FREITAG
Så har den här dagen kommit igen. Och den här fredagen är det den dagen jag slutar två och det är inte helt fel. Hjälpte en av kollegorna med att hämta upp mackorna från restaurangen som vi har varje fredag och det uppskattades av henne. Några av mina kollegor pikade mig och sa att: "Men han är ju inte där." Som om jag inte skulle kunna göra snälla saker utan att få träffa honom...
Kommer upp och sätter igång min växel igen. Tjugo över åtta ringer det på min telefon och det är från det där speciella numret. Jag svarar: "God morgon!" och han säger "God morgon [namn]! Jag såg när jag var där uppe igår att er dörrknapp fortfarande inte funkar." Då sa jag: "Nä den gör ju inte det och jag ringde om det förra fredagen." Då svarade han: "Men då tar jag och ringer om det och sätter någon på det." Och det tackade jag så mycket för. Så även den här dagen har fått en chockstart. En elchockstart känns det som. En timme efter att jag hade pratat med honom var det fixat.
Sedan har han berättat att förutom bowlingen varannan måndag så spelar han badminton och emellanåt så är han ute och springer. Så han tränar väldigt mycket. Springer, styrketränar, bowlar, spelar badminton. Sedan sa han igår att han tycker att det är trevligt att efter en arbetsdag gå ut med arbetskamraterna att ta en eller två öl. Men det blir inte så mycket av den varan och det tycker han är trist.
Jag vet att flera (med all rätt) säger att jag borde glömma honom. Men det är inte så himla lätt. Jag ser honom och pratar med honom varje dag och man kan inte rå för sina känslor. Det finns ju inte en av- och påknapp som man kan trycka på direkt. Och jag kan ju inte sluta att prata med honom nu när jag har börjat göra det. Det skulle verka väldigt konstigt. Sedan kan jag säga att om den där knappen hade funnits så skulle jag ändå inte ha tryckt av det ändå. Det här är ju det enda roliga jag har på jobbet. Jag vaknar varje morgon och känner att jag ser fram emot att få gå till jobbet för att få se och prata med honom. Sedan finns det ju de (majoriteten) som bara skrattar åt mig och tycker att det här är kul. Igår var det en som frågade mig: "Om han skulle bjuda ut dig. Vad skulle du svara då?" Jag tänkte säga: "Då skulle jag svara: Kom så går vi." Men det sa jag inte, utan jag svarade: "Jag skulle svara ja. Utan betänkligheter, i och med att det är ju han som är gift så är det ju han som begår felet."
Och nu kom jag ut från osteopaten. Fan vad bra man känner sig efteråt. Hon låser upp nästan allt. Hon frågade mig hur det var och jag sa som det var. Det är som det är. Sedan sa jag att jag hade testat en grej och det var att ligga på rygg och sedan lyfta båda benen rakt ut och då kände jag hur det stramade och gjorde ont i nedre delen av ryggen. Sedan kollade hon mitt rörelseschema och sa att det är bra mycket bättre och att det verkligen är på rätt väg nu, men att det inte är helt bra än. Så fick jag lägga mig på mage och så tryckte hon först på höger höft och sedan på vänster och så sa hon att den högra höften inte sviktar alls som det ska göra. Så musklerna är helt klart fortfarande i krampläge. Efter det fick jag lägga mig på vänster sida så att hon stretchade ut musklerna på höger sida lite och när hon gjorde det så lossade några andra låsningar lite högre upp i ryggraden. Sedan sa hon att det hon egentligen skulle behöva göra är att knäcka ut mig där nere, men det vågar hon inte göra då jag då riskerar att få diskbråck eftersom att jag har en lite buktande disk. Så det är bara att ta det här långsamt och försiktigt och få kroppen att fatta att det inte är farligt att slappna av i de där musklerna. Kotan kommer inte att trilla ut och det kommer inte att göra ont.
Nu är klockan 15:42 och jag har precis mer eller mindre kommit hem. Och jag känner mig som ett stort förvirrat frågetecken. Jag fick en höra en kommentar som jag inte vet hur jag ska tyda. Jag ska ta det från början:
Slutade klockan två idag och jag fick sällskap hela vägen till Handen av en på jobbet. När vi kom ner till receptionen så satt bara vikarien där så vi sa hej då och önskade honom trevlig helg. När vi hade gått en bit kom jag ju på att jag kunde ringa och retas med min flirt och önska honom trevlig helg. Men väluppfostrad som jag är så väntade jag tills mitt sällskap hade övergivit mig. Jag berättade det för henne och hon uppskattade att jag väntade. Så gick hon av vid Handen (14:28) och en del av mig önskade att hon skulle sitta kvar, för nu var jag inte lite nervös... 14:33 så tog jag mod till mig och tryckte på luren och det började ringa. Det gick en signal, det gick två signaler och det gick en halv till sedan svarades det: "Välkommen till Dagab" och det var en röst som jag kände igen så jag sa: "Men tack så mycket [namn]. Det är [namn] här." och så blev det alldeles tyst i en sekund då han inte hade förväntat sig att jag skulle ringa, sedan sa han glatt överraskad: "Men hej [namn]!" Då sa jag att eftersom jag visste hur mycket han uppskattade att få höra "trevlig helg" varje fredag när han fick sitta kvar så tänkte jag ringa och önska det eftersom han inte satt där när jag gick. Då sa han: "Ja, men nu gör det ingenting. Jag slutar ju snart nu." och då kunde jag inte låta bli att säga: "Snart? Du har väl åtminstone två timmar kvar att jobba." Då skrattade han till lite och sedan sa han i en hotfull ton. "Don't push it." Mitt svar på det blev något i stil med: "Ok, jag ska vara lite snäll. Men jag kan ju inte låta bli att retas lite." Och så kommer hans svar (som inte lät skämtsamt, utan han sänkte rösten både volym- och oktavmässigt och lät allvarlig) som har försatt mig i det här tillståndet: "Och du trycker på rätt knappar också."
Med tanke på vad jag känner för honom så kan jag ju bara tyda det på ett sätt, men jag svarade antingen att det var bra eller att det var trevligt. Han sa även att han tyckte att jag förtjänade att få gå hem tidigt då han tycker att jag gör ett bra jobb. Sedan tyckte jag att det lät som att han höll på med något när han pratade med mig så jag frågade vad han höll på med där på sidan om och då sa han att han satt och åt en knäckemacka. Då sa jag: "Sitter du och äter knäckemacka när du pratar med mig?" och då skrattade han och svarade: "Men det var ju du som ringde mig. Du får väl skylla dig själv." Och det kunde jag ju inte säga något om. Så sa han att han inte hade ätit något på hela dagen och att han var lite hungrig nu. Han hade nämligen inget med sig idag och han hade tänkt gå upp till restaurangen, men saker och ting hade kommit i vägen och nu var den ju stängd.
Sedan frågade han mig om jag skulle göra något kul i helgen och jag sa som det var: Ikväll ingenting, imorgon ingen aning men på söndag skulle jag gå med två kompisar till puben och titta på rugby och ta en öl eller två. Det tyckte han lät trevligt och han visste på ett ungefär vad rugby var för sport och han tyckte att öl hörde till. Så frågade jag honom om han skulle göra något trevligt i helgen och han hade inga planer, men han funderade på att ge sig ut och åka långfärdsskridskor. Då sa jag att det lät mysigt, men att jag skulle vara tvungen att åka en bit för att få bra is. Litar inte riktigt på Mälaren än. Dessutom har jag ju inga långfärdsskridskor.
Under vårat samtal så hörde jag att vikarien fick jobba på som sjutton i bakgrunden så tillsist sa han: "Men du [namn]. Du får ha det så trevligt så syns vi på måndag." och jag svarade: "Tack detsamma. Det gör vi. Hej då." och han sa "Hej då." Allt som allt satt vi och snackade skit i 3:43. Efter det här samtalet så ringde jag upp mitt jobb och fick prata med en av mina kollegor och jag berättade vad han hade sagt och hon sa: "Oj då. Hur ska man tyda det där?" Och det var ju precis det jag också undrade. Så när jag hade gått på t-banan så ringde jag upp min kära mor och bad om råd, men hon visste inte heller. Det enda hon tyckte att jag skulle göra var att ligga lågt och eftersom hon inte känner mannen i fråga så kan hon ju inte sätta sig in i hur han kan ha menat. Det är ju han som är gift så det måste bli han som blir tydligare och tar det första steget. Sedan vet man ju inte vad han i sådana fall är ute efter. Om han bara är ute efter lite kul eller något annat. Och om det bara är lite kul så kommer ju jag att "bryta ihop" efteråt. Då sa jag att om det blir så så får jag ta det då, för det kommer vara värt det under tiden det pågår. Hon tyckte att jag skulle åka hem och lugna ner mig och tänka logiskt på det här, eftersom jag kan vara logisk om jag behöver. Jag snackade med henne i ungefär 25 minuter allt som allt. Så nu är klockan 16:17 och jag ska gå och ta ett varmt bad och försöka koppla av och släppa det här ett tag.
Jag tog ett bad, jag åt och sedan tog jag en liten lur för att verkligen kunna släppa det här grubbleriet. Men så fort jag vaknade så började det snurra igen. Och jag vet inte om jag ska skriva det här då jag inte vet om han gör så mot alla, men... När jag går ner och hämtar paket och stannar och snackar så brukar jag även snacka med hans kollega för dagen. Jag vill ju inte att det ska vara för uppenbart att jag går ner bara för hans skull. Så ibland så hamnar jag i en intressant diskussion med hans kollega där och vid flera tillfällen så har han efter ett tag gjort något för att fånga min uppmärksamhet. Det kan vara allt från att räkna högt i bakgrunden från sin plats till att stå bakom kollegan och göra någon gest eller liknande. Men som sagt så vet jag inte om han gör så med andra så jag kan ju inte läsa in något i det eller inte.
Kommer upp och sätter igång min växel igen. Tjugo över åtta ringer det på min telefon och det är från det där speciella numret. Jag svarar: "God morgon!" och han säger "God morgon [namn]! Jag såg när jag var där uppe igår att er dörrknapp fortfarande inte funkar." Då sa jag: "Nä den gör ju inte det och jag ringde om det förra fredagen." Då svarade han: "Men då tar jag och ringer om det och sätter någon på det." Och det tackade jag så mycket för. Så även den här dagen har fått en chockstart. En elchockstart känns det som. En timme efter att jag hade pratat med honom var det fixat.
Sedan har han berättat att förutom bowlingen varannan måndag så spelar han badminton och emellanåt så är han ute och springer. Så han tränar väldigt mycket. Springer, styrketränar, bowlar, spelar badminton. Sedan sa han igår att han tycker att det är trevligt att efter en arbetsdag gå ut med arbetskamraterna att ta en eller två öl. Men det blir inte så mycket av den varan och det tycker han är trist.
Jag vet att flera (med all rätt) säger att jag borde glömma honom. Men det är inte så himla lätt. Jag ser honom och pratar med honom varje dag och man kan inte rå för sina känslor. Det finns ju inte en av- och påknapp som man kan trycka på direkt. Och jag kan ju inte sluta att prata med honom nu när jag har börjat göra det. Det skulle verka väldigt konstigt. Sedan kan jag säga att om den där knappen hade funnits så skulle jag ändå inte ha tryckt av det ändå. Det här är ju det enda roliga jag har på jobbet. Jag vaknar varje morgon och känner att jag ser fram emot att få gå till jobbet för att få se och prata med honom. Sedan finns det ju de (majoriteten) som bara skrattar åt mig och tycker att det här är kul. Igår var det en som frågade mig: "Om han skulle bjuda ut dig. Vad skulle du svara då?" Jag tänkte säga: "Då skulle jag svara: Kom så går vi." Men det sa jag inte, utan jag svarade: "Jag skulle svara ja. Utan betänkligheter, i och med att det är ju han som är gift så är det ju han som begår felet."
Och nu kom jag ut från osteopaten. Fan vad bra man känner sig efteråt. Hon låser upp nästan allt. Hon frågade mig hur det var och jag sa som det var. Det är som det är. Sedan sa jag att jag hade testat en grej och det var att ligga på rygg och sedan lyfta båda benen rakt ut och då kände jag hur det stramade och gjorde ont i nedre delen av ryggen. Sedan kollade hon mitt rörelseschema och sa att det är bra mycket bättre och att det verkligen är på rätt väg nu, men att det inte är helt bra än. Så fick jag lägga mig på mage och så tryckte hon först på höger höft och sedan på vänster och så sa hon att den högra höften inte sviktar alls som det ska göra. Så musklerna är helt klart fortfarande i krampläge. Efter det fick jag lägga mig på vänster sida så att hon stretchade ut musklerna på höger sida lite och när hon gjorde det så lossade några andra låsningar lite högre upp i ryggraden. Sedan sa hon att det hon egentligen skulle behöva göra är att knäcka ut mig där nere, men det vågar hon inte göra då jag då riskerar att få diskbråck eftersom att jag har en lite buktande disk. Så det är bara att ta det här långsamt och försiktigt och få kroppen att fatta att det inte är farligt att slappna av i de där musklerna. Kotan kommer inte att trilla ut och det kommer inte att göra ont.
Nu är klockan 15:42 och jag har precis mer eller mindre kommit hem. Och jag känner mig som ett stort förvirrat frågetecken. Jag fick en höra en kommentar som jag inte vet hur jag ska tyda. Jag ska ta det från början:
Slutade klockan två idag och jag fick sällskap hela vägen till Handen av en på jobbet. När vi kom ner till receptionen så satt bara vikarien där så vi sa hej då och önskade honom trevlig helg. När vi hade gått en bit kom jag ju på att jag kunde ringa och retas med min flirt och önska honom trevlig helg. Men väluppfostrad som jag är så väntade jag tills mitt sällskap hade övergivit mig. Jag berättade det för henne och hon uppskattade att jag väntade. Så gick hon av vid Handen (14:28) och en del av mig önskade att hon skulle sitta kvar, för nu var jag inte lite nervös... 14:33 så tog jag mod till mig och tryckte på luren och det började ringa. Det gick en signal, det gick två signaler och det gick en halv till sedan svarades det: "Välkommen till Dagab" och det var en röst som jag kände igen så jag sa: "Men tack så mycket [namn]. Det är [namn] här." och så blev det alldeles tyst i en sekund då han inte hade förväntat sig att jag skulle ringa, sedan sa han glatt överraskad: "Men hej [namn]!" Då sa jag att eftersom jag visste hur mycket han uppskattade att få höra "trevlig helg" varje fredag när han fick sitta kvar så tänkte jag ringa och önska det eftersom han inte satt där när jag gick. Då sa han: "Ja, men nu gör det ingenting. Jag slutar ju snart nu." och då kunde jag inte låta bli att säga: "Snart? Du har väl åtminstone två timmar kvar att jobba." Då skrattade han till lite och sedan sa han i en hotfull ton. "Don't push it." Mitt svar på det blev något i stil med: "Ok, jag ska vara lite snäll. Men jag kan ju inte låta bli att retas lite." Och så kommer hans svar (som inte lät skämtsamt, utan han sänkte rösten både volym- och oktavmässigt och lät allvarlig) som har försatt mig i det här tillståndet: "Och du trycker på rätt knappar också."
Med tanke på vad jag känner för honom så kan jag ju bara tyda det på ett sätt, men jag svarade antingen att det var bra eller att det var trevligt. Han sa även att han tyckte att jag förtjänade att få gå hem tidigt då han tycker att jag gör ett bra jobb. Sedan tyckte jag att det lät som att han höll på med något när han pratade med mig så jag frågade vad han höll på med där på sidan om och då sa han att han satt och åt en knäckemacka. Då sa jag: "Sitter du och äter knäckemacka när du pratar med mig?" och då skrattade han och svarade: "Men det var ju du som ringde mig. Du får väl skylla dig själv." Och det kunde jag ju inte säga något om. Så sa han att han inte hade ätit något på hela dagen och att han var lite hungrig nu. Han hade nämligen inget med sig idag och han hade tänkt gå upp till restaurangen, men saker och ting hade kommit i vägen och nu var den ju stängd.
Sedan frågade han mig om jag skulle göra något kul i helgen och jag sa som det var: Ikväll ingenting, imorgon ingen aning men på söndag skulle jag gå med två kompisar till puben och titta på rugby och ta en öl eller två. Det tyckte han lät trevligt och han visste på ett ungefär vad rugby var för sport och han tyckte att öl hörde till. Så frågade jag honom om han skulle göra något trevligt i helgen och han hade inga planer, men han funderade på att ge sig ut och åka långfärdsskridskor. Då sa jag att det lät mysigt, men att jag skulle vara tvungen att åka en bit för att få bra is. Litar inte riktigt på Mälaren än. Dessutom har jag ju inga långfärdsskridskor.
Under vårat samtal så hörde jag att vikarien fick jobba på som sjutton i bakgrunden så tillsist sa han: "Men du [namn]. Du får ha det så trevligt så syns vi på måndag." och jag svarade: "Tack detsamma. Det gör vi. Hej då." och han sa "Hej då." Allt som allt satt vi och snackade skit i 3:43. Efter det här samtalet så ringde jag upp mitt jobb och fick prata med en av mina kollegor och jag berättade vad han hade sagt och hon sa: "Oj då. Hur ska man tyda det där?" Och det var ju precis det jag också undrade. Så när jag hade gått på t-banan så ringde jag upp min kära mor och bad om råd, men hon visste inte heller. Det enda hon tyckte att jag skulle göra var att ligga lågt och eftersom hon inte känner mannen i fråga så kan hon ju inte sätta sig in i hur han kan ha menat. Det är ju han som är gift så det måste bli han som blir tydligare och tar det första steget. Sedan vet man ju inte vad han i sådana fall är ute efter. Om han bara är ute efter lite kul eller något annat. Och om det bara är lite kul så kommer ju jag att "bryta ihop" efteråt. Då sa jag att om det blir så så får jag ta det då, för det kommer vara värt det under tiden det pågår. Hon tyckte att jag skulle åka hem och lugna ner mig och tänka logiskt på det här, eftersom jag kan vara logisk om jag behöver. Jag snackade med henne i ungefär 25 minuter allt som allt. Så nu är klockan 16:17 och jag ska gå och ta ett varmt bad och försöka koppla av och släppa det här ett tag.
Jag tog ett bad, jag åt och sedan tog jag en liten lur för att verkligen kunna släppa det här grubbleriet. Men så fort jag vaknade så började det snurra igen. Och jag vet inte om jag ska skriva det här då jag inte vet om han gör så mot alla, men... När jag går ner och hämtar paket och stannar och snackar så brukar jag även snacka med hans kollega för dagen. Jag vill ju inte att det ska vara för uppenbart att jag går ner bara för hans skull. Så ibland så hamnar jag i en intressant diskussion med hans kollega där och vid flera tillfällen så har han efter ett tag gjort något för att fånga min uppmärksamhet. Det kan vara allt från att räkna högt i bakgrunden från sin plats till att stå bakom kollegan och göra någon gest eller liknande. Men som sagt så vet jag inte om han gör så med andra så jag kan ju inte läsa in något i det eller inte.
Kommentarer
Trackback
