FREDAG
Oj, oj, oj... Var ska jag börja?
Jag kan ju börja med att berätta att jag drömde om honom i natt. Det började med att jag pratade i telefon med honom om telefonens hänvisningssystem. Då sa han att de hade bilder vid sidan om anknytningen som ringde. Då undrade jag om det var något som jag kunde göra för att också få på det sättet. Då kom han upp till oss och satte sig bredvid mig och installerade det programmet som behövdes och sedan visade han mig hur det fungerade. Och när vi satt bredvid varandra så nuddade våra ben och underarmar varandra (min vänstra sida mot hans högra). Mysig dröm...
Idag så fick jag höra av en kollega att det fanns två paket att hämta nere i receptionen som kom igår kväll när hon gick hem. Så vid 09:15 tog jag pirran och gick ner. När jag kom ner så stod det utanför deras dörr fyra pärmkartonger och ett mindre paket. De hade tydligen precis kommit och hon vände sig till honom och frågade om han hade ringt upp om dem och det hade han inte gjort. Så vände han sig till mig och sa: "Det har kommit ett paket till er, [namn]." Varpå mitt svar blev: "Nähä, har det gjort det? Vad bra att du talade om det för mig." Så jag började med de kartonger som kom igår kväll samt det lilla paketet som kom idag och knallade upp med dem. Ställde paketen i den andra hissen så att mina kollegor kunde hämta dem därifrån och gick tillbaka i korridoren och tog hissen ner till receptionen.
När jag kom dit så var det bara han där just då, så han kom fram till disken och sa till mig: "Jasså, du är tillbaka." och på det svarade jag att jag inte var det utan att det var min tvillingsyster. Då skrattade han lite åt mig och så sa han: "Så, ni är här idag. Trodde ni skulle vara i Åre." Då svarade jag att det bara är säljarna som skulle åka dit och roa sig. Konferens på tåget upp och tåget hem, däremellan: kul. Så pratade vi lite mer sedan började jag ställa upp en pärmkartong på pirran då sa han: "Det borde finnas något bättre sätt att stapla de där kartongerna på så att du slipper springa flera gånger." och då svarade jag: "Ja, det kanske det finns. Du kanske kan visa mig för jag har ingen aning." och då kom han ut till mig (med skorna på) och han ignorerade sin telefon som ringde så tjejen som hade kommit ut igen fick gå och ta den. Och idag var han civilklädd. En mörkgrön tröja, jeans och svarta kängor. Han har haft den klädseln förut och han ser bra ut i den.
När han kommit ut så tog han ett paket och så lade han det på bredden på pirran och så sa han att det borde funka att dra det genom dörren, men vi gick och testade och det gick jättebra och då sa han att eftersom det funkade att dra genom den dörren så funkar det med alla de andra dörrhålen. Så då gick vi tillbaka och han la alla fyra kartonger på pirran samtidigt som han frågade om det var något ömtåligt i dem och så sa han att det blev lite tungt. Då sa jag att det inte gjorde så mycket då det funkar eftersom vi har pirran. Sedan tog han pirran och sa: "Jag tar och hjälper damen till hissen." då svarade jag: "Men då tar jag och håller upp dörren åt herr'n." och så gjorde vi så. Så tryckte jag på hissknappen så att den skulle komma och eftersom den var där så gick dörrarna upp på en gång. Så gick jag in i hissen och han rullade in pirran och så sa han "På återseende." och det var jag inte alls beredd på så det blev något konstigt svar där tror jag. Men i vilket fall som helst så tackade jag honom för hjälpen och så tryckte han på knappen så att jag slapp göra det så vände han sig om och gick. Och nej, han går inte konstigt, han går som killar brukar göra när de har muskler som tar plats och det har han. Men idag verkar han vara på ett jättebra humör. Och ringen är garanterat på höger hand. Men det betyder ju inte att han är fri och ledig för det då en del som är gifta inte har ring på sig.
Idag åt jag gårdagens lunch så det kostade mig bara 40:-. Det var kött- och böngryta med ris och till det så tar jag massa rårivna morötter. Jag äter de rivna morötterna varje dag här på jobbet. Utom när jag äter pannkaka. Det går inte så bra ihop. Men i vilket fall som helst så när vi gick tillbaka så brukar jag alltid slänga ett öga ut genom fönstret i trapphuset. Det vetter mot deras reception. Det har jag gjort från allra första dagen, vet inte varför. Men idag så gav det utdelning. Han hade varit ute och gått och nu var han på väg tillbaka till sin plats. Och nu hade han bytt om till sin uniform. Det är stiligt med uniform. Speciellt om den sitter på en som ser så pass bra ut som han gör... ;-)
Strax efter halv två ringde det en kille som skulle lämna 12 A4-kartonger till en här på jobbet. Han undrade var han skulle lämna dem. Han tyckte att det var lite mycket för att slänga in i en reception så jag sa åt honom att jag skulle ringa ner till receptionen och fråga dem där och återkomma till honom när jag visste. Så 13:35 så ringde jag ner och fick höra "Välkommen till Dagab." och då sa jag: "Men tack, det var väldigt vänligt av dig [namn]." Ibland så missar man att titta på vem det är som ringer och då kan det bli på det sättet och de ser vem det är som ringer så det blev en liten miss, tror jag. Han lät lite full-i-fan när han svarade nämligen. Men jag är inte säker. I vilket fall som helst så frågade jag honom om det var ok om den här killen kunde ställa kartongerna där nere hos dem och det var det. Då frågade han om det var typ sådana kartonger som man får kopieringspapper i och på det svarade jag att jag hade uppfattat det så. Så de skulle nog hitta något utrymme att ställa undan det i så länge så fick vi (jag) komma ner och hämta det vid tillfälle. Så tackade jag så mycket och så la vi på. Sedan ringde jag upp den här killen och meddelade att det var ok att slänga in det i receptionen. När det var avklarat så visade jag mina kollegor vad han har för effekt på mig. Händerna skakade som besatta samtidigt som de var lite svettiga. Och mina trevliga kollegor bara skrattade åt mig. Jag reagerar som en 12-åring enligt en av dem... och det gör jag verkligen. Det är så länge sedan som jag kände på det här sättet för en kille... eller man kanske jag ska säga.
Omkring 14:20 så tog jag den största pirran vi har och åkte ner till receptionen. När jag kommer ner så står en av mina växelhäxekollegor och pratar i deras reservtelefon och det är bara han på plats. Det visar sig att hennes bil inte startade så hon ringde runt och hörde om någon hade startkablar. Jag tittar efter kartongerna på de vanliga ställena där det brukar stå saker som vi ska ha men ser inga. Och precis när jag börja säga något om att jag inte ser dem när jag vänder mig lite om och ser dem stående bakom mig. Och när han märker att jag ser dem så ser han väldigt road ut.
Efter någon minut så kommer ytterligare en kollega in genom dörrarna och vi frågar honom, men han hade inte heller några startkablar, men trettio sekunder senare frågar vi en annan och han har så då löste det sig. Sedan fick jag hjälp av samma medarbetare med alla kartonger. Jag började med att köra in pirran till hissen och sedan fick jag hålla upp dörren till min stackars medarbetare som tog och kånkade de resterande kartongerna till hissen. Efter en halv minut så började det pipa högt i kortläsaren och då sa han att det är ingen fara. Det slutar snart. Och efter ytteligare en halv minut så började pipandet övergå till ett tjutande och det gjorde ont i örat och då sa min kollega att: "Vid nästa typ av signal så smäller det." och då skrattade han. När alla kartonger var framme vid hissen tyckte jag att det var lika bra att följa med (även fast jag inte ville det). Och när jag tar ett kliv från dörren så går den inte igen som den ska göra. Så då ser jag väl dum ut i en tjugo sekunder innan han kläcker ur sig att det finns en knapp... bakom dörren. Och i mitt förvirrade tillstånd (som berodde på lite allt möjligt...) så tar det en liten stund innan jag upptäcker den. Han såg väldigt road ut där han satt kan jag säga. Jag gillar när han ser road ut för då sitter han och ler lite, vilket inte underlättar min förvirring direkt, men... Jag kan stå ut med att vara förvirrad. ;-)
När jag gick idag (16:20) så satt det en tjej där i receptionen. Han måste ha smitit tidigare. Det vet jag inte om jag gillade riktigt. Han ska vara på plats när jag går för veckan så att jag kan önska honom en trevlig helg.
Jag kan ju börja med att berätta att jag drömde om honom i natt. Det började med att jag pratade i telefon med honom om telefonens hänvisningssystem. Då sa han att de hade bilder vid sidan om anknytningen som ringde. Då undrade jag om det var något som jag kunde göra för att också få på det sättet. Då kom han upp till oss och satte sig bredvid mig och installerade det programmet som behövdes och sedan visade han mig hur det fungerade. Och när vi satt bredvid varandra så nuddade våra ben och underarmar varandra (min vänstra sida mot hans högra). Mysig dröm...
Idag så fick jag höra av en kollega att det fanns två paket att hämta nere i receptionen som kom igår kväll när hon gick hem. Så vid 09:15 tog jag pirran och gick ner. När jag kom ner så stod det utanför deras dörr fyra pärmkartonger och ett mindre paket. De hade tydligen precis kommit och hon vände sig till honom och frågade om han hade ringt upp om dem och det hade han inte gjort. Så vände han sig till mig och sa: "Det har kommit ett paket till er, [namn]." Varpå mitt svar blev: "Nähä, har det gjort det? Vad bra att du talade om det för mig." Så jag började med de kartonger som kom igår kväll samt det lilla paketet som kom idag och knallade upp med dem. Ställde paketen i den andra hissen så att mina kollegor kunde hämta dem därifrån och gick tillbaka i korridoren och tog hissen ner till receptionen.
När jag kom dit så var det bara han där just då, så han kom fram till disken och sa till mig: "Jasså, du är tillbaka." och på det svarade jag att jag inte var det utan att det var min tvillingsyster. Då skrattade han lite åt mig och så sa han: "Så, ni är här idag. Trodde ni skulle vara i Åre." Då svarade jag att det bara är säljarna som skulle åka dit och roa sig. Konferens på tåget upp och tåget hem, däremellan: kul. Så pratade vi lite mer sedan började jag ställa upp en pärmkartong på pirran då sa han: "Det borde finnas något bättre sätt att stapla de där kartongerna på så att du slipper springa flera gånger." och då svarade jag: "Ja, det kanske det finns. Du kanske kan visa mig för jag har ingen aning." och då kom han ut till mig (med skorna på) och han ignorerade sin telefon som ringde så tjejen som hade kommit ut igen fick gå och ta den. Och idag var han civilklädd. En mörkgrön tröja, jeans och svarta kängor. Han har haft den klädseln förut och han ser bra ut i den.
När han kommit ut så tog han ett paket och så lade han det på bredden på pirran och så sa han att det borde funka att dra det genom dörren, men vi gick och testade och det gick jättebra och då sa han att eftersom det funkade att dra genom den dörren så funkar det med alla de andra dörrhålen. Så då gick vi tillbaka och han la alla fyra kartonger på pirran samtidigt som han frågade om det var något ömtåligt i dem och så sa han att det blev lite tungt. Då sa jag att det inte gjorde så mycket då det funkar eftersom vi har pirran. Sedan tog han pirran och sa: "Jag tar och hjälper damen till hissen." då svarade jag: "Men då tar jag och håller upp dörren åt herr'n." och så gjorde vi så. Så tryckte jag på hissknappen så att den skulle komma och eftersom den var där så gick dörrarna upp på en gång. Så gick jag in i hissen och han rullade in pirran och så sa han "På återseende." och det var jag inte alls beredd på så det blev något konstigt svar där tror jag. Men i vilket fall som helst så tackade jag honom för hjälpen och så tryckte han på knappen så att jag slapp göra det så vände han sig om och gick. Och nej, han går inte konstigt, han går som killar brukar göra när de har muskler som tar plats och det har han. Men idag verkar han vara på ett jättebra humör. Och ringen är garanterat på höger hand. Men det betyder ju inte att han är fri och ledig för det då en del som är gifta inte har ring på sig.
Idag åt jag gårdagens lunch så det kostade mig bara 40:-. Det var kött- och böngryta med ris och till det så tar jag massa rårivna morötter. Jag äter de rivna morötterna varje dag här på jobbet. Utom när jag äter pannkaka. Det går inte så bra ihop. Men i vilket fall som helst så när vi gick tillbaka så brukar jag alltid slänga ett öga ut genom fönstret i trapphuset. Det vetter mot deras reception. Det har jag gjort från allra första dagen, vet inte varför. Men idag så gav det utdelning. Han hade varit ute och gått och nu var han på väg tillbaka till sin plats. Och nu hade han bytt om till sin uniform. Det är stiligt med uniform. Speciellt om den sitter på en som ser så pass bra ut som han gör... ;-)
Strax efter halv två ringde det en kille som skulle lämna 12 A4-kartonger till en här på jobbet. Han undrade var han skulle lämna dem. Han tyckte att det var lite mycket för att slänga in i en reception så jag sa åt honom att jag skulle ringa ner till receptionen och fråga dem där och återkomma till honom när jag visste. Så 13:35 så ringde jag ner och fick höra "Välkommen till Dagab." och då sa jag: "Men tack, det var väldigt vänligt av dig [namn]." Ibland så missar man att titta på vem det är som ringer och då kan det bli på det sättet och de ser vem det är som ringer så det blev en liten miss, tror jag. Han lät lite full-i-fan när han svarade nämligen. Men jag är inte säker. I vilket fall som helst så frågade jag honom om det var ok om den här killen kunde ställa kartongerna där nere hos dem och det var det. Då frågade han om det var typ sådana kartonger som man får kopieringspapper i och på det svarade jag att jag hade uppfattat det så. Så de skulle nog hitta något utrymme att ställa undan det i så länge så fick vi (jag) komma ner och hämta det vid tillfälle. Så tackade jag så mycket och så la vi på. Sedan ringde jag upp den här killen och meddelade att det var ok att slänga in det i receptionen. När det var avklarat så visade jag mina kollegor vad han har för effekt på mig. Händerna skakade som besatta samtidigt som de var lite svettiga. Och mina trevliga kollegor bara skrattade åt mig. Jag reagerar som en 12-åring enligt en av dem... och det gör jag verkligen. Det är så länge sedan som jag kände på det här sättet för en kille... eller man kanske jag ska säga.
Omkring 14:20 så tog jag den största pirran vi har och åkte ner till receptionen. När jag kommer ner så står en av mina växelhäxekollegor och pratar i deras reservtelefon och det är bara han på plats. Det visar sig att hennes bil inte startade så hon ringde runt och hörde om någon hade startkablar. Jag tittar efter kartongerna på de vanliga ställena där det brukar stå saker som vi ska ha men ser inga. Och precis när jag börja säga något om att jag inte ser dem när jag vänder mig lite om och ser dem stående bakom mig. Och när han märker att jag ser dem så ser han väldigt road ut.
Efter någon minut så kommer ytterligare en kollega in genom dörrarna och vi frågar honom, men han hade inte heller några startkablar, men trettio sekunder senare frågar vi en annan och han har så då löste det sig. Sedan fick jag hjälp av samma medarbetare med alla kartonger. Jag började med att köra in pirran till hissen och sedan fick jag hålla upp dörren till min stackars medarbetare som tog och kånkade de resterande kartongerna till hissen. Efter en halv minut så började det pipa högt i kortläsaren och då sa han att det är ingen fara. Det slutar snart. Och efter ytteligare en halv minut så började pipandet övergå till ett tjutande och det gjorde ont i örat och då sa min kollega att: "Vid nästa typ av signal så smäller det." och då skrattade han. När alla kartonger var framme vid hissen tyckte jag att det var lika bra att följa med (även fast jag inte ville det). Och när jag tar ett kliv från dörren så går den inte igen som den ska göra. Så då ser jag väl dum ut i en tjugo sekunder innan han kläcker ur sig att det finns en knapp... bakom dörren. Och i mitt förvirrade tillstånd (som berodde på lite allt möjligt...) så tar det en liten stund innan jag upptäcker den. Han såg väldigt road ut där han satt kan jag säga. Jag gillar när han ser road ut för då sitter han och ler lite, vilket inte underlättar min förvirring direkt, men... Jag kan stå ut med att vara förvirrad. ;-)
När jag gick idag (16:20) så satt det en tjej där i receptionen. Han måste ha smitit tidigare. Det vet jag inte om jag gillade riktigt. Han ska vara på plats när jag går för veckan så att jag kan önska honom en trevlig helg.
Kommentarer
Trackback
