En och en halv dag kvar
...på den här veckan. Och idag har jag ätit en riktigt nyttig lunch. Fem pannkakor med sylt och två sorters glass. Citron och vanilj med lakritsbitar. Och sedan köpte jag en dammsugare för att ha till eftermiddagsfikat. Ja, jag vet, inte alls bra på någon nivå, men det är gott och jag är barnsligt förtjust i pannkakor och mitt sockerbehov har skjutit i höjden så jag måste bara ha socker varje dag just nu. Har märkt att jag är periodare var gäller socker. Jag måste ha godis varje dag under ett par månader och sedan så kan det gå månader utan att jag ens vill se en seg råtta.
Sedan ringde det från hennes telefon idag klockan 12:16 (det är en vikarie för henne idag) och jag svarade som jag brukar ("Ja, det är [namn]") och det jag hörde i headsetet var "Hej [namn], [namn] här". Trots att jag vet att de brukar rotera ibland så blir jag lika paff varje gång jag hör hans röst i mitt öra när det är från hennes telefon det ringer. Men jag fann mig snabbt den här gången och svarade "Hej [namn]". Han meddelade att det var en servicekille från vår kaffeleverantör som var här och han undrade om han kunde skicka upp honom hela vägen och jag sa att det gick jättebra för han borde hitta själv.
Sedan så har alla säljare en konferens som börjar idag på tåget upp mot Åre och den som hade med sig all packning som de behöver på resan var den som inte har en egen bil. Så jag fick ringa efter en taxi åt henne sedan hjälpte jag och tre till henne att ta ner all packning som hon hade och när vi kommer ner så sitter han där fram och den vikarierande tjejen sitter där bak. Han såg lite smått road ut när vi kom ner med all packning. Han log lite. Fast jag vet inte... Jag tycker att han har verkat lite dämpad den här veckan. Men det är förmodligen inbillning eller en dålig timing från min sida.
Sedan fick han som kommer att bli fastighetsskötare ett besök från Vattenfall. Mums. Den med lite smör på... Men jag fick nöja mig med min dammsugare. Och den var jättegod. Så färsk så att det var svårt att bita i den. Precis samma "problem" är det med kokosbollarna. Det är så färskt och så gott så att det borde vara förbjudet enligt lag att sälja dem.
15:19 så fick en av mina kollegor ett samtal på sitt växelbord som hon snabbt som ögat skickade vidare och då hamnade det hos en av mina andra kollegor och hon kopplade det vidare så att det hamnade hos mig. Det ringde det från hennes nummer igen, men jag tog det ändå. Chansen finns ju alltid att det är han som ringer från det numret... och det var det också. Så här gick det samtalet till:
Jag: "Ja det är [namn] här."
Han: "Hej [namn], [namn] här."
J: "Hej [namn]."
H: "Det är ett paket här nere. Jag skickar upp det."
J: "Går det upp alldeles på egen hand?"
H: "Nä, det har ett par armar och ben också."
J: "Men vad bra då. Tack."
H: "Tack."
J: "Hej."
H: "Hej."
Men det lät inte så piggt och glatt som det brukar. Det lät inte piggt och glatt alls. Och den här gången inbillade jag mig inte det. Han lät nere/dämpad. Jag undrar vad det är med den stackaren. Men skakig blir jag likförbannat ändå och likaså blir det lite handsvettigt. Det här kan inte vara nyttigt.
Och idag fick jag skjuts ner till stationen istället för att vänta på bussen. Man tackar väldigt gärna ja till sådana saker. När jag och tjejen som körde mig dit kom ner och öppnade dörren ut till receptionen såg jag att det var tomt där. När vi hade tagit tre steg till så kom han ut från det bakre rummet de har där. Hon sa "Adjö, adjö" till honom och jag ska "Hej då". Han sa "Hej då" och log, men det var inte ett riktigt ärligt leende, utan ett sådant som man slänger till med för att man vet att man bör göra det och man vill göra det också. Men man är egentligen inte på humör för att göra det så det når aldrig riktigt ögonen.
Sedan ringde det från hennes telefon idag klockan 12:16 (det är en vikarie för henne idag) och jag svarade som jag brukar ("Ja, det är [namn]") och det jag hörde i headsetet var "Hej [namn], [namn] här". Trots att jag vet att de brukar rotera ibland så blir jag lika paff varje gång jag hör hans röst i mitt öra när det är från hennes telefon det ringer. Men jag fann mig snabbt den här gången och svarade "Hej [namn]". Han meddelade att det var en servicekille från vår kaffeleverantör som var här och han undrade om han kunde skicka upp honom hela vägen och jag sa att det gick jättebra för han borde hitta själv.
Sedan så har alla säljare en konferens som börjar idag på tåget upp mot Åre och den som hade med sig all packning som de behöver på resan var den som inte har en egen bil. Så jag fick ringa efter en taxi åt henne sedan hjälpte jag och tre till henne att ta ner all packning som hon hade och när vi kommer ner så sitter han där fram och den vikarierande tjejen sitter där bak. Han såg lite smått road ut när vi kom ner med all packning. Han log lite. Fast jag vet inte... Jag tycker att han har verkat lite dämpad den här veckan. Men det är förmodligen inbillning eller en dålig timing från min sida.
Sedan fick han som kommer att bli fastighetsskötare ett besök från Vattenfall. Mums. Den med lite smör på... Men jag fick nöja mig med min dammsugare. Och den var jättegod. Så färsk så att det var svårt att bita i den. Precis samma "problem" är det med kokosbollarna. Det är så färskt och så gott så att det borde vara förbjudet enligt lag att sälja dem.
15:19 så fick en av mina kollegor ett samtal på sitt växelbord som hon snabbt som ögat skickade vidare och då hamnade det hos en av mina andra kollegor och hon kopplade det vidare så att det hamnade hos mig. Det ringde det från hennes nummer igen, men jag tog det ändå. Chansen finns ju alltid att det är han som ringer från det numret... och det var det också. Så här gick det samtalet till:
Jag: "Ja det är [namn] här."
Han: "Hej [namn], [namn] här."
J: "Hej [namn]."
H: "Det är ett paket här nere. Jag skickar upp det."
J: "Går det upp alldeles på egen hand?"
H: "Nä, det har ett par armar och ben också."
J: "Men vad bra då. Tack."
H: "Tack."
J: "Hej."
H: "Hej."
Men det lät inte så piggt och glatt som det brukar. Det lät inte piggt och glatt alls. Och den här gången inbillade jag mig inte det. Han lät nere/dämpad. Jag undrar vad det är med den stackaren. Men skakig blir jag likförbannat ändå och likaså blir det lite handsvettigt. Det här kan inte vara nyttigt.
Och idag fick jag skjuts ner till stationen istället för att vänta på bussen. Man tackar väldigt gärna ja till sådana saker. När jag och tjejen som körde mig dit kom ner och öppnade dörren ut till receptionen såg jag att det var tomt där. När vi hade tagit tre steg till så kom han ut från det bakre rummet de har där. Hon sa "Adjö, adjö" till honom och jag ska "Hej då". Han sa "Hej då" och log, men det var inte ett riktigt ärligt leende, utan ett sådant som man slänger till med för att man vet att man bör göra det och man vill göra det också. Men man är egentligen inte på humör för att göra det så det når aldrig riktigt ögonen.
Kommentarer
Trackback