Snäll, trevlig och go'
Den här morgonen började hyfsat trevligt. Kommer upp på t-baneperrongen hemma och en (något överförfriskad) kille börjar prata med mig. Eftersom jag inte kan vara oartig så stannar jag till och pratar tillbaka. Så säger han att han skulle vilja lära känna mig lite mer och då drar jag till med världens äldsta och mest gångbara lögn: "Jag tror inte att min pojkvän skulle uppskatta det." Då sa han lite besviket att det var trist då han tyckte att jag verkade så snäll, trevlig och go'. Sedan kom hans tåg (han skulle tack och lov åt andra hållet) och jag gick längre fram på perrongen så jag kom rätt för min del när jag skulle av vid T-Centralen.
Imorse fick jag reda på att hon i receptionen här på Dagab inte har det lätt. Hon är ganska så höggravid, men det är inte det som är problemet. Fick höra av en av de andra Dagab-anställda att hon och hennes man var ute och åkte bil för ett tag sedan. Plötsligt så drabbas han av ett epilepsianfall (vilket han aldrig har haft tidigare) och hon får i sista ögonblicket tag i handbromsen och så ringer de efter en ambulans. När han kommer in så gör de ett antal undersökningar och så får han domen. Han har en hjärntumör. Nu följer hon med honom när han ska undersökas och det märks tydligen på henne varje gång då hon blir lite mer spänd. Fullt förståerligt. Tack vare hjärntumören så får han inte köra bil nu så hon tog då lektioner så nu har hon ett körkort och hon har haft det i ett par månader nu.
Så igår var jag med mina föräldrar och storhandlade. Det blev mest ingredienser till julgodiset. Jag ska göra min sedvanliga mandelmassestubbe och sedan hittade jag ett recept på fudge som jag tyckte verkade gott. Och eftersom fudgen måste stå kallt ett tag innan man skär den i bitar så tänkte jag göra den igår kväll. Och det gjorde jag också, men det blev senare än jag hade tänkt mig, för efter det att vi hade varit och handlat så skulle vi åka och hälsa på farmor, vilket jag inte hade den blekaste om att vi skulle förrän vi var på väg dit. Så, jag kom hem 20:05 satte igång med att smälta och greja till smeten och hällde det i en långpanna och ställde in i kylen. Jag satte mig ned och åt mina kvällsmackor 20:45 och då var jag så jäkla hungrig. Ikväll tänkte jag göra mandelmassestubbe, skära fudgen i bitar, vattna blommorna, packa för tio dagar och tvätta håret och allt det måste göras efter kl 18 då jag inte är hemma tidigare från jobbet. Det smartaste men inte klyftigaste är att börja med att duscha och tvätta håret så att det inte är dyngsurt när jag ska lägga mig. Det som inte är så smart med det är att man slappnar av så väldans och vill inte göra något alls efter man har tillbringat tid i varmvatten...
Har förövrigt full koll (nästan) på när jag drabbades av väktarsyndromet. Det var runt lunchtid fredagen den 27:e oktober. Och hur vet jag det då? Jo, det vet jag för att jag har en följesedel från den dagen för två paket med Wire-O bindningar som han skrev på som vi har här uppe hos oss i en pärm. Men det började med att jag fick hämta en blombukett (runt lunchtid) som var till en av mina medarbetare för att hon hade fått utstå lite spott och spe i restaurangen här för att hon hade klagat på maten där. Det var första gången jag fick se honom på nära håll och prata lite mer med honom än det lilla man pratar med honom i telefon. Senare på eftermiddagen så sprang jag ner och hämtade de där andra två paketen och då var det totalkört. Jag kan ju inte säga att jag inte var nyfiken på honom innan det hände, men det var mer för att jag inte riktigt såg hur han såg ut där han sitter i hörnet.
Men jag måste ge BBB en viss cred då de har fått igång mitt konto så här snabbt. Det funkade nu på morgonen.
Och nu har jag ätit en bit prinsesstårta. Det var mumsigt. Orsaken till tårtan är att vi tackade av en kollega som slutar nu till årsskiftet.
Ringde ner dit och frågade om de ville ha en tårtbit var och det var han som svarade. Och han ville verkligen ha en tårtbit och tjejen som jobbar där nere hade han släppt iväg tidigare idag, men jag skulle ändå ta med mig två bitar ner då han hade sällskap av en annan väktare som var där för att kolla igenom en del av bilarna så att de inte har med sig saker ut som de inte ska ha med sig. Så jag knallade ner med de båda bitarna och det slutade med att jag stannade där nere och snackade i 15-20 minuter. Så nu vet jag att han är 40 år och jag vet att han tjänar mindre än vad jag gör. Jag trodde att en väktarreceptionist tjänade mer med tanke på att de har ett visst ansvar, men tydligen inte. Han tjänar (som gruppchef) 18 400:-/månad. Sedan såg jag något som förvånade mig. Det kan ha varit en tillfällighet, det vet jag inte, men han hade ingen ring på sitt ringfinger längre (så det blir till att kolla in det där). Sedan är han ledig imorgon fredag och måndagen den 2/1. Han ville ta ut alla semesterdagar då han kommer att jobba för ett annat väktarbolag efter nyår (fast först skojade han till det och sa att han behövde en extra dag att nyktra till på). Som det är nu så tillhör han tydligen Svensk Bevakningstjänst, men efter årsskiftet så blir det Securitas. Han sa även att de har blivit så bortskämda sedan vi började här då de på Dagab inte bryr sig lika mycket om dem (de är inhyrda) som vi tydligen gör. Usch... Jag är alldeles varm i ansiktet.
Sedan så fick jag uppdraget att boka ett av deras konferensrum så då ringde jag ner och jag visste att han var den enda som svarade. Första gången när jag ringde så var det som att någon bara la på luren andra gången var det ingen svarade efter väldigt många signaler. Tredje gången gillt tänkte jag och ringde efter fem minuter och då svarade han så fint med företagsnamnet och då skämtade jag till det och undrade om han inte kände igen mitt nummer. Vilket han gjorde om han kollade, men jag haffade honom "off guard" så därför blev det som det blev. Och sedan undrade jag om han försöker bojkotta mig när jag ringer och så förklarade jag hur det var och han fattade inte varför det hade blivit så. Sedan så meddelade jag vad jag ville och då så bad han mig maila det till honom (det ringde i sidotelefonen) och så undrade han om jag hade hans mailadress och det sa jag att jag hade. Så jag mailade ner till honom de datumen och så önskade jag honom God Jul & Gott Nytt År och han önskade mig detsamma.
Fem minuter efter det så ringde han upp och meddelade att han som slutar har fått en bukett blommor (vita liljor). Och då pratade vi lite till och kom fram till att han får ta dem när han går hem. Sedan pratade vi lite till och skrattade lite mer. Det verkar som att vi har börjat få en jättebra kontakt nu... hoppas jag i alla fall. Det känns fint att prata med honom. Det känns fint att titta på honom också. Och med tanke på att jag nu inte kommer att få se honom eller prata med honom på tolv dagar så tycker jag att det har varit en fin ranson även fast jag skulle vilja ha mycket mer.
Och idag fick jag skjuts en bra bit på väg hem. Cirka en knapp kvart med tunnelbanan blev det bara. Och hon som jag åkte med är en urtrevlig tjej och vi kommer jättebra överens. Men i vilket fall som helst så när vi kom ner till receptionen där nere så var klockan cirka 16:35 och då brukar det alltid sitta en ensam stackare där som jag inte känner igen, men idag så stod han framme vid disken och pratade med han som hade kvällspasset. Så jag var då bara tvungen att gå fram och titta på buketten som låg framför honom. Tyvärr så kände min kollega som jag åkte med inte till min förtjusning av honom så hon stressade på lite där så vi stod nog bara någon minut eller två och pratade. Han erkände att han hade ljugit för mig. Det var inte liljor utan amaryllis och massa annat krafs (och då frågade jag om han hade ljugat för mig). När jag sedan på väg till bilen berättade om min besatthet av honom så kände hon sig lite taskig över att ha stressat på det hela. Men hon förstod mig. Hon tycker också att han ser trevlig ut (hon är väldigt lyckligt gift). Så jag fick i alla fall önska honom God Jul & Gott Nytt År öga mot öga vilket jag inte hade räknat med och det hade jag skrivit i mailet till honom också. Nä, nu måste jag hoppa in i duschen och fixa allt det som måste fixas.
I wanna hear what you have to say about me
Hear if you're gonna live without me
I wanna hear what you want
I remember december
And I wanna hear what you have to say about me
Hear if you're gonna live without me
I wanna hear what you want
What the hell do you want?
// I Remember
Imorse fick jag reda på att hon i receptionen här på Dagab inte har det lätt. Hon är ganska så höggravid, men det är inte det som är problemet. Fick höra av en av de andra Dagab-anställda att hon och hennes man var ute och åkte bil för ett tag sedan. Plötsligt så drabbas han av ett epilepsianfall (vilket han aldrig har haft tidigare) och hon får i sista ögonblicket tag i handbromsen och så ringer de efter en ambulans. När han kommer in så gör de ett antal undersökningar och så får han domen. Han har en hjärntumör. Nu följer hon med honom när han ska undersökas och det märks tydligen på henne varje gång då hon blir lite mer spänd. Fullt förståerligt. Tack vare hjärntumören så får han inte köra bil nu så hon tog då lektioner så nu har hon ett körkort och hon har haft det i ett par månader nu.
Så igår var jag med mina föräldrar och storhandlade. Det blev mest ingredienser till julgodiset. Jag ska göra min sedvanliga mandelmassestubbe och sedan hittade jag ett recept på fudge som jag tyckte verkade gott. Och eftersom fudgen måste stå kallt ett tag innan man skär den i bitar så tänkte jag göra den igår kväll. Och det gjorde jag också, men det blev senare än jag hade tänkt mig, för efter det att vi hade varit och handlat så skulle vi åka och hälsa på farmor, vilket jag inte hade den blekaste om att vi skulle förrän vi var på väg dit. Så, jag kom hem 20:05 satte igång med att smälta och greja till smeten och hällde det i en långpanna och ställde in i kylen. Jag satte mig ned och åt mina kvällsmackor 20:45 och då var jag så jäkla hungrig. Ikväll tänkte jag göra mandelmassestubbe, skära fudgen i bitar, vattna blommorna, packa för tio dagar och tvätta håret och allt det måste göras efter kl 18 då jag inte är hemma tidigare från jobbet. Det smartaste men inte klyftigaste är att börja med att duscha och tvätta håret så att det inte är dyngsurt när jag ska lägga mig. Det som inte är så smart med det är att man slappnar av så väldans och vill inte göra något alls efter man har tillbringat tid i varmvatten...
Har förövrigt full koll (nästan) på när jag drabbades av väktarsyndromet. Det var runt lunchtid fredagen den 27:e oktober. Och hur vet jag det då? Jo, det vet jag för att jag har en följesedel från den dagen för två paket med Wire-O bindningar som han skrev på som vi har här uppe hos oss i en pärm. Men det började med att jag fick hämta en blombukett (runt lunchtid) som var till en av mina medarbetare för att hon hade fått utstå lite spott och spe i restaurangen här för att hon hade klagat på maten där. Det var första gången jag fick se honom på nära håll och prata lite mer med honom än det lilla man pratar med honom i telefon. Senare på eftermiddagen så sprang jag ner och hämtade de där andra två paketen och då var det totalkört. Jag kan ju inte säga att jag inte var nyfiken på honom innan det hände, men det var mer för att jag inte riktigt såg hur han såg ut där han sitter i hörnet.
Men jag måste ge BBB en viss cred då de har fått igång mitt konto så här snabbt. Det funkade nu på morgonen.
Och nu har jag ätit en bit prinsesstårta. Det var mumsigt. Orsaken till tårtan är att vi tackade av en kollega som slutar nu till årsskiftet.
Ringde ner dit och frågade om de ville ha en tårtbit var och det var han som svarade. Och han ville verkligen ha en tårtbit och tjejen som jobbar där nere hade han släppt iväg tidigare idag, men jag skulle ändå ta med mig två bitar ner då han hade sällskap av en annan väktare som var där för att kolla igenom en del av bilarna så att de inte har med sig saker ut som de inte ska ha med sig. Så jag knallade ner med de båda bitarna och det slutade med att jag stannade där nere och snackade i 15-20 minuter. Så nu vet jag att han är 40 år och jag vet att han tjänar mindre än vad jag gör. Jag trodde att en väktarreceptionist tjänade mer med tanke på att de har ett visst ansvar, men tydligen inte. Han tjänar (som gruppchef) 18 400:-/månad. Sedan såg jag något som förvånade mig. Det kan ha varit en tillfällighet, det vet jag inte, men han hade ingen ring på sitt ringfinger längre (så det blir till att kolla in det där). Sedan är han ledig imorgon fredag och måndagen den 2/1. Han ville ta ut alla semesterdagar då han kommer att jobba för ett annat väktarbolag efter nyår (fast först skojade han till det och sa att han behövde en extra dag att nyktra till på). Som det är nu så tillhör han tydligen Svensk Bevakningstjänst, men efter årsskiftet så blir det Securitas. Han sa även att de har blivit så bortskämda sedan vi började här då de på Dagab inte bryr sig lika mycket om dem (de är inhyrda) som vi tydligen gör. Usch... Jag är alldeles varm i ansiktet.
Sedan så fick jag uppdraget att boka ett av deras konferensrum så då ringde jag ner och jag visste att han var den enda som svarade. Första gången när jag ringde så var det som att någon bara la på luren andra gången var det ingen svarade efter väldigt många signaler. Tredje gången gillt tänkte jag och ringde efter fem minuter och då svarade han så fint med företagsnamnet och då skämtade jag till det och undrade om han inte kände igen mitt nummer. Vilket han gjorde om han kollade, men jag haffade honom "off guard" så därför blev det som det blev. Och sedan undrade jag om han försöker bojkotta mig när jag ringer och så förklarade jag hur det var och han fattade inte varför det hade blivit så. Sedan så meddelade jag vad jag ville och då så bad han mig maila det till honom (det ringde i sidotelefonen) och så undrade han om jag hade hans mailadress och det sa jag att jag hade. Så jag mailade ner till honom de datumen och så önskade jag honom God Jul & Gott Nytt År och han önskade mig detsamma.
Fem minuter efter det så ringde han upp och meddelade att han som slutar har fått en bukett blommor (vita liljor). Och då pratade vi lite till och kom fram till att han får ta dem när han går hem. Sedan pratade vi lite till och skrattade lite mer. Det verkar som att vi har börjat få en jättebra kontakt nu... hoppas jag i alla fall. Det känns fint att prata med honom. Det känns fint att titta på honom också. Och med tanke på att jag nu inte kommer att få se honom eller prata med honom på tolv dagar så tycker jag att det har varit en fin ranson även fast jag skulle vilja ha mycket mer.
Och idag fick jag skjuts en bra bit på väg hem. Cirka en knapp kvart med tunnelbanan blev det bara. Och hon som jag åkte med är en urtrevlig tjej och vi kommer jättebra överens. Men i vilket fall som helst så när vi kom ner till receptionen där nere så var klockan cirka 16:35 och då brukar det alltid sitta en ensam stackare där som jag inte känner igen, men idag så stod han framme vid disken och pratade med han som hade kvällspasset. Så jag var då bara tvungen att gå fram och titta på buketten som låg framför honom. Tyvärr så kände min kollega som jag åkte med inte till min förtjusning av honom så hon stressade på lite där så vi stod nog bara någon minut eller två och pratade. Han erkände att han hade ljugit för mig. Det var inte liljor utan amaryllis och massa annat krafs (och då frågade jag om han hade ljugat för mig). När jag sedan på väg till bilen berättade om min besatthet av honom så kände hon sig lite taskig över att ha stressat på det hela. Men hon förstod mig. Hon tycker också att han ser trevlig ut (hon är väldigt lyckligt gift). Så jag fick i alla fall önska honom God Jul & Gott Nytt År öga mot öga vilket jag inte hade räknat med och det hade jag skrivit i mailet till honom också. Nä, nu måste jag hoppa in i duschen och fixa allt det som måste fixas.
I wanna hear what you have to say about me
Hear if you're gonna live without me
I wanna hear what you want
I remember december
And I wanna hear what you have to say about me
Hear if you're gonna live without me
I wanna hear what you want
What the hell do you want?
// I Remember
Kommentarer
Trackback