Guinness

Det där med att försöka "ignorera" och inte ha någon kontakt med han där nere i receptionen går inte alls så bra. Halv tio ringde det från hennes telefon där nere och av någon anledning så svarar vi alla olika beroende på vem som ringer. Så jag trodde att det var hon som ringde så jag anlade den tonen jag brukar ha när jag svarar när hon ringer. Så var det han som var i andra ändan. Det var andra gången som det hände för mig och det blir som en chock för mig när det inträffar. En trevlig chock. Han sa att det var besök till en av de anställda här. Jag frågade om han skulle skicka upp honom hela vägen eller om jag skulle möta honom på tvåan. Då frågade han besökaren och han ville bli mött på tvåan. Sedan precis innan jag skulle till och lägga på (av någon anledning är jag inte lika snabb som normalt när jag har honom i andra änden) så sa han "Jo du [namn]. Vi skulle behöva fler inskrivningslappar." Han är väldigt mycket för att använda namn på folk, vilket jag tycker är en trevlig grej. Så då sa jag att jag skulle fixa det. Så gick jag och mötte besökaren (en norrman) visade in honom dit han skulle vara och satte mig vid datorn och öppnade dokumentet som skulle skrivas ut. Skrev ut 20 kopior och gick ner på lätta fötter. När jag kom ner dit så var han ensam bakom disken så jag gick fram och gav dem till honom och sa att jag hoppades att det räckte med tjugo stycken och det räckte. Sedan när jag tog ett steg bort från disken för att gå så frågade han om de skulle göra som det stod på lapparna och förstöra dem och då sa jag att det vore jättebra om de kunde göra det. Annars kunde jag ta med dem upp och fixa det här. Han sa att det inte var några problem och då frågade jag om de hade en dokumentförstörare och då sa han att han skulle äta upp dem och så flinade han (vilket jädrans trevligt leende han har *suck*). Och jag sa att det fick han gärna göra. Papper är ofarligt och det var ju bara kolpulver. Kommer inte ihåg hur vi avslutade vårt samtal, men jag vet att han tackade så jättemycket ett par gånger och jag sa att det var så lite så. Och när jag kom upp till oss så var jag så där varm igen. Börjar tro att det inte har att göra med att jag rör på mig utan att det är hans närvaro som har den effekten på mig.

Sedan märks det även hemma nu att snart är det jul. Vi fick upp julgranen på gården i tisdags. När det är sådant här väder så känner man inte någon julkänsla alls. Det är sju, åtta grader varmt klockan halv sex på morgonen och imorgon är det första november och på söndag är det första advent. Svårt att tro.

Lonely soldier go home
Lonely but never alone
Good eyes see nothin' to shoot
Good feet feel good givin' up good boots
// Lonely Soldier