en kungsboa (Boa Constrictor säger man på engelska). Många vet ju inte så mycket om ormar så jag sa att hon blev lite drygt tre meter och han svarade: "Yeah, I know. They are big snakes." Så lite koll på ormar hade han.

När vi står där och pratar kommer den andra engelsmannen, Nigel, och hämtar lite te. Paul säger då: "Nigel also has a tattoo. On his bum." Nigel bara tittade på honom. Så sa Paul: "He has a football tattoed on it. No wait... That is his bum!" Nu kunde ingen av oss hålla oss för skratt längre.

När vi pratade om tatueringar så kom jag på mailet jag hade fått. Så jag gjorde en sak. Antingen fick det bära eller brista. Men jag fick för mig att jag har scannat av de här två engelsmännen ganska bra så jag öppnade det mailet och sa till Paul (som var den som stod vid receptionen): "Speaking of tattoos..."

Hans reaktion blev som alla andras (även min egen) reaktion. Hakan faller ner och man tror inte sina ögon. När han hade sett alla bilder så ropade han efter sin landsman: "Nigel. Nigel. We've found a date for you." Nigel kom utlufsandes till oss och hans rekation var som alla andra.

Nigel frågade (på skoj) vad jag var för någon typ egentligen. Jag svarade: "Me? I got this sent to me. I'm a very innocent person." Han tittade då på mig och sa: "Could you at least blush when you say that." Jag tog då och gnuggade mina kinder ett par sekunder och frågade sedan: "Better?" Båda bara skrattade åt mig då och gick och jobbade.

Jag trivs jättebra med de här två herrarna och tycker att det är kul med lite annat folk i huset. Pratade med en kollega på ekonomin igår på lunchen och hon kunde bara svara på hur länge Paul ska vara kvar här. Personligen (själviskt) så vill jag ha kvar de här två för gott, men det måste vara jobbigt för de båda att vara här fyra, fem dagar i veckan och bara träffa sin familj på helgerna. Sedan berättade hon att Pauls fru tydligen var sjuk och deras hus var i kaos. Egentligen har han inte tid att vara här.

Igår när jag satt och jobbade så får jag ett mail från tjejen på Dagab. Hon frågade om det var ok om hon kom förbi och sa hej. Jag skickade tillbaka att det var klart att det var det. Så en halvtimme senare så kom hon hit. Egentligen var det hennes promenaddag. Hon brukar vara ute och ta en entimmes rask promenad tre dagar i veckan, men just igår så lockade inte vädret. Därav frågan.

Hon kom och det första hon gjorde var att gå till en spegel då hon inte har vattenfast mascara. Sedan hämtade vi kaffe till henne och mig och så satte vi oss ner innanför receptionen då vi bara (med mig) för tillfället var två i växeln. Vi satt och snackade skit i någonstans mellan en trekvart och en timme. Hon märkte även att vi hade mycket mer att göra än vad de har.

Hon sa även (efter att jag sa att jag tyckte att det var trevligt att hon kom och hälsade på) att egentligen borde det inte vara hon som kommer på besök, utan hennes kollega. Jag sa inget till henne, men i torsdags så fick jag ju tillbaka den sista Vännerboxen och frågade då honom när jag kunde förvänta mig att se honom här. Jag har fortfarande inte fått något svar på det. Ska dit på fredag, men jag kommer att "glömma" boxen här på jobbet.

Jag tror att "problemet" för honom är att jag är av motsatt kön och att han är rädd för att hans fru ska få veta att han är och besöker en tjej på ett annat företag. Men med tanke på att han har lovat vid flera tillfällen att komma och se hur vi har det så kommer jag att fortsätta att fråga honom lite då och då. Om han inte vill komma (vågar komma) och hälsa på för att se hur det ser ut så får han ta mig fan säga det. Han är ändå en vuxen människa.

Idag ska den avdelningen jag numer tillhör ut och äta på en indisk restaurang och sedan ska vi gå på "Slapstick". Det är en föreställning med Morgan Alling, Lars Bethke och Dan Andersson. Det kommer att bli "brutalunderhållning" på Rival. Lite kul var det att läsa lite om det i dagens City. Det kommer bara att bli tre föreställningar. Idag, imorgon och på tisdag.

Så, det var väl det jag hade att "berätta" än så länge. Så jag hoppas att mammsen är nöjd nu...