Nu är jag trött
Det är för varmt för min smak och nu har det hållit i alldeles för lång tid för att det ens ska vara i närheten av lite kul. Tur att de hotar med åska och regn nu till helgen innan jag smäller av. Och idag är det ännu värre då det är klibbigt. Det behövs en urladdning nu för att rensa upp luften och det behövs vatten till alla växter.
Apropå det där med rubriksättare som jag tog upp lite för ett par dagar sedan. Det visar sig att de kanske inte alltid är så duktiga. Vad sägs om den här rubriken från dagens Metro:
Enronchefen död - slipper fängelse
Ja, vad jag vet så brukar man inte slänga in döda personer i fängelse direkt. Snille.
Iriska är ett jobbigt språk. Kolla bara det här:
Långa vokaler
í uttalas som engelskans ee i ordet meet, sí [she]= hon
é uttalas som franskans é eller tyskans eh, mé= jag, mig
á uttalas som amerikanskans aw, lá= dag
ó uttalas som franskans au eller tyskans oh (svenskans å), bó= ko
ú uttalas som engelskans pool, tú= du
Korta vokaler
i uttalas som ett engelskt kort i, sin [shin]=det
e uttalas som engelskans korta e, te= het
a beroende på grannkonsonanterna, antingen som engelskans tap eller top med orundade läppar, cas= vända
o finns inget motsvarande ljud i engelskan, närmaste uttal är book men med munnen mer öppen, bog= mjuk
u liknar oo i book, tugann= ger
Smala och breda konsonanter
Alla irländska konsonanter har två ”värden”, traditionellt kallade smala (slender) och breda (broad). Man kan lätt hitta skillnaden i bokstaven l. Om du säger leaf så är det ett smalt l och det breda återfinns i feel. Ordet little börjar med ett smalt l och avslutas med ett brett l. En konsonant är smal om det föregås eller åtföljs av e eller i (de smala vokalerna). En konsonant är bred om den föregås eller åtföljs av a, o eller u (de breda vokalerna).
Det finns också en regel att en konsonant i mitten av ett ord omges av enbart smala vokaler (i, e) eller breda vokaler (a, o, u). Feic [fek] (se, förstå) och det avslutande -áil motsvarar engelskans avslut –ing. Däremot så heter det feiceáil för att feicáil skulle bryta mot regeln caol le caol agus leathan le leathan (smal med smal och bred med bred); kontrast fágáil (lämnar).
Individuella konsonanter
d, t, l, n När dessa är breda ska tungspetsen pressas mot de övre framtänderna, t. ex. tá (är), dunta= stängd. När dessa är smala ska tungspetsen pressas mot främre delen av gommen, bakom framtänderna. I vissa delar uttalas smalt t och d som engelskans ch och j: te [che]= het och deoch [juch]= dricka.
s Smalt s är som engelskans sh (förutom is); Seán [Shawn]= John, Muiris [mwirish]= Maurice, Síle [Shíle]= Sheila.
r Uttalas tydligt oavsett placering i ordet. Rás (ett lopp), sórt (sort, art), réidh (redo), bóthar (en väg). Det smala r:et låter som en kombination av r med ljudet av s:et i leasure. Máire= Mary, cuir= satte, sätter. Ett r i början av ett ord uttalas alltid brett, oavsett stavning, ex. rince= dansa.
ph Uttalas som f, ex. mo phóca [mo fóca]= min ficka
th Uttalas som h (inte som engelskans th); thug [hoog]= ger, máthair [máhir]= mamma.
ch När det är brett låter det som tyskans Bach – loch= sjö uttalas som på Skottland; när det är smalt som tyskans ich, ex. oíche [íche]= natt.
bh, mh Vid brett uttalas det som v. Ex. mo bhus [mo vus]= min buss, mo mhac [mo vok]= min son. -amh på slutet av ord är uv, ex. caitheamh [kahuv]=spendera, att spendera, déanamh [dénuv]= göra, att göra, seasamh [shasuv]= stå, att stå, talamh [taluv]= land, snámh [snáv]= simma, att simma, lámh [láv]= hand. I mitten av ord uttalas ett brett bh/mh som ett v efter en lång vokal, ex. ábhar [ávar] =ämne, tábhacht [távacht] = angelägenhet, lámha [láva] =händer, fómhar [fóvar] =höst, ríomhaire [rívwire] =dator. Sekvensen kort vokal + bh/mh i mitten av ord ger ett ow-ljud som i engelskans pound, ex. leabhar [lyowr]= bok, ramhar [rowr]= fet, samhradh [sowra]= sommar. Smala bh/mh är alltid v i alla positioner, så bhí [ví]=var, sibh [shiv]= ni/er (plural), Gaillimh [galiv]= Galway, cuimhin [kuivin]= (in is cuimhin lion I remember), geimhreadh [gevre]= vinter.
gh I början av ord uttalas det ganska likt franskans r när det är brett, ex. mo ghúna= min klänning, sa ghairdín= i trädgården. Sekvensen a + brett gh i mitten av ord blir ett eye-ljud, ex. aghaidh [eyeay]= ansikte, laghad [loyud]= litenhet, laghdú [loydú]= reducera, att reducera; o + brett gh i mitten av ord ger ett ow-ljud, ex. foghlaim [fowluim]= lära, att lära, rogha [row]= val, roghnú [rownú]= välja, att välja. Brett gh finns aldrig i slutet av ord. Smalt gh uttalas y, så mo gheansaí [mo yansí]= min pullover, do gheata [do yata]= din grind. I mitten av ord uttalas ett smalt gh kombinerat med en föregående kort vokal som ett eye-ord, t.ex. staighre [sty-re]= trappor, saighead [sigh-ud]= pil.
dh I början av ord uttalas det likadant som gh när det är brett, ex. dhá dhoras [ghá ghoras]= två dörrar. När det är smalt så uttalas även det som ett y, do dheoch [do yuch]= din drink. Alla dhs i mitten av ord behandlas som smala även fast det inte är något i eller e före dem, meidhreach [myryuch]= munter, glad, veidhlín [vylín]= violin, Tadhg [Toyg]= ett mansnamn, fadbh [foyb]=problem, adhmad [eyemud]= timmer, radharc [rye-urk]= syn, utsikt. -adh I substantiv uttalas det som a, t. ex. seoladh [shóla]= adress, pósadh [pósa]= gifta sig. I verb uttalas –adh oftast som (u)ch, t.ex. bhíodh [vích]= brukade vara, bheadh [vech]= skulle vara, rachadh [rachuch]= skulle gå, théadh [héch]= brukade gå. Undantaget är när det är dåtida passivt –adh då uttalet uv rekommenderas, t. ex. pósadh[ pósuv]= var gift, seoladh [sholuv]= var överförd, rinneadh [rinyuv]= var gjord, léadh [léuv]= var läst. -igh, idh Precis som det smala gh och dh uttalas som y i början av ord så uttalas det här som y i slutet av enstavelseord, t. ex. téigh [téy]= gå, shuigh [hiy]= satt, réidh [réy]= redo, beidh [bey]= kommer bli. Orden amuigh [amwiy]= utomhus, istigh [ishty]= inomhus stressas på andra stavelsen. I andra ord som består av mer än en stavelse så blir detta iy ett í, t.ex. leanthanaigh [lahanúi]= sidor, ceannaigh [kyanuí]= köpa, cheannaigh [chyanúi]= köpt, rachaidh [rachúi]= ska gå. OBS att i verbala former som består av mer än en stavelse så blir –aigh ett enkelt a före ett pronomen som är subjektet av verbet, t. ex. cheannaigh sí [chyana shí]= hon köpte.
Ord stress
Du rekommenderas att stressa första stavelsen i ett ord, t.ex. leathanach= sida, múinteoir= lärare, cailín= flicka, coláiste= college. En del substantiv är ett undantag, t.ex. tobac= tobak som stressas på andra stavelsen. Däremot så stressas adverb som består av två eller tre stavelser och som börjar på a (och några med i) på andra stavelsen, t.ex. amach= ut(åt), isteach= in(åt), anuas= från ovan, amárach= imorgon, inniu [inyu]= idag. Det inledande a:et i dessa ord låter som det i det engelska ordet another. I Munster faller stressen på en annan stavelse än den första om det är en lång vokal i det: cupán (en kopp), na Gardaí (polisen), múinteoir (lärare). Du kommer att upptäcka att detta system är brett använt av människor som har lärt sig språket.
Korta vokaler framför ll, nn, rr, m, ng i enstaviga ord
Du rekommenderas att uttala dessa vokaler kort, precis som de skrivs, men det finns några undantag: ard= hög, Garda= polisman, barr= topp, carr= bil, bord= bord. Dessa ord uttalas med långa vokaler överallt. Och det är rekommenderat att uttala ll, nn något långt, som i t.ex. ball= medlem, clann= barn (i en familj). Emellertid i Munster och västra Galway så uttalas vokaler som skrivs korta som långa eller ibland som diftonger (låter som eye, ow) innan konsonanter som listas i den här sektionen. im [eem]= smör, fill [feel med ett smalt l]= åter, geall [gyal eller gyowl]= lovar, mall [mál eller mowl]= långsam, moill [mwoyl eller mweel med ett smalt l]= försening, långsamhet, poll [powl]= hål, poill [poyl eller pweel med ett smalt l]= flera hål.
Emellertid när en vokal följer på ll, nn, rr, m, ng så inträffar den här förlängningen inte: píosa ime [písa ime]= en bit smör, geallúint [gyaluint]= lovande
Oskrivna vokaler
Mellan r och m uttalas vokalen a (som i about)
l och b
n och bh
_ och g
Initiala mutationer
Ett särdrag för iriska och de andra keltiska språken är att ord är benägna att ändras inte bara i slutet av ordet utan även i början, t. ex: cóta= kappacótai= kappormo chóta= min kappaMutationerna orsakas av ett inledande ord, t.ex. mo= min, mitt orsakar en mutation som kallas lenition. Lention betyder uppmjukning (på iriska séimhiú [shave you]), refererar till att man ersätter ett hårt c till det mer väsande ch. Som kontrast finns ár= vår, vårat som orsakar en annan mutation som kallas eclipsis (urú på iriska), så ár cótaí blir ár gcótaí [ár gótuí]= våra rockar. Det här kan förstås då värdet av baskonsonanten c blir ställd i skuggan eller övertagen av värdet på konsonanten som skrivs innan, t.ex. g. Alla konsonanter muteras inte.
Dagens citat:
Dance as if no one were watching,
Sing as if no one were listening,
And live every day as if it were your last.
Apropå det där med rubriksättare som jag tog upp lite för ett par dagar sedan. Det visar sig att de kanske inte alltid är så duktiga. Vad sägs om den här rubriken från dagens Metro:
Enronchefen död - slipper fängelse
Ja, vad jag vet så brukar man inte slänga in döda personer i fängelse direkt. Snille.
Iriska är ett jobbigt språk. Kolla bara det här:
Långa vokaler
í uttalas som engelskans ee i ordet meet, sí [she]= hon
é uttalas som franskans é eller tyskans eh, mé= jag, mig
á uttalas som amerikanskans aw, lá= dag
ó uttalas som franskans au eller tyskans oh (svenskans å), bó= ko
ú uttalas som engelskans pool, tú= du
Korta vokaler
i uttalas som ett engelskt kort i, sin [shin]=det
e uttalas som engelskans korta e, te= het
a beroende på grannkonsonanterna, antingen som engelskans tap eller top med orundade läppar, cas= vända
o finns inget motsvarande ljud i engelskan, närmaste uttal är book men med munnen mer öppen, bog= mjuk
u liknar oo i book, tugann= ger
Smala och breda konsonanter
Alla irländska konsonanter har två ”värden”, traditionellt kallade smala (slender) och breda (broad). Man kan lätt hitta skillnaden i bokstaven l. Om du säger leaf så är det ett smalt l och det breda återfinns i feel. Ordet little börjar med ett smalt l och avslutas med ett brett l. En konsonant är smal om det föregås eller åtföljs av e eller i (de smala vokalerna). En konsonant är bred om den föregås eller åtföljs av a, o eller u (de breda vokalerna).
Det finns också en regel att en konsonant i mitten av ett ord omges av enbart smala vokaler (i, e) eller breda vokaler (a, o, u). Feic [fek] (se, förstå) och det avslutande -áil motsvarar engelskans avslut –ing. Däremot så heter det feiceáil för att feicáil skulle bryta mot regeln caol le caol agus leathan le leathan (smal med smal och bred med bred); kontrast fágáil (lämnar).
Bokstavsföljden ia står för í och ua för ú och åtföljs av ett svagt a, som i engelskans about.
Det rekommenderade uttalet till ao är í.
När eo och iú förekommer i början av ord är e och i tysta och uttalas som ó och ú.
Om ett ord inleds med io så uttalas det som i innan en bred konsonant.
Emellertid så är det ett vanligt sätt att uttala io som u.
Om ui inleder ett ord ska det uttalas som i och oi ska uttalas som e.
Individuella konsonanter
d, t, l, n När dessa är breda ska tungspetsen pressas mot de övre framtänderna, t. ex. tá (är), dunta= stängd. När dessa är smala ska tungspetsen pressas mot främre delen av gommen, bakom framtänderna. I vissa delar uttalas smalt t och d som engelskans ch och j: te [che]= het och deoch [juch]= dricka.
s Smalt s är som engelskans sh (förutom is); Seán [Shawn]= John, Muiris [mwirish]= Maurice, Síle [Shíle]= Sheila.
r Uttalas tydligt oavsett placering i ordet. Rás (ett lopp), sórt (sort, art), réidh (redo), bóthar (en väg). Det smala r:et låter som en kombination av r med ljudet av s:et i leasure. Máire= Mary, cuir= satte, sätter. Ett r i början av ett ord uttalas alltid brett, oavsett stavning, ex. rince= dansa.
ph Uttalas som f, ex. mo phóca [mo fóca]= min ficka
th Uttalas som h (inte som engelskans th); thug [hoog]= ger, máthair [máhir]= mamma.
ch När det är brett låter det som tyskans Bach – loch= sjö uttalas som på Skottland; när det är smalt som tyskans ich, ex. oíche [íche]= natt.
bh, mh Vid brett uttalas det som v. Ex. mo bhus [mo vus]= min buss, mo mhac [mo vok]= min son. -amh på slutet av ord är uv, ex. caitheamh [kahuv]=spendera, att spendera, déanamh [dénuv]= göra, att göra, seasamh [shasuv]= stå, att stå, talamh [taluv]= land, snámh [snáv]= simma, att simma, lámh [láv]= hand. I mitten av ord uttalas ett brett bh/mh som ett v efter en lång vokal, ex. ábhar [ávar] =ämne, tábhacht [távacht] = angelägenhet, lámha [láva] =händer, fómhar [fóvar] =höst, ríomhaire [rívwire] =dator. Sekvensen kort vokal + bh/mh i mitten av ord ger ett ow-ljud som i engelskans pound, ex. leabhar [lyowr]= bok, ramhar [rowr]= fet, samhradh [sowra]= sommar. Smala bh/mh är alltid v i alla positioner, så bhí [ví]=var, sibh [shiv]= ni/er (plural), Gaillimh [galiv]= Galway, cuimhin [kuivin]= (in is cuimhin lion I remember), geimhreadh [gevre]= vinter.
gh I början av ord uttalas det ganska likt franskans r när det är brett, ex. mo ghúna= min klänning, sa ghairdín= i trädgården. Sekvensen a + brett gh i mitten av ord blir ett eye-ljud, ex. aghaidh [eyeay]= ansikte, laghad [loyud]= litenhet, laghdú [loydú]= reducera, att reducera; o + brett gh i mitten av ord ger ett ow-ljud, ex. foghlaim [fowluim]= lära, att lära, rogha [row]= val, roghnú [rownú]= välja, att välja. Brett gh finns aldrig i slutet av ord. Smalt gh uttalas y, så mo gheansaí [mo yansí]= min pullover, do gheata [do yata]= din grind. I mitten av ord uttalas ett smalt gh kombinerat med en föregående kort vokal som ett eye-ord, t.ex. staighre [sty-re]= trappor, saighead [sigh-ud]= pil.
dh I början av ord uttalas det likadant som gh när det är brett, ex. dhá dhoras [ghá ghoras]= två dörrar. När det är smalt så uttalas även det som ett y, do dheoch [do yuch]= din drink. Alla dhs i mitten av ord behandlas som smala även fast det inte är något i eller e före dem, meidhreach [myryuch]= munter, glad, veidhlín [vylín]= violin, Tadhg [Toyg]= ett mansnamn, fadbh [foyb]=problem, adhmad [eyemud]= timmer, radharc [rye-urk]= syn, utsikt. -adh I substantiv uttalas det som a, t. ex. seoladh [shóla]= adress, pósadh [pósa]= gifta sig. I verb uttalas –adh oftast som (u)ch, t.ex. bhíodh [vích]= brukade vara, bheadh [vech]= skulle vara, rachadh [rachuch]= skulle gå, théadh [héch]= brukade gå. Undantaget är när det är dåtida passivt –adh då uttalet uv rekommenderas, t. ex. pósadh[ pósuv]= var gift, seoladh [sholuv]= var överförd, rinneadh [rinyuv]= var gjord, léadh [léuv]= var läst. -igh, idh Precis som det smala gh och dh uttalas som y i början av ord så uttalas det här som y i slutet av enstavelseord, t. ex. téigh [téy]= gå, shuigh [hiy]= satt, réidh [réy]= redo, beidh [bey]= kommer bli. Orden amuigh [amwiy]= utomhus, istigh [ishty]= inomhus stressas på andra stavelsen. I andra ord som består av mer än en stavelse så blir detta iy ett í, t.ex. leanthanaigh [lahanúi]= sidor, ceannaigh [kyanuí]= köpa, cheannaigh [chyanúi]= köpt, rachaidh [rachúi]= ska gå. OBS att i verbala former som består av mer än en stavelse så blir –aigh ett enkelt a före ett pronomen som är subjektet av verbet, t. ex. cheannaigh sí [chyana shí]= hon köpte.
Ord stress
Du rekommenderas att stressa första stavelsen i ett ord, t.ex. leathanach= sida, múinteoir= lärare, cailín= flicka, coláiste= college. En del substantiv är ett undantag, t.ex. tobac= tobak som stressas på andra stavelsen. Däremot så stressas adverb som består av två eller tre stavelser och som börjar på a (och några med i) på andra stavelsen, t.ex. amach= ut(åt), isteach= in(åt), anuas= från ovan, amárach= imorgon, inniu [inyu]= idag. Det inledande a:et i dessa ord låter som det i det engelska ordet another. I Munster faller stressen på en annan stavelse än den första om det är en lång vokal i det: cupán (en kopp), na Gardaí (polisen), múinteoir (lärare). Du kommer att upptäcka att detta system är brett använt av människor som har lärt sig språket.
Korta vokaler framför ll, nn, rr, m, ng i enstaviga ord
Du rekommenderas att uttala dessa vokaler kort, precis som de skrivs, men det finns några undantag: ard= hög, Garda= polisman, barr= topp, carr= bil, bord= bord. Dessa ord uttalas med långa vokaler överallt. Och det är rekommenderat att uttala ll, nn något långt, som i t.ex. ball= medlem, clann= barn (i en familj). Emellertid i Munster och västra Galway så uttalas vokaler som skrivs korta som långa eller ibland som diftonger (låter som eye, ow) innan konsonanter som listas i den här sektionen. im [eem]= smör, fill [feel med ett smalt l]= åter, geall [gyal eller gyowl]= lovar, mall [mál eller mowl]= långsam, moill [mwoyl eller mweel med ett smalt l]= försening, långsamhet, poll [powl]= hål, poill [poyl eller pweel med ett smalt l]= flera hål.
Emellertid när en vokal följer på ll, nn, rr, m, ng så inträffar den här förlängningen inte: píosa ime [písa ime]= en bit smör, geallúint [gyaluint]= lovande
Oskrivna vokaler
Mellan r och m uttalas vokalen a (som i about)
l och b
n och bh
_ och g
Initiala mutationer
Ett särdrag för iriska och de andra keltiska språken är att ord är benägna att ändras inte bara i slutet av ordet utan även i början, t. ex: cóta= kappacótai= kappormo chóta= min kappaMutationerna orsakas av ett inledande ord, t.ex. mo= min, mitt orsakar en mutation som kallas lenition. Lention betyder uppmjukning (på iriska séimhiú [shave you]), refererar till att man ersätter ett hårt c till det mer väsande ch. Som kontrast finns ár= vår, vårat som orsakar en annan mutation som kallas eclipsis (urú på iriska), så ár cótaí blir ár gcótaí [ár gótuí]= våra rockar. Det här kan förstås då värdet av baskonsonanten c blir ställd i skuggan eller övertagen av värdet på konsonanten som skrivs innan, t.ex. g. Alla konsonanter muteras inte.
Dagens citat:
Dance as if no one were watching,
Sing as if no one were listening,
And live every day as if it were your last.
Kommentarer
Trackback