Fy fan
Har precis varit nere och tränat och idag var det tungt. Jag gjorde saker som jag har gjort förut, men idag var det bara för mycket. Klarade av hälften av det jag brukar klara. Visserligen var inspirationen nere på noll när jag gick dit ner, men det har den varit förut utan att jag har känt mig så svag och kraftlös som jag gjorde idag. Åt sprödbakad kummel med ris och filsås och isbergsallat och morötter. Riktigt mumsigt. Senare idag så blir vi bjudna på något gott fikabröd. Så den här dagen kommer nog att bli bra den med. Hoppas jag.
Hembakad äppelkaka och vaniljsås är mumsiga saker.
Innan jag gick hem idag så klippte jag till en fem centimeter lång trådbit. Sedan gick jag och när jag kom ner såg jag att han var där ensam och att han stod framme vid disken och precis innan jag öppnade dörren så såg jag att han vände på sig för att öppna bommarna och när jag kom ut genom dörren frågade jag honom om det var körigt. Han sa att det hade varit en jättejobbig dag (ironi) och sedan tog jag fram tråden och sa: "Jag har något till dig." och då tittade han på mig och sa: "Visst fan. Skivorna." och då sa jag: "Jo, jag vet. Det är därför jag tog med det här till dig." Då reste han på sig och så såg han vad det var jag hade och flinade till. Sedan var det en bil som ville in igen så han tog tråden och gick för att öppna bommarna. Sedan stod han där bak och pratade med mig samtidigt som han försökte knyta tråden runt fingret. När han hade hållit på i någon minut frågade jag: "Går det bra för dig?" och på de svarade han att det inte gjorde det. Sedan vet jag inte om det var han som bad om hjälp eller om det var jag som erbjöd att hjälpa till (det sista är troligast) och det ville han. Så han kom fram och la vänsterhanden på disken (och idag var en sådan dag då han inte hade ringen på sig) med tråden lite lätt lindad runt pekfingret. Har du sett hur asplöv darrar i vinden? Det är ingenting mot mina skakningar när jag skulle knyta tråden åt honom. I vilket fall som helst lyckades jag få till en knut och sedan var det problem och då undrade jag varför jag hade klippt till en så kort tråd. Det kunde han inte svara på, vilket jag förstår. Sedan ringde telefonen och jag sa att han kunde gå och svara vilket han gjorde.
Sedan kom den Dagab-kvinnan jag har lärt känna lite med dagens postskörd så han gick och öppnade och ställde av en hel hög postbackar. Sedan kom kvällsvakten och då sa han till henne: "Nu kommer din favorit." (ironiskt även det) och öppnade bommen. Då förstod jag vem han menade och sa: "Jaha. Han. Han verkar ju lugn och sansad." Då frågade han: "Hur menar du?" varpå mitt svar blev: "Jo, han drämde ju båda nävarna i disken." Då frågade han: "Var du också med?" och på det svarade jag: "Jo, jag var ju det." Och man såg på honom vad han tänkte om den vakten. Det är tydligen inte första gången folk klagar på honom. I vilket fall som helst så gick Dagab-kvinnan och jag fick fortsätta att knyta tråden. Jag var väldigt noga med att undvika att röra vid honom, men det gick inte till 100%. Han var varm och skön... (till skillnad från mina kalla, skakande fingrar)
Men i vilket fall som helst så fick jag till den andra knuten och så sa jag att det nog var dags att gå. Då frågade han: "Jasså, det blir buss idag?" och då svarade jag: "Jo, det blir ju det. Alla mina chaufförer har gått. Visst är det elakt mot mig?" På det svarade han "Jätteelakt." Så sa jag: "Men de borde ju säga: 'Åh, men [namn] är du här idag. Då väntar jag på dig så att du kan få åka med.'" På det svarade han: "Ja, men du är ju alltid här!" och då svarade jag: "Jo, jag är väl det. Man är ju pliktrogen sitt jobb." Då sa han: "Ja, men Sverige skulle behöva fler som du." Då log jag bara lite och sa: "Tja, kanske det. Nä, nu är det bäst att jag går. Hej då. Vi ses imorgon." och han svarade: "Ja, det gör vi. Hej då!"
Sedan gick jag därifrån. SMS:ade en kollega och jag skakade som fan när jag gjorde det efter att ha knutit tråden runt hans finger. Kände mig skakig ända tills jag stod och väntade på pendeltåget. Och om han inte såg hur jag skakade så måste han vara blind. Visserligen behöver han ju inte förstå varför jag skakade som jag gjorde, men... Ska bli spännande att se om han kommer ihåg skivorna till imorgon. Han sa att han inte kunde göra det nu, men man vet aldrig med den mannen. ;-)
Hembakad äppelkaka och vaniljsås är mumsiga saker.
Innan jag gick hem idag så klippte jag till en fem centimeter lång trådbit. Sedan gick jag och när jag kom ner såg jag att han var där ensam och att han stod framme vid disken och precis innan jag öppnade dörren så såg jag att han vände på sig för att öppna bommarna och när jag kom ut genom dörren frågade jag honom om det var körigt. Han sa att det hade varit en jättejobbig dag (ironi) och sedan tog jag fram tråden och sa: "Jag har något till dig." och då tittade han på mig och sa: "Visst fan. Skivorna." och då sa jag: "Jo, jag vet. Det är därför jag tog med det här till dig." Då reste han på sig och så såg han vad det var jag hade och flinade till. Sedan var det en bil som ville in igen så han tog tråden och gick för att öppna bommarna. Sedan stod han där bak och pratade med mig samtidigt som han försökte knyta tråden runt fingret. När han hade hållit på i någon minut frågade jag: "Går det bra för dig?" och på de svarade han att det inte gjorde det. Sedan vet jag inte om det var han som bad om hjälp eller om det var jag som erbjöd att hjälpa till (det sista är troligast) och det ville han. Så han kom fram och la vänsterhanden på disken (och idag var en sådan dag då han inte hade ringen på sig) med tråden lite lätt lindad runt pekfingret. Har du sett hur asplöv darrar i vinden? Det är ingenting mot mina skakningar när jag skulle knyta tråden åt honom. I vilket fall som helst lyckades jag få till en knut och sedan var det problem och då undrade jag varför jag hade klippt till en så kort tråd. Det kunde han inte svara på, vilket jag förstår. Sedan ringde telefonen och jag sa att han kunde gå och svara vilket han gjorde.
Sedan kom den Dagab-kvinnan jag har lärt känna lite med dagens postskörd så han gick och öppnade och ställde av en hel hög postbackar. Sedan kom kvällsvakten och då sa han till henne: "Nu kommer din favorit." (ironiskt även det) och öppnade bommen. Då förstod jag vem han menade och sa: "Jaha. Han. Han verkar ju lugn och sansad." Då frågade han: "Hur menar du?" varpå mitt svar blev: "Jo, han drämde ju båda nävarna i disken." Då frågade han: "Var du också med?" och på det svarade jag: "Jo, jag var ju det." Och man såg på honom vad han tänkte om den vakten. Det är tydligen inte första gången folk klagar på honom. I vilket fall som helst så gick Dagab-kvinnan och jag fick fortsätta att knyta tråden. Jag var väldigt noga med att undvika att röra vid honom, men det gick inte till 100%. Han var varm och skön... (till skillnad från mina kalla, skakande fingrar)
Men i vilket fall som helst så fick jag till den andra knuten och så sa jag att det nog var dags att gå. Då frågade han: "Jasså, det blir buss idag?" och då svarade jag: "Jo, det blir ju det. Alla mina chaufförer har gått. Visst är det elakt mot mig?" På det svarade han "Jätteelakt." Så sa jag: "Men de borde ju säga: 'Åh, men [namn] är du här idag. Då väntar jag på dig så att du kan få åka med.'" På det svarade han: "Ja, men du är ju alltid här!" och då svarade jag: "Jo, jag är väl det. Man är ju pliktrogen sitt jobb." Då sa han: "Ja, men Sverige skulle behöva fler som du." Då log jag bara lite och sa: "Tja, kanske det. Nä, nu är det bäst att jag går. Hej då. Vi ses imorgon." och han svarade: "Ja, det gör vi. Hej då!"
Sedan gick jag därifrån. SMS:ade en kollega och jag skakade som fan när jag gjorde det efter att ha knutit tråden runt hans finger. Kände mig skakig ända tills jag stod och väntade på pendeltåget. Och om han inte såg hur jag skakade så måste han vara blind. Visserligen behöver han ju inte förstå varför jag skakade som jag gjorde, men... Ska bli spännande att se om han kommer ihåg skivorna till imorgon. Han sa att han inte kunde göra det nu, men man vet aldrig med den mannen. ;-)
Kommentarer
Trackback