Guinness

Idag var en sådan där dag igen utan kontakt... nästan i alla fall. När klockan var tio över fyra så gick min sista växelhäxekollega. Det är min jourvecka så det är jag som måste vara kvar lite längre.

Sedan blev klockan kvart över och jag satt och rullade tummarna. 16:18 ringer han upp från receptionen och så fort jag ser att det är från hans nummer det ringer så blir jag alldeles darrig och uppspelt. Han meddelade att det var en budkille på väg upp med ett paket och då frågade jag om det var något kul i paketet, då sa han att han inte visste men han trodde inte det. Då föreslog jag att jag kunde ju öppna det när det kom hit och meddela vad det var i det om han ville. Då skrattade han och sa att det inte behövdes och så avslutade vi samtalet.

Sedan var det en av ekonomitjejerna som gick och hon undrade om jag skulle gå, men jag sa att jag hade min jourvecka så jag kommer inte att åka bussen någon gång den här veckan, utan gå till pendeltåget. Då frågade hon: "Ensam i mörkret?" och jag sa att det skulle jag, men så föreslog jag att hon kunde säga till honom där nere i receptionen att vänta in mig och hålla mig sällskap till pendeln (även fast det bli en omväg för honom) och hon sa att det skulle hon minsann göra.

Fem över halv kommer jag ner till receptionen (med andra kollegor) och finner att han sitter kvar. Hans avlösare kom lite sent tror jag då Securitasbilen kom precis när jag gick ut genom dörren. Så jag ler lite och säger hej då och han säger hej då och mot slutet av "hej då" så ser det ut som att det går upp för honom vem han säger hej då till så att han lägger på ett litet leende han med.

Ok, det här blev inte så kort kanske, men nu är det i alla fall slut.

Nothing unusual, nothing strange
Close to nothing at all
The same old scenario, the same old rain
And there's no explosions here
Then something unusual, something strange
Comes from nothing at all
I saw a spaceship fly by your window
Did you see it disappear?
// Amie