*ARGH*
Den här morgonen har inte alls börjat bra. Men vi tar det "roliga" från igår istället.
Igår så stannade jag och snackade lite skit med vakterna innan jag tog min promenad till Jordbro St:n. Han berättade att han skulle hämta en braskamin i Kungens Kurva och att han hade bokat ett släp vid en mack till klockan 17:00. Kaminen kostade 10 000 och skorstenen till den kostade 22 000. Lite larvigt kan tyckas, men så var det i alla fall och han ser det som en investering. Energiförbrukningen kommer ju att gå ner när de börjar elda.
Han berättade också att om det bara var upp till honom så skulle de sälja huset de bor i och tjäna stora pengar. De köpte huset för 1,3 miljoner och han uppskattade att i dagsläget skulle de få ut 3 miljoner.
Jag lämnade de båda herrarna 16:45 och tog min promenad till stationen. När jag gick så satte jag i lurarna i öronen och spelade lite musik. Den stäckan är alldeles för tråkig att gå utan underhållning. Albumvalet blev Old Skool of Rock. När jag är inne en bit i låt två, Alice Cooper - Poison, så hör jag en bil tuta på mig och jag vänder mig lite om och ser Honom vinka och susa förbi. Klockan är då 16:53. Jag tycker nog att jag hade en väldigt passande låt i öronen...
En av mina kollegor skickar ett meddelande om att hon stannar hemma imorgon (läs: idag) då hon inte mår så bra. Jag fattar inte hur jag hörde det då jag låg på soffan framför TV:n som var på och telefonen låg i bröstfickan på min jeansskjorta som hängde i hallen. Ljudet när jag får ett meddelande är inte så högt heller, men det väckte mig.
Den här morgonen har inte varit den bästa. Det börjar med att det är strul (mer än vanligt) på pendeln. Det var nedrivna kontaktledningar. Jag skickar ett SMS till den kollegan jag ska jobba med och hon bor i Skogås. Pendeln tar åtta minuter för henne. Får svar av henne att hon tänkte ta det senare tåget (som går från Skogås 08:42) trots att jag precis meddelat henne att det är strul.
Hinner själv med den senare bussen så jag blir bara tio minuter sen. Kliver av bussen 07:38 istället för 07:28 så det var ju ingen större skada skedd. När jag befinner mig utanför Dagabhuset så får jag möte av en man på cykel. Jag tycker att det är trevligt att det sista jag ser på jobbet är honom och det första jag ser är honom.
Jag går in till receptionen och frågar vakten som satt där (han som även satt igår) om det hade kommit något paket igår och det hade det gjort. Han lyfter på häcken och hämtar paketet som ligger på disken en bit längre bort och låtsas som att det är jättetungt. Jag hör innefrån köket ett: "Hej [namn]" och så kommer hon ut. Det första jag får höra av henne är: "Men varför har du inte håret utsläppt som vi kom överens om igår?" Så det var bara att ta ur krabbspännet jag hade håret uppsatt med.
Jag berättar för dem alla tre att det bara kommer vara jag och min lite annorlunda kollega idag och kanske även imorgon. Det kommer att bli så kul så. Hon såg lite lidande ut när jag nämnde det. Jag tror nog att hon tycker lite synd om mig.
När jag kommer upp så är den första frågan jag får: "Var är massagebänken?" Vi har ju vår osteopat här idag. Så det första jag får göra (innan arbetstid) är att först ringa till lagret och fråga om bänken står där, men det gjorde den inte så han jag pratade med föreslog att jag skulle ringa till butiken. Så jag ringde butiken och frågade om den var kvar där, men det var den inte och den jag pratade med föreslog att jag skulle ringa en av våra chaufförer. Jag ringer till den chauffören och han säger att den bänken står i hans lastbil. Så han som kör posten fick ta med sig den. Bänken kom hit 08:40 och behandlingen ska egentligen börja 08:45...
Min kollega kommer 08:35 och går in på toaletten för att fixa till sig lite. Sedan går hon och hämtar kaffe. Hon tar sitt första samtal 08:45. Jag hade tänkt att erbjuda att hoppa över min osteopattid, men när hon inte kan släpa sig iväg hemifrån för att ta ett tidigare tåg när jag har förvarnat om strulet (hon var ute på puben igår) och sedan kommer insläntrandes 08:30 och inte gör en ansats av att skynda på lite så kände jag att jag inte hade dåligt samvete över att lämna henne ensam en halvtimme.
Behövde verkligen den här behandlingen. När hon kollar in hur min hållning är så ser hon att tyngdpunkten låg på mitt vänsterben och tycker att det är konstigt med tanke på att skadan är på vänster sida. Hon ser att jag har stelnat till och har en låsning i mitten av ryggen och jag har själv misstänkt det då det har stramat mellan skuldrorna när jag lutar huvudet framåt.
Jag får lägga mig på britsen efter att hon har "knäckt" ut ryggen på mig och när jag ligger där så säger hon: "Hmm... Det var ju inte så konstigt att du vill ha tyngdpunkten på vänster ben. Det benet är ju en centimeter kortare." När hon är klar med behandlingen är det bara en millimeter som skiljer benen åt. Jag har noterat när jag går att det ena benet sätts i hårdare, att jag haltar. Hon har rättat till det vid ett tidigare tillfälle, men då var det nog inte lika stor skillnad.
Sedan har jag fått höra väldigt länge, nästan hela mitt liv, att jag ser ut att halta när jag går. Så det här är något jag förmodligen alltid har haft, men att det nu förvärrades i och med skadan och alla muskler som krampar ihop sig. En annan sak som är lite "kul" med den här defekten är ju att när jag var och spådde mig för en jädrans massa år sedan så sa hon så fort vi hade skakat hand och jag inte hade hunnit få av mig vinterkläderna, att jag var sned, att mitt vänsterben var kortare. Så mer och mer tyder på att hon var "the real deal". Hon var ju även anlitad av företag för att spå deras framtid.
Igår så stannade jag och snackade lite skit med vakterna innan jag tog min promenad till Jordbro St:n. Han berättade att han skulle hämta en braskamin i Kungens Kurva och att han hade bokat ett släp vid en mack till klockan 17:00. Kaminen kostade 10 000 och skorstenen till den kostade 22 000. Lite larvigt kan tyckas, men så var det i alla fall och han ser det som en investering. Energiförbrukningen kommer ju att gå ner när de börjar elda.
Han berättade också att om det bara var upp till honom så skulle de sälja huset de bor i och tjäna stora pengar. De köpte huset för 1,3 miljoner och han uppskattade att i dagsläget skulle de få ut 3 miljoner.
Jag lämnade de båda herrarna 16:45 och tog min promenad till stationen. När jag gick så satte jag i lurarna i öronen och spelade lite musik. Den stäckan är alldeles för tråkig att gå utan underhållning. Albumvalet blev Old Skool of Rock. När jag är inne en bit i låt två, Alice Cooper - Poison, så hör jag en bil tuta på mig och jag vänder mig lite om och ser Honom vinka och susa förbi. Klockan är då 16:53. Jag tycker nog att jag hade en väldigt passande låt i öronen...
En av mina kollegor skickar ett meddelande om att hon stannar hemma imorgon (läs: idag) då hon inte mår så bra. Jag fattar inte hur jag hörde det då jag låg på soffan framför TV:n som var på och telefonen låg i bröstfickan på min jeansskjorta som hängde i hallen. Ljudet när jag får ett meddelande är inte så högt heller, men det väckte mig.
Den här morgonen har inte varit den bästa. Det börjar med att det är strul (mer än vanligt) på pendeln. Det var nedrivna kontaktledningar. Jag skickar ett SMS till den kollegan jag ska jobba med och hon bor i Skogås. Pendeln tar åtta minuter för henne. Får svar av henne att hon tänkte ta det senare tåget (som går från Skogås 08:42) trots att jag precis meddelat henne att det är strul.
Hinner själv med den senare bussen så jag blir bara tio minuter sen. Kliver av bussen 07:38 istället för 07:28 så det var ju ingen större skada skedd. När jag befinner mig utanför Dagabhuset så får jag möte av en man på cykel. Jag tycker att det är trevligt att det sista jag ser på jobbet är honom och det första jag ser är honom.
Jag går in till receptionen och frågar vakten som satt där (han som även satt igår) om det hade kommit något paket igår och det hade det gjort. Han lyfter på häcken och hämtar paketet som ligger på disken en bit längre bort och låtsas som att det är jättetungt. Jag hör innefrån köket ett: "Hej [namn]" och så kommer hon ut. Det första jag får höra av henne är: "Men varför har du inte håret utsläppt som vi kom överens om igår?" Så det var bara att ta ur krabbspännet jag hade håret uppsatt med.
Jag berättar för dem alla tre att det bara kommer vara jag och min lite annorlunda kollega idag och kanske även imorgon. Det kommer att bli så kul så. Hon såg lite lidande ut när jag nämnde det. Jag tror nog att hon tycker lite synd om mig.
När jag kommer upp så är den första frågan jag får: "Var är massagebänken?" Vi har ju vår osteopat här idag. Så det första jag får göra (innan arbetstid) är att först ringa till lagret och fråga om bänken står där, men det gjorde den inte så han jag pratade med föreslog att jag skulle ringa till butiken. Så jag ringde butiken och frågade om den var kvar där, men det var den inte och den jag pratade med föreslog att jag skulle ringa en av våra chaufförer. Jag ringer till den chauffören och han säger att den bänken står i hans lastbil. Så han som kör posten fick ta med sig den. Bänken kom hit 08:40 och behandlingen ska egentligen börja 08:45...
Min kollega kommer 08:35 och går in på toaletten för att fixa till sig lite. Sedan går hon och hämtar kaffe. Hon tar sitt första samtal 08:45. Jag hade tänkt att erbjuda att hoppa över min osteopattid, men när hon inte kan släpa sig iväg hemifrån för att ta ett tidigare tåg när jag har förvarnat om strulet (hon var ute på puben igår) och sedan kommer insläntrandes 08:30 och inte gör en ansats av att skynda på lite så kände jag att jag inte hade dåligt samvete över att lämna henne ensam en halvtimme.
Behövde verkligen den här behandlingen. När hon kollar in hur min hållning är så ser hon att tyngdpunkten låg på mitt vänsterben och tycker att det är konstigt med tanke på att skadan är på vänster sida. Hon ser att jag har stelnat till och har en låsning i mitten av ryggen och jag har själv misstänkt det då det har stramat mellan skuldrorna när jag lutar huvudet framåt.
Jag får lägga mig på britsen efter att hon har "knäckt" ut ryggen på mig och när jag ligger där så säger hon: "Hmm... Det var ju inte så konstigt att du vill ha tyngdpunkten på vänster ben. Det benet är ju en centimeter kortare." När hon är klar med behandlingen är det bara en millimeter som skiljer benen åt. Jag har noterat när jag går att det ena benet sätts i hårdare, att jag haltar. Hon har rättat till det vid ett tidigare tillfälle, men då var det nog inte lika stor skillnad.
Sedan har jag fått höra väldigt länge, nästan hela mitt liv, att jag ser ut att halta när jag går. Så det här är något jag förmodligen alltid har haft, men att det nu förvärrades i och med skadan och alla muskler som krampar ihop sig. En annan sak som är lite "kul" med den här defekten är ju att när jag var och spådde mig för en jädrans massa år sedan så sa hon så fort vi hade skakat hand och jag inte hade hunnit få av mig vinterkläderna, att jag var sned, att mitt vänsterben var kortare. Så mer och mer tyder på att hon var "the real deal". Hon var ju även anlitad av företag för att spå deras framtid.
Kommentarer
Trackback