Jahapp

Så var det måndag igen då. Vad ska man säga om den här dagen då? En del av mig avskyr måndagar då man måste gå upp och gå och jobba. Den andra delen älskar vardagar just för att jag får gå och jobba och se och prata med en viss person.

Han ringde nyss upp och meddelade att det var två paket att hämta och det var gränsfall om man ska ha pirra eller inte. Tack och lov så tog min kollega det samtalet och tur i oturen är det lite manfall här i växeln nu på förmiddagen så att jag får sitta kvar här och samla mod att gå ner. Men jag är så nervös just nu så det finns inte. Är handsvettig redan nu när jag tänker på att gå ner dit. Varför har man inte whiskey på plats när man behöver den? 

Pratade med en av mina kollegor lite snabbt nu på morgonen om kommentaren "Du trycker på rätt knappar" och hon började skratta. Så jag frågade henne hur många sätt man kan tyda det på och hon sa: "Man kan väl bara tyda det på ett sätt." och med det menade hon att hon tyder det på samma sätt som jag tyder det på. Är inte så säker på att jag vill höra sådana saker. Jag vill höra andra sätt man tyda det på så att jag kommer ner på jorden igen. Han är ju för fan gift!!! Får nog höra med fler kollegor och få fler åsikter om det här. Han behöver ju inte ha menat något alls med den där kommentaren, utan det kan vara min överhettade hjärna som förvandlar det till något som den vill höra.

Pratade med en manlig kollega här då jag kände att jag behövde höra den manliga tolkningen av det och han säger samma sak som de andra. Han menar bara en sak. Shit! Jag vet inte om jag klarar av det här så mycket längre utan att få klarhet i det hela. Men det är bara att bita ihop och stå ut med ovetskapen. Varför kan han inte bara säga rätt ut vad han vill eller inte vill? Det skulle vara så mycket bättre för oss alla.

Frågade min chef om vad hon trodde om det hela och hennes svar blev väldigt rakt på sak: "Att han är intresserad av dig." sedan lade hon till: "Vänta ett par dagar, en vecka." Min kollega mittemot sa samma sak. Och sedan la hon till: "Men du vet vad jag tycker om otrohet." och det gör jag. Hon anser (och den logiska delen av mig håller med) att om hans äktenskap är dåligt så borde han avsluta det först innan han går för långt med mig. Den ologiska (det vill säga den känslomässiga) delen av mig håller inte alls med. Den säger bara: "Kom och ta mig!"

Så nu har jag snart engagerat hela firman i mitt lilla problem men inte hjälper det. Alla säger ju samma sak...

Klockan 14:00 säger kollegan mittemot mig att "Nu går du ner och hämtar paketen!" Och jag försökte skjuta upp det hela men det gick inte. Hon var obeveklig. Så jag tog pirran och knallade ner. Men det blev inte så mycket snack med honom då det satt någon snubbe där nere som krävde hans uppmärksamhet angående jobbet. Men jag frågade om det blev några långfärdsskridskor i helgen och det hade det blivit både på lördagen och söndagen. Då sa jag att jag blir lite avundsjuk på honom som kan ta skridskorna och bara gå ut och åka. Då sa han att det bara är att köpa ett långfärdsskridskoset. Det kostar bara omkring 600:-. När han köpte sitt kostade det närmare 1 200:-. Så frågade jag: "Hur länge brukar ni vara ute då?" Han svarade då: "Jag brukar vara ute i en till en och en halv timme. Brukar åka omkring en mil." Sedan pratade vi lite till om lite andra saker, men efter några minuter så krävde den andra snubben hans uppmärksamhet och då tyckte jag att det var lika bra att gå.

Sedan så kom min kollega mittemot mig på att jag kunde ju fråga honom om jag fick låna en box i taget av Vänner så kunde hon kopiera och bränna dem åt mig. Så hon sa att jag skulle maila honom och fråga. Och hur frågar man en som har studerat juridik på finaste sätt om man kan få göra något olagligt med hans skivor? Ingen aning, men jag skrev ett mail och frågade och han sa att det var väl klart att jag kunde få göra det, men om en eller flera av hans skivor på något sätt förstördes så skulle jag ersätta den med en ny. Och det är ju en självklar sak. Har man sönder något så ersätter man det med en ny. Sedan undrade jag om han ville ha någon ersättning för att han lånade ut skivorna till mig. Hans svar blev då: "Nej för tusan. Inget betalt för då blir det riktigt brottsligt." Då skrev jag tillbaka att det inte var frågan om betalning utan en liten ersättning. Tjänster och gentjänster. Om det var någon musik som han ville ha så kunde jag bränna en skiva till honom. Eller om jag skulle ta någon musik jag gillade och bränna till honom så får han själv välja om han vill behålla den eller inte. Och det sista jag skrev var: "Eller om du kan komma på någon annan form av ersättning så..." Om han kan vara tvetydig så kan jag. Han svarade aldrig på det mailet.

Fick skjuts hem idag. Och vi pratade lite om mina bekymmer och även lite om hans (min chaufförs) bekymmer. När jag sa att han vid ett flertal tillfällen har gjort saker för att få min uppmärksamhet när jag har pratat med hans kollega så sa han att det inte fanns några frågetecken. Men jag vet fortfarande inte. Han kanske gör så med alla han känner. Sedan tyckte dagens chaufför att jag nästa gång det vankas rugby skulle bjuda med honom och så tyckte han att jag borde fråga rakt ut vad han menade med knapp-kommentaren. Men det är inte säkert att han menade något alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback