Dagens goda gärning
Äntligen hemma. Underbart är det just nu. Idag har jag gjort dagens goda gärning... eller nå't.
Eftersom idag är en tidig fredag så var jag ju hos mina vänner på Dagab. Tog även och kompade lite och gick från jobbet klockan tolv eftersom Han skulle gå tidigare även denna fredag. Han har verkligen lyckats med att passa in sina möten med mina tidiga dagar.
Idag så ville jag verkligen träffa honom lite också eftersom jag hade lite saker till dem. Ett hemmagjort julkort med tillgörande egenkomponerat kuvert, en julmix-cd och en blomma (inslagen i femtiotolv lager tidningspapper). För att överraska dem så säger jag inget om att jag ska gå tidigare utan jag dyker bara upp hos dem tjugo över tolv. Först när jag kommer in så får jag ingen som helst reaktion från dem så jag ställer mig bara där och tittar på dem (läs: honom) i några sekunder. Till hennes försvar så hade hon ett samtal just då. Så tittar han upp och ser att det är jag och skiner upp som en sol. En hundradel efter att han tittade upp så gör hon det också och ser glad ut när hon väl kopplat att det är jag som står där. Så blir jag insläppt till dem.
Jag slänger av mig jacka och väskor i köket hos dem och sedan tar jag upp plastpåsen med blomma och kort och ställer den bara mitt på golvet. Han ställer sig bara och stirrar på den och hon säger att han får öppna det eftersom det kan vara en bomb. Han ger henne kuvertet efter att ha tittat på det så att hon får något att öppna och jag hade fäst julklappsprydnader på det (stuckit ett litet hål i det och trätt i tråden på baksidan och fäst med tejp) så att det blev lite extra festligt. Han blev impad över hur fint det var och sedan går han och sätter på en kanna kaffe. När han kommer tillbaka så har han en ask ischoklad med sig och den ställer han bredvid mig och tar själv en bit innan han sätter sig på sin plats.
Får även hjälp av honom med stolen jag satte mig på. Den var inte i ett fast läge, utan vippade hela tiden. Jag frågade om någon kunde hjälpa mig och det kunde han. Han frågade hur jag ville ha den och då sa jag att jag inte ville vippa på den, så då fixade han det åt mig.
Hon har undertiden öppnat kuvertet och läst på det (det stod: God Jul & Gott Nytt År ...och tack för att ni finns) och sett cd:n. Hon visar honom det och han läser på det och sedan tittar han på cd:n. Han frågar om jag har gjort den själv och det har jag. Sedan är det dags att öppna blomman. Hon säger att hon känner igen krukan. (Hon fick sin blomma i en likadan) Jag säger då att hon också fick en blomma av mig. Han säger att hon har berättat vad hon hade fått och så sa han att jag var en bra "hotellgäst" och att jag fick komma och vakta hans hus när som helst.
Så började han öppna blomman och det tog tid. Dels för att det var mycket papper och tejp. Ville ju att den skulle klara promenaden och inte dö på vägen dit. Dels för att han öppnade långsamt. Sedan tittade han på den och tyckte att den var jättefin. Det var samma sorts blomma som hon fick men den har röda blommor och rött glitter på bladen. Så sa han att de nu kunde kasta någon av de fula blommor som de har hos sig nu. Det nästa han sa var: "Och jag ska ha den stående på min sida!" och hon bara log åt honom. Så ställde han blomman och kortet (med kuvertet bakom så att prydnaderna syntes) framför sig.
Sedan tyckte han att jag skulle skriva min autograf på kortet. Jag sa då att den redan var påskriven. Då sa han att han ville ha en personlig hälsning. Jag tänkte väl att han är konstig, men visst... Om han vill ha det så får han det. Så jag tog emot kortet och en penna och ställde mig vid en bänk. Sedan tryckte jag på pennan för att få fram udden... och får en stöt. Den pirrande känslan satt i ett bra tag i tummen på mig. Fan ta honom. Men de två skrattade gott åt det där (och det gjorde jag också), men han fick en liten tackling för det. Så sa jag att han som straff för det där måste servera mig kaffe och då sa han att det hade han tänkt att göra ändå.
Så frågade han mig om jag hade gjort skivomslaget själv och jag gör ju det och då frågade han vilket program jag använde och när jag sa Word så såg han lite frågande ut. Får väl visa honom hur man gör vid tillfälle...
Sedan frågade hon om jag hade sett allt hans julpyssel som han har satt upp och det hade jag. Massa tomtar på lamprampen och i taket hos dem satt det två röda julkulor och en glitterspiral. Hans egna kompositioner. Jag frågade (igen) om de inte ville ha något papper och då kom det fram att ett brunt papper skulle vara bra. Jag frågade då: "Brunt papper?" och då fick jag svaret att han ville göra negertomtar. Allt i jämlikhetens namn. Negertomtar med vita läppar och om någon frågar är det pepparkakstomtar.
Så får hon ett telefonsamtal på sin mobil och lämnar oss. Vi har ju inga direkta svårigheter att prata med varandra direkt. Han säger att jag ser frisk ut och jag trodde att det var för att jag har rosiga kinder efter promenaden, men han menade att jag inte såg sjuk ut. Själv har han blivit det. Hon är ju förkyld och eftersom de sitter så nära så har hon smittat honom.
Sedan går han in i köket och häller upp en kopp kaffe till mig och när han kommer ut har han även med sig två pepparkakspaket. En med citrussmak och en mocca och sedan hämtar han en kopp till sig också. Han öppnar den med citrussmak eftersom han är nyfiken på den och när han tagit en kaka så ger han mig kakpaketet. Jag tar en kaka och smakar på den. Helt ok. Han reser sig sedan och tar paketet och tar en bunt kakor och så ställer han paketet bredvid mig. Och så kommer hon tillbaka. Jag frågar sedan om de håller på att göda mig och om de kommer att komma med kniven till mitt kontor på fredag. Då skrattar de bara och säger att det är precis det de har tänkt sig.
Så pratar vi om hans jobb med köket. Hela den här veckan så har han kommit hem, tagit på sig "snickarbyxorna" och sedan har han jobbat fram till halv tolv, tagit en dusch och sedan gått och lagt sig. Det låter bra det där... eller inte. Idag skulle han och frun åka till Bauhaus i Bromma för att köpa något till köket.
Så kommer vi in på "Bonde söker fru" och hon berättade att han hade missat det igår. Jag sa då att det kommer att gå i repris på lördag eller söndag. Så kommer vi in på bonden Fredrik... En udda karaktär minst sagt. Efter att ha pratat om honom ett tag så säger hon att hennes föräldrar tyckte att hon skulle bli tillsammans med en man som var av liknande stuk. Men hon vägrade. Då sa de att han hade mycket pengar, men hon tvärvägrade. Han säger då att han tycker att en ordnad och stabil ekonomi är viktigare än kärlek i ett förhållande. Då tänkte jag på att han vid tillfälle har sagt att han gjorde sitt livs affär när han gifte sig med sin fru. Får lite känslan av att han är tillsammans med henne för pengarnas skull.
Sedan säger hon att vi måste komma överens om en dag för After-Work. Jag kom med det förslaget till henne för ett tag sedan att vi tre kunde träffas någon dag efter jobbet och sitta och snacka. När han hör att hon säger det så säger han: "Absolut. Det måste vi. Ett jättebra förslag av dig tycker jag." Hon säger att december (det som är kvar av det) inte är så bra då hon inte vet när hon ska ha hand om barnen eller inte, men att från januari så kommer hon och exet ha ett schema så då blir det enklare att planera. Han tycker att ett bra ställe att träffas på är O'Leary's. Jag säger att jag inte bryr mig om var det är, bara de har öl och det har de på det stället.
Rätt vad det är så ringer det på sidotelefonen och hon svarar eftersom hon har närmast till den då han har satt sig vid den bakre datorn för att skriva en rapport. Hon räcker sedan över luren till honom och det första han säger (efter att ha svarat) är: "Jag satt inte på min plats. Sitter och skriver en rapport."
Så pratar han lite och jag hör på samtalet att det är hans fru som ringer. När han har lagt på så gör han något som förvånar mig. Han kallade frun för miffo. Jag tittade bara på hans kollega och hon tittade tillbaka på mig som om att det där händer varje gång hon ringer... eller något. Hans kollega frågar sedan om han hade fått en utskällning för att det inte var han som svarade i telefonen. Och det hade han.
Han hade fått höra att han minsann aldrig svarar i den där telefonen. Då säger hon att varje gång det är skyddat nummer så ger hon luren till honom för att då är det en stor chans att det är hans fru, men nu var det inte det eftersom hon ringde hemifrån. Sedan sa han. "Men hon ringer inte så ofta tack och lov."
Hon sträcker sedan fram en liten chokladask med hjärtan i. De hade "besök" av Blodbussen igår och då fick alla som lämnade blod en trisslott och en chokladask. Hon berättade i ett av sina mail att hon hade tryckt i sig hela sin, mer eller mindre på en gång. Hon hade tagit två bitar när han var där och sedan när han gick och tränade så åt hon upp resten. Jag lovade att jag inte skulle skvallra för honom. Så när hon sträckte fram asken så tittade jag förvånat på henne. Jag visste ju att hon hade ätit upp sin ask. Hon sa då att det var han som bjöd. Han sa då: "Det där är mitt blod." Han hade tydligen också varit och gett blod den dagen.
Vi sitter och snackar skit ett tag till och kommer in på att de ska ha sin (Securitas) julfest på måndag. Jag tycker att det är kul för dem och det säger jag också. Så säger hon: "Men ni hade väl ingen julmat på eran fest?" och jag svarar att vi inte hade det och då tyckte de synd om mig. Han säger då: "Men vi kan säkert smuggla in dig. Du kan få låna min jacka. Det är nog inga problem." Men jag trodde inte att det var en bra idé, även fast det skulle vara trevligt. Så fick jag höra att den där Jehovasväktaren hade fått lägenheten i Råcksta. Så nu ska jag flytta till Jordbro. ;-)
Sedan får han bråttom för han är sen igen. Jag frågar honom (när han är färdigombytt) om han är lite av en tidsoptimist och han svarar att han är det. Sedan tittar han på mig och säger: "Ha en trevlig helg" men tillägger någon sekund senare: "... på er båda."
Eftersom idag är en tidig fredag så var jag ju hos mina vänner på Dagab. Tog även och kompade lite och gick från jobbet klockan tolv eftersom Han skulle gå tidigare även denna fredag. Han har verkligen lyckats med att passa in sina möten med mina tidiga dagar.
Idag så ville jag verkligen träffa honom lite också eftersom jag hade lite saker till dem. Ett hemmagjort julkort med tillgörande egenkomponerat kuvert, en julmix-cd och en blomma (inslagen i femtiotolv lager tidningspapper). För att överraska dem så säger jag inget om att jag ska gå tidigare utan jag dyker bara upp hos dem tjugo över tolv. Först när jag kommer in så får jag ingen som helst reaktion från dem så jag ställer mig bara där och tittar på dem (läs: honom) i några sekunder. Till hennes försvar så hade hon ett samtal just då. Så tittar han upp och ser att det är jag och skiner upp som en sol. En hundradel efter att han tittade upp så gör hon det också och ser glad ut när hon väl kopplat att det är jag som står där. Så blir jag insläppt till dem.
Jag slänger av mig jacka och väskor i köket hos dem och sedan tar jag upp plastpåsen med blomma och kort och ställer den bara mitt på golvet. Han ställer sig bara och stirrar på den och hon säger att han får öppna det eftersom det kan vara en bomb. Han ger henne kuvertet efter att ha tittat på det så att hon får något att öppna och jag hade fäst julklappsprydnader på det (stuckit ett litet hål i det och trätt i tråden på baksidan och fäst med tejp) så att det blev lite extra festligt. Han blev impad över hur fint det var och sedan går han och sätter på en kanna kaffe. När han kommer tillbaka så har han en ask ischoklad med sig och den ställer han bredvid mig och tar själv en bit innan han sätter sig på sin plats.
Får även hjälp av honom med stolen jag satte mig på. Den var inte i ett fast läge, utan vippade hela tiden. Jag frågade om någon kunde hjälpa mig och det kunde han. Han frågade hur jag ville ha den och då sa jag att jag inte ville vippa på den, så då fixade han det åt mig.
Hon har undertiden öppnat kuvertet och läst på det (det stod: God Jul & Gott Nytt År ...och tack för att ni finns) och sett cd:n. Hon visar honom det och han läser på det och sedan tittar han på cd:n. Han frågar om jag har gjort den själv och det har jag. Sedan är det dags att öppna blomman. Hon säger att hon känner igen krukan. (Hon fick sin blomma i en likadan) Jag säger då att hon också fick en blomma av mig. Han säger att hon har berättat vad hon hade fått och så sa han att jag var en bra "hotellgäst" och att jag fick komma och vakta hans hus när som helst.
Så började han öppna blomman och det tog tid. Dels för att det var mycket papper och tejp. Ville ju att den skulle klara promenaden och inte dö på vägen dit. Dels för att han öppnade långsamt. Sedan tittade han på den och tyckte att den var jättefin. Det var samma sorts blomma som hon fick men den har röda blommor och rött glitter på bladen. Så sa han att de nu kunde kasta någon av de fula blommor som de har hos sig nu. Det nästa han sa var: "Och jag ska ha den stående på min sida!" och hon bara log åt honom. Så ställde han blomman och kortet (med kuvertet bakom så att prydnaderna syntes) framför sig.
Sedan tyckte han att jag skulle skriva min autograf på kortet. Jag sa då att den redan var påskriven. Då sa han att han ville ha en personlig hälsning. Jag tänkte väl att han är konstig, men visst... Om han vill ha det så får han det. Så jag tog emot kortet och en penna och ställde mig vid en bänk. Sedan tryckte jag på pennan för att få fram udden... och får en stöt. Den pirrande känslan satt i ett bra tag i tummen på mig. Fan ta honom. Men de två skrattade gott åt det där (och det gjorde jag också), men han fick en liten tackling för det. Så sa jag att han som straff för det där måste servera mig kaffe och då sa han att det hade han tänkt att göra ändå.
Så frågade han mig om jag hade gjort skivomslaget själv och jag gör ju det och då frågade han vilket program jag använde och när jag sa Word så såg han lite frågande ut. Får väl visa honom hur man gör vid tillfälle...
Sedan frågade hon om jag hade sett allt hans julpyssel som han har satt upp och det hade jag. Massa tomtar på lamprampen och i taket hos dem satt det två röda julkulor och en glitterspiral. Hans egna kompositioner. Jag frågade (igen) om de inte ville ha något papper och då kom det fram att ett brunt papper skulle vara bra. Jag frågade då: "Brunt papper?" och då fick jag svaret att han ville göra negertomtar. Allt i jämlikhetens namn. Negertomtar med vita läppar och om någon frågar är det pepparkakstomtar.
Så får hon ett telefonsamtal på sin mobil och lämnar oss. Vi har ju inga direkta svårigheter att prata med varandra direkt. Han säger att jag ser frisk ut och jag trodde att det var för att jag har rosiga kinder efter promenaden, men han menade att jag inte såg sjuk ut. Själv har han blivit det. Hon är ju förkyld och eftersom de sitter så nära så har hon smittat honom.
Sedan går han in i köket och häller upp en kopp kaffe till mig och när han kommer ut har han även med sig två pepparkakspaket. En med citrussmak och en mocca och sedan hämtar han en kopp till sig också. Han öppnar den med citrussmak eftersom han är nyfiken på den och när han tagit en kaka så ger han mig kakpaketet. Jag tar en kaka och smakar på den. Helt ok. Han reser sig sedan och tar paketet och tar en bunt kakor och så ställer han paketet bredvid mig. Och så kommer hon tillbaka. Jag frågar sedan om de håller på att göda mig och om de kommer att komma med kniven till mitt kontor på fredag. Då skrattar de bara och säger att det är precis det de har tänkt sig.
Så pratar vi om hans jobb med köket. Hela den här veckan så har han kommit hem, tagit på sig "snickarbyxorna" och sedan har han jobbat fram till halv tolv, tagit en dusch och sedan gått och lagt sig. Det låter bra det där... eller inte. Idag skulle han och frun åka till Bauhaus i Bromma för att köpa något till köket.
Så kommer vi in på "Bonde söker fru" och hon berättade att han hade missat det igår. Jag sa då att det kommer att gå i repris på lördag eller söndag. Så kommer vi in på bonden Fredrik... En udda karaktär minst sagt. Efter att ha pratat om honom ett tag så säger hon att hennes föräldrar tyckte att hon skulle bli tillsammans med en man som var av liknande stuk. Men hon vägrade. Då sa de att han hade mycket pengar, men hon tvärvägrade. Han säger då att han tycker att en ordnad och stabil ekonomi är viktigare än kärlek i ett förhållande. Då tänkte jag på att han vid tillfälle har sagt att han gjorde sitt livs affär när han gifte sig med sin fru. Får lite känslan av att han är tillsammans med henne för pengarnas skull.
Sedan säger hon att vi måste komma överens om en dag för After-Work. Jag kom med det förslaget till henne för ett tag sedan att vi tre kunde träffas någon dag efter jobbet och sitta och snacka. När han hör att hon säger det så säger han: "Absolut. Det måste vi. Ett jättebra förslag av dig tycker jag." Hon säger att december (det som är kvar av det) inte är så bra då hon inte vet när hon ska ha hand om barnen eller inte, men att från januari så kommer hon och exet ha ett schema så då blir det enklare att planera. Han tycker att ett bra ställe att träffas på är O'Leary's. Jag säger att jag inte bryr mig om var det är, bara de har öl och det har de på det stället.
Rätt vad det är så ringer det på sidotelefonen och hon svarar eftersom hon har närmast till den då han har satt sig vid den bakre datorn för att skriva en rapport. Hon räcker sedan över luren till honom och det första han säger (efter att ha svarat) är: "Jag satt inte på min plats. Sitter och skriver en rapport."
Så pratar han lite och jag hör på samtalet att det är hans fru som ringer. När han har lagt på så gör han något som förvånar mig. Han kallade frun för miffo. Jag tittade bara på hans kollega och hon tittade tillbaka på mig som om att det där händer varje gång hon ringer... eller något. Hans kollega frågar sedan om han hade fått en utskällning för att det inte var han som svarade i telefonen. Och det hade han.
Han hade fått höra att han minsann aldrig svarar i den där telefonen. Då säger hon att varje gång det är skyddat nummer så ger hon luren till honom för att då är det en stor chans att det är hans fru, men nu var det inte det eftersom hon ringde hemifrån. Sedan sa han. "Men hon ringer inte så ofta tack och lov."
Hon sträcker sedan fram en liten chokladask med hjärtan i. De hade "besök" av Blodbussen igår och då fick alla som lämnade blod en trisslott och en chokladask. Hon berättade i ett av sina mail att hon hade tryckt i sig hela sin, mer eller mindre på en gång. Hon hade tagit två bitar när han var där och sedan när han gick och tränade så åt hon upp resten. Jag lovade att jag inte skulle skvallra för honom. Så när hon sträckte fram asken så tittade jag förvånat på henne. Jag visste ju att hon hade ätit upp sin ask. Hon sa då att det var han som bjöd. Han sa då: "Det där är mitt blod." Han hade tydligen också varit och gett blod den dagen.
Vi sitter och snackar skit ett tag till och kommer in på att de ska ha sin (Securitas) julfest på måndag. Jag tycker att det är kul för dem och det säger jag också. Så säger hon: "Men ni hade väl ingen julmat på eran fest?" och jag svarar att vi inte hade det och då tyckte de synd om mig. Han säger då: "Men vi kan säkert smuggla in dig. Du kan få låna min jacka. Det är nog inga problem." Men jag trodde inte att det var en bra idé, även fast det skulle vara trevligt. Så fick jag höra att den där Jehovasväktaren hade fått lägenheten i Råcksta. Så nu ska jag flytta till Jordbro. ;-)
Sedan får han bråttom för han är sen igen. Jag frågar honom (när han är färdigombytt) om han är lite av en tidsoptimist och han svarar att han är det. Sedan tittar han på mig och säger: "Ha en trevlig helg" men tillägger någon sekund senare: "... på er båda."
Jag blir kvar till två idag. Hon skulle upp och handla och jag kände inte att jag ville underhålla deras vikarie som hade kommit dit. Sedan var ju meningen med den här promenaden att jag skulle fortsätta att gå till Handens pendelstation. Jag kommer på att de kan låna min kamera och ta kort på festen. Först tänkte jag lämna över den på en gång, men ångrar mig då jag kommer på att jag måste radera alla bilder som finns där. Så en av dem kommer att komma över till mig på måndag och hämta den.
Jag kunde inte låta bli att pika henne för den långsamma reaktionstiden från dem när jag kom. Då sa hon att de båda trodde att det var ytterligare en tråkig, jobbig besökare som kom in, men när de såg att det var jag så blev de desto gladare. (Hans reaktion blev ju: "Titta [mitt namn] är här. Släpp in hene. Släpp in henne." och så viftade han frenetiskt åt sin kollega att släppa in mig.) Så tyckte hon att det var kul att jag kom tidigare så att jag fick träffa honom också. Jag sa att eftersom jag hade blomman med mig ville jag att båda skulle vara med när de fick den.
Så frågar jag hur de ska jobba här nu vid jul och nyår. Hon ska vara ledig från lördagen (22/12) och åter vara i tjänst den 3/1. Så då tar jag nog och åker dit och hälsar på dem och fördriver tiden lite.
Jag kände att jag ville dubbelkolla hans uttryck med henne så jag SMS:ade henne och frågade om jag hade uppfattat det hela rätt eller totalt snett. Jag skrev:
"Hallå! Hoppas att jag inte stör alltför mycket. Men jag måste bara fråga en sak. Tänkte messa dig från pendeln men glömde det. Det är om ett ord som Xxxx sa idag efter samtalet hemifrån. Han sa: 'miffo'. Var det sin fru han åsyftade eller pratade han om sig själv?"
Hennes svar blev:
"Han dubbelkollade att han hade lagt på och sen sa han miffo och menade sin fru. Vet inte hur man ska tolka det hela... men det lät ju inte som han skämta direkt. Och förresten du stör aldrig. :-)"
Jag svarade på det:
"Hmm... Inte jag heller. Såg aldrig att han dubbelkollade telefonen och nej, han såg inte ut att skämta. Jag ska väl inte lägga mig i andras förhållanden, men när man kallar den andra hälften för det så kanske man bör tänka över situationen lite. Det känns inte så stabilt. Däremot är det skönt att höra att jag aldrig stör. :-) Sådant blir man glad över att höra."
Hennes svar blev:
"Även om hans äktenskap skulle vara det sämsta som fanns... så tror jag inte han är typen som vågar bryta upp tyvärr... Han är för feg, snäll och mån om andra och sätter sig själv sist. Detta är ju bara vad jag tror..."
Mitt svar blev:
"Och jag är övertygad om att du har rätt. Sedan är det väl jobbigare att ta klivet om man har barn. Eller?"
Hon svarade:
"Absolut... det gör inte saken lättare precis..."
Sedan messar vi om andra saker. Men det verkar som att hon och jag har samma uppfattning om honom och det trots att hon inte har samma känslor för honom som jag har. Hon har berättat att hon ser på honom som en andra storebror då hon redan har en som är född samma år som honom.
Jag kunde inte låta bli att pika henne för den långsamma reaktionstiden från dem när jag kom. Då sa hon att de båda trodde att det var ytterligare en tråkig, jobbig besökare som kom in, men när de såg att det var jag så blev de desto gladare. (Hans reaktion blev ju: "Titta [mitt namn] är här. Släpp in hene. Släpp in henne." och så viftade han frenetiskt åt sin kollega att släppa in mig.) Så tyckte hon att det var kul att jag kom tidigare så att jag fick träffa honom också. Jag sa att eftersom jag hade blomman med mig ville jag att båda skulle vara med när de fick den.
Så frågar jag hur de ska jobba här nu vid jul och nyår. Hon ska vara ledig från lördagen (22/12) och åter vara i tjänst den 3/1. Så då tar jag nog och åker dit och hälsar på dem och fördriver tiden lite.
Jag kände att jag ville dubbelkolla hans uttryck med henne så jag SMS:ade henne och frågade om jag hade uppfattat det hela rätt eller totalt snett. Jag skrev:
"Hallå! Hoppas att jag inte stör alltför mycket. Men jag måste bara fråga en sak. Tänkte messa dig från pendeln men glömde det. Det är om ett ord som Xxxx sa idag efter samtalet hemifrån. Han sa: 'miffo'. Var det sin fru han åsyftade eller pratade han om sig själv?"
Hennes svar blev:
"Han dubbelkollade att han hade lagt på och sen sa han miffo och menade sin fru. Vet inte hur man ska tolka det hela... men det lät ju inte som han skämta direkt. Och förresten du stör aldrig. :-)"
Jag svarade på det:
"Hmm... Inte jag heller. Såg aldrig att han dubbelkollade telefonen och nej, han såg inte ut att skämta. Jag ska väl inte lägga mig i andras förhållanden, men när man kallar den andra hälften för det så kanske man bör tänka över situationen lite. Det känns inte så stabilt. Däremot är det skönt att höra att jag aldrig stör. :-) Sådant blir man glad över att höra."
Hennes svar blev:
"Även om hans äktenskap skulle vara det sämsta som fanns... så tror jag inte han är typen som vågar bryta upp tyvärr... Han är för feg, snäll och mån om andra och sätter sig själv sist. Detta är ju bara vad jag tror..."
Mitt svar blev:
"Och jag är övertygad om att du har rätt. Sedan är det väl jobbigare att ta klivet om man har barn. Eller?"
Hon svarade:
"Absolut... det gör inte saken lättare precis..."
Sedan messar vi om andra saker. Men det verkar som att hon och jag har samma uppfattning om honom och det trots att hon inte har samma känslor för honom som jag har. Hon har berättat att hon ser på honom som en andra storebror då hon redan har en som är född samma år som honom.
Kommentarer
Trackback