Imorgon smäller det
Jaha, då var man på plats då. Ligger på sängen, surfar och tittar på tv samtidigt. Helt underbart måste jag säga. Just nu är det Västnytt på tv. :-) Scandic Crown ligger väldigt bra till måste jag säga. Det tog knappa tre minuter att gå från Centralstationen och till Ullevi är det 500 meter.
Nu är det ganska exakt ett dygn kvar till förbandet Snow Patrol och efter det så är det dags för huvudattraktionen. Kul att de har SP som förband. Ska bli spännande att se hur de klarar Ullevi. Första gången jag såg SP så var de förband till U2 i Dublin (2005), Croke Park och den arenan var för stor för dem. Sedan var jag och såg dem i London 2006 på en liten intim arena som jag inte kommer ihåg namnet på, men där var de helt underbara. Nu har de blivit lite större och mer kända och Ullevi är inte lika stort som Croker...
Återkommer med rapport om konserterna.
Nu är det ganska exakt ett dygn kvar till förbandet Snow Patrol och efter det så är det dags för huvudattraktionen. Kul att de har SP som förband. Ska bli spännande att se hur de klarar Ullevi. Första gången jag såg SP så var de förband till U2 i Dublin (2005), Croke Park och den arenan var för stor för dem. Sedan var jag och såg dem i London 2006 på en liten intim arena som jag inte kommer ihåg namnet på, men där var de helt underbara. Nu har de blivit lite större och mer kända och Ullevi är inte lika stort som Croker...
Återkommer med rapport om konserterna.
Hej då, farmor!
Idag var det dagen D för farmors begravning.
Kan säga att det var en jättefin cermoni. Lätt, ljus och kort. Öppningsmusiken var 'Öppna Landskap' sedan var det ett litet tal som begravningsförrättaren höll efter infon han fått från min styvfarbror. Efter det så spelade min styvfarbror en blues på sitt munspel. När han gjort det så var det ett nytt tal av han som höll i begravningen (den var ju borgerlig). Sedan skulle vi alla stå upp medans han lade tre vita rosor på kistan sedan satte vi oss igen. Efter det så var det dags att lägga blommorna på kistan och sedan satt vi och lyssnade på organisten som spelade 'Nocturne' (Sov på min arm) av Evert Taube sedan var det slut.
Hade föresatt mig att inte gråta redan långt tidigare. Du förstår: jag gråter inte bland folk. Av någon anledning så tycker jag att det är en svaghet och jag gillar inte att visa mig svag. Flera gånger under cermonin så känner jag hur tårarna stiger i ögonen, men jag blinkade bort dem och distraherade mig med att fnippla med blommorna jag höll i handen. När han tog upp Astrid Lindgren och det Mattis sa när Skalle-Per hade dött (Han fattas mig) och istället sa "Hon fattas mig" så svämmade det nästan över.
När jag lade blommorna på kistan kände jag att om jag hade sagt något högt så hade det börjat rinna ner längs kinderna så jag höll tyst. (Jag satt som nr 4 i raden. Vi var sju allt som allt.) Sedan var det morsans tur (hon satt efter mig) och hon sa "Hej då Lilly!" Då kände jag hur händerna började skaka lite på mig för på något sätt så blev det så definitivt. Det var min farmor som låg där i kistan. När hon satte sig så skakade nog hela jag och jag försökte verkligen hålla inne tårarna genom att nypa mig över näsroten och precis när min kära mor gav mig en näsduk svämmade det över. Så... så bra gick det med att inte gråta bland folk. Visste att jag skulle ha använt vattenfast mascara. ;-) Synd bara att jag inte gjorde det.
Nu hoppas jag verkligen att det dröjer jättelänge tills nästa begravning. Usch. Det var verkligen inte alls roligt det här. Men det kommer att bli desto roligare den 22 augusti, för då ska jag på bröllop. Kyrkligt bröllop i Bromma Kyrka.
Kan säga att det var en jättefin cermoni. Lätt, ljus och kort. Öppningsmusiken var 'Öppna Landskap' sedan var det ett litet tal som begravningsförrättaren höll efter infon han fått från min styvfarbror. Efter det så spelade min styvfarbror en blues på sitt munspel. När han gjort det så var det ett nytt tal av han som höll i begravningen (den var ju borgerlig). Sedan skulle vi alla stå upp medans han lade tre vita rosor på kistan sedan satte vi oss igen. Efter det så var det dags att lägga blommorna på kistan och sedan satt vi och lyssnade på organisten som spelade 'Nocturne' (Sov på min arm) av Evert Taube sedan var det slut.
Hade föresatt mig att inte gråta redan långt tidigare. Du förstår: jag gråter inte bland folk. Av någon anledning så tycker jag att det är en svaghet och jag gillar inte att visa mig svag. Flera gånger under cermonin så känner jag hur tårarna stiger i ögonen, men jag blinkade bort dem och distraherade mig med att fnippla med blommorna jag höll i handen. När han tog upp Astrid Lindgren och det Mattis sa när Skalle-Per hade dött (Han fattas mig) och istället sa "Hon fattas mig" så svämmade det nästan över.
När jag lade blommorna på kistan kände jag att om jag hade sagt något högt så hade det börjat rinna ner längs kinderna så jag höll tyst. (Jag satt som nr 4 i raden. Vi var sju allt som allt.) Sedan var det morsans tur (hon satt efter mig) och hon sa "Hej då Lilly!" Då kände jag hur händerna började skaka lite på mig för på något sätt så blev det så definitivt. Det var min farmor som låg där i kistan. När hon satte sig så skakade nog hela jag och jag försökte verkligen hålla inne tårarna genom att nypa mig över näsroten och precis när min kära mor gav mig en näsduk svämmade det över. Så... så bra gick det med att inte gråta bland folk. Visste att jag skulle ha använt vattenfast mascara. ;-) Synd bara att jag inte gjorde det.
Nu hoppas jag verkligen att det dröjer jättelänge tills nästa begravning. Usch. Det var verkligen inte alls roligt det här. Men det kommer att bli desto roligare den 22 augusti, för då ska jag på bröllop. Kyrkligt bröllop i Bromma Kyrka.
