Förkrossad
Idag har inte varit min dag. Förutom att det strulade i kollektivtrafiken (som vanligt) så har jag sett en sak som inte var lika så kul. För att ta det från början:
Idag så har vi haft en tjej här från Kontorspartner som skulle kolla in och lära sig våran växel. Urtrevlig tjej. Hur det än är så kom orsaken till att jag springer ner och hämtar paket fram, så hon blev nyfiken på honom. Hur det än var så ringde han upp och en av mina kollegor svarade och det var ett litet paket att hämta där så jag sprang ner för att hämta det och då var han inte på plats. Sedan ville den här tjejen se hur han ser ut så vi hittade på ett svepskäl till att gå ner så hon skulle hämta sin kamera i sin bil för att fota den här arbetsplatsen. Då var han inte heller där. Dötrist typ. Så tredje gången gillt blev det nu när hon skulle gå så då följde jag med henne ner och... *ta-daa* ...där satt han. Så snackade mitt besök med tjejen i receptionen där och sa att hon hade haft en bra lärare varpå jag högg på det och sa: "Där ser ni. Jag kan jag med." Han gjorde då ett tummen upp med vänster hand och... Ja, låt oss säga som så att det såg ut som något guldaktigt på ett finger där... Men livet går vidare och jag har ju redan förstått att han måste vara upptagen så... Men det kändes ändå lite trist. Men det finns ju inget som säger att jag behöver sluta titta för det eller sluta vara trevlig. Och en av tjejerna här var ju snäll och sa att "ingenting varar för evigt". Väldigt snällt... eller inte. ;-)
Idag så har vi haft en tjej här från Kontorspartner som skulle kolla in och lära sig våran växel. Urtrevlig tjej. Hur det än är så kom orsaken till att jag springer ner och hämtar paket fram, så hon blev nyfiken på honom. Hur det än var så ringde han upp och en av mina kollegor svarade och det var ett litet paket att hämta där så jag sprang ner för att hämta det och då var han inte på plats. Sedan ville den här tjejen se hur han ser ut så vi hittade på ett svepskäl till att gå ner så hon skulle hämta sin kamera i sin bil för att fota den här arbetsplatsen. Då var han inte heller där. Dötrist typ. Så tredje gången gillt blev det nu när hon skulle gå så då följde jag med henne ner och... *ta-daa* ...där satt han. Så snackade mitt besök med tjejen i receptionen där och sa att hon hade haft en bra lärare varpå jag högg på det och sa: "Där ser ni. Jag kan jag med." Han gjorde då ett tummen upp med vänster hand och... Ja, låt oss säga som så att det såg ut som något guldaktigt på ett finger där... Men livet går vidare och jag har ju redan förstått att han måste vara upptagen så... Men det kändes ändå lite trist. Men det finns ju inget som säger att jag behöver sluta titta för det eller sluta vara trevlig. Och en av tjejerna här var ju snäll och sa att "ingenting varar för evigt". Väldigt snällt... eller inte. ;-)
Kommentarer
Trackback
