Födelsedag
Idag har varit en hyfsat bra dag fram till 15:00. Sedan blev dagen helt underbar i en halvtimme. Han ringde upp och meddelade att det var ett paket att hämta i receptionen och att man behövde pirran. Snabbt som ögat tog jag på mig skorna och hämtade pirran och åkte ner.
Och oj vilket jättebra humör han verkade vara på idag då. Sedan var han nyklippt och fin. Vi snackade om tonåringar och deras sätt att snacka (han har tonåringar hemma) då han tilltalade mig på ett sådant sätt så fort jag kom ner och jag bara stod som ett levande frågetecken. Sedan berättade han lite blygsamt: "Jag fyller år idag". Och det visste jag att han gjorde, men det kunde jag ju inte visa så jag sa lite överraskat: "Gör du? Grattis!" Sedan pratade vi om åldrar lite och han sa att -66:orna är en fin årgång. Tänk bara på Bollinger 66 som förekommer i alla Bondfilmer. Jag kunde inte kontra det tyvärr. Allt som allt så stod jag där nere i en halvtimme och han och jag lyckades att få den vikarierande tjejen att skratta rätt så mycket med vår barnslighet.
Sedan så "klagade" jag på att han inte satt där i fredags när jag gick hem. Ville ju önska honom trevlig helg med tanke på att ha har sagt hur mycket han älskar när folk som slutar tidigt säger det till honom (...inte). Då sa han bara att han förmodligen satt i ett hörn någonstans och tyckte synd om sig själv.
När jag hade varit där i 25 minuter ringde en av mina kollegor ner och efterlös mig. Men det gjorde hon bara för att retas. Så jag började gå och då sa han att jag skulle "tagga ner" så jag stannade halvvägs till dörren. Sedan sa han att det var mitt fel att han inte hade hört ett larm och så sa jag att det bara var att skylla på mig och det gjorde han också. Sedan så sköt han mig med en dubbelpipig handpistol och jag spelade med och tog mig över hjärtat som om jag hade blivit skjuten där (och det är ju inte helt missvisande för hur jag känner för honom heller).
Så nu har jag fixat en födelsedagspresent till honom. En grön Map-isskrapa och en grön Map-penna. Har slagit in den i ett blått presentpapper med ett guldgult snöre omkring. Till det får han en neonrosa post-it lapp där det står "Grattis på födelsedagen, [namn]! / [namn]"
Och idag kommer jag få skjuts hem igen. :-)
Och här kommer berättelsen om hur det gick med födelsedagspresenten:
Jag skyndade mig att lämna jobbet för att ha en chans att överlämna presenten. Han slutar ju 16:30 så det var ju lite av en chanstagning. Jag kommer ner och jag ser genom dörren att det är tomt i receptionen, men jag går ut genom den ändå och har hunnit två steg när han kommer ut från deras bakre rum. Perfekt. Han säger något om att jag är där igen och jag svarar på det samtidigt som jag rotar i väskan efter presenten som jag lagt där. Och så ger jag honom den och han ser överraskad ut. Han hade knappast förväntat sig något sådant. Och så sa jag att: "Det där är den finaste presenten du har fått idag." och då svarade han: "Det är det säkert. Det är den enda jag har fått." Då frågade jag förvånat: "Har du inte fått något alls idag?" Hans svar blev: "Jag hade bara önskat mig en kopp choklad med vispgrädde." och jag tydde det som att han hade fått det. Sedan öppnade han presenten och så sa han: "Precis vad jag behövde." Det visar sig att den isskrapan han har är lite trasig. Det är hack i den. Och fina pennor behöver man ju alltid.
Vi stod och småpratade ett tag sedan kom det en kille från Relacom och började snacka jobb med honom och av någon anledning så halkade jag in på ett bananskal när han använde pennan till att skriva med och han sa att det var bra bläck i den. Sedan sa han lite fint att han hade fått den av en stjärna, från någon som bryr sig om. Då sa jag till Relacom-snubben att han hade fått den av mig. Då slängde han fram en penna som det stod bgc på (BankGiro Centralen). Han testade den och sa att den var för plastig. Att den han hade fått av mig var mycket bättre. Vi stod och snackade lite till och från (han hade ju ett jobb att sköta också) tills klockan var 17:05 för då var det dags för honom att gå hem då hans avlösare hade kommit och min privatchaufför kom ner i sällskap med en annan kollega. Hon bad lite lagom högt om ursäkt för att hon hade uppehållit honom så att jag fick vänta så länge.
Imorgon ska jag om tillfälle ges fråga honom om han fick något fint när han kom hem och om middagen stod på bordet. Nu känns det som att jag måste veta om han är singel eller inte, innan jag blir galen på det här. Jag tycker att skickar mig blandade signaler. Ibland är han hur trevlig, hjälpsam och pratsam som helst med mig och andra dagar är det så stelt och formellt och han säger inte mer än han behöver för att göra sig förstådd. Det jag fick bekräftat idag var i alla fall att han är vänsterhänt. Han stod och skrev på en lapp med sin nya fina penna som han har fått från: "En stjärna. Någon som bryr sig."
Och oj vilket jättebra humör han verkade vara på idag då. Sedan var han nyklippt och fin. Vi snackade om tonåringar och deras sätt att snacka (han har tonåringar hemma) då han tilltalade mig på ett sådant sätt så fort jag kom ner och jag bara stod som ett levande frågetecken. Sedan berättade han lite blygsamt: "Jag fyller år idag". Och det visste jag att han gjorde, men det kunde jag ju inte visa så jag sa lite överraskat: "Gör du? Grattis!" Sedan pratade vi om åldrar lite och han sa att -66:orna är en fin årgång. Tänk bara på Bollinger 66 som förekommer i alla Bondfilmer. Jag kunde inte kontra det tyvärr. Allt som allt så stod jag där nere i en halvtimme och han och jag lyckades att få den vikarierande tjejen att skratta rätt så mycket med vår barnslighet.
Sedan så "klagade" jag på att han inte satt där i fredags när jag gick hem. Ville ju önska honom trevlig helg med tanke på att ha har sagt hur mycket han älskar när folk som slutar tidigt säger det till honom (...inte). Då sa han bara att han förmodligen satt i ett hörn någonstans och tyckte synd om sig själv.
När jag hade varit där i 25 minuter ringde en av mina kollegor ner och efterlös mig. Men det gjorde hon bara för att retas. Så jag började gå och då sa han att jag skulle "tagga ner" så jag stannade halvvägs till dörren. Sedan sa han att det var mitt fel att han inte hade hört ett larm och så sa jag att det bara var att skylla på mig och det gjorde han också. Sedan så sköt han mig med en dubbelpipig handpistol och jag spelade med och tog mig över hjärtat som om jag hade blivit skjuten där (och det är ju inte helt missvisande för hur jag känner för honom heller).
Så nu har jag fixat en födelsedagspresent till honom. En grön Map-isskrapa och en grön Map-penna. Har slagit in den i ett blått presentpapper med ett guldgult snöre omkring. Till det får han en neonrosa post-it lapp där det står "Grattis på födelsedagen, [namn]! / [namn]"
Och idag kommer jag få skjuts hem igen. :-)
Och här kommer berättelsen om hur det gick med födelsedagspresenten:
Jag skyndade mig att lämna jobbet för att ha en chans att överlämna presenten. Han slutar ju 16:30 så det var ju lite av en chanstagning. Jag kommer ner och jag ser genom dörren att det är tomt i receptionen, men jag går ut genom den ändå och har hunnit två steg när han kommer ut från deras bakre rum. Perfekt. Han säger något om att jag är där igen och jag svarar på det samtidigt som jag rotar i väskan efter presenten som jag lagt där. Och så ger jag honom den och han ser överraskad ut. Han hade knappast förväntat sig något sådant. Och så sa jag att: "Det där är den finaste presenten du har fått idag." och då svarade han: "Det är det säkert. Det är den enda jag har fått." Då frågade jag förvånat: "Har du inte fått något alls idag?" Hans svar blev: "Jag hade bara önskat mig en kopp choklad med vispgrädde." och jag tydde det som att han hade fått det. Sedan öppnade han presenten och så sa han: "Precis vad jag behövde." Det visar sig att den isskrapan han har är lite trasig. Det är hack i den. Och fina pennor behöver man ju alltid.
Vi stod och småpratade ett tag sedan kom det en kille från Relacom och började snacka jobb med honom och av någon anledning så halkade jag in på ett bananskal när han använde pennan till att skriva med och han sa att det var bra bläck i den. Sedan sa han lite fint att han hade fått den av en stjärna, från någon som bryr sig om. Då sa jag till Relacom-snubben att han hade fått den av mig. Då slängde han fram en penna som det stod bgc på (BankGiro Centralen). Han testade den och sa att den var för plastig. Att den han hade fått av mig var mycket bättre. Vi stod och snackade lite till och från (han hade ju ett jobb att sköta också) tills klockan var 17:05 för då var det dags för honom att gå hem då hans avlösare hade kommit och min privatchaufför kom ner i sällskap med en annan kollega. Hon bad lite lagom högt om ursäkt för att hon hade uppehållit honom så att jag fick vänta så länge.
Imorgon ska jag om tillfälle ges fråga honom om han fick något fint när han kom hem och om middagen stod på bordet. Nu känns det som att jag måste veta om han är singel eller inte, innan jag blir galen på det här. Jag tycker att skickar mig blandade signaler. Ibland är han hur trevlig, hjälpsam och pratsam som helst med mig och andra dagar är det så stelt och formellt och han säger inte mer än han behöver för att göra sig förstådd. Det jag fick bekräftat idag var i alla fall att han är vänsterhänt. Han stod och skrev på en lapp med sin nya fina penna som han har fått från: "En stjärna. Någon som bryr sig."
Kommentarer
Trackback
