Jag har en dålig vana
...eller jag har väl egentligen fler om jag ska vara riktigt ärlig. Men min största dåliga vana just nu består i att stå kvar och prata alldeles för länge nere i Dagabs reception. Men när jag börjar prata med först och främst honom så är det som om tiden bara springer iväg. Jag är inte ens medveten om att det har gått en så pass lång tid som det helt plötsligt har. Tur i oturen att jag har förstående kollegor. Ta idag som ett exempel. Han ringde upp och sa att det var ett paket att hämta och det var jag som svarade när han ringde också. Idag tänkte jag att jag kollar hur lång tid det tar för mig att hämta ett paket. Han ringde 09:23 och jag tog på mig skorna och gick och kissade så jag lämnade väl våra lokaler omkring 09:27. Sedan är det ungefär en två till tre minuters promenad ner till receptionen så jag var väl där vid 09:30.
När jag kom ner dit så satt han där bak som vanligt, men efter några minuter så gick han och hämtade kaffe och då satte sig hon där för att kunna öppna bommarna och svara i telefon. När han kom tillbaka så gjorde hon en ansats av att resa sig, men han sa åt henne att sitta kvar så startade han upp datorn där framme och loggade in sig i den. En halvmeter från där jag stod.
Idag blev det mycket nonsens snack. Men jag fick reda på att han har problem med sin rygg. En rörelse som är lite fel och han känner av det resten av dagen. Men han går hos en sjukgymnast som knäcker ut honom emellanåt och ger honom rörelser som han ska göra för att bli bättre. Då nämnde jag det där om min rygg. Tjejen som sitter nu vet ju inte om det (och tack och lov så är det samma idag som igår). När jag nämnde det så sa han: "Ja, just det. Första gången de skulle spela innebandy så springer hon in i väggen. Hur gick det till egentligen? Blev du tacklad?" På det svarade jag att jag inte visste riktigt hur det hade gått till. Då sa han något i stil med: "Du kommer inte ihåg för att det var så länge sedan?" Men så enkelt var det ju inte då jag inte vet för att jag inte såg hur det såg ut och då går det ju inte att veta. Men jag sa att jag tror att det var så att jag snubblade på en motspelares ben. När jag berättade om allt det för tjejen om hur det hade gått till så såg hon helt förskräckt ut. När jag sedan berättade att jag fortfarande inte är helt bra än så såg hon ännu mer förskräckt ut.
Tidigare idag pikade jag Dagabs säkerhetschef för att han inte gick in via vår reception utan tog en bakdörr och så skojade jag till det med honom och sa att jag skulle ta upp det med säkerhetschefen. Han skrattade bara lite åt mig. Och nu när jag stod där nere då kom han dit och det såg "min" vakt det och han satt inte i uniform så då sa han att han skulle låtsas vara upptagen, så när säkerhetschefen kom in så låtsades han som att han jobbade och låtsades prata i telefon och koppla ett samtal. Och när säkerhetschefen kom in så sa han att nu skulle han minsann hämnas på mig. Han berättade lite utstuderat informativt att han hade alla personer som har ett inpasseringskort i sin dator och bredvid namnet så finns det en knapp där det står "Ta bort". Då sa jag att han inte visste vad jag heter och så vände jag mig till "min" vakt och sa åt honom att inte berätta det heller. Då fick jag höra att säkerhetschefen gjorde det en gång mot "min" vakt, men han blev inte av med honom för det. Då sa "min" vakt att han klonade sig.
Sedan kom det där med min resväg upp då vi började prata om jobb. Hans mål är att bli fast anställd och inte jobba på det här sättet. Då sa jag att det bara var att söka, men det visar sig att han är kinkig. Han vill ha ett sådant jobb i Haninge, men han har inte så bråttom att byta jobb direkt. Hans dröm är ju att få ett jobb i Brandbergen. Då får han en fem minuters promenad. Då kunde han gå upp halv åtta och ändå vara på jobbet klockan åtta. Då sa jag att det skulle vara lyxigt. Då frågade han mig om jag inte skulle tänka mig att flytta. På det svarade jag aldrig skulle flytta för ett jobbs skull (och hoppas att han läste mellan raderna där...). Så kom vi in på att jag bodde i en lägenhet och sedan sa jag att det var en bostadsrätt. Då sa han att om han hade varit jag så hade han sålt den snabbt som ögat och flyttat till en hyresrätt och sedan suttit där på pengarna. Sedan föreslog han att jag kunde ju flytta till Jordbro. Ett billigt ruckel. Han vet mycket väl var jag står i frågan om att bo i Jordbro. Så flinade han lite och frågade om jag inte ville lära mig andra språk och kulturer. På det svarade jag att jag inte ville det.
Under tiden som jag stod där kom det in en budkille och han sa att han hade ett bud till Map Sverige och då sa jag att jag kunde ta det. Strax därefter tänkte jag att det var nog dags att gå och så frågade jag om jag skulle ta med kundvagnen som stod och nästan blockerade deras dörr och det tyckte han att jag kunde göra och så sa han att jag var snäll. Då sa jag något om tjänster och gentjänster. Han kunde ju börja bära upp paket till oss. Då sa han att han har funderat på det några gånger, men att det bara hade stannat vid en tanke. Tio minuter senare så kommer det en från vårt kontor i Göteborg så jag fick den stora äran att ta med mig två bud och en besökare upp. Jag kom tillbaka till min plats...
...
...
10:18
Och nu när klockan blev 13:08 så ringer det nerifrån receptionen från hans nummer och nu är jag alldeles skakig hela jag och det trots att det bara blev ett väldigt kort samtal. Och han lät dessutom lite smått andfådd.
*ring*
*tittar på skärmen där det står: (telefonnr.) Dagab, receptionen, [namn]*
*jag svarar*: "Ja det är [namn]"
"[Mitt namn]. [Hans namn]."
"Hej!"
"Det är ett bud på väg upp."
"Men vad bra. Tack. Hej"
"Hej"
*lägger på luren*
Fick skjuts hem så det gällde att hänga på när vi väl gick för han var stressad som fan. Vi lämnade jobbet 16:15 och jag var hemma 17:10 och det trots att han åkte hem till sig för att hämta papper som han skulle lämna till simklubben och sedan skulle han vara inne vid Mariatorget klockan 18:00. Så när vi kom ner till receptionen så hann jag bara säga att jag fick skjuts hem och hej då. Men han stod där i sin uniform och såg så stilig ut så. Och jag tror inte att jag inbillar mig att han liksom skiner upp lite när han ser mig. Jag fick ett leende även igår. Men det kan ju bero på att han "känner" mig nu.
När jag kom ner dit så satt han där bak som vanligt, men efter några minuter så gick han och hämtade kaffe och då satte sig hon där för att kunna öppna bommarna och svara i telefon. När han kom tillbaka så gjorde hon en ansats av att resa sig, men han sa åt henne att sitta kvar så startade han upp datorn där framme och loggade in sig i den. En halvmeter från där jag stod.
Idag blev det mycket nonsens snack. Men jag fick reda på att han har problem med sin rygg. En rörelse som är lite fel och han känner av det resten av dagen. Men han går hos en sjukgymnast som knäcker ut honom emellanåt och ger honom rörelser som han ska göra för att bli bättre. Då nämnde jag det där om min rygg. Tjejen som sitter nu vet ju inte om det (och tack och lov så är det samma idag som igår). När jag nämnde det så sa han: "Ja, just det. Första gången de skulle spela innebandy så springer hon in i väggen. Hur gick det till egentligen? Blev du tacklad?" På det svarade jag att jag inte visste riktigt hur det hade gått till. Då sa han något i stil med: "Du kommer inte ihåg för att det var så länge sedan?" Men så enkelt var det ju inte då jag inte vet för att jag inte såg hur det såg ut och då går det ju inte att veta. Men jag sa att jag tror att det var så att jag snubblade på en motspelares ben. När jag berättade om allt det för tjejen om hur det hade gått till så såg hon helt förskräckt ut. När jag sedan berättade att jag fortfarande inte är helt bra än så såg hon ännu mer förskräckt ut.
Tidigare idag pikade jag Dagabs säkerhetschef för att han inte gick in via vår reception utan tog en bakdörr och så skojade jag till det med honom och sa att jag skulle ta upp det med säkerhetschefen. Han skrattade bara lite åt mig. Och nu när jag stod där nere då kom han dit och det såg "min" vakt det och han satt inte i uniform så då sa han att han skulle låtsas vara upptagen, så när säkerhetschefen kom in så låtsades han som att han jobbade och låtsades prata i telefon och koppla ett samtal. Och när säkerhetschefen kom in så sa han att nu skulle han minsann hämnas på mig. Han berättade lite utstuderat informativt att han hade alla personer som har ett inpasseringskort i sin dator och bredvid namnet så finns det en knapp där det står "Ta bort". Då sa jag att han inte visste vad jag heter och så vände jag mig till "min" vakt och sa åt honom att inte berätta det heller. Då fick jag höra att säkerhetschefen gjorde det en gång mot "min" vakt, men han blev inte av med honom för det. Då sa "min" vakt att han klonade sig.
Sedan kom det där med min resväg upp då vi började prata om jobb. Hans mål är att bli fast anställd och inte jobba på det här sättet. Då sa jag att det bara var att söka, men det visar sig att han är kinkig. Han vill ha ett sådant jobb i Haninge, men han har inte så bråttom att byta jobb direkt. Hans dröm är ju att få ett jobb i Brandbergen. Då får han en fem minuters promenad. Då kunde han gå upp halv åtta och ändå vara på jobbet klockan åtta. Då sa jag att det skulle vara lyxigt. Då frågade han mig om jag inte skulle tänka mig att flytta. På det svarade jag aldrig skulle flytta för ett jobbs skull (och hoppas att han läste mellan raderna där...). Så kom vi in på att jag bodde i en lägenhet och sedan sa jag att det var en bostadsrätt. Då sa han att om han hade varit jag så hade han sålt den snabbt som ögat och flyttat till en hyresrätt och sedan suttit där på pengarna. Sedan föreslog han att jag kunde ju flytta till Jordbro. Ett billigt ruckel. Han vet mycket väl var jag står i frågan om att bo i Jordbro. Så flinade han lite och frågade om jag inte ville lära mig andra språk och kulturer. På det svarade jag att jag inte ville det.
Under tiden som jag stod där kom det in en budkille och han sa att han hade ett bud till Map Sverige och då sa jag att jag kunde ta det. Strax därefter tänkte jag att det var nog dags att gå och så frågade jag om jag skulle ta med kundvagnen som stod och nästan blockerade deras dörr och det tyckte han att jag kunde göra och så sa han att jag var snäll. Då sa jag något om tjänster och gentjänster. Han kunde ju börja bära upp paket till oss. Då sa han att han har funderat på det några gånger, men att det bara hade stannat vid en tanke. Tio minuter senare så kommer det en från vårt kontor i Göteborg så jag fick den stora äran att ta med mig två bud och en besökare upp. Jag kom tillbaka till min plats...
...
...
10:18
Och nu när klockan blev 13:08 så ringer det nerifrån receptionen från hans nummer och nu är jag alldeles skakig hela jag och det trots att det bara blev ett väldigt kort samtal. Och han lät dessutom lite smått andfådd.
*ring*
*tittar på skärmen där det står: (telefonnr.) Dagab, receptionen, [namn]*
*jag svarar*: "Ja det är [namn]"
"[Mitt namn]. [Hans namn]."
"Hej!"
"Det är ett bud på väg upp."
"Men vad bra. Tack. Hej"
"Hej"
*lägger på luren*
Fick skjuts hem så det gällde att hänga på när vi väl gick för han var stressad som fan. Vi lämnade jobbet 16:15 och jag var hemma 17:10 och det trots att han åkte hem till sig för att hämta papper som han skulle lämna till simklubben och sedan skulle han vara inne vid Mariatorget klockan 18:00. Så när vi kom ner till receptionen så hann jag bara säga att jag fick skjuts hem och hej då. Men han stod där i sin uniform och såg så stilig ut så. Och jag tror inte att jag inbillar mig att han liksom skiner upp lite när han ser mig. Jag fick ett leende även igår. Men det kan ju bero på att han "känner" mig nu.
Kommentarer
Trackback
