Tisdag
Så var det tisdag och en dag närmare helgen. Dagen har än så länge flutit på som normalt.
Klockan 11 så ringde en kollega och sa att han på vägen ut till bilen hade glömt ett paket i vakten. Han hade ställt ifrån sig det när han skulle krama om en kollega. Eftersom jag tog det samtalet så blev det ju upp till mig att knalla ner, hämta upp paketet och ställa det på hans rum.
Jag gick ner och när jag kom ner så sitter han där i civila kläder. Jag frågade inte varför och jag bryr mig inte heller. Han är fin ändå. Han undrar vad jag gör där och jag berättar och han säger då att den mannen bara lurades med mig. Att det inte alls fanns något kvarglömt paket. Jag lånar deras telefon för att ringa den här kollegan, men han pratade bara i telefonen hela tiden. Efter ett par minuter ringer en av växelhäxorna ner och säger att paketet låg kvar uppe hos oss.
Men tro för den här sakens skull inte att jag gick upp direkt. Jag hade en tanke, men blev kvarhållen rent mentalt. Jag har alltid haft svårt att avbryta samtal. Jag känner mig oartig. Och när det gäller den här mannen har jag ännu svårare att avbryta samtal.
Vi kom in på hur man såg ut när man var ungdom. Han berättade att han hade platinablont, axellångt hår en period av sitt liv (16-17 år). Jag sa då att i en viss period av sitt liv så vill man ju sticka ut lite från mängden. Och jag sa sedan att jag hade samma frisyr som tjejerna i Trance Dance, om han visste vilka det var.
Jag hade inte räknat med den reaktionen som jag fick av honom. Han sa att han tyckte att de var så bra! Speciellt hiten You're Gonna Get It gillade han. Sedan sa han att han även gillade Spandau Ballet och det är ett band som jag kommer ihåg väl jag med. Får se om jag har kvar nedladdningen av ett av TD:s album på min dator så att jag kan bränna en skiva åt honom.
Han håller nu på att försöka installera NetWise på sin dator. Det är de som har hänvisnings-systemet Nice. Något som även vi tvingas att gå över till. Men det kommer nog inte att bli några större problem, då vi har haft det programmet innan vi gick över till OWS, som vi har nu. Men det gick inte så bra för honom. Eller det gick inte alls rättare sagt.
Så vet han ju om våra små interna "problem" här och han frågade om vi hade rykt ihop ordentligt någon gång. Det har vi inte gjort... än. Men det kommer väl en dag. Han berättade att när de satt tre i deras reception så hände det vid ett par tillfällen att de stod och skrek åt varandra. Riktiga bråk. Och sedan sa han något som är helt rätt och som jag vet om och det är att man egentligen ska släppa ut ilskan på en gång och inte lagra den. Men det är lättare sagt än gjort.
Precis när jag skulle gå så sa han: "Men vi ses om en timme i gymmet då" och jag bara stirrade på honom och hon sa: "Jaså du. Ska ni basta också?" Han svarade: "Självklart. 40 minuters träning och 20 minuters bastande." Han måste ju träna nu då han ska springa Lidingöloppet. Jag förstår inte hur man frivilligt springer tre mil och dessutom betalar 700 spänn för det. Men jag sa att jag helst skulle vilja äta lunch innan jag tränar så där sent och då sa han: "Men då får vi väl göra det imorgon då" och hon sa: "Eller kanske en annan dag." Jag sa då att jag tyckte det där med en annan dag lät bra och så gick jag upp till mig.
Var och åt lunch med några trevliga kollegor 12:15. Jag åt pasta (spaghetti) med scampi och sweet chilisås för 40:-. Det var helt ok. När vi är på väg tillbaka strax innan ett, så säger jag lite tyst till den personen som jag gick bredvid: "Vet du vad? Jag fick erbjudande om att gå och träna idag halv ett." Hon frågar då: "Av han där nere?" och jag svarar ja. Precis när jag har gjort det så kommer han utgående från en av sidodörrarna i korridoren. Jag blev väldigt paff kan jag säga. Men vi pratade den korta sträckan som vi hade kvar till vårat trapphus. Jag gillar inte de här sammanträffandena som inträffar lite då och då.
Jag pratade lite med mina kollegor här uppe och de sa att jag kanske borde ta hans erbjudande för då kommer jag igång med träningen igen. Men jag skulle vara väldigt nervös. Nog för att jag kan prata med honom, men att träna ihop är en helt annan sak... Jag får se hur jag gör.
Sedan den värsta fuktiga perioden i somras så har min mobil bestämt sig för att knasa till sig. Helt plötsligt slår den bara av sig. Helt utan förvarning. Igår när jag fick skjuts hem så pratade vi om det och han sa att det är ett vanligt fel hos Ericsson-telefoner. Nyss så pratade jag med en kollega, vars man har en likadan telefon som jag har. Han skaffade den någon månad innan mig och han har exakt samma problem. Skönt att jag inte är ensam om det.
Klockan 11 så ringde en kollega och sa att han på vägen ut till bilen hade glömt ett paket i vakten. Han hade ställt ifrån sig det när han skulle krama om en kollega. Eftersom jag tog det samtalet så blev det ju upp till mig att knalla ner, hämta upp paketet och ställa det på hans rum.
Jag gick ner och när jag kom ner så sitter han där i civila kläder. Jag frågade inte varför och jag bryr mig inte heller. Han är fin ändå. Han undrar vad jag gör där och jag berättar och han säger då att den mannen bara lurades med mig. Att det inte alls fanns något kvarglömt paket. Jag lånar deras telefon för att ringa den här kollegan, men han pratade bara i telefonen hela tiden. Efter ett par minuter ringer en av växelhäxorna ner och säger att paketet låg kvar uppe hos oss.
Men tro för den här sakens skull inte att jag gick upp direkt. Jag hade en tanke, men blev kvarhållen rent mentalt. Jag har alltid haft svårt att avbryta samtal. Jag känner mig oartig. Och när det gäller den här mannen har jag ännu svårare att avbryta samtal.
Vi kom in på hur man såg ut när man var ungdom. Han berättade att han hade platinablont, axellångt hår en period av sitt liv (16-17 år). Jag sa då att i en viss period av sitt liv så vill man ju sticka ut lite från mängden. Och jag sa sedan att jag hade samma frisyr som tjejerna i Trance Dance, om han visste vilka det var.
Jag hade inte räknat med den reaktionen som jag fick av honom. Han sa att han tyckte att de var så bra! Speciellt hiten You're Gonna Get It gillade han. Sedan sa han att han även gillade Spandau Ballet och det är ett band som jag kommer ihåg väl jag med. Får se om jag har kvar nedladdningen av ett av TD:s album på min dator så att jag kan bränna en skiva åt honom.
Han håller nu på att försöka installera NetWise på sin dator. Det är de som har hänvisnings-systemet Nice. Något som även vi tvingas att gå över till. Men det kommer nog inte att bli några större problem, då vi har haft det programmet innan vi gick över till OWS, som vi har nu. Men det gick inte så bra för honom. Eller det gick inte alls rättare sagt.
Så vet han ju om våra små interna "problem" här och han frågade om vi hade rykt ihop ordentligt någon gång. Det har vi inte gjort... än. Men det kommer väl en dag. Han berättade att när de satt tre i deras reception så hände det vid ett par tillfällen att de stod och skrek åt varandra. Riktiga bråk. Och sedan sa han något som är helt rätt och som jag vet om och det är att man egentligen ska släppa ut ilskan på en gång och inte lagra den. Men det är lättare sagt än gjort.
Precis när jag skulle gå så sa han: "Men vi ses om en timme i gymmet då" och jag bara stirrade på honom och hon sa: "Jaså du. Ska ni basta också?" Han svarade: "Självklart. 40 minuters träning och 20 minuters bastande." Han måste ju träna nu då han ska springa Lidingöloppet. Jag förstår inte hur man frivilligt springer tre mil och dessutom betalar 700 spänn för det. Men jag sa att jag helst skulle vilja äta lunch innan jag tränar så där sent och då sa han: "Men då får vi väl göra det imorgon då" och hon sa: "Eller kanske en annan dag." Jag sa då att jag tyckte det där med en annan dag lät bra och så gick jag upp till mig.
Var och åt lunch med några trevliga kollegor 12:15. Jag åt pasta (spaghetti) med scampi och sweet chilisås för 40:-. Det var helt ok. När vi är på väg tillbaka strax innan ett, så säger jag lite tyst till den personen som jag gick bredvid: "Vet du vad? Jag fick erbjudande om att gå och träna idag halv ett." Hon frågar då: "Av han där nere?" och jag svarar ja. Precis när jag har gjort det så kommer han utgående från en av sidodörrarna i korridoren. Jag blev väldigt paff kan jag säga. Men vi pratade den korta sträckan som vi hade kvar till vårat trapphus. Jag gillar inte de här sammanträffandena som inträffar lite då och då.
Jag pratade lite med mina kollegor här uppe och de sa att jag kanske borde ta hans erbjudande för då kommer jag igång med träningen igen. Men jag skulle vara väldigt nervös. Nog för att jag kan prata med honom, men att träna ihop är en helt annan sak... Jag får se hur jag gör.
Sedan den värsta fuktiga perioden i somras så har min mobil bestämt sig för att knasa till sig. Helt plötsligt slår den bara av sig. Helt utan förvarning. Igår när jag fick skjuts hem så pratade vi om det och han sa att det är ett vanligt fel hos Ericsson-telefoner. Nyss så pratade jag med en kollega, vars man har en likadan telefon som jag har. Han skaffade den någon månad innan mig och han har exakt samma problem. Skönt att jag inte är ensam om det.
Kommentarer
Trackback