Vill man va' fin får man lida pin

Nu imorse klockan 07:55 så kommer en kollega till mig in genom dörrarna och hon är sur som ättika. Varför? Jo, för att hon tog det tåget där det inte finns någon buss som passar in och hon "förfrös" pannan då hon inte har mössa på sig för att då förstör hon frisyren... Jag höll tyst då jag inte kände för en diskussion så här på morgonen. Men jag tycker ändå att en kvinna på över 40 år borde veta bättre och kanske inte bry sig så mycket om frisyren. Jag tyckte helt enkelt att hon fick skylla sig själv.

Helgen var trevlig. Eller åtminstone lördagen. Jag är ju med i redaktionen för Sveriges, om inte Nordens, största
U2 fansite (som för närvarande ligger nere) och nu har vi bestämt att vi ska bilda en förening. Och om man ska göra det så måste man ha protokoll från möten att visa upp så i lördags hade vi vårat första års- och styrelsemöte. Så numer är jag en av fyra ledamöter. Vi bestämde att vi skulle vara hemma hos en av grabbarna som bor på Gärdet så jag gick hemifrån 15:55 och kom fram till honom 16:10. Det var problem för bussen att ta sig fram så från Hötorget tog det 30 minuter. Ungefär tio minuter längre än det ska ta enligt tidtabell. Allt som allt var vi sju personer. Fyra tjejer och tre killar.

Vi började ambitiöst och tog årsmötet på en gång. Sedan bestämde vi oss för att beställa mat. Pizza närmare bestämt. Jag valde en pizza som hette "Väktaren" (vad annars..?). Den var riktigt god. Det var med paprika, lök, fläskfilé, jalapeño, färska tomatskivor, bearnaise och en kryddmix. Tog en öl till den. Sedan var det dags för styrelsemöte och under det mötet drack jag två drinkar bestående av Bacardi Razz, lite Apple Sourz och fruktsoda. Jag kommer inte riktigt ihåg hur många drinkar det blev allt som allt. Men det var tillräckligt många för att jag skulle bli övertalad om att sjunga karaoke. Inte så avancerat med tanke på att det bara var människor som jag känner ganska väl omkring mig. Och man behövde inte sjunga så högt så att de andra hörde. Bara mikrofonen gjorde det och markerade om man höll sig till rätt ton så att man fick poäng. Jag fick Monthy Pythons "Bright side of Life" och jag fick 4 200 poäng. Han som ägde det där programmet sa att ingen som har försökt sig på den låten har kommit över  4 000 poäng.

I vilket fall som helst så när klockan närmade sig 02 så tyckte vi att det var dags att börja tänka på refrängen. Jag låg i sängen klockan 04:00. Somnade inte riktigt på en gång, men det tog inte så lång tid som det brukar kunna göra när jag är under alkoholens inflytande. Vaknade 08:30 och kunde inte somna om så när klockan var 09 gick jag upp och tog ett bad. Konstigt nog så blev jag inte trött under dagen. Somnade däremot väldigt snabbt när jag gick och lade mig igår kväll.

Nu i morse så visade jag en bild på min favoritrugbyspelare till den tjejen här på jobbet som pikar mig för min förtjusning av han nere i receptionen och hon förstår nu varför då de enligt henne är väldigt lika. Och visst kan jag hålla med om att det finns likheter. Rätt mycket likheter på det här fotot, men de är inte så lika som hon tycker. Rugbyspelaren är kraftigare och 14 år yngre. Men frisyren är väldigt lik.


Fick nu 11:15 höra av en av mina häxkollegor att hon hade hört av hon som städar här som hade hört av en bekant till henne som har en man som är vaktmästare här på Dagab att det  tydligen är så att hela Dagab ska flytta från de här lokalerna nu till hösten. Lagret ska till Åhléns lager och resterande kontorspersonal ska flytta till Vreten (där det redan nu är en del Dagab:are). Så det kanske är därför "min" väktare vill söka sig vidare. Det är lite knöligt att ta sig från Handen till Vreten.

Så... Den här veckan är min jourvecka och idag betöd det skjuts ända fram till porten. Väldigt trevligt måste jag säga. Vi kom från jobbet 16:43 och jag var bergsäker på att "min" väktare hade gått för dagen. Vi kommer ner till receptionen och det enda jag ser är ett mörkt nedböjt huvud bakom skärmen inne i hörnet. Men jag har tagit för vana att alltid säga hej då till den som sitter där bakom och idag var inget undantag. Personen bakom skärmen tittar upp och säger hej då han med. Och vem var det som gjorde det? Jag tror inte att jag behöver berätta mer... ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback