Fräscht
Glömde en sak som jag fick reda på igår om lagret här nere.
Det började med att jag såg att han hade skitig skjorta på sig igår. Jag påpekade det för honom och han sa att han visste om det och han hade tänkt ta med en ren skjorta, men han hade glömt det. Han hade varit nere på lagret i fredags och han sa då att han blir skitig varje gång han är nere på lagret oavsett om han rör vid något eller inte.
Så berättade han ett exempel och det var att om en pall med mjöl åkte i backen och gick sönder så tyckte de på lagret att de inte behöver städa efter sig, utan det är fastighets ansvar. Så den trasiga pallen med utspillt mjöl kan ligga där i ett par veckor.
Sedan berättade han att de har besök av en skadeutrotningsfirma minst en gång i veckan och att de på lagret har problem med flugor, skalbaggar, råttor, möss och sork. Det känns verkligen jättebra att få veta sådana saker... inte. De levererar ju till ganska många butiker om man säger så. Tror nog att de är den största dagligvaruleverantören i Sverige.
Min växelkollega som åkte och hämtade posten idag glömde pirran så hon ringde och bad en av oss komma ner med den och möta henne i receptionen. Så det blev ju jag som gick ner med den klockan halv nio. "Tyvärr" när jag kom ner så satt säkerhetsansvarige och snackade med dem, så jag ställde mig en bit ifrån för jag ville inte störa. Hon vänder sig då om då det de snackade om inte berörde henne så mycket. Så jag stod och snackade med henne om hennes semester och hennes sons första skoldag igår. Men jag observerade att Han inte hade uniform på sig. Han hade väl inte hunnit byta om. Han var klädd i jeans och en mörkblå pikétskjorta... Mycket snyggt.
Hämtade ett paket idag och jag snackade lite mer med henne om hennes semester nu när jag hade lite mer tid. Men det gick inte så bra då jag blev lite avbruten av någon annan. Första frågan jag får är: "Hur långt har du kommit?" Jag kände mig som ett levande frågetecken och sedan blev han avbruten så jag fick vänta på svaret. Men det var boken han menade. Jag sa att jag inte hade kommit så långt då jag inte kunde läsa något på pendeln då jag fick sällskap av en av deras chaufförer som bor i Enköping. Då fick jag frågan om vem det var och jag har ju inte den blekaste. Då fick jag beskriva honom för dem och då visste de vem det var. Han ska tydligen vara en kvinnotjusare. Vilket jag har väldigt svårt att förstå.
Efter ett tag så sa hon att hon ville ut och röra på sig och kolla in hur det ser ut nu utomhus när de håller på att bygga om lite. Men hon ville inte gå innan datorn hade gjort en back-up för henne. Då sa han: "Men jag kan fixa det. Gå du." Då kommenterade hon det ("Jaså, ni vill ha lite ensamtid?) och han såg lite "generad" ut. Sedan bytte hon skor och gick ut med orden: "Gör nu inget som jag inte skulle gjort."
Tyvärr fick vi inte så mycket ensamtid då det kliver in en Flextronicsreparatör en minut senare. En som även vi på vår firma har haft mycket att göra med. Jättetrevlig snubbe. Så vi tre stod och snackade en hel del.
Vår chef kom tillbaka idag. Hon fick svaret på sin magnetröntgen idag och den var nedslående. Hennes rygg är utsliten. Hon har en rygg som en 70-åring. Så nu går hon på morfintabletter. Inte så starka, men ändå. De sa sedan till henne att hon får räkna med att det här kommer att hända ett par, tre gånger per år. Hon frågade vad hon skulle göra då och då sa de att hon fick åka in till sjukhuset igen och få några sprutor.
Det började med att jag såg att han hade skitig skjorta på sig igår. Jag påpekade det för honom och han sa att han visste om det och han hade tänkt ta med en ren skjorta, men han hade glömt det. Han hade varit nere på lagret i fredags och han sa då att han blir skitig varje gång han är nere på lagret oavsett om han rör vid något eller inte.
Så berättade han ett exempel och det var att om en pall med mjöl åkte i backen och gick sönder så tyckte de på lagret att de inte behöver städa efter sig, utan det är fastighets ansvar. Så den trasiga pallen med utspillt mjöl kan ligga där i ett par veckor.
Sedan berättade han att de har besök av en skadeutrotningsfirma minst en gång i veckan och att de på lagret har problem med flugor, skalbaggar, råttor, möss och sork. Det känns verkligen jättebra att få veta sådana saker... inte. De levererar ju till ganska många butiker om man säger så. Tror nog att de är den största dagligvaruleverantören i Sverige.
Min växelkollega som åkte och hämtade posten idag glömde pirran så hon ringde och bad en av oss komma ner med den och möta henne i receptionen. Så det blev ju jag som gick ner med den klockan halv nio. "Tyvärr" när jag kom ner så satt säkerhetsansvarige och snackade med dem, så jag ställde mig en bit ifrån för jag ville inte störa. Hon vänder sig då om då det de snackade om inte berörde henne så mycket. Så jag stod och snackade med henne om hennes semester och hennes sons första skoldag igår. Men jag observerade att Han inte hade uniform på sig. Han hade väl inte hunnit byta om. Han var klädd i jeans och en mörkblå pikétskjorta... Mycket snyggt.
Hämtade ett paket idag och jag snackade lite mer med henne om hennes semester nu när jag hade lite mer tid. Men det gick inte så bra då jag blev lite avbruten av någon annan. Första frågan jag får är: "Hur långt har du kommit?" Jag kände mig som ett levande frågetecken och sedan blev han avbruten så jag fick vänta på svaret. Men det var boken han menade. Jag sa att jag inte hade kommit så långt då jag inte kunde läsa något på pendeln då jag fick sällskap av en av deras chaufförer som bor i Enköping. Då fick jag frågan om vem det var och jag har ju inte den blekaste. Då fick jag beskriva honom för dem och då visste de vem det var. Han ska tydligen vara en kvinnotjusare. Vilket jag har väldigt svårt att förstå.
Efter ett tag så sa hon att hon ville ut och röra på sig och kolla in hur det ser ut nu utomhus när de håller på att bygga om lite. Men hon ville inte gå innan datorn hade gjort en back-up för henne. Då sa han: "Men jag kan fixa det. Gå du." Då kommenterade hon det ("Jaså, ni vill ha lite ensamtid?) och han såg lite "generad" ut. Sedan bytte hon skor och gick ut med orden: "Gör nu inget som jag inte skulle gjort."
Tyvärr fick vi inte så mycket ensamtid då det kliver in en Flextronicsreparatör en minut senare. En som även vi på vår firma har haft mycket att göra med. Jättetrevlig snubbe. Så vi tre stod och snackade en hel del.
Vår chef kom tillbaka idag. Hon fick svaret på sin magnetröntgen idag och den var nedslående. Hennes rygg är utsliten. Hon har en rygg som en 70-åring. Så nu går hon på morfintabletter. Inte så starka, men ändå. De sa sedan till henne att hon får räkna med att det här kommer att hända ett par, tre gånger per år. Hon frågade vad hon skulle göra då och då sa de att hon fick åka in till sjukhuset igen och få några sprutor.
Kommentarer
Trackback