Back in business

Så var man på jobbet då. Det är kul att få höra från flera stycken, hög som låg, att de tycker att det är skönt att vi har kommit tillbaka. Det har tydligen inte fungerat speciellt bra när vi var borta. Men jag är inte överraskad. Sedan kan det vara bra för våra kollegor att inte bara ta oss för givna. Att de på det här sättet upptäcker att vi är bra på det vi gör och ger bra service. Det kom nämligen fram på konferensen att det finns några som har åsikter på att vi sitter och gör privata saker på jobbet. Men vår närmsta chef stödjer oss. Vi måste sitta här och vakta telefonen och svara inom fem sekunder och när de går förbi reflekterar de över att vi inte gör så mycket just då. När de sedan går förbi och vi jobbar häcken av oss är det som det ska vara så då tänkter de inte på det. C'est la vie.

Men i vilket fall som helst så är det skönt att få höra att de har saknat oss.

På avdelningskonferensen gick vi igenom lite statistik och man ska inte skryta så därför gör jag inte det, men jag är den som har bäst närvaro och flest samtal. Och det trots mina utflykter ner till receptionen lite då och då. Tänk vilka bra siffror jag kommer att få när vi flyttar tillbaka till Rörvägen. Då behöver jag inte hämta paket nere i en reception hos en fin man.

Apropå fin man... Har pratat i telefon med honom två gånger idag. Första gången ringde han upp (klockan 08:23) och aviserade ett besök och sedan ringde han upp (klockan 09:43) och berättade att en vakt var på väg upp med rikskuponger. Det kändes så bra att höra hans röst igen. Har ju inte hört den på två dygn. Lite abstinens har jag allt haft... Tyvärr var det den enda kontakten med honom idag. När jag gick satt han upptagen med jobb så det blev bara "hej då och trevlig helg." Jag fick ett "Tack detsamma" av dem båda som var där.

Måste ta upp en sak som jag har funderat på. När vi satt där på kvällen och diskuterade musik så kom ju min ena medarbetare in och satte sig där. Hon har vid tidigare tillfälle sagt att hon brukade lyssna på Zeppelin och hon tycker fortfarande att den musiken är ok. När hon kom in så spelade vi lite musik på min telefon och jag frågade henne om vad hon tyckte om låten Stairway To Heaven och hon sa att hon inte visste hur den lät. Så då spelade jag upp den för henne, men hon kände fortfarande inte igen den. Jag sa inget om det då, men tänkte desto mer. Hur sjutton kan man ha gillat ett band, men inte känna till eller igen deras största hit. En låt som alltid nämns när man ska försöka göra en lista på de bästa låtarna genom tiderna...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback