Månadsmöte
Kvart över nio kom en av våra papperskonsulenter upp med ett paket från receptionen men hon visste inte vem det var till så vi kollade på lappen som följer med och adressettiketten på paketet och kom fram till att det inte var till oss utan till en på Dagab. På adresslappen stod det nämligen Dagab, ett namn, Lillsjövägen. Och eftersom det var mig hon vände sig till med "problemet" så var det jag som ringde ner till receptionen för att höra efter. Och till min stora glädje så var det han som svarade. Och jag tror att han såg att det var jag som ringde då han anlade sin ton efter det, för han svarade väldigt mjukt och fint, nästan lite sensuellt: "[Namn] i växeln." Då sa jag: "Men det var trevligt. Hur står det till då?" Han sa då: "Jag har nyss vaknat... Nä, det har jag väl inte, men..." Så tyckte jag att det var dags att framföra mitt ärende och hans spontana reaktion blev: "Helvete! Då har [namn] fått erat paket." Men han sa att han skulle fixa till det. Han skulle ringa henne och meddela det så det här kommer nog att lösa sig.
Och nog löste det sig alltid. Och inte på det sättet som jag hade tänkt mig heller. När klockan var omkring 08:30 (tror jag) så sitter jag i all min ro och jobbar när jag hör någon som säger "Hej!" Tittar upp och ser en man i uniform framför vår receptionsdisk med ett paket i handen. Och låt mig säga att det tar ett tag innan jag riktigt kopplar att det är den jag tror att det är som står där (fan vad stiligt han var i full uniform. Har aldrig sett honom med kavajen på). Och även han har gått in en av bakvägarna som sin chef. Han stannade kvar här i 10-15 minuter och snackade. Och jag stod så nära man kan stå utan att nudda vid den andra och han drog sig inte undan och vid ett tillfälle så petade han lite lätt på min vänstra överarm... Jag darrade som ett asplöv när han hade gått.
Sedan var det dags för mötet och den största nyheten är att bygget är delvis stoppat. Det finns inga ritningar..! Och ett tag var de lite oroliga över att de skulle behöva riva det första våningsplanet som byggts, men det fick godkänt. Så nu så håller de bara på invändigt på plan ett.
Klockan 10:25 var det dags att hämta ett paket igen. Det var samma vikarie idag som det var igår så det var inga problem med att snacka. Fick reda på att BTs (Svensk BevakningsTjänsts) sista dag här är 31/3 och Securitas tar över den 1/4. Men jag behöver inte oroa mig då jag visste redan sedan i slutet av december att han kommer att flytta över till Securitas. Och han var så stolt så. Han kommer att få en ny uniform. Och som vanligt när jag hämtar paket så är det en väldigt lång och ansträngande sträcka att gå och det tar tid. En timme närmare bestämt. Men den där vikarien är väldigt... inte fullt så skämtsam. Men han är trevlig och pratsam.
Han (med stort H) frågade hur det gick att sitta fyra tjejer i en reception. Då sa jag att tre av oss går bra ihop, två av oss går jättebra ihop och att en var väldigt annorlunda. Då sa han: "Och jag har förstått att det är du som är annorlunda..." Då blängde jag bara på honom och så frågade jag den andra killen om han hade något hårt jag kunde slänga på honom. Killen tittade sig omkring och konstaterade att han inte hade det. Så den här gången klarade han sig. Sedan så frågade jag om han förstod vem jag menade och det sa han att han gjorde. För att verkligen kolla så vi var på samma nivå och sa: "Lite längre hår..?" och han sa: "Ja." Sedan sa han att vi hade det jättefint här uppe hos oss och att vår reception passade jättebra att ha där vi har den. Men det är kul ändå att han som har så lite med den här personen att göra som han har, ändå har fått uppfattningen att hon är lite annorlunda.
Igår skrev jag förresten ett mail till min chef angående om det går att flytta ner mig. Så här skrev jag: "Hejsan [namn]!
Jag har en liten fråga angående växeln. Jag undrar om det är tekniskt och organisatoriskt möjligt att flytta ner min växel till receptionen på bottenvåningen. Dels är det för att mina kollegor tycker jag tar lång tid på mig och hämta paket (då jag fastnar där nere), dels är det för att [namn] faktiskt, lite på skoj, har föreslagit för mig att jag borde sitta där nere och ta emot besök och paket när de kommer och dels är det för att jag känner att om jag sitter kvar här så kommer jag nog förr eller senare att ryka ihop med en av mina kollegor och då väljer jag senare. Så du ser att det är inte bara för att jag ska få sitta och drägla hela dagarna som jag undrar, utan det är för att underlätta för oss alla. "
Fick svaret på det och det skulle kosta för mycket pengar att göra det, men vi hade ett litet möte om det andra. Det där om att jag har lite problem med en av medarbetarna. Hon var väldigt tacksam för att få höra mina synpunkter i ett så pass tidigt skede som det ändå är. Jag fick säga precis vad det var jag retade mig på och hon tog anteckningar. Sedan ska hon prata med mina andra två kollegor och se om även de har synpunkter på henne. Om de har det så kommer hon att ta ett möte med den här kollegan på tu man hand. Har de andra två inte det så kommer chefen att ha ett möte med bara oss. Sedan sa hon att eftersom det här kom från mig så tog hon det på fullaste allvar eftersom jag inte är den som klagar i första taget. För att avsluta mötet på ett positivt sätt så frågade hon hur det gick med kärleken. Då sa jag att han är gift och då tyckte hon att det var trist. Men hon sa i alla fall att han måste tycka att jag är trevlig på någon nivå eftersom han pratar så mycket med mig som han gör. Så berättade jag att han bjöd in mig på fika och då sa hon att han tycker jag är trevlig, för annars skulle han ju inte göra det.
Och nu så här på eftermiddagen har något hänt med min högra axel. Vet inte vad det är, det enda jag vet är att när jag rör axeln i vissa lägen så gör det ont som fan. Så jag försöker hålla den så stilla som jag bara kan. Förmodligen är det en nerv som är i kläm. Så om jag har ont i morgon så kommer jag be osteopaten att kolla på det då hon kommer imorgon och jag redan har bokat en tid.
Precis innan jag gick idag så bestämde jag att om han hade sällskap när jag gick så skulle jag ta bussen, men om han var ensam skulle jag vänta in en kollega så jag fick åka bil in till stan. När jag kom ner klockan 16:25 såg jag att han satt ensam så därför inledde jag en konversation med honom med orden: "Jasså, du sitter här ensam och övergiven." Då svarade han: "Ensam, ja. Övergiven, nej." och så började vi att prata. Han sa att han skulle hjälpa till att försvara mig varför jag stod där om de andra undrade vad jag gjorde där. Han skulle säga att han såg mig komma springande som en dåre, men att jag missade bussen.
Bland annat fick jag reda på att hans dotter fyller år den 1/3, då han satt och letade födelsedagspresent på nätet när jag kom ner (en fjärrkontroll till digitalkameran hon fick i julklapp). Sedan så pratade vi om det här jobbet som receptionist/växeltelefonist. Då sa han något i stil med att egentligen är det ett fördummande jobb. Det är väldigt sällan som man har en kollega som man kan ha några djupare diskussioner med och det höll jag fullständigt med om. Det är ett fördummande yrke. Inga direkta utmaningar. Sedan sa han: "Jag tror inte att du är så dum så att du stannar kvar för att du måste." och på det svarade jag: "Tack." Då sa han: "Men jag menade det som en komplimang." och då svarade jag: "Ja, men jag sa ju tack." Då skrattade han gott och sa: "Varsågod." Så det verkar som att han tycker att jag verkar ha något innanför pannbenet och det kan ju vara det som gör att han verkar trivas i mitt sällskap. Sedan passade jag på att fråga vad han hade för utbildning. Då sa han att han hade gått en fem, fem och ett halvt åt på juristlinjen men att han inte orkade med att göra examensarbetet och att han halkade in på väktarkarriären då han hade det som extraknäck för att kunna försörja sig under studietiden.