Guinness

Men det vore väldigt bra om den fungerade som den skulle. Idag är det tydligen en problemdag för de flesta tågen. Tunnelbanan är strömlös mellan Slussen och Gamla Stan. Sedan är det något växelfel vid Centralen så alla linjer mot Bålsta, Kungsängen och Märsta hade kraftiga förseningar då det är den växeln som drabbats. Men det betyder inte att de andra linjerna går prickfritt för det. När jag kom upp på pendelperrongen i morse så stod tåget mot Västerhaninge inne, men det var det som skulle gå 06:37 och det avgick 06:45. När jag såg det så tänkte jag att jag väntar på nästa tåg då jag kom upp precis när dörrarna började stängas. Jag hade kunnat hinna med det tåget om jag hade velat, men jag vill stressa så lite som möjligt på morgonen.

Sedan kom Södertäljetåget in och även det blev stående. Det tåget kom iväg cirka åtta minuter försent och då började jag tänka lite och trodde att jag hade gjort en miss som inte tog det där tåget jag hade kunnat ta om jag hade lagt på ett kol. Men sedan kom det Västerhaningetåg som jag brukar och det kom in i tid och det avgick i tid och jag kände att jag slappnade av. Men vi hann inte långt förrän vi blev stående på grund av ett tekniskt fel. Ja, ja, tänkte jag då det bara blev fyra minuter, jag kunde ju ta nästa buss så det var ingen panik. Så kom vi till Stockholm Södra och där blev vi stående i ytterligare åtta minuter, så allt som allt blev vi tolv minuter sena och då var det mindre kul eftersom det är ungefär så mycket som det kan vara försenat så att jag hinner med buss nummer två. Hinner jag inte med den bussen får jag gå till jobbet eller stå och vänta på en buss i tjugo minuter. Oavsett vad man väljer så kommer man fram till jobbet cirka fem minuter innan man börjar, så det är ingen större fara. Men det är inte en rolig väg att gå. Tack och lov så hann jag då med 07:35 bussen så jag var på jobbet 07:38, tio minuter senare än vanligt.

I vilket fall som helst så började han ju jobba igår, men det enda samtalet som kom från receptionen igår var från henne och när det var dags att gå så tyckte jag att det var ganska skönt att få slippa den där känslomässiga bergochdalbanan som händer när jag ser eller pratar med honom. Det andra jag hade ställt in mig på var promenaden till pendelstationen så det var egentligen rent allmänt en skitdag. Så kommer jag ner och klockan är efter halv fem och då har han hunnit smita iväg, men inte igår. Då satt han och pratade i telefon så jag vinkade bara hej då och han vinkade tillbaka. Samtidigt som jag tänkte att han var en jävla typ som var kvar så där så kunde jag inte låta bli att le när jag började min promenad mot pendeln.

Nu i morse så ringde han upp och meddelade att det var ett bud på väg upp och det var inte jag som fick det samtalet heller och min kollega som fick det kunde ju inte låta bli att retas lite. Usch vad alla är elaka mot mig. ;-)

Men annars verkar det som att den här dagen kommer att bli lik gårdagens. Det vill säga ingen som helst kontakt med honom. Nu klockan två så sprang jag ner till plan två för att möta ett besök och ur ögonvrån så ser jag en bekant person (läs: en vit skjorta) komma utgående från Dagabs butik när vi är på väg till våra lokaler, så precis innan vi svänger om hörnet så vrider jag lite på huvudet och ser baksidan av honom. Jag lär ju få vinka eller säga hej då till honom idag då jag kommer att åka med 16:28 bussen idag. Men jag känner mig lite splittrad vad gäller honom då jag ibland får prata med honom jättemycket och då känns det som att jag kanske skulle kunna ha en chans där. Speciellt den 21/12 kändes det som det. Men det kan ju vara önsketänkande från min sida. Sedan så kommer sådana här dagar när det inte känns som att jag har en snöbolls chans i helvete med honom. Men jag ska villigt erkänna att jag lider av en svår abstinens just nu. Min kollega föreslog att jag skulle hoppa över disken och sätta mig i hans knä och linda armarna om hans hals. Det kan jag säga att det kommer jag inte att göra. Skulle väldigt gärna vilja sitta i hans knä med armarna om hans hals, men då ska det vara i samförstånd och så vill jag inte hoppa över disken heller. Den är alldeles för hög och jag alldeles för osmidig för en sådan sak.

Och hur gick det då när jag gick. Jo, jag hade sällskap till bussen och han satt och snackade med sin avlösare. Jag vinkade och sa hej då. Han tittade åt mitt håll, höjde handen och sa "Hej" och fortsatte prata med snubben som skulle avlösa honom.

Cold, cold water surrounds me now
And all I've got is your hand
Lord, can you hear me now?
Lord, can you hear me now?
Lord, can you hear me now?
Or am I lost?
// Cold Water