Grinig
Isch. Idag känns allt bara blä. Att vara trevlig mot kunderna känns bara jobbigt. Vet inte varför jag känner mig grinig idag, men jag bara känner mig grinig. Hoppas att det blir bättre tills ikväll. Då är det årsmöte för SIF-klubben med efterföljande middag och lotteri. Eftersom jag är sekreterare så är det bara att bita i det sura äpplet och gå. Sedan brukar det bli trevligt och i år är det trevliga människor som kommer att vara med. Mötet kommer att vara i vår butik på Birger Jarlsgatan.
I och för sig kan min grinighet kanske bero på abstinensbesvär. Vem vet. Igår var det bara ett snabbt samtal (klockan 09:26 ringde jag upp honom på hans direktnummer för att meddela att en nyanställd var på väg ner för att ta kort till sitt inpasseringskort, vilket han tackade för då maskinen tar tid på sig att värma upp) och en snabb glimt när han gick in i butiken de har här på Dagab när jag var på väg hem.
Sedan är det ett jädrans oväder, även fast vi är förskonade här i Sthlm. Vårat Arlöv-kontor är knappt bemannat idag då de som jobbar där inte kommer fram. Vår (växelns) närmsta chef och en annan kollega lämnade landet igår på en två veckors semester. De fick en mellanlanda i Köpenhamn och där landade de 21:30 igår kväll och de var tvunga att sitta kvar i planet till 03:00. Sedan fick de åka till hotellet för två timmars sömn och sedan åka tillbaka till flygplatsen och där sitter de nu och vet inte när de kommer iväg. Bagaget vet de inte när det kommer. Det kommer till dem om en till fjorton dagar. De har en tvåveckors semester.
Nu känns det lite bättre än i morse. Har fått i mig en massa socker när jag åt pannkakor och sylt. Men det här inte tagit bort all grinighet. Känner att tålamodet ligger nere vid knäna. Men det är en klar förbättring från i morse när det låg nere vid fotknölarna.
Och för att fylla ut så att det inte ser så lite och fjuttigt ut så kan jag berätta lite mer onödigt vetande om Honom: han, liksom jag, tycker att stångkorv är gott. Sedan gillar han även ärtsoppa, vilket jag inte gör, men jag kan ta pannkakorna. Synd bara att han gillar pannkakor också...
I och för sig kan min grinighet kanske bero på abstinensbesvär. Vem vet. Igår var det bara ett snabbt samtal (klockan 09:26 ringde jag upp honom på hans direktnummer för att meddela att en nyanställd var på väg ner för att ta kort till sitt inpasseringskort, vilket han tackade för då maskinen tar tid på sig att värma upp) och en snabb glimt när han gick in i butiken de har här på Dagab när jag var på väg hem.
Sedan är det ett jädrans oväder, även fast vi är förskonade här i Sthlm. Vårat Arlöv-kontor är knappt bemannat idag då de som jobbar där inte kommer fram. Vår (växelns) närmsta chef och en annan kollega lämnade landet igår på en två veckors semester. De fick en mellanlanda i Köpenhamn och där landade de 21:30 igår kväll och de var tvunga att sitta kvar i planet till 03:00. Sedan fick de åka till hotellet för två timmars sömn och sedan åka tillbaka till flygplatsen och där sitter de nu och vet inte när de kommer iväg. Bagaget vet de inte när det kommer. Det kommer till dem om en till fjorton dagar. De har en tvåveckors semester.
Nu känns det lite bättre än i morse. Har fått i mig en massa socker när jag åt pannkakor och sylt. Men det här inte tagit bort all grinighet. Känner att tålamodet ligger nere vid knäna. Men det är en klar förbättring från i morse när det låg nere vid fotknölarna.
Och för att fylla ut så att det inte ser så lite och fjuttigt ut så kan jag berätta lite mer onödigt vetande om Honom: han, liksom jag, tycker att stångkorv är gott. Sedan gillar han även ärtsoppa, vilket jag inte gör, men jag kan ta pannkakorna. Synd bara att han gillar pannkakor också...
Kommentarer
Trackback