Varför?
Ja, här kommer lite diverse saker nu.
Hur gick det på bröllopet i lördags?
Jo, tack. Det gick jättebra. Det var jättefint och festen efteråt var jättetrevlig. Jag kan säga att jag ljuger inte om jag säger att det var vi från u2.se-gänget som fick festen att leva upp och vi körde vår alldeles egna variant av brudvalsen. Vi drog upp brudparet på golvet, drog igång ABBA:s Dancing Queen och så ställde vi oss i en ring kring paret och höll varandra i händerna och så ''dansade'' vi runt brudparet som fick dansa i mitten.
Här är en bild på paret och brudnäbbarna utanför Bromma kyrka
.
Annars har inget speciellt hänt förutom en sak som jag inte hade planerat, men ibland så händer det.
Jag följer en amerikansk serie som heter True Blood. Det är en vampyrserie som är helt underbart bra och den började visas på SVT1 igår. Men jag laddar ner avsnitten allt eftersom de visas i USA så jag är själv inne på säsong två, avsnitt 10. I den serien så finns det en lång, blond 1000-årig vikingavampyr vid namn Eric Northman och den här karaktären spelas av en lång, blond svensk vid namn Alexander Skarsgård.
Alex (som jag förövrigt delade gymnasium med 1994-1995 så jag har sett honom på riktigt många gånger) är en snygg man och det har jag aldrig förnekat. Men jag har aldrig varit 'förtjust' i honom ändå. Men nu har den jäveln smugit sig på mig och efter avsnitt 9 (s2) så kunde jag inte motstå honom längre. Och han är helt klart en lysande skådis. Han har nog omedvetet tagit med sig mycket från sin pappa (som även han är en snygg man).
Det värsta är ju att: I don't do blondes! Men ingen regel utan undantag. Och han är egentligen inte blond blond. (Alla ursäkter är bra utom de dåliga.)
Hur gick det på bröllopet i lördags?
Jo, tack. Det gick jättebra. Det var jättefint och festen efteråt var jättetrevlig. Jag kan säga att jag ljuger inte om jag säger att det var vi från u2.se-gänget som fick festen att leva upp och vi körde vår alldeles egna variant av brudvalsen. Vi drog upp brudparet på golvet, drog igång ABBA:s Dancing Queen och så ställde vi oss i en ring kring paret och höll varandra i händerna och så ''dansade'' vi runt brudparet som fick dansa i mitten.
Här är en bild på paret och brudnäbbarna utanför Bromma kyrka
.
Annars har inget speciellt hänt förutom en sak som jag inte hade planerat, men ibland så händer det.
Jag följer en amerikansk serie som heter True Blood. Det är en vampyrserie som är helt underbart bra och den började visas på SVT1 igår. Men jag laddar ner avsnitten allt eftersom de visas i USA så jag är själv inne på säsong två, avsnitt 10. I den serien så finns det en lång, blond 1000-årig vikingavampyr vid namn Eric Northman och den här karaktären spelas av en lång, blond svensk vid namn Alexander Skarsgård.
Alex (som jag förövrigt delade gymnasium med 1994-1995 så jag har sett honom på riktigt många gånger) är en snygg man och det har jag aldrig förnekat. Men jag har aldrig varit 'förtjust' i honom ändå. Men nu har den jäveln smugit sig på mig och efter avsnitt 9 (s2) så kunde jag inte motstå honom längre. Och han är helt klart en lysande skådis. Han har nog omedvetet tagit med sig mycket från sin pappa (som även han är en snygg man).
Det värsta är ju att: I don't do blondes! Men ingen regel utan undantag. Och han är egentligen inte blond blond. (Alla ursäkter är bra utom de dåliga.)
Bröllop...
...imorgon.
Det ska bli kul att gå på ett sådant. Det enda bröllopet jag har varit på är mina föräldrars och då var jag tio år gammal.
I onsdags när jag hade gått och lagt mig och lade min högerarm på täcket (somnar oftast på rygg) så kände jag hur det brände till som en brännässla på underarmen och rent reflexmässigt så gnuggar man på stället. Jag tände lampan på sängbordet och kollade, men det syntes inget på armen och jag somnade gott.
I torsdags morse så syntes det ingenting, men i går eftermiddag så såg jag som två små kliande röda bulor på underarmen och i morse så såg det ännu värre ut. Vet inte hur bra det syns på bilden.
Men det är tre hyfsat stora bett och en liten röd prick. Runt de som syntes igår så har det blivit en rodnad så jag vet vad jag har att se fram emot runt det uppe vid tummen. Och det kliar!!!
Det var nog en väldigt irriterad liten insekt som inte gillade att få min arm på sig i onsdags kväll.
Typiskt att något sådant här ska drabba en när man inte vill ha massa konstiga utslag nu när jag ska på bröllop imorgon.
Det ska bli kul att gå på ett sådant. Det enda bröllopet jag har varit på är mina föräldrars och då var jag tio år gammal.
I onsdags när jag hade gått och lagt mig och lade min högerarm på täcket (somnar oftast på rygg) så kände jag hur det brände till som en brännässla på underarmen och rent reflexmässigt så gnuggar man på stället. Jag tände lampan på sängbordet och kollade, men det syntes inget på armen och jag somnade gott.
I torsdags morse så syntes det ingenting, men i går eftermiddag så såg jag som två små kliande röda bulor på underarmen och i morse så såg det ännu värre ut. Vet inte hur bra det syns på bilden.
Men det är tre hyfsat stora bett och en liten röd prick. Runt de som syntes igår så har det blivit en rodnad så jag vet vad jag har att se fram emot runt det uppe vid tummen. Och det kliar!!!
Det var nog en väldigt irriterad liten insekt som inte gillade att få min arm på sig i onsdags kväll.
Typiskt att något sådant här ska drabba en när man inte vill ha massa konstiga utslag nu när jag ska på bröllop imorgon.
Några bilder från konserterna
Som framgår av bilderna så är det inte jag som har tagit dessa. Hade inte med mig en kamera för jag ville inte ta kort då man förlorar så mycket av upplevelsen då. Så det slutade med att jag försökte ta kort med min mobilkamera och de bilderna är allt emellan jättedåliga till urdåliga så de vill jag inte ens publicera.
Två bilder på scenen. Det är svårt att verkligen fatta hur stor den var, men den var verkligen gigantisk.
Två bilder på scenen 'in action'.
Från fredagens konsert (31/7).
1.
2. 
3. 
4. 
5.
6. 
7. 
8. 
1. Bono & Edge, 2. Adam, 3. Hela bandet: Bono, Edge, Adam, Larry Mullen Jr., 4. Bono & Adam, 5. Bono, 6. Larry Mullen Jr., 7. Scenen, skärmen, 8. Bono
Från lördagens konsert (1/8).
1.
2. 
3. 
4.
5. 
6. 
7. 
8.
1. Adam (rygg), Bono, Edge, 2. Edge & Bono, 3. Bono, 4. Bono, 5. Bono, 6. Edge & Bono, 7, Bono, 8. Bono
Två bilder på scenen. Det är svårt att verkligen fatta hur stor den var, men den var verkligen gigantisk.
Två bilder på scenen 'in action'.
Från fredagens konsert (31/7).
1.
2. 
3. 
4. 
5.
6. 
7. 
8. 
1. Bono & Edge, 2. Adam, 3. Hela bandet: Bono, Edge, Adam, Larry Mullen Jr., 4. Bono & Adam, 5. Bono, 6. Larry Mullen Jr., 7. Scenen, skärmen, 8. Bono
Från lördagens konsert (1/8).
1.
2. 
3. 
4.
5. 
6. 
7. 
8.
1. Adam (rygg), Bono, Edge, 2. Edge & Bono, 3. Bono, 4. Bono, 5. Bono, 6. Edge & Bono, 7, Bono, 8. Bono
En reflektion över helgen
Ja, så har jag då blivit normal igen då efter den här helgens äventyr... eller så normal som jag nu kan tänkas bli i alla fall.
På torsdagen åkte jag ner till Gbg med tåget som gick 14:10 och efter en liten försening på lite drygt tio minuter så var jag framme 17:30 och tog en kort promenad till hotellet. Det regnade lite på vägen ner men när jag klev av så var det uppehåll.
När jag kom fram till hotellet så blev jag incheckad av en jättetrevlig tjej. Hon sa att de hade ordnat så att jag slapp byta rum den 1/8 som jag egentligen skulle ha gjort pga en kompis som ångrade sig och inte ville gå på konserten. Jag skulle sova hos henne efter den andra konserten så därför hade jag bara bokat mitt rum till den 1/8. Men de hade som sagt fixat till det. Hon frågade även om jag skulle gå på konserterna och det skulle jag. Undrar just om det stod U2 i pannan på mig. ;-)
Torsdagskvällen spenderade jag på mitt rum och eftersom jag hade datorn med mig så hade jag lite sysselsättning. Gick och lade mig runt tolv då jag ville vara utvilad inför nästa dag när vi skulle köa och titta på en konsert.
De övriga i gänget kom ner på fredagsförmiddagen (11:20) och de fick sina rum på en gång och jag fick gå och hämta min "Vifta vitt" tröja. En i redaktionen för U2.se kom ju på inför förra konserten på Ullevi (2005) så skulle vi vifta med något vitt för att visa att vi stödjer bandet (och främst Bono) i hans kamp mot svält och fattigdom. I år kände vi att det var för mycket jobb med det hela och struntade i det, men då blev det nästan ett upplopp på forumet hos våra medlemmar så det var några av medlemmarna som tog tag i det hela istället. Vi i redaktionen ordnade bara t-shirts där det stod "Wave white Gothenburg 2009" och på baksidan stod det U2.se.
Vi gick och åt lunch först. Det blev på Hard Rock Café. Några i gänget kände för en Guinness, men det var helt slut. Dålig timing av det stället måste jag säga. Här kommer ett av världens största band på besök och de är från Irland och stället har slut på Guinness. Jag ville inte ha någon alkohol i kroppen alls så jag höll mig till vatten och till det åt jag en jättegod bacon/cheeseburger. Vi gick därifrån ungefär tjugo över två och var framme vid Ullevi för att köa vid halv tre.
Det hade varit uppehåll mer eller mindre hela tiden fram tills dess så jag tog inte med mig regnjackan. Tur i oturen att en i gänget hade med sig ett sittunderlägg i form av en sopsäck, mindre tur var att några andra tyckte att det borde förevigas.
Det här är jag i kön vid Ullevi när klockan är någonstans mellan halv tre och tre.
Insläppet var mycket bättre i år än förra året, även fast det inte var bra. Men i år var det ingen panikkänsla alls och ingen av oss fick några blåmärken vad jag vet. Vi kom in på arenan runt klockan sex och vi satte oss inne i själva fållan (som det kallas). Sedan var det bara att sitta där vi satt och inte röra oss för mycket då det är ett mindre helvete att ta sig in eller ut om man nu måste på toa.
Förbandet Snow Patrol gick på fem över åtta. De var även förband till U2 i Dublin 2005 och jag har varit till London för att se en konsert med dem. De är helt ok, men det kändes inte som att de var med i leken riktigt där på fredagen. Så vi satt halva deras framträdande innan vi ställde oss upp, fast det var med för att sträcka på benen. SP gick av scenen 20:45 och några av oss satte oss igen. När klockan var tjugo över nio så ställde jag mig igen och när klockan var fem över halv tio så kommer det som vi alla har väntat på.
Det jag kan säga om den konserten är att det är den sämsta U2-konsert jag har sett, men det betyder för all del inte att den var dålig. Det kändes mer som att det var en måndag på jobbet för dem. De gör sitt jobb bra och som man ska, men inte mer. U2 har en väldigt hög lägstanivå kan man säga. Förmodligen hade det med att göra att bandet hade landat på Landvetter strax efter klockan 15 samma dag, vädret var inte det bästa och publiken var väl inte riktigt på topp. Mitt betyg för den konserten är 3- (av 5). Min chefs dotter tyckte dock att det var helt underbart och om det är den första konserten med bandet man ser så kan jag förstå att man tycker det.
Efter konserten så kom några av de bofasta i Götet på att vi skulle till en pub som låg på gångavstånd (Halta Lottas Krog hette den). Men det visade sig att det gångavståndet var ganska långt. Det tog oss ungefär en halvtimme att gå dit och när vi kom dit var det knökfullt. i som bodde på samma hotell gav då upp och plankade på spårvagnen och åkte tillbaka till hotellet och satte oss i baren. Jag drack där två cola då jag kände att kroppen skrek efter vätska framför alkohol. Vi gick upp och lade oss klockan två efter att ha bestämt att vi skulle äta frukost klockan nio.
Den natten hade jag bara U2-relaterade drömmar. Kommer ihåg två av dem väligt väl.
Den första drömmen handlade om:
Jag sprang omkring med min kameramobil i högsta hugg och jag jagade Bono för jag ville ha ett kort på honom. Jag hittade honom och tog kortet och när jag gjorde det så blinkade det av någon anledning till en siffra på telefonen (baksidan som var vänd mot honom) och siffran var 1 (One). Han frågade då varför det hände och i drömmen kom jag med det blixtsnabba svaret "Because you are the only one." Då log han brett, tog min hand och pussade på den samtidigt som han hela tiden höll ögonkontakten med mig och då sög det tag rejält i magen på mig.
Undrar vad som skulle ha hänt i drömmen om de som hade rummet ovanför mig inte hade bestämt sig för att ommöblera rummet (eller vad fan de gjorde) klockan 05:20. Tror de höll på i en halvtimme, trekvart med det innan det blev tyst.
Dröm två var inte riktigt lika rolig utan den handlade om att en av de som är i u2.se-gänget hade fått tag i bliljetter till en tredje Ullevi-konsert.
Jag ska villigt erkänna att det inte finns mycket den där mannen (Mr. B) inte skulle kunna få mig att göra. Han är kort (c:a 168 cm) och satt. Dessutom har han åldrats i förtid och ser äldre ut än 49 år. Men han har en charm/utstrålning som är helt oemotstånderlig.
Den andra dagen så vaknade jag upp med en baksmälla trots att jag inte druckit en droppe alkohol och det berodde på vätskebristen. Jag hade druckit alldeles för lite dagen innan och det visste jag också. Men man vill verkligen inte behöva gå och kissa när man väl sitter inne på arenan. När vi ätit frukost och konstaterat att vi höll med Aftonbladets recensent om att betyget för konserten var en trea (3) så gick vi upp till våra rum ett tag. Vi skulle träffas nere i lobbyn klockan tolv igen. Jag hade väl mer eller mindre kommit upp till rummet när min chefs dotter ringde och sa att hon var framme vid hotellet. (Hon fick en biljett av mig till den andra konserten som jag i min tur hade fått från min kompis som ångrade sig, som kompensation för extra utgifter och dottern skulle även sova i mitt rum efter konsert nummer två då jag ändå hade en tom säng + en extra tältsäng på mitt rum.)
Vi gick direkt till Ullevi och satte oss och köade (det var sol den dagen), även denna gången vid det nedre insläppet. Vi satte oss vid halv ett efter att ha köpt lite officiella saker från stånden som stod utspridda lite överallt. Jag köpte en armégrön keps för 250:- och den är så snygg och om man inte vet varifrån den är så vet man inte att det är något speciellt med den. På framsidan ovanför skärmen är det ett likamed-tecken (=) inbroderat i orange. På baksidan står det (inbroderat i orange) U2360°
Insläppet här var väl ok, men inte lika bra som det på fredagen då det var en vakt med mindervärdighetskomplex som styrde och ställde den första halvan. Sedan kom samma person som vi hade på fredagen och han var riktigt bra. Lugn och sansad. Bestämd men trevlig. Den första vakten hade en väldigt otrevlig ton.
Vi kom in klockan sex den här dagen också, men nu ställde vi oss utanför avspärrningen till cat-walken (utanför fållan) så att vi skulle kunna uppleva allt som skedde på skärmarna utan att behöva vrida nacken ur led samt för att kunna ha full koll på alla fyra bandmedlemmar, oavsett var på scenen de var.
Snow Patrol var den här kvällen så mycket mer taggade och så mycket bättre och Gary (sångaren) var betydligt med avslappnad och han skämtade en hel del, något han inte gjorde första kvällen.
Tidsschemat var samma som dagen innan och SP gick på 20:00-20:45 och U2 21:30-23:45.
Den här kvällen var det som att det var ett helt annat band som stod på scenen. Publikkontakten var total. De var på topp den kvällen kan jag säga. Mitt betyg för den här kvällen är 4+ (av 5). För mig finns det inget som slår Ullevi 2005. Den kvällen var verkligen magisk.
Titta på det här klippet från den kvällen: Ullevi 1/8, I Still Haven't Found What I'm Looking For. Allsång på Skansen släng dig i väggen. Så här ska det gå till!
När jag checkade ut från hotellet igår, tio över åtta, så sa hon som checkade ut mig (samma som checkade in mig) att hon var imponerad av alla de som var på konserten (konserterna) orkade gå upp så tidigt.
Jag gick till Centralstationen och köpte AB, GT och GP. AB gav spelningen 4/5, GT gav 5/5 och GP gav 5/5.
Frukost ingick på tåget, men vi fick snällt vänta till strax efter Alingsås då det var fel på tågets korglutningssystem och det gjorde så att det krängde väldigt mycket. Men det fixade sig snabbt i Alingsås och vi kunde fortsätta utan förseningar och vi fick vår frukost. Efter det satte jag mig tillbaka och lyssnade på musik. Det första jag lyssnade på var Achtung Baby. Satt och blundade under hela albumet och hörde alla låtar, men hamnade nog som i en slags trans för helt plötsligt var vi i Katrineholm. (Göteborg, Alingsås, Falköping, Skövde, Hallsberg, Katrineholm, Södertälje Syd, Stockholm C) Jag vet inte om tåget stannade vid de stationerna mellan Alingsås och Katrineholm eller inte.
Jag var sedan hemma strax innan klockan ett (tåget lämnade Gbg C kl. 08:42) så det tog mig lite drygt fyra timmar från port till port. Och jag gick ju från hotellet en halvtimme innan tåget avgick trots att det bara tar högst tre minuter att gå den sträckan.
Kom hem och var trött, men så lycklig. Satte igång tvättmaskinen vid fyra och sedan tog jag ett varmt bad vid halv fem. Det var nog inte så smart. Jag säckade ihop totalt och klockan fem så bestämde jag mig för att vila ögonen lite. Nästa gång jag tittade på klockan så var hon nästan 22. Jag gick upp då och sedan gick jag och lade mig ett, halv två och sedan sov jag till halv nio. Jag får lite känslan av att jag behövde sova, att kroppen behövde vila ut. Det är jobbigare än man tror att gå på konsert och speciellt två i rad.
Setlisten för fredagen.
Setlisten för lördagen.
På torsdagen åkte jag ner till Gbg med tåget som gick 14:10 och efter en liten försening på lite drygt tio minuter så var jag framme 17:30 och tog en kort promenad till hotellet. Det regnade lite på vägen ner men när jag klev av så var det uppehåll.
När jag kom fram till hotellet så blev jag incheckad av en jättetrevlig tjej. Hon sa att de hade ordnat så att jag slapp byta rum den 1/8 som jag egentligen skulle ha gjort pga en kompis som ångrade sig och inte ville gå på konserten. Jag skulle sova hos henne efter den andra konserten så därför hade jag bara bokat mitt rum till den 1/8. Men de hade som sagt fixat till det. Hon frågade även om jag skulle gå på konserterna och det skulle jag. Undrar just om det stod U2 i pannan på mig. ;-)
Torsdagskvällen spenderade jag på mitt rum och eftersom jag hade datorn med mig så hade jag lite sysselsättning. Gick och lade mig runt tolv då jag ville vara utvilad inför nästa dag när vi skulle köa och titta på en konsert.
De övriga i gänget kom ner på fredagsförmiddagen (11:20) och de fick sina rum på en gång och jag fick gå och hämta min "Vifta vitt" tröja. En i redaktionen för U2.se kom ju på inför förra konserten på Ullevi (2005) så skulle vi vifta med något vitt för att visa att vi stödjer bandet (och främst Bono) i hans kamp mot svält och fattigdom. I år kände vi att det var för mycket jobb med det hela och struntade i det, men då blev det nästan ett upplopp på forumet hos våra medlemmar så det var några av medlemmarna som tog tag i det hela istället. Vi i redaktionen ordnade bara t-shirts där det stod "Wave white Gothenburg 2009" och på baksidan stod det U2.se.
Vi gick och åt lunch först. Det blev på Hard Rock Café. Några i gänget kände för en Guinness, men det var helt slut. Dålig timing av det stället måste jag säga. Här kommer ett av världens största band på besök och de är från Irland och stället har slut på Guinness. Jag ville inte ha någon alkohol i kroppen alls så jag höll mig till vatten och till det åt jag en jättegod bacon/cheeseburger. Vi gick därifrån ungefär tjugo över två och var framme vid Ullevi för att köa vid halv tre.
Det hade varit uppehåll mer eller mindre hela tiden fram tills dess så jag tog inte med mig regnjackan. Tur i oturen att en i gänget hade med sig ett sittunderlägg i form av en sopsäck, mindre tur var att några andra tyckte att det borde förevigas.
Det här är jag i kön vid Ullevi när klockan är någonstans mellan halv tre och tre.
Insläppet var mycket bättre i år än förra året, även fast det inte var bra. Men i år var det ingen panikkänsla alls och ingen av oss fick några blåmärken vad jag vet. Vi kom in på arenan runt klockan sex och vi satte oss inne i själva fållan (som det kallas). Sedan var det bara att sitta där vi satt och inte röra oss för mycket då det är ett mindre helvete att ta sig in eller ut om man nu måste på toa.
Förbandet Snow Patrol gick på fem över åtta. De var även förband till U2 i Dublin 2005 och jag har varit till London för att se en konsert med dem. De är helt ok, men det kändes inte som att de var med i leken riktigt där på fredagen. Så vi satt halva deras framträdande innan vi ställde oss upp, fast det var med för att sträcka på benen. SP gick av scenen 20:45 och några av oss satte oss igen. När klockan var tjugo över nio så ställde jag mig igen och när klockan var fem över halv tio så kommer det som vi alla har väntat på.
Det jag kan säga om den konserten är att det är den sämsta U2-konsert jag har sett, men det betyder för all del inte att den var dålig. Det kändes mer som att det var en måndag på jobbet för dem. De gör sitt jobb bra och som man ska, men inte mer. U2 har en väldigt hög lägstanivå kan man säga. Förmodligen hade det med att göra att bandet hade landat på Landvetter strax efter klockan 15 samma dag, vädret var inte det bästa och publiken var väl inte riktigt på topp. Mitt betyg för den konserten är 3- (av 5). Min chefs dotter tyckte dock att det var helt underbart och om det är den första konserten med bandet man ser så kan jag förstå att man tycker det.
Efter konserten så kom några av de bofasta i Götet på att vi skulle till en pub som låg på gångavstånd (Halta Lottas Krog hette den). Men det visade sig att det gångavståndet var ganska långt. Det tog oss ungefär en halvtimme att gå dit och när vi kom dit var det knökfullt. i som bodde på samma hotell gav då upp och plankade på spårvagnen och åkte tillbaka till hotellet och satte oss i baren. Jag drack där två cola då jag kände att kroppen skrek efter vätska framför alkohol. Vi gick upp och lade oss klockan två efter att ha bestämt att vi skulle äta frukost klockan nio.
Den natten hade jag bara U2-relaterade drömmar. Kommer ihåg två av dem väligt väl.
Den första drömmen handlade om:
Jag sprang omkring med min kameramobil i högsta hugg och jag jagade Bono för jag ville ha ett kort på honom. Jag hittade honom och tog kortet och när jag gjorde det så blinkade det av någon anledning till en siffra på telefonen (baksidan som var vänd mot honom) och siffran var 1 (One). Han frågade då varför det hände och i drömmen kom jag med det blixtsnabba svaret "Because you are the only one." Då log han brett, tog min hand och pussade på den samtidigt som han hela tiden höll ögonkontakten med mig och då sög det tag rejält i magen på mig.
Undrar vad som skulle ha hänt i drömmen om de som hade rummet ovanför mig inte hade bestämt sig för att ommöblera rummet (eller vad fan de gjorde) klockan 05:20. Tror de höll på i en halvtimme, trekvart med det innan det blev tyst.
Dröm två var inte riktigt lika rolig utan den handlade om att en av de som är i u2.se-gänget hade fått tag i bliljetter till en tredje Ullevi-konsert.
Jag ska villigt erkänna att det inte finns mycket den där mannen (Mr. B) inte skulle kunna få mig att göra. Han är kort (c:a 168 cm) och satt. Dessutom har han åldrats i förtid och ser äldre ut än 49 år. Men han har en charm/utstrålning som är helt oemotstånderlig.
Den andra dagen så vaknade jag upp med en baksmälla trots att jag inte druckit en droppe alkohol och det berodde på vätskebristen. Jag hade druckit alldeles för lite dagen innan och det visste jag också. Men man vill verkligen inte behöva gå och kissa när man väl sitter inne på arenan. När vi ätit frukost och konstaterat att vi höll med Aftonbladets recensent om att betyget för konserten var en trea (3) så gick vi upp till våra rum ett tag. Vi skulle träffas nere i lobbyn klockan tolv igen. Jag hade väl mer eller mindre kommit upp till rummet när min chefs dotter ringde och sa att hon var framme vid hotellet. (Hon fick en biljett av mig till den andra konserten som jag i min tur hade fått från min kompis som ångrade sig, som kompensation för extra utgifter och dottern skulle även sova i mitt rum efter konsert nummer två då jag ändå hade en tom säng + en extra tältsäng på mitt rum.)
Vi gick direkt till Ullevi och satte oss och köade (det var sol den dagen), även denna gången vid det nedre insläppet. Vi satte oss vid halv ett efter att ha köpt lite officiella saker från stånden som stod utspridda lite överallt. Jag köpte en armégrön keps för 250:- och den är så snygg och om man inte vet varifrån den är så vet man inte att det är något speciellt med den. På framsidan ovanför skärmen är det ett likamed-tecken (=) inbroderat i orange. På baksidan står det (inbroderat i orange) U2360°
Insläppet här var väl ok, men inte lika bra som det på fredagen då det var en vakt med mindervärdighetskomplex som styrde och ställde den första halvan. Sedan kom samma person som vi hade på fredagen och han var riktigt bra. Lugn och sansad. Bestämd men trevlig. Den första vakten hade en väldigt otrevlig ton.
Vi kom in klockan sex den här dagen också, men nu ställde vi oss utanför avspärrningen till cat-walken (utanför fållan) så att vi skulle kunna uppleva allt som skedde på skärmarna utan att behöva vrida nacken ur led samt för att kunna ha full koll på alla fyra bandmedlemmar, oavsett var på scenen de var.
Snow Patrol var den här kvällen så mycket mer taggade och så mycket bättre och Gary (sångaren) var betydligt med avslappnad och han skämtade en hel del, något han inte gjorde första kvällen.
Tidsschemat var samma som dagen innan och SP gick på 20:00-20:45 och U2 21:30-23:45.
Den här kvällen var det som att det var ett helt annat band som stod på scenen. Publikkontakten var total. De var på topp den kvällen kan jag säga. Mitt betyg för den här kvällen är 4+ (av 5). För mig finns det inget som slår Ullevi 2005. Den kvällen var verkligen magisk.
Titta på det här klippet från den kvällen: Ullevi 1/8, I Still Haven't Found What I'm Looking For. Allsång på Skansen släng dig i väggen. Så här ska det gå till!
När jag checkade ut från hotellet igår, tio över åtta, så sa hon som checkade ut mig (samma som checkade in mig) att hon var imponerad av alla de som var på konserten (konserterna) orkade gå upp så tidigt.
Jag gick till Centralstationen och köpte AB, GT och GP. AB gav spelningen 4/5, GT gav 5/5 och GP gav 5/5.
Frukost ingick på tåget, men vi fick snällt vänta till strax efter Alingsås då det var fel på tågets korglutningssystem och det gjorde så att det krängde väldigt mycket. Men det fixade sig snabbt i Alingsås och vi kunde fortsätta utan förseningar och vi fick vår frukost. Efter det satte jag mig tillbaka och lyssnade på musik. Det första jag lyssnade på var Achtung Baby. Satt och blundade under hela albumet och hörde alla låtar, men hamnade nog som i en slags trans för helt plötsligt var vi i Katrineholm. (Göteborg, Alingsås, Falköping, Skövde, Hallsberg, Katrineholm, Södertälje Syd, Stockholm C) Jag vet inte om tåget stannade vid de stationerna mellan Alingsås och Katrineholm eller inte.
Jag var sedan hemma strax innan klockan ett (tåget lämnade Gbg C kl. 08:42) så det tog mig lite drygt fyra timmar från port till port. Och jag gick ju från hotellet en halvtimme innan tåget avgick trots att det bara tar högst tre minuter att gå den sträckan.
Kom hem och var trött, men så lycklig. Satte igång tvättmaskinen vid fyra och sedan tog jag ett varmt bad vid halv fem. Det var nog inte så smart. Jag säckade ihop totalt och klockan fem så bestämde jag mig för att vila ögonen lite. Nästa gång jag tittade på klockan så var hon nästan 22. Jag gick upp då och sedan gick jag och lade mig ett, halv två och sedan sov jag till halv nio. Jag får lite känslan av att jag behövde sova, att kroppen behövde vila ut. Det är jobbigare än man tror att gå på konsert och speciellt två i rad.
Setlisten för fredagen.
Setlisten för lördagen.
