Urcellen Ellen
Jahapp. Sitter hemma framför datorn och väntar på att gå till farbror doktorn uppe i Vällingby C klockan 08:50. Idag är det ju dags att gå till gynekologen igen och se om jag har kvar cellförändringarna. Har jag det så väntar ett litet ingrepp i form av en biopsi. Isch. Förra gången de gjorde det på mig så sa han att det kunde blöda lite när bedövningen släppte så jag fick en liten binda. Men den räckte inte långt. Har tagt med mig en egen nu för säkerhets skull.
Resultatet på den biopsin förra gången var att det inte var farliga cellförändringar och jag har en känsla av att det kommer att bli samma resultat den här gången. Har kollat upp det där med cellförändringar på nätet och i de flesta fall så har man fått en HPV-infektion. Det vill säga; det är ett virus som ställer till det. Ett sexuellt överförbart virus ska tilläggas. Och det kan gå 10 år från smittotillfället tills dess att det ger sig tillkänna. Trevlig liten sak det där. Och om man har andra cellförändringar så tar det mellan 10-15 år från att det upptäcks tills att det utvecklas till cancer. Inte går det fort inte och det är ju en sak om är bra med det här.
Så idag kommer det med all säkerhet bli en 20 minuters promenad från Jordbro till Dagab. Nyttigt? Javisst. Det säger jag inget om. Men det är en så fruktansvärd tråkig väg att gå.
Så, då var jag framme på jobbet. Hade tur och hann med 10:55 bussen så jag var på jobbet klockan 11:00. Fick sitta och vänta på att få komma in till farbror doktorn 09:20 och jag kom därifrån 09:40. Och det blev en liten avhyvling. Men han var först tveksam om han skulle göra ingreppet eller inte då det var så pass lite. Men för att ta det säkra före det osäkra så tog vi och gjorde det. Adrenalinbedövningsspruta... Tio sekunder efter han hade gett mig den så skenade mitt hjärta totalt. Känner fortfarande av det lite (11:20) då jag fortfarande är lite skakig men speedad. Har fått en ny tid den 3/9 kl 08:30 för återbesök för att ta ett nytt cellprov, såvida det här inte visar några farliga förändringar.
Resultatet på den biopsin förra gången var att det inte var farliga cellförändringar och jag har en känsla av att det kommer att bli samma resultat den här gången. Har kollat upp det där med cellförändringar på nätet och i de flesta fall så har man fått en HPV-infektion. Det vill säga; det är ett virus som ställer till det. Ett sexuellt överförbart virus ska tilläggas. Och det kan gå 10 år från smittotillfället tills dess att det ger sig tillkänna. Trevlig liten sak det där. Och om man har andra cellförändringar så tar det mellan 10-15 år från att det upptäcks tills att det utvecklas till cancer. Inte går det fort inte och det är ju en sak om är bra med det här.
Så idag kommer det med all säkerhet bli en 20 minuters promenad från Jordbro till Dagab. Nyttigt? Javisst. Det säger jag inget om. Men det är en så fruktansvärd tråkig väg att gå.
Så, då var jag framme på jobbet. Hade tur och hann med 10:55 bussen så jag var på jobbet klockan 11:00. Fick sitta och vänta på att få komma in till farbror doktorn 09:20 och jag kom därifrån 09:40. Och det blev en liten avhyvling. Men han var först tveksam om han skulle göra ingreppet eller inte då det var så pass lite. Men för att ta det säkra före det osäkra så tog vi och gjorde det. Adrenalinbedövningsspruta... Tio sekunder efter han hade gett mig den så skenade mitt hjärta totalt. Känner fortfarande av det lite (11:20) då jag fortfarande är lite skakig men speedad. Har fått en ny tid den 3/9 kl 08:30 för återbesök för att ta ett nytt cellprov, såvida det här inte visar några farliga förändringar.
När jag kommer fram till jobbet sitter de båda två på plats och jag hälsar på dem båda och han kunde nog inte se mer uttråkad ut än han gjorde. Satt med hakan i höger hand samtidigt som han pratade med sin kollega. Sedan har en av mina kollegor frågat när det är dags för henne att föda och det är tydligen i mars.
Har nu ätit lunch. Kycklingwok. Mumsigt. Sedan har jag köpt en kokosboll. Ännu mumsigare. Tycker jag är värd det idag efter det jag har varit med om. Slog upp varför det är adrenalin i bedövningen: "Adrenalin tillsätts bedövningsmedlet för att blodkärlen ska dra ihop sig en stund. Bedövningen håller då i sig lite längre och blödningen under ingreppet blir mindre." Kan vara kul att veta det.
Kommentarer
Trackback