Jag är betrodd
Jag utgör ingen säkerhetsrisk. Mitt mål är nått. ;-P
Idag när jag kom tillbaka från att ha öppnat och sorterat dagens post (runt 09:15) så låg det en lapp på mitt bord om att han hade ringt och meddelat att det var paket nere i receptionen och snälla som de är så låter de mig få välja om jag vill gå ner dit eller inte. Gissa vad jag gjorde. ;-)
Idag hade han sällskap av den tjejen som inte är så klipsk, men trevlig och det märktes på honom. Var där nere tills dess att de ringde efter mig (efter nästan en timme). Om de inte hade gjort det så hade jag nog stått kvar hela dagen... Vi pratade om allt möjligt alla tre.
Idag fick jag veta att han är händig, men han avskyr att hålla på att bygga och meka med bilar, men att de funderar på att göra om köket till semestern. Hans fru har gjort upp en ritning på det då hon har ett sådant ritprogram på jobbet och att han har fått i uppdrag att kontrollmäta allt. Han kommer att gå ur facket då han inte anser att han behöver vara med i det då en väktare alltid har jobb. Dessutom har han bara varit med i ett år. Han gick med förra året då det var lite turbulent och då tyckte han att det kunde vara bra att vara med för säkerhets skull.
Sedan kom vi in på politik och det verkar som att han är lite mer åt högerhållet än vänster. Han tror på den här nya regeringen, men att en del kommer att hamna i kläm. Men man måste ju dra åt svångremmen när det finns så många som fuskar. Visserligen så sa han att även han gjorde det när hans barn var små. Han använde dem och VAB:et för att kunna vara hemma en dag extra då och då. Och en av anledningarna att han inte gillar sossarna var för att sossarna och fackförbunden gick armkrok, vilket nu ändrats i och med regeringsskiftet.
Hans drömjobb är att vara AD. Då sa jag att han behöver en grafisk utbildning för att kunna ha en chans att få ett sådant jobb och i samma andetag sa jag att jag att jag hade det. Då undrade han varför jag inte jobbade med det och mitt svar var att det inte finns så mycket jobb, men jag hinner inte tala till punkt innan han avbryter mig med: "Ja, det brukar låta så." Och då sa jag att när jag gick ut där i början av -90-talet så fanns det verkligen inga jobb och då sa han: "Så det jobbet du sökte var upptaget?" Fick inte chansen att svara på det förrän nästa fråga kom: "Men varför söker du inte ett sådant jobb nu för?" Mitt svar på det blev: "Hmm... De har att välja på mig som gick ut den utbildningen för över tio år sedan och en som är nyutexamienrad. Undrar just vem de tar?" Han sa att de skulle välja mig för att jag kunde koka kaffe...
Sedan frågade han idag om vi hade egna nummer och det har vi ju så jag berättade att jag hade -01 och de andra kollegorna -02, -03 och -07. Så frågade jag honom om han kommer ihåg vem som har vad nu så att han vet vem det är som ringer. Då svarade han: "Men det behöver jag inte komma ihåg. Behöver bara komma ihåg -01 så att jag inte svarar när det ringer från det numret." Då låtsades jag bli förnärmad och så sa jag att jag tog åt mig av det han sa och att jag blev jätteledsen. Då bad han om ursäkt och jag godtog den (givetvis).
Sedan pratade vi lite om det där med att bilarna får stå och vänta lite länge vid bommarna så att de tutar. Då sa jag: "Men borde ni då inte ha speglar så att ni slipper vrida på huvudet." Då sa han: "Jo, men det har vi (här pekar han på dem). Men man ser bara sig själv i dem och det är ju därför det tar tid att öppna bommarna. Man måste ju fixa till håret. (här fixar han med håret)" Det är svårt att återge sådana här saker efteråt, men jag skrattade så mycket åt det där så jag var tvungen att ta stöd mot disken och tjejen där bakom vek sig dubbel i stolen.
Hur var det nu med det här med säkerhetsrisken då..? Jo, tjejen som sitter där idag frågade vad jag hade för tatuering så då fick jag visa den och så var det samtalsämnet öppnat. Jag fick se hennes tatuering som hon hade i svanken och sedan berättade han att hennes pojkvän (som ser ut som en kalenderpojke) har en läcker tatuering på vänster axel som är i form av Kristi törnekrona. Men att det inte var en som man såg på en gång vad det var. Då undrade hon om jag ville se den och det ville jag. Den finns nämligen ute på en sida på nätet så då sa han att: "Då behöver du ju komma in på den här sidan." Min motfråga blev: "Wow, får jag komma in på andra sidan..?" då svarade han: "Ja, vi bedömer inte dig som en säkerhetsrisk."
Och idag såg jag att han har hår på bröstet. *dräglar* Jag såg det i halsringningen på hans fina mörkgröna tröja. I och för sig så kommer inte det som någon överraskning då han har ganska håriga underarmar. Sedan öppnar gymmet här nere idag och han sa att han skulle gå dit och träna idag. Då sa jag: "Men då kan ju du berätta sedan hur det var." Man måste ju ta alla chanser man kan för att få prata med honom.
När jag gick idag så satt han där fram och någon annan snubbe där bak. När jag kommer ner säger han "Hej [namn]" och så pratar vi lite. Jag sa något i stil med att äntligen var den här dagen slut och då svarade han: "Men tänk om du hade tänkt på samma sätt som jag. Själv har jag varit hemma i sju timmar nu." (Han påstod att så fort arbetsdagen är påbörjad är den slut. Så klockan 09:30 idag var det bara fyra dagar kvar att jobba och det köpte jag inte.) Sedan frågade jag honom om hur gymmet var. Han var inte överimponerad direkt. Han hade satt sig i en benpress och han kände så fort han satte sig i den att det inte kändes bra för kotorna. Sedan var stängerna rostiga. Så han tror att de har blivit lurade, men att han inte har rätt att klaga då han inte betalar något för att använda sakerna. Och så länge som stängerna och de fria vikterna finns där och är ok så är han nöjd. Sedan sa han att de tydligen ska köpa in en "boxsäck" och där rättade jag honom och sa sandsäck och det tackade han för. Och det sa jag var bra för då kunde man boxa ur sig alla aggressioner, men att det kanske vore bra med handskar och då sa han att även de sakerna skulle köpas in. Sedan sa jag att jag tänkte försöka hinna med bussen så jag behövde gå så sa jag "Hej då" och han sa "Hej då" och så sa jag "Vi ses imorgon" och han sa "Ja, det gör vi."
Hjärtat har sina skäl som förståndet aldrig kan fatta. // Blaise Pascal