Äntligen
Så har man varit inne hos osteopaten igen och fått höra en sak till som jag inte visste om. Jag har sluttande fotvalv, eller vad det hette. Mina fötter lutar inåt och ger min rygg en felbelastning. Men annars så börjar ryggen bli mycket bättre och den svarade jättebra på behandlingen idag. Så nu tyckte hon att det var dags att börja stretcha lederna i nedre delen av ryggen. Det sträckte ganska bra om man säger så, men det behövs göras.
När klockan var 09:25 fick jag höra att det var ett litet paket att hämta och först så tänkte jag ta det efter min behandling som var 09:45, men så ändrade jag mig och kom på att det var lika bra att ta det på en gång så att jag inte blev kvar där i en timme. Så jag drog på mig stövlarna och knallade ner. När jag kom ner så satt vikariekillen där fram och han där bak (som vanligt) och så gick jag fram till pakethögen som stod där och vikariekillen sa: "Postkillen sa inte vilket paket som är erat." och på det svarade jag: "Det är ingen fara. Jag letar upp det." och så böjde jag mig ner och började leta och Han gick till deras utrymme där bakom. Precis när jag precis hade hittat det och för säkerhets skull tittade på det sista paketet så det inte tillhörde oss så sa Han: "Jag tror inte det där är till er." och på det svarade jag: "Det tror inte jag heller, men jag kollade för säkerhets skull." Sedan sa han: "Och jag har ett till litet paket här uppe till dig också."
Då reste jag på mig och såg honom flinande hänga på receptionsdisken med den första DVD-boxen med det första året av Vänner. Då log jag förvånat och sa något i stil med: "Men oj. Hade inte räknat med det idag. Vad trevligt. Tack." Så stannade jag kvar i några minuter och pratade lite och han sa bland annat att han inte var säker på hur bra det går att bränna av dem då det inte är den bästa kvalitén då det är lite repor och så i skivorna och när jag gick upp så sa det som vanligt klick i dörren och jag är till 100% säker på att det inte var vikarien som tryckte på knappen.
Jag är nu väldigt säker på att jag är beroende av den där mannen från Blekinge. De dagar jag inte har sett honom eller pratat med honom så känner jag mig låg (även fast jag inte visar det utåt) och de andra dagarna så känner jag mig bara så pigg och glad.
Jag funderar på att göra en lista på mina DVD-filmer om han vill låna någon eller några av dem. Sedan vet jag att jag inte behöver känna dåligt samvete för att jag frågade honom om jag fick bränna av de här skivorna. Han berättade för ett tag sedan att han har Sagan om ringen-triologin i kopieform hemma hos sig. Han tyckte att boxen som kostade 995:- var lite väl dyr. Så sa han att han inte har den blekaste om hur det funkar det där med att bränna, men att han känner folk som vet det och då sa jag att jag inte heller kunde sådana saker. Han sa vid samma tillfälle fel om de här skivorna. Han kallade dem för cd-skivor.
När jag gick idag stannade jag till ett par minuter och pratade lite. Jag sa att han överraskade mig med att han hade skivorna med sig. På det svarade han att jag inte borde ha blivit det då de skulle komma förr eller senare och det hade han ju rätt i. Men det brukar ju vara så att om man har väntat på något länge så blir det som en chock när man till sist får det. Och det sa jag så då sa han: "Så det här kom som..." och här fyllde jag i åt honom "...som en blixt från en klar himmel." och då skrattade han till och sa "En blixt från en klar himmel." Sedan tyckte jag att han verkade lite... tja, stressad. Vet inte om det berodde på att hans avlösare var i deras bakre rummet och som kom ut efter ett tag. Så när han kom ut tyckte jag att det var bäst att gå så jag sa "Hej då. Vi ses imorgon." och så gick jag.
När klockan var 09:25 fick jag höra att det var ett litet paket att hämta och först så tänkte jag ta det efter min behandling som var 09:45, men så ändrade jag mig och kom på att det var lika bra att ta det på en gång så att jag inte blev kvar där i en timme. Så jag drog på mig stövlarna och knallade ner. När jag kom ner så satt vikariekillen där fram och han där bak (som vanligt) och så gick jag fram till pakethögen som stod där och vikariekillen sa: "Postkillen sa inte vilket paket som är erat." och på det svarade jag: "Det är ingen fara. Jag letar upp det." och så böjde jag mig ner och började leta och Han gick till deras utrymme där bakom. Precis när jag precis hade hittat det och för säkerhets skull tittade på det sista paketet så det inte tillhörde oss så sa Han: "Jag tror inte det där är till er." och på det svarade jag: "Det tror inte jag heller, men jag kollade för säkerhets skull." Sedan sa han: "Och jag har ett till litet paket här uppe till dig också."
Då reste jag på mig och såg honom flinande hänga på receptionsdisken med den första DVD-boxen med det första året av Vänner. Då log jag förvånat och sa något i stil med: "Men oj. Hade inte räknat med det idag. Vad trevligt. Tack." Så stannade jag kvar i några minuter och pratade lite och han sa bland annat att han inte var säker på hur bra det går att bränna av dem då det inte är den bästa kvalitén då det är lite repor och så i skivorna och när jag gick upp så sa det som vanligt klick i dörren och jag är till 100% säker på att det inte var vikarien som tryckte på knappen.
Jag är nu väldigt säker på att jag är beroende av den där mannen från Blekinge. De dagar jag inte har sett honom eller pratat med honom så känner jag mig låg (även fast jag inte visar det utåt) och de andra dagarna så känner jag mig bara så pigg och glad.
Jag funderar på att göra en lista på mina DVD-filmer om han vill låna någon eller några av dem. Sedan vet jag att jag inte behöver känna dåligt samvete för att jag frågade honom om jag fick bränna av de här skivorna. Han berättade för ett tag sedan att han har Sagan om ringen-triologin i kopieform hemma hos sig. Han tyckte att boxen som kostade 995:- var lite väl dyr. Så sa han att han inte har den blekaste om hur det funkar det där med att bränna, men att han känner folk som vet det och då sa jag att jag inte heller kunde sådana saker. Han sa vid samma tillfälle fel om de här skivorna. Han kallade dem för cd-skivor.
När jag gick idag stannade jag till ett par minuter och pratade lite. Jag sa att han överraskade mig med att han hade skivorna med sig. På det svarade han att jag inte borde ha blivit det då de skulle komma förr eller senare och det hade han ju rätt i. Men det brukar ju vara så att om man har väntat på något länge så blir det som en chock när man till sist får det. Och det sa jag så då sa han: "Så det här kom som..." och här fyllde jag i åt honom "...som en blixt från en klar himmel." och då skrattade han till och sa "En blixt från en klar himmel." Sedan tyckte jag att han verkade lite... tja, stressad. Vet inte om det berodde på att hans avlösare var i deras bakre rummet och som kom ut efter ett tag. Så när han kom ut tyckte jag att det var bäst att gå så jag sa "Hej då. Vi ses imorgon." och så gick jag.
Kommentarer
Trackback
