Guinness

Men jag önskar att jag inte var det.

Att det ska vara så svårt att få saker att fungera när det är snö och kallt. Igår när jag kom hem till Centralen (25 minuter sent) med bussen från Borås, så var det oregelbunden trafik på hela gröna linjen på grund av banfel. Tur i oturen behövde jag bara vänta i några minuter. Tåget var svinkallt och efter att ha suttit vid fönstret på bussen, där kylan strömmade in så jag var iskall, så var det inte så skönt med ett iskallt tåg. När jag kommer till stationen innan jag ska av blir vi stående i c.a fem minuter p.g.a. hinder på spåret samt att mitt tåg tappade kontakten med strömskenan.

Kommer hem och fryser som en liten gnu. Det var inte -14 grader i onsdags när jag stack hemifrån direkt så jag var inte klädd för den här kylan. När jag kommer upp till loftbalkongen så får jag trycka upp dörren för att kunna komma ut på den. Sedan får jag dra i min ytterdörr för att kunna öppna den. Det var lite snö där om man säger så. Tror att hälften av all snö följde med in också... :-/

I morse var det lite roligt att titta på termometern. Det stod 19,4 på både inomhus- och utomhustemperaturen. Skillnaden var att det var ett minustecken framför utomhustemperaturen.

Jag knallar iväg mot tunnelbanan och anar väl att det är strul med den då jag ser att det står ett tiotal människor på busshållplatsen och jag möter även andra när jag går mot tunnelbanan. Men jag tänkte att jag ville se vad det var för info som fanns där samt hämta gratistidningarna. Informationen var att den gröna linjen bara trafikerade Thorildsplan till Gullmarsplan (inomhusstationerna). Så för mig gällde ersättningsbuss till Fridhemsplan.

Jag går till busshållplatsen (halvvägs mellan hem och tunnelbana) och får väl vänta 10-15 minuter innan två bussar kommer. Jag knölar mig in på den andra bussen och det var verkligen sardin-i-burk känsla. Tur i oturen för mig att jag går hemifrån tidigt samt att jag bor ganska långt ut på linjen annars hade jag inte kommit på någon buss.

Hoppade av bussen och gick ner till tunnelbanan. När jag stod på bussen tjuvlyssnade jag lite på radion och fick höra lite av hockeyn (Sverige-Finland) samt att tunnelbanan kommer vara avstängd på det här sättet hela dagen.

Pendeln strular ju så klart den med. Oregelbunden halvtimmestrafik.

Men nog om allt strul. Nu kan vi ta lite om min resa.

Jag tog mig ner till Värnamo i onsdags med buss och det fungerade smärtfritt. Blev uppmött av min kompis och hennes två barn. Den sjuårige sonen var inte på bra humör, men det släppte senare på kvällen. Den femåriga dottern var det inga problem med. Efter de inledande fem minuternas blyghet så blev hon en solstråle. Vi åt lunch på en pizzeria som heter Chaplin. Riktigt gott och massa ost på pizzan.

Vi åkte hem till henne och så blev vi serverade kaffe av hennes sambo efter den inledande husesynen som hennes dotter stod för. Sedan blev det en liten fikastund med chokladen jag hade med mig och den gick hem bland barnen, milt sagt. Sedan satt vi vuxna och snackade ett tag sedan satt bara hon och jag och snackade. Vi åt middag, med ett par glas vin och sedan satt vi och snackade ett tag till. Efter det var det dags för barnen att gå och lägga sig och de var lite uppspelta. Det var ju spännande med besök...

När barnen gått och lagt sig så tog hon och jag och tittade på film samt lite OS. Hennes karl gillar att sitta framför datorn så han satt där mest hela kvällen. Men de sista två timmarna så gjorde han oss sällskap. Vi kom i säng vid två och jag somnade gott på luftmadrassen (som kändes som en vattensäng) och vaknade tio i nio.

Vi åt frukost och sedan så var det hennes tur att packa allt hon skulle ha med sig. Dottern fick besök av en kompis och sonen blev ivägskjutsad till en kompis att leka med. Eftersom de verkligen bor mitt ute på landet så är det inte bara att gå några meter till en kompis, utan det är planering och bilskjuts som gäller.

Vi lämnade Bredaryd klockan ett och så bar det av till Landvetter. Vi kom i god tid dit och åt en god lunch. För mig bestod den av en god hamburgare med ost och bacon på och med pommes frites till. Min kompis tog samma sak, fastän en vegetarisk hamburgare.

När klockan var 15:30 (tror jag) så var det dags att kliva på planet och 15:45 taxade vi ut.

London here we come!!!

Kom till Heathrow tio minuter innan utsatt tid (16:35 GMT) så vi fick vänta innan planet kunde köra in till gaten och det ösregnade. Men vi kom av till sist och vi blev insläppta i landet (undrar om de visste vad de gjorde), min kompis hämtade sitt incheckade bagage och så gick vi till tunnelbanan.

Nu är det så att Heathrow inte är den minsta flygplatsen i världen direkt så det är en liten bit att gå (c:a 10 min.). När vi kom till stationen så var den stängd på grund av något säkerhetsarbete och att vi skulle gå tillbaka till terminal 3 (samma vi kom ifrån). När vi kom dit så undrade vi var vi skulle och gick och frågade i informationen. Vi skulle gå till terminal 4 och ta tåget därifrån. Så då gick vi dit och det tog väl ungefär 10 minuter det med. Där kom vi på tåget och åkte till terminal 5 och där byta till Piccadilly-linjen (den som går ut till Heathrow).

Vi var på stället vi skulle sova på vid 21-tiden och vid den tiden hade det slutat regna. Själva tunnelbaneresan tar c:a en timme (när allt funkar som det ska) och vi bodde c:a tio minuters promenad från tunnelbanestationen King's Cross/St. Pancras. Så då kan du själv räkna ut hur mycket extratid det tog.

Det enda vi gjorde den kvällen var att vi lämnade av vårt bagage och upptäckte att det stället vi ska sova på inte var det bästa direkt. Det var jättelitet, det hade bara en dubbelsäng, ett litet handfat och den minsta uppläggningshyllan jag någonsin sett. Ventilation fanns inte och det kändes som man fick syrebrist där inne samt att det luktade gemmalt omklädningsrum, men det var i alla fall varmt... väldigt varmt. Sedan var det ett ställe som bestod till 90% av ungdomar under 20 år.

Vi gick ut och köpte en flaska vatten och en påse chips var och sedan gick vi till rummet och planerade för vad vi skulle göra nästa dag. Eftersom vi båda var helt slut så tänkte vi att vi tar en tidig kväll. men tji fick vi.

Som jag skrev så var de flesta under 20 år och det betyder livat. När vi bestämde oss för att sova (runt 23-tiden) men det var ett jädra oväsen utanför. Vi bodde i en korridor med massa italienska ungdomar och de var inte direkt tysta. Vi tyckte att vi kunde ge dem till midnatt. Men kvart i tolv så blev de tillsagda. Då höll de sig lugna ett tag, sedan blev det ett jädra liv igen. De blev tillsagda igen och med lite hot om varning så blev de tysta.

Men det betöd inte för den sakens skull att man fick en hel natts ostörd sömn. Men vi gick upp klockan åtta och gjorde oss i ordning, gick ner och åt frukost och när klockan var tio så gick vi ut.

Vi tog oss in till de centralare delarna av London och gick omkring och så gick vi omkring i strålande solsken och c:a +5. Bland annat så var vi inne på HMV. Där har de ett väldigt stort utbud av DVD och CD samt en del böcker. Jag kom därifrån med fem filmer och två böcker och det kostade mig £40.
 
Vi tog oss tillbaka till sovstället (Clink!) så vi var där klockan tre. Snackade lite och sedan gjorde vi oss i ordning för musikalen som skulle börja 17:00. Det blev lite stressig där på slutet, då vi inte visste riktigt var vi skulle. Men vi kom fram och vi hade 20 minuter till godo.

Chicago var helt underbar. Den höll på i två timmar, men det märktes inte.

När den var slut så ville vi äta något, men att hitta ett ställe där man kan äta på i Londons East End går inte på kvällarna, så vi tog oss tillbaka till vår station och gick in på en indisk restaurang. Det finns många indier i det där landet och de VET hur man gör riktig indisk mat. Så himla gott. Vi gick sedan tillbaka till stället vi sov på och låg och läste ett tag. (Vi har köpt böckerna som TV-serien The Vampire Diaries bygger på.)

Sedan var det samma visa den här kvällen. Höljudda italienska ungdomar.

Följande dag gick vi upp halv nio, gjorde oss i ordning och åt frukost. Den här dagen åkte vi ut till Knightsbridge och gick in på Harrod's. Det är verkligen gigantiskt. Det som inte finns där, finns inte. Sedan åt vi lunch på Mark's & Spencers och efter det så tänkte vi åka ut till Notting Hill och gå på marknaden på Portobello Road. Men allt går inte som man tänkt sig.

Vi valde att åka den vägen som var närmast från Knightsbridge och hur vi än vände och vred på allt så var vi ju tvugna att byta någonstans. Det sättet vi valde var inte bra. Vi hade tänkt att ta Circle-linjen från South Kensington, men Circle-linjen var helt avstängd. Då tänkte vi att vi tar District-linjen till Earl's Court och där byta till tåget mot Edgington, men det funkade inte då den sträckan av District-linjen var avstängd. Då tog vi och åkte Piccadilly-linjen till Green Park och där tänkte vi byta till Jubilee-linjen men den linjen gick inte. Ändrade planen ytterligare en gång och fortsatte med Piccadilly-linjen till Holborn och där äntligen kunde vi byta till Central-linjen och åka till Notting Hill. Vi var där kvart i fyra och marknaden slutar fyra. För att göra saken ännu bättre så väljer man ju helt klart att gå åt fel håll. Så vi gav upp och åkte tillbaka till sovstället för att lämpa av det vi hade handlat. Vi stannade kvar på rummet och läste lite med fötterna i högläge. Man svullnar om fötterna ganska snabbt.

Sedan åkte vi in till Leicester Square och köpte biobiljetter till Avatar. Det gick väl sisådär. Min kompis fick rätt, jag fick till kvart i sju-visningen (klockan var tio i sju). Jag gick tillbaka och sa att jag skulle ha till kvart i nio-föreställningen och han kladdade lite på biljetten och jag fick tillbaka den. När jag tittade på den stod det 22:15. Då gick vi in till en av biljettkassorna och pratade med en som stod i kassan. Han sa åt oss att gå mot där man visar upp biljetten och så följde han med och sa till han som stod där att jag skulle gå in på kvart i nio och det var inga problem.

Därefter så hade vi nästan två timmar på oss att göra något och vi behövde ju äta. Så vi bestämde oss för att äta marockanskt. Det var helt ok, men det smakade inte mycket. Sedan gick vi till bion igen och det funkade att komma in. Han kom ihåg oss.

Filmen var helt otrolig. Kan verkligen rekommendera den. Budskapet gick inte heller att missa, det var tydligt ganska snabbt och egentligen var handlingen inte så speciell, ganska "vanlig". Men se Avatar i 3D om du får chansen. Tror inte att du kommer bli besviken.

Filmen var slut kvart i tolv och vi åkte till sovstället. Låter trist att åka hem och sova en lördagkväll, men vi skulle trots allt upp klockan sex söndag morgon. Vi låg och läste ett tag och den här kvällen var det inga italienare i korridoren. Men det var ändå ett jädra rännande och tjugo över fyra på morgonen är en väldigt bra tid att använda hårtorken på... inte.

Vi gick upp och gjorde oss i ordning och checkade ut. Gick mot tunnelbanan och när vi kom fram till stationen så hade den inte öppnat än. Vi behövde inte stå där så jättelänge då den öppnade 06:45.

Det som inte funkade så bra var tunnelbanan. De hade något strul så vi fick vänta i 20 minuter innan vi fick informationen att tåget mot Heathrow gik från den andra perrongen. Vi gick dit och fick vänta ytterligare 10 minuter innan tåget kom. Tur att vi hade planerat att ha tid på oss för det behövdes. Fast det var ingen panik ändå. Vi hade tid att gå omkring lite på flygplatsen.

Flygresan hem gick väldigt smärtfritt. Vi var tidiga även till Landvetter. Snacka om skillnad i väder. London hade en temp på mellan 5-10 grader varmt och ingen snö så långt ögat nådde. När vi kom till Landvetter så stannade planet vid en inrikeshall (av någon anledning) och vi fick åka buss till ankomsthallen.

Min kompis hämtade ut sitt bagage och vi gick till bilen och hon skjutsade mig till Borås ReseCentrum. Jag fick vänta en timme på bussen och resten av den resan finns i inledningen av den här texten. Det jag inte har skrivit där var att bussen var 10 minuter sen redan till Borås. Att vi hade två förarbyten, så vi hade tre chaufförer. Den tredje var indier (eller liknande då han hade turban) och lite smårolig.

Eftersom vi var ganska sena så sa han när vi närmade oss Centralen: "Ja, vi är ganska sena och tyvärr så måste jag komma med ytterligare dåliga nyheter. För er som ska vidare till Uppsala så måste jag tyvärr meddela att all trafik dit är inställd. Men det finns ett vandrarhem som vi har ordnat åt er och det ligger i Rinkeby. Man måste ha med sig egna sängkläder och kudde och till frukost serveras falafel. Och ni som inte förstod det där är välkomna fram hit." Så blev han tyst ett tag innan han fortsatte: "Tyckte ni inte att det erbjudandet var bra?" Så blev det tyst igen. "Nä, jag skojade bara. Bussen kommer avgå som vanligt och jag kommer att köra er dit. Om ni vill får ni sitta kvar på bussen eller så går ni in i Centralhallen och köper något. Bussen kommer avgå tio över tio."

Men allt som allt så hade jag det trevligt. Fast nästa gång ska jag inte bo där vi bodde nu.