Sex nationer
...eller Six Nations som turneringen heter. Idag vad det den första matchen av fem. Lagen som tävlar är:
Irland
Skottland
Wales
England
Frankrike
Italien
Dagens match var på bortaplan mot Wales. Det är tur att man i sådana här lägen bor i en storstad så att man utan problem kan hitta en irländsk pub som visar matcherna.
Vad var de viktiga sakerna som hände idag då? Jo det var dels att Ronan O'Gara gjorde ett försök och att Gordon D'Arcy blev utnämnd till matchens spelare. Tror inte att det finns någon som kan säga att det inte var välförtjänt. Han var överallt. I försvar och anfall. Sedan fanns det ju en annan viktig sak och det var ju att slutställningen blev: Wales 9-19 Irland.
Snubben framför mig blev så glad vid två av tre försök så att han reste sig upp och stolen föll bakåt. Kan meddela att det gör ont att få en stolsrygg på stortån. Vid andra försöket så var jag lite beredd och hann dra undan foten så att den bara fick en liten lätt beröring och den här gången bad han om ursäkt. En annan snubbe skrek mig rakt i örat... eller skrek och skrek. Jag uppfattade det inte som så farligt, men han bad om ursäkt på en gång.
Jag hoppas verkligen att grabbarna får chansen att vinna Grand Slam i år. De har gjort sig förtjänt av det. De ligger ju konstant där uppe i toppen och nosar Frankrike i hälarna. Och just Frankrike är laget de kommer att möta i nästa match på söndag 11/2. Man ska inte ha för stora förhoppningar då Irland inte har vunnit över Frankrike sedan den 8/3-03. Men den här gången så kommer matchen vara historisk. Den är redan historisk. För första gången i världshistorien kommer en rugbymatch att spelas på Croke Park. Tro mig när jag säger att det är stort. Det kan inte bli större.
Åker hem och när jag i vanlig stil springer nedför trapporna så hör jag att någon ropar något, men tänker inte mer på det. När personen i fråga har ropat samma sak en tre, fyra gånger så reagerar jag. Det är ju mitt namn. Stannar till strax innan spärrarna och vänder mig om och ser att min kära mor kommer nedför trapporna. Man ska inte tro att jag reagerar så lätt om jag inte förväntar mig att höra mitt namn. Är nog alldeles förmycket en storstadsmänniska. Stress är trevliga saker.
Irland
Skottland
Wales
England
Frankrike
Italien
Dagens match var på bortaplan mot Wales. Det är tur att man i sådana här lägen bor i en storstad så att man utan problem kan hitta en irländsk pub som visar matcherna.
Vad var de viktiga sakerna som hände idag då? Jo det var dels att Ronan O'Gara gjorde ett försök och att Gordon D'Arcy blev utnämnd till matchens spelare. Tror inte att det finns någon som kan säga att det inte var välförtjänt. Han var överallt. I försvar och anfall. Sedan fanns det ju en annan viktig sak och det var ju att slutställningen blev: Wales 9-19 Irland.
Snubben framför mig blev så glad vid två av tre försök så att han reste sig upp och stolen föll bakåt. Kan meddela att det gör ont att få en stolsrygg på stortån. Vid andra försöket så var jag lite beredd och hann dra undan foten så att den bara fick en liten lätt beröring och den här gången bad han om ursäkt. En annan snubbe skrek mig rakt i örat... eller skrek och skrek. Jag uppfattade det inte som så farligt, men han bad om ursäkt på en gång.
Jag hoppas verkligen att grabbarna får chansen att vinna Grand Slam i år. De har gjort sig förtjänt av det. De ligger ju konstant där uppe i toppen och nosar Frankrike i hälarna. Och just Frankrike är laget de kommer att möta i nästa match på söndag 11/2. Man ska inte ha för stora förhoppningar då Irland inte har vunnit över Frankrike sedan den 8/3-03. Men den här gången så kommer matchen vara historisk. Den är redan historisk. För första gången i världshistorien kommer en rugbymatch att spelas på Croke Park. Tro mig när jag säger att det är stort. Det kan inte bli större.
Åker hem och när jag i vanlig stil springer nedför trapporna så hör jag att någon ropar något, men tänker inte mer på det. När personen i fråga har ropat samma sak en tre, fyra gånger så reagerar jag. Det är ju mitt namn. Stannar till strax innan spärrarna och vänder mig om och ser att min kära mor kommer nedför trapporna. Man ska inte tro att jag reagerar så lätt om jag inte förväntar mig att höra mitt namn. Är nog alldeles förmycket en storstadsmänniska. Stress är trevliga saker.
Kommentarer
Trackback