Trevlig
Skärtorsdag och halvdag var det idag. Nu väntar fyra lediga dagar och det ska bli så skönt. Fick skjuts hem också och det gjorde ju inte saken sämre direkt.
Var nere i receptionen idag (ovanligt va?) strax efter klockan 11. Det var ett paket att hämta. Jag stannade kvar där till 11:30. Det är alltid lika trevligt att få komma ner dit "trots" att det alltid är "någon" som retas med mig. De hade fått nya blommor på receptionsdisken och jag frågade dem hur de länge de skulle klara av att ha dem och så tittade jag på "instruktionslappen" som alltid är nedstucken i jorden. Då sa hon att de kommer nog att klara av dem en vecka eller så. Han tog då upp "instruktionslappen" på den andra blomman och sa: "Men titta, här står det att de inte ska vattnas..." Det var ett moln som blåste som var överkryssat och då sa jag: "Jag är ledsen, men jag tror att det betyder att de inte ska stå i drag." Så sa han: "Men du är ju nere här titt som tätt. Du kan ju ta med dig en kanna och vattna dem när du kommer hit." Det kan jag säga att jag inte gick med på. Så sa jag att jag kunde skicka ner någon annan att sköta deras blommor och hon fattade på en gång vem jag menade och hon sa till honom: "Cowgirl" och med det refererade hon till cowboy-stövlarna som hon har på sig.
Så kom vi in på henne och då tog jag upp hennes uttal på två saker som hade fått mig att skratta gott igår. Det ena var på den inflammationshämmade Voltaren och den uttalade hon som "voltaren" (som en som gör volter) och sedan hennes uttal på karaoke. "Karoké". Jag kan säga att de två skrattade gott åt det de med. Så sa han att man kan inte döma en person efter hur han eller hon uttalar saker och det har han rätt i. Men då sa jag att det är så att den här damen lever i sin egen lilla bubbla och om hon har en åsikt om något så ändrar hon sig inte oavsett hur många motargument man har på att hon har fel. Så föreslog jag att hon kunde sitta där bakom dem och underhålla dem. Då sa hon: "Ja, hon kan ju sitta där och sjunga" och då sa jag: "Ja, det kan hon. På grekiska. Hon läser grekiska nämligen." Då sa han: "Men karaoke är ju japanskt så någon får väl tala om för henne att det inte ska uttalas på grekiska."
Så frågade jag dem om de ville ha två ungar nere hos sig. Vi hade två uppe hos oss. En kollega hade med sig dem och av någon anledning så hamnar barn alltid i receptionen och av någon anledning så dras ungar till mig och jag är den enda i receptionen som inte har några barn. Förstår inte det där. Hon sa nej tack, men han sa: "Jo, men visst. Ta ner dem hit. Jag kan säga åt dem att gå ut och leka här utanför (där alla lastbilar kör) och så låser jag dörren så att de inte kan komma in. Eller så kan jag låsa in dem i rummet här bakom."
Så tog jag paketet och tänkte gå då klockan närmade sig 11:30 och då skulle hon åka iväg med posten så jag lyfte upp paketet och då sa han: "Men ska du inte ha en pirra till det där stora paketet?" och med det refererade han till vårt samtal vi hade för ett tag sedan om stora och små paket. Visserligen var det här "stort", men det vägde i princip ingenting och det visste han. Så då blängde jag bara på honom ett tag och så frågade jag henne: "Har du inget stort och tungt jag kan slänga på honom?" och det hade hon inte. Då påpekade han att han hade ett utökat skydd och så strök han lite med två fingrar på axeln på uniformen. Om jag tar till våld så är det ju så att han har rätt att tillkalla polis och rubricera det som våld mot tjänsteman, så han är lite lagom kaxig där bakom ibland. Men jag sa till honom: "Ja och undra vem de skulle tro. En stor och stark man har fått stryk av mig..." Då sa han att han kunde gå in där bakom och slå till sig själv hårt på käken och sedan säga att det var jag som hade gjort det. Då sa jag bara: "Visst, gör det du..."
Så frågade de mig när jag slutade idag och jag sa att jag egentligen slutar tolv, men att jag kanske kommer att tvingas vara kvar och hjälpa Relacom-snubben som eventuellt skulle komma. Jag skulle ringa honom strax innan tolv så att jag visste om jag skulle stanna kvar eller inte. Då sa han: "Men då får du ha en glad påsk då. Jag kanske är och tränar när du går hem. Eller så kan du ju komma förbi gymmet och titta in och önska mig det när jag ligger där och pressar." Det lovade jag att jag skulle göra. Det var knappast någon uppoffring. Det skulle ha varit intressant tycker jag till och med. ;-) Sedan så blev det ju inte så att jag gjorde det eftersom jag tyvärr fick sluta tolv ändå då Relacom-snubben inte skulle hinna.
När jag var nästan halvvägs till dörren så var det en kollega till mig som gick och han sa "Hej då. Trevlig påsk" och jag sa bara: "Detsamma" Och när den här kollegan hade gått ut genom dörren så sa han att jag skulle ta mig ett snack med den kollegan och då frågade jag varför. Då sa han: "Det helter inte trevlig påsk. Det heter glad påsk. Man säger ju även god jul och inte trevlig jul. Varför kan folk inte säga rätt?" Utläggningen var lite längre än så, men han har ju rätt. Jag säger ju i och för sig alltid "glad påsk" så därför reflekterar jag inte alltid på vad andra säger. Och när jag stod där så gick det några lagerarbetare från Dagab och en del av dem sa "Trevlig påsk" och han sa "Detsamma", men så fort de hade gått ut genom dörren så gjorde han en grimas. Men jag tog mitt stora, men ack så lätta paket och gick upp.
I förra veckan så fick vi i receptionen vårt påskägg, men vi ställde inte fram det förrän i tisdags och det tog slut på ett nafs. Men när vi fick det så gjorde jag iordning två små askar med godis i och så tejpade jag på påsk-bilder på dem så när jag skulle gå idag så tog jag med mig dem ner. Och jag gick ner innan min chaufför, men jag sa till honom att jag gjorde det och han sa att han bara skulle ringa ett samtal först. När jag kom ner dit så satt han och snackade med en snubbe jag har sett där förut, men det var bara att ställa upp askarna på disken, det gick ju inte att ångra sig, det skulle bara ha sett fånigt ut.
Det tog min chaufför ungfär tjugo minuter att ringa samtalet så det blev en del snack där. Men inte lika uppsluppet som tidigare under dagen. Men han frågade om jag hade köpt godiset själv, men det hade jag ju inte. Så frågade han om jag kunde få ner en bit godis till och höll fram sin ask. Och det kunde jag ju, men jag hade svårt att bestämma mig för vad jag ville ha så då sa han: "Ta en sockerbit." och det gjorde jag. Så bjöd han snubben som satt där och han tog en colaflaska. Själv tog han en hård lakritskaramell.
Sedan pratade vi om påskmat och de äter samma saker där hemma hos dem som de flesta gör: ägg, räkor, lamm och lax. Sedan sa han att det bästa han visste på påskbordet var en riktigt god lammstek och myntagelé. Då tyckte han att jag såg konstig ut och sa att det minsann var en klassiker. Så frågade han den andra snubben som satt där bakom om vad han tyckte om det och han visste inte då han aldrig hade ätit det. Så frågade han om jag inte kunde tänka mig att smaka det en gång åtminstone. Då sa jag: "Jo, men det skulle jag kunna göra. Man måste smaka allt en gång innan man kan säga om det är gott eller inte. Så jag kan ju kanske köpa någon liten burk och testa någon gång." Då sa han: "Nä, jag tycker att du ska köpa en sådan här jättestor burk..." och så måttade han upp en tjugoliters burk. Sedan kom min chaufför och det var dags att gå och han sa: "Glad påsk då" och jag sa "Tack detsamma. Och ät inte för mycket lamm nu."
Så kom jag hem i tid och efter ett tag så kände jag att det skulle vara skönt med ett bad så jag tappade upp ett riktigt varmt bad och kröp ner där. När jag hade legat i en kvart på ett ungefär ringde det på dörren och med tanke på vilken dag det är (skärtorsdag när alla påskkärringar springer omkring och tigger godis) så ansträngde jag mig knappast för att gå upp. Minuten senare ringer det på min telefon och det visar sig vara mammsen. Hon undrade om jag inte var hemma. Det var nämligen hon som ringde på (pappsen satt kvar i bilen). Så det var bara att kravla sig upp och dra på sig morgonrocken. Hon kom med en påse från Pressbyrån innehållande en chokladask med Cloettas "Utvalda favoriter". De (mina föräldrar) tyckte att jag skulle ha lite påskgodis. Sedan skulle de över till farmor och hälsa på henne och sedan skulle de upp till landet. Så nu fick jag chansen att visa henne min nya mobil och hon tyckte också att den var fin. Men nu kanske mina föräldrar har lärt sig att det inte går att bara dyka upp och förvänta sig att jag ska öppna. Jag har tagit för vana att bara öppna om jag väntar besök.
Var nere i receptionen idag (ovanligt va?) strax efter klockan 11. Det var ett paket att hämta. Jag stannade kvar där till 11:30. Det är alltid lika trevligt att få komma ner dit "trots" att det alltid är "någon" som retas med mig. De hade fått nya blommor på receptionsdisken och jag frågade dem hur de länge de skulle klara av att ha dem och så tittade jag på "instruktionslappen" som alltid är nedstucken i jorden. Då sa hon att de kommer nog att klara av dem en vecka eller så. Han tog då upp "instruktionslappen" på den andra blomman och sa: "Men titta, här står det att de inte ska vattnas..." Det var ett moln som blåste som var överkryssat och då sa jag: "Jag är ledsen, men jag tror att det betyder att de inte ska stå i drag." Så sa han: "Men du är ju nere här titt som tätt. Du kan ju ta med dig en kanna och vattna dem när du kommer hit." Det kan jag säga att jag inte gick med på. Så sa jag att jag kunde skicka ner någon annan att sköta deras blommor och hon fattade på en gång vem jag menade och hon sa till honom: "Cowgirl" och med det refererade hon till cowboy-stövlarna som hon har på sig.
Så kom vi in på henne och då tog jag upp hennes uttal på två saker som hade fått mig att skratta gott igår. Det ena var på den inflammationshämmade Voltaren och den uttalade hon som "voltaren" (som en som gör volter) och sedan hennes uttal på karaoke. "Karoké". Jag kan säga att de två skrattade gott åt det de med. Så sa han att man kan inte döma en person efter hur han eller hon uttalar saker och det har han rätt i. Men då sa jag att det är så att den här damen lever i sin egen lilla bubbla och om hon har en åsikt om något så ändrar hon sig inte oavsett hur många motargument man har på att hon har fel. Så föreslog jag att hon kunde sitta där bakom dem och underhålla dem. Då sa hon: "Ja, hon kan ju sitta där och sjunga" och då sa jag: "Ja, det kan hon. På grekiska. Hon läser grekiska nämligen." Då sa han: "Men karaoke är ju japanskt så någon får väl tala om för henne att det inte ska uttalas på grekiska."
Så frågade jag dem om de ville ha två ungar nere hos sig. Vi hade två uppe hos oss. En kollega hade med sig dem och av någon anledning så hamnar barn alltid i receptionen och av någon anledning så dras ungar till mig och jag är den enda i receptionen som inte har några barn. Förstår inte det där. Hon sa nej tack, men han sa: "Jo, men visst. Ta ner dem hit. Jag kan säga åt dem att gå ut och leka här utanför (där alla lastbilar kör) och så låser jag dörren så att de inte kan komma in. Eller så kan jag låsa in dem i rummet här bakom."
Så tog jag paketet och tänkte gå då klockan närmade sig 11:30 och då skulle hon åka iväg med posten så jag lyfte upp paketet och då sa han: "Men ska du inte ha en pirra till det där stora paketet?" och med det refererade han till vårt samtal vi hade för ett tag sedan om stora och små paket. Visserligen var det här "stort", men det vägde i princip ingenting och det visste han. Så då blängde jag bara på honom ett tag och så frågade jag henne: "Har du inget stort och tungt jag kan slänga på honom?" och det hade hon inte. Då påpekade han att han hade ett utökat skydd och så strök han lite med två fingrar på axeln på uniformen. Om jag tar till våld så är det ju så att han har rätt att tillkalla polis och rubricera det som våld mot tjänsteman, så han är lite lagom kaxig där bakom ibland. Men jag sa till honom: "Ja och undra vem de skulle tro. En stor och stark man har fått stryk av mig..." Då sa han att han kunde gå in där bakom och slå till sig själv hårt på käken och sedan säga att det var jag som hade gjort det. Då sa jag bara: "Visst, gör det du..."
Så frågade de mig när jag slutade idag och jag sa att jag egentligen slutar tolv, men att jag kanske kommer att tvingas vara kvar och hjälpa Relacom-snubben som eventuellt skulle komma. Jag skulle ringa honom strax innan tolv så att jag visste om jag skulle stanna kvar eller inte. Då sa han: "Men då får du ha en glad påsk då. Jag kanske är och tränar när du går hem. Eller så kan du ju komma förbi gymmet och titta in och önska mig det när jag ligger där och pressar." Det lovade jag att jag skulle göra. Det var knappast någon uppoffring. Det skulle ha varit intressant tycker jag till och med. ;-) Sedan så blev det ju inte så att jag gjorde det eftersom jag tyvärr fick sluta tolv ändå då Relacom-snubben inte skulle hinna.
När jag var nästan halvvägs till dörren så var det en kollega till mig som gick och han sa "Hej då. Trevlig påsk" och jag sa bara: "Detsamma" Och när den här kollegan hade gått ut genom dörren så sa han att jag skulle ta mig ett snack med den kollegan och då frågade jag varför. Då sa han: "Det helter inte trevlig påsk. Det heter glad påsk. Man säger ju även god jul och inte trevlig jul. Varför kan folk inte säga rätt?" Utläggningen var lite längre än så, men han har ju rätt. Jag säger ju i och för sig alltid "glad påsk" så därför reflekterar jag inte alltid på vad andra säger. Och när jag stod där så gick det några lagerarbetare från Dagab och en del av dem sa "Trevlig påsk" och han sa "Detsamma", men så fort de hade gått ut genom dörren så gjorde han en grimas. Men jag tog mitt stora, men ack så lätta paket och gick upp.
I förra veckan så fick vi i receptionen vårt påskägg, men vi ställde inte fram det förrän i tisdags och det tog slut på ett nafs. Men när vi fick det så gjorde jag iordning två små askar med godis i och så tejpade jag på påsk-bilder på dem så när jag skulle gå idag så tog jag med mig dem ner. Och jag gick ner innan min chaufför, men jag sa till honom att jag gjorde det och han sa att han bara skulle ringa ett samtal först. När jag kom ner dit så satt han och snackade med en snubbe jag har sett där förut, men det var bara att ställa upp askarna på disken, det gick ju inte att ångra sig, det skulle bara ha sett fånigt ut.
Det tog min chaufför ungfär tjugo minuter att ringa samtalet så det blev en del snack där. Men inte lika uppsluppet som tidigare under dagen. Men han frågade om jag hade köpt godiset själv, men det hade jag ju inte. Så frågade han om jag kunde få ner en bit godis till och höll fram sin ask. Och det kunde jag ju, men jag hade svårt att bestämma mig för vad jag ville ha så då sa han: "Ta en sockerbit." och det gjorde jag. Så bjöd han snubben som satt där och han tog en colaflaska. Själv tog han en hård lakritskaramell.
Sedan pratade vi om påskmat och de äter samma saker där hemma hos dem som de flesta gör: ägg, räkor, lamm och lax. Sedan sa han att det bästa han visste på påskbordet var en riktigt god lammstek och myntagelé. Då tyckte han att jag såg konstig ut och sa att det minsann var en klassiker. Så frågade han den andra snubben som satt där bakom om vad han tyckte om det och han visste inte då han aldrig hade ätit det. Så frågade han om jag inte kunde tänka mig att smaka det en gång åtminstone. Då sa jag: "Jo, men det skulle jag kunna göra. Man måste smaka allt en gång innan man kan säga om det är gott eller inte. Så jag kan ju kanske köpa någon liten burk och testa någon gång." Då sa han: "Nä, jag tycker att du ska köpa en sådan här jättestor burk..." och så måttade han upp en tjugoliters burk. Sedan kom min chaufför och det var dags att gå och han sa: "Glad påsk då" och jag sa "Tack detsamma. Och ät inte för mycket lamm nu."
Så kom jag hem i tid och efter ett tag så kände jag att det skulle vara skönt med ett bad så jag tappade upp ett riktigt varmt bad och kröp ner där. När jag hade legat i en kvart på ett ungefär ringde det på dörren och med tanke på vilken dag det är (skärtorsdag när alla påskkärringar springer omkring och tigger godis) så ansträngde jag mig knappast för att gå upp. Minuten senare ringer det på min telefon och det visar sig vara mammsen. Hon undrade om jag inte var hemma. Det var nämligen hon som ringde på (pappsen satt kvar i bilen). Så det var bara att kravla sig upp och dra på sig morgonrocken. Hon kom med en påse från Pressbyrån innehållande en chokladask med Cloettas "Utvalda favoriter". De (mina föräldrar) tyckte att jag skulle ha lite påskgodis. Sedan skulle de över till farmor och hälsa på henne och sedan skulle de upp till landet. Så nu fick jag chansen att visa henne min nya mobil och hon tyckte också att den var fin. Men nu kanske mina föräldrar har lärt sig att det inte går att bara dyka upp och förvänta sig att jag ska öppna. Jag har tagit för vana att bara öppna om jag väntar besök.
Kommentarer
Trackback