Choklad
Idag har chefens dotter namnsdag. Hon påpekade det igår och jag visste redan det då jag hade kollat i kalendern. Vi pratade om det lite igår och hon sa då att i hennes familj så firar man inte det på något speciellt sätt. Man får ett muntligt grattis, men det är allt. Så imorse när jag gick förbi Pressbyrån så gick jag in och köpte en liten Center till henne. Hon blev jätteglad när hon fick den. Hon hade inte alls räknat med det.
När jag kom imorse så blev jag kvar nere i Dagabs reception och snackade lite med tjejen som kom tillbaka från sin semester i igår, men då sågs vi inte så det tog vi igen lite när jag kom. Hon ska vara mer ledig nu i augusti, men jag kommer inte ihåg om det var v. 33 eller 35.
Kom att tänka på en sak som jag inte har skrivit så mycket om som jag kan använda som utfyllnad. Jag har ganska länge haft problem emellanåt med min mage/tarmar. Ska inte gå in på detaljer, men när det slår till som värst så måste det finnas en toalett väldigt nära. Oftast så blir man bara uppblåst.
Jag kollade upp alla symptom på nätet och jämförde dem med olika åkommor och kom fram till att jag lider av en åkomma som läkarna inte ens är säkra på vad det är eller varför vissa drabbas av det. Åkomman kallas IBS (irritated bowl syndrome), Colon irritabile eller känslig tjocktarm som det heter på svenska.
När jag var på hälsoundersökningen som jobbet står till tjänst med så tog jag upp det här och berättade om mina symptom för sköterskan som gav mig mina provresultat. Hennes fråga blev då: "Och hur länge har du lidit av stressmage?" Då kände jag bara: "Va? Vaddå stressmage? Jag stressar väl inte." Men jag sa inget till henne utan tänkte efter och kom fram till att det är i närheten av 10 år.
Några månader senare läste jag en artikel om Martin Lidberg. I rubriken så stod det att han lider av stressmage och jag blev ju nyfiken på vad stressmage var så därför läste jag artikeln. Och det var ju bra att jag gjorde det, för då fick jag ju reda på att stressmage var ytterligare ett namn på det jag tidigare hade kommit fram till att jag hade. Så då kändes det skönt att få svart på vitt att jag hade ställt rätt diagnos själv. Jag vet nu hur jag ska göra för att undvika att få attacker... tror jag i alla fall. Jag är ofta uppblåst, men så länge som det bara är så, så spelar det mig ingen roll för det kan man stå ut med.
Idag när jag var och åt lunch så såg jag fina kanelbullar liggande framme vid kassan. De såg så förnicklat goda ut så att jag tog och köpte en till mig och sedan en till mina två kollegor och sedan en till min chef. De kostade bara fem kronor styck och det blev väldigt uppskattat.
När klockan var två så gick jag och hämtade en mugg varm mjölkchoklad och så satte jag mig ner och doppade bullen i chokladen och bara njöt. Gudars vad gott det var. De andra tre tyckte också att det var en riktigt god bulle.
Idag tänkte jag väl ta och försöka kila över till mina föräldrars lägenhet och kolla deras post och blommor. De har tre veckors semester nu och deras första vecka är avklarad nu.
När jag kom imorse så blev jag kvar nere i Dagabs reception och snackade lite med tjejen som kom tillbaka från sin semester i igår, men då sågs vi inte så det tog vi igen lite när jag kom. Hon ska vara mer ledig nu i augusti, men jag kommer inte ihåg om det var v. 33 eller 35.
Kom att tänka på en sak som jag inte har skrivit så mycket om som jag kan använda som utfyllnad. Jag har ganska länge haft problem emellanåt med min mage/tarmar. Ska inte gå in på detaljer, men när det slår till som värst så måste det finnas en toalett väldigt nära. Oftast så blir man bara uppblåst.
Jag kollade upp alla symptom på nätet och jämförde dem med olika åkommor och kom fram till att jag lider av en åkomma som läkarna inte ens är säkra på vad det är eller varför vissa drabbas av det. Åkomman kallas IBS (irritated bowl syndrome), Colon irritabile eller känslig tjocktarm som det heter på svenska.
När jag var på hälsoundersökningen som jobbet står till tjänst med så tog jag upp det här och berättade om mina symptom för sköterskan som gav mig mina provresultat. Hennes fråga blev då: "Och hur länge har du lidit av stressmage?" Då kände jag bara: "Va? Vaddå stressmage? Jag stressar väl inte." Men jag sa inget till henne utan tänkte efter och kom fram till att det är i närheten av 10 år.
Några månader senare läste jag en artikel om Martin Lidberg. I rubriken så stod det att han lider av stressmage och jag blev ju nyfiken på vad stressmage var så därför läste jag artikeln. Och det var ju bra att jag gjorde det, för då fick jag ju reda på att stressmage var ytterligare ett namn på det jag tidigare hade kommit fram till att jag hade. Så då kändes det skönt att få svart på vitt att jag hade ställt rätt diagnos själv. Jag vet nu hur jag ska göra för att undvika att få attacker... tror jag i alla fall. Jag är ofta uppblåst, men så länge som det bara är så, så spelar det mig ingen roll för det kan man stå ut med.
Idag när jag var och åt lunch så såg jag fina kanelbullar liggande framme vid kassan. De såg så förnicklat goda ut så att jag tog och köpte en till mig och sedan en till mina två kollegor och sedan en till min chef. De kostade bara fem kronor styck och det blev väldigt uppskattat.
När klockan var två så gick jag och hämtade en mugg varm mjölkchoklad och så satte jag mig ner och doppade bullen i chokladen och bara njöt. Gudars vad gott det var. De andra tre tyckte också att det var en riktigt god bulle.
Idag tänkte jag väl ta och försöka kila över till mina föräldrars lägenhet och kolla deras post och blommor. De har tre veckors semester nu och deras första vecka är avklarad nu.
Trött
Så var det måndag morgon igen. Inte kul. Men helgen var desto trevligare. Vi hade en vädans tur med vädret när jag var i Västerås. Det kom några skurar på söndagsförmiddagen, men då var vi hemma hos henne. Vi var inte alltför pigga på söndagen om man säger så.
Det började i alla fall på lördagen. Jag gick upp 07:15 då mitt tåg gick 09:06. Det är verkligen så smidigt att åka tåg till Västerås. Det tar en timme och en enkel resa kostar 85:- (Just Nu biljett, klass 2), så tur och retur blev det 170:- och det tycker jag att det kan vara värt. Bussen kostar ungefär samma (om inte mer) och den tar längre tid och dessutom är det inte lika miljövänligt att åka buss. Tågen är till och med miljömärkta av Naturskyddsföreningen.
Jag kom fram till Västerås 10:07 och vi möttes upp. Hon hade cyklat ner till centrum då hon hade läst fel på busstidtabellen. Så vi gick från stationen till hennes jobb som hon ställde cykeln utanför. Vi tänkte sedan gå och ta en fika, men våra planer omkullkastades så en gullig, äldre dam frågade om någon av oss var infödd västeråsare. Hon sa då att hon inte var infödd, men att hon hade bott i staden i 40 år. Damen tyckte att hon kvalificerade sig och frågade var det viktigaste stället i varje stad låg (Systemet). Eftersom vi hade tänkt att gå dit själva, fast lite senare så tog vi och gick dit istället.
När vi sedan hade varit där så gick vi till ett fik och satte oss ner och drack kaffe och åt lite, samt snackade en massa. Sedan gick vi till deras kyrka. Det är den näst största kyrkan i Sverige. Det är bara Uppsala som är större och det beror på att Gustav Vasa skulle bli begravd i Uppsala och då kunde inte någon annan kyrka vara större.
I Västerås ligger dock en av hans söner begravd. Erik XIV. Det är lite groteskt med honom. Kistan han ligger i är av marmor och tillverkad i Italien och innermåttet är 153 cm, men Erik var en reslig man för den tiden och han var drygt 170 cm. Så för att få ner honom i kistan så knäckte de honom vid knäna och lade dem bredvid.
Västerås är en trevlig stad. Men själva centrumkärnan är inte stor. Väldigt kompakt.
Vi åkte hem till henne och åt lunch. Gravad lax, hovmästarsås, kokt potatis och stekt korv. Till det så delade vi på en flaska vin. Sedan när klockan var 17:20 gick vi till busshållplatsen för att åka in till staden igen. Dels skulle hon ställa in cykeln på jobbet så att den inte blev söndersparkad, dels hade vi bestämt oss för att åka till Östra Holmen. En ö som ligger några minuters båtfärd utanför själva staden.
Två minuter innan bussen skulle komma kommer hon på att hon hade glömt cykelnyckeln och bussarna går bara halvtimmesvis. Så vi går och hämtar nyckeln och sedan tar vi en promenad in till centrum. Det tog någonstans mellan 50-55 minuter, men vädret var trevligt och vi snackade hela tiden så att det kändes inte som att det tog så lång tid.
Vi gick till hennes jobb och ställde in cykeln och sedan fick jag tre par linser. Ett par extralinser av samma märke som jag har innan och sedan två nya som hon tyckte att jag kunde testa. Båda var sådana som man ska kunna sova med. Sedan beställde hon ett par av ett annat märke som man också kan sova med som hon tyckte att jag skulle testa.
Sedan gick vi till båten (som kostar 45:- t/r) och där var det ett tjejgäng med. Det var en möhippa. De hade lite harmlöst kul med henne och lurade henne en hel del. Hon fick inte titta så att de fick henne att göra en massa saker. Hon fick inte titta förrän hon hade gissat rätt på att hon satt på en båt.
Bara för att jag var med så tog de inträde den här kvällen... Nä, så illa var det inte. Det var ett band där och då kostade inträdet 50:-. Så fort bandet började spela så märkte vi att vi inte skulle bli långvariga. Dansbandsmusik utan någon som helst känsla och vi gillar rockmusik. Så vi tog båten tillbaka en timme senare.
Vi tog bussen hem till henne och drack den andra flaskan rödtjut och åt ost och kex på hennes balkong. Vi kom i säng vid halv två.
På söndagen gick jag upp kvart över nio och hon gick upp klockan tio. Vi kände oss lite sega. Det ska erkännas. När klockan var ett så gick vi och köpte en varsin kebabtallrik med strips. Konstigt att det är så förbenat gott med onyttig mat i massor dagen efter, men det är det i alla fall. Jag fick ta med mig och låna fyra skivor från henne så att jag kunde bränna av dem hemma. Har idag lagt dem på posten plus en kopia på Metallicas Metallica-album (det svarta albumet) som är suveränt bra. Det kostar mig ingenting så jag använder mig av företagets post.
Åkte med 15:53 tåget hem. Men jag vet inte hur SJ resonerar. När jag åkte till Västerås satt jag i vagn 12 och den var andra vagnen efter loket. När jag åkte hem så var det vagn 17 som var min vagn och tur nog så stod jag på mitten av perrongen och väntade, för vagn 17 var första vagnen efter loket. Ingen som helst logik.
Fick stå hela vägen hem på t-banan. Klockan var 17:00. Det är semestertider. Det är korta tåg. Och med det vill jag ha sagt att det var värre i t-banan än vad det är i en sardinburk. Sedan var det varmt så det rann längs ryggen på mig. Jättemysigt.
Men jag har i alla fall haft en jättetrevlig helg. Det enda som var lite trist med att jag åkte dit den här helgen var att jag inte fick se alla fina båtar... Förlåt. Skepp. Skepp som var på besök i Stockholm (Tall Ships' race). Det hade varit läckert att få se dem då den här tävlingen inte är i den här staden så ofta. Någon sa att det inträffar vart tionde år...
Jobbet verkar vara lika lugnt idag som det var förra veckan. Inte alls kul då det kommer bli lugnt hela den här veckan också. Sedan så har ju Han nu två veckors semester så det förbättrar ju inte min tristess. Men det är i alla fall några fler här den här veckan än det var förra, så det är lite mer liv och rörelse här nu.
Så nu sitter jag här på jobbet och lyssnar på en av de skivorna jag fick låna som jag laddade ner på jobbdatorn: Rogue's Gallery - Pirate Ballads, Sea Songs, & Chanteys. Det albumet består av två cd-skivor av massa sånger som en massa olika artister, bland annat en sång med Bono och det var för den sakens skull hon köpte albumet. Sedan så hade det här albumet två producenter som har med pirater att göra: Gore Verbinski och Johnny Depp. Det är trevlig musik måste jag säga. Men det kan ju vara så att jag gillar det bara för att den här typen av musik påminner ganska mycket om irländsk folkmusik som jag gillar.
Det började i alla fall på lördagen. Jag gick upp 07:15 då mitt tåg gick 09:06. Det är verkligen så smidigt att åka tåg till Västerås. Det tar en timme och en enkel resa kostar 85:- (Just Nu biljett, klass 2), så tur och retur blev det 170:- och det tycker jag att det kan vara värt. Bussen kostar ungefär samma (om inte mer) och den tar längre tid och dessutom är det inte lika miljövänligt att åka buss. Tågen är till och med miljömärkta av Naturskyddsföreningen.
Jag kom fram till Västerås 10:07 och vi möttes upp. Hon hade cyklat ner till centrum då hon hade läst fel på busstidtabellen. Så vi gick från stationen till hennes jobb som hon ställde cykeln utanför. Vi tänkte sedan gå och ta en fika, men våra planer omkullkastades så en gullig, äldre dam frågade om någon av oss var infödd västeråsare. Hon sa då att hon inte var infödd, men att hon hade bott i staden i 40 år. Damen tyckte att hon kvalificerade sig och frågade var det viktigaste stället i varje stad låg (Systemet). Eftersom vi hade tänkt att gå dit själva, fast lite senare så tog vi och gick dit istället.
När vi sedan hade varit där så gick vi till ett fik och satte oss ner och drack kaffe och åt lite, samt snackade en massa. Sedan gick vi till deras kyrka. Det är den näst största kyrkan i Sverige. Det är bara Uppsala som är större och det beror på att Gustav Vasa skulle bli begravd i Uppsala och då kunde inte någon annan kyrka vara större.
I Västerås ligger dock en av hans söner begravd. Erik XIV. Det är lite groteskt med honom. Kistan han ligger i är av marmor och tillverkad i Italien och innermåttet är 153 cm, men Erik var en reslig man för den tiden och han var drygt 170 cm. Så för att få ner honom i kistan så knäckte de honom vid knäna och lade dem bredvid.
Västerås är en trevlig stad. Men själva centrumkärnan är inte stor. Väldigt kompakt.
Vi åkte hem till henne och åt lunch. Gravad lax, hovmästarsås, kokt potatis och stekt korv. Till det så delade vi på en flaska vin. Sedan när klockan var 17:20 gick vi till busshållplatsen för att åka in till staden igen. Dels skulle hon ställa in cykeln på jobbet så att den inte blev söndersparkad, dels hade vi bestämt oss för att åka till Östra Holmen. En ö som ligger några minuters båtfärd utanför själva staden.
Två minuter innan bussen skulle komma kommer hon på att hon hade glömt cykelnyckeln och bussarna går bara halvtimmesvis. Så vi går och hämtar nyckeln och sedan tar vi en promenad in till centrum. Det tog någonstans mellan 50-55 minuter, men vädret var trevligt och vi snackade hela tiden så att det kändes inte som att det tog så lång tid.
Vi gick till hennes jobb och ställde in cykeln och sedan fick jag tre par linser. Ett par extralinser av samma märke som jag har innan och sedan två nya som hon tyckte att jag kunde testa. Båda var sådana som man ska kunna sova med. Sedan beställde hon ett par av ett annat märke som man också kan sova med som hon tyckte att jag skulle testa.
Sedan gick vi till båten (som kostar 45:- t/r) och där var det ett tjejgäng med. Det var en möhippa. De hade lite harmlöst kul med henne och lurade henne en hel del. Hon fick inte titta så att de fick henne att göra en massa saker. Hon fick inte titta förrän hon hade gissat rätt på att hon satt på en båt.
Bara för att jag var med så tog de inträde den här kvällen... Nä, så illa var det inte. Det var ett band där och då kostade inträdet 50:-. Så fort bandet började spela så märkte vi att vi inte skulle bli långvariga. Dansbandsmusik utan någon som helst känsla och vi gillar rockmusik. Så vi tog båten tillbaka en timme senare.
Vi tog bussen hem till henne och drack den andra flaskan rödtjut och åt ost och kex på hennes balkong. Vi kom i säng vid halv två.
På söndagen gick jag upp kvart över nio och hon gick upp klockan tio. Vi kände oss lite sega. Det ska erkännas. När klockan var ett så gick vi och köpte en varsin kebabtallrik med strips. Konstigt att det är så förbenat gott med onyttig mat i massor dagen efter, men det är det i alla fall. Jag fick ta med mig och låna fyra skivor från henne så att jag kunde bränna av dem hemma. Har idag lagt dem på posten plus en kopia på Metallicas Metallica-album (det svarta albumet) som är suveränt bra. Det kostar mig ingenting så jag använder mig av företagets post.
Åkte med 15:53 tåget hem. Men jag vet inte hur SJ resonerar. När jag åkte till Västerås satt jag i vagn 12 och den var andra vagnen efter loket. När jag åkte hem så var det vagn 17 som var min vagn och tur nog så stod jag på mitten av perrongen och väntade, för vagn 17 var första vagnen efter loket. Ingen som helst logik.
Fick stå hela vägen hem på t-banan. Klockan var 17:00. Det är semestertider. Det är korta tåg. Och med det vill jag ha sagt att det var värre i t-banan än vad det är i en sardinburk. Sedan var det varmt så det rann längs ryggen på mig. Jättemysigt.
Men jag har i alla fall haft en jättetrevlig helg. Det enda som var lite trist med att jag åkte dit den här helgen var att jag inte fick se alla fina båtar... Förlåt. Skepp. Skepp som var på besök i Stockholm (Tall Ships' race). Det hade varit läckert att få se dem då den här tävlingen inte är i den här staden så ofta. Någon sa att det inträffar vart tionde år...
Jobbet verkar vara lika lugnt idag som det var förra veckan. Inte alls kul då det kommer bli lugnt hela den här veckan också. Sedan så har ju Han nu två veckors semester så det förbättrar ju inte min tristess. Men det är i alla fall några fler här den här veckan än det var förra, så det är lite mer liv och rörelse här nu.
Så nu sitter jag här på jobbet och lyssnar på en av de skivorna jag fick låna som jag laddade ner på jobbdatorn: Rogue's Gallery - Pirate Ballads, Sea Songs, & Chanteys. Det albumet består av två cd-skivor av massa sånger som en massa olika artister, bland annat en sång med Bono och det var för den sakens skull hon köpte albumet. Sedan så hade det här albumet två producenter som har med pirater att göra: Gore Verbinski och Johnny Depp. Det är trevlig musik måste jag säga. Men det kan ju vara så att jag gillar det bara för att den här typen av musik påminner ganska mycket om irländsk folkmusik som jag gillar.
Fredag!
Och det känns riktigt bra. Han snart jobbat i en vecka och idag är det en tidig fredag. Underbart måste jag säga, även fast det ska bli skitväder idag. Till helgen ska jag till Västerås då det inte blev av under semestern. Det ska bli riktigt trevligt.
Idag släpade jag ju hit påsen med fem kilo papper. När jag kom till receptionen (07:28) så satt hon där och fnipplade med deras komradio så jag stod där medans hon höll på och sa ingenting, men jag hälsade med en gest till vakten som satt bredvid. (Han som är Jehovas)
När hon tittade upp så såg hon att jag stod där och hälsade på mig och när hon såg vad jag hade i kassen så blev hon alldeles lyrisk.
Vi tre började sedan prata om jobb då hon sa att hon bara skulle jobba måndag, tisdag nästa vecka och sedan kommer hon aldrig ta på sig en uniform igen då hon nu är färdigutbildad lärare. Han sa att hon inte ska säga så för han har sagt samma sak en gång i tiden. Han gjorde ett mellanspel som fastighetsskötare, men gick tillbaka till att bli väktare. Sedan sa han att han inte kommer att vara det i resten av sitt liv då han och hans fru funderar på att flytta utomlands. Jag frågade om det var något favoritland och han sa att Asien var väl aktuellt.
Sedan började hon och jag prata om hur bra lärare har med 14 veckors ledighet/år. Jag sa då att man kanske har satsat på fel yrke och då sa hon att det inte är försent för mig än. Jag erkände då att lärare inte var mitt drömyrke. Jag vet hur vi var mot våra lärare och hon berättade liknande historier. Sedan pratade vi om dåliga/konstiga lärare vi har haft.
När klockan är 07:35 så kommer det in en leende cyklist. Jag tyckte inte att det var helt fel att Han kom då, men han fick en pik för att han var så tidigt på jobbet. Han såg glatt överraskad ut när han såg mig och så hälsade han. Eftersom jag pratade med henne så började han prata med den andra. Efter ungefär en fem minuter så visar hon honom vad de hade fått och när han såg det så sa han: "Men du är ju inte riktigt klok, [namn]" men han menade det i positiva ordalag. Sedan sa han att hans dotter kommer att bli överlycklig nu. De tittade närmare på det som fanns i kassen och de tyckte att allt var bra. Speciellt förtjusta blev de i de dyra A5 proverna.
När klockan var åtta minuter i åtta så gick jag upp och han sa igen att jag inte var klok med tanke på hur mycket jag hade tagit med mig och så tackade han så jättemycket. När jag stod i dörren så sa jag att om de ville ha kuvert så var det bara att säga till och det sa han att de skulle. Inte för att de kommer det, så jag får väl fråga dem lite då och då om de behöver något.
Idag jobbade jag in lunchen så jag gick klockan 13:15 och lämnade chefens dotter alldeles ensam och övergiven. Och efter halv fem idag kommer hon vara uttråkad. Under den timmen hon hade lunch hade jag fyra samtal...
När jag kom ner dit så satt han ensam och eftersom jag visste att han skulle gå på semester nu så ville jag ju prata lite med honom och önska honom trevlig semester. Han pratade i telefon när jag kom ner, men det var kortvarit. Han berättade sedan att de hade delat lika mellan sig av det som de fick imorse och lagt ner dem fint i Map-mapparna som de har fått. Så nu har de Map-papper i Map-mappar i Map-kassar. Han tackade igen och jag sa något i stil med att det är ju gratis för mig så det var inte så mycket att tacka för. Men han menade för besväret som det ställde till för mig och då sa jag att jag inte tyckte att det var något besvär. Jag sa att det blev väldigt många olika gula etiketter och då sa han: "Ja, det var det vi sa när vi såg det. Lite dåligt tycker jag" och så log han.
Han förbannade sig sedan över att han glömde en box av Vänner idag. För nu så kommer det ju att gå två veckor innan han kan lämna över den. Sedan kom han ju på att han kommer att komma till jobbet för att handla och då kunde han ju lämna in den nere hos dem i "repan".
Sedan kom hon ut. Hon hade legat och vilat i en kvart. Hon undrade var jag var på väg någonstans och jag sa att dag var på väg hem. Att varannan fredag är tidig fredag och om man jobbar in lunchen blir den ännu tidigare. Sedan sa jag att jag lämnade chefens dotter ensam där uppe. Då sa han att han såg att hon hade kläder på sig idag (jämfört med igår). Sedan sa han att det innan hon kom hit bara fanns en som hade konstiga kläder hos oss och det var *och här gör han den universella gesten för bröst*. Hon kopplade ganska bra och frågade om hon hade konstgjorda. Han sa att det hade hon och att han vet allt. Sedan sa han att han inte tyckte att hon verkade vara den typen av människa som gör sådana saker, men utseendet kan bedra och sedan sa han att de inte är gigantiskt förstorade, utan bara mer "tillfixade" efter barn.
Sedan sa jag att med tanke på vårt lilla samtalsämne igår (mustacher) så hade jag med mig några bilder på min pappa plus några till. Jag hade nämligen nämnt att han hade mustach en gång i tiden. Han blev väldigt nyfiken. Han gillar att se kort tydligen. Jag tog fram bild nummer 1:
Han sa då att han tyckte att min pappa på den här bilden var lik Finn Zetterholm. Då sa jag att han ett tag ofta fick höra att han var lik Loffe Carlsson. Sedan frågade han om det var jag på bilden och jag sa att det var det och då sa han: "Så söt."
Sedan visade jag bild nummer 2:
En bild på mig och min mamma. Hon kommenterade glasögonen och tyckte att de var stora och då svarade han och jag samtidigt att det var modernt på den tiden.
Bild nummer 3 och 4:
Jag och Bubbelina. Då sa han: "Du är verkligen uppfödd med en orm." Det verkar som att han inte riktigt har trott på mig innan. Så frågade han om det var en kungspyton, men det är ju en kungsboa. Då frågade han om det i princip inte var samma. Jag svarade då att det som enar de två arterna är att de båda kramar ihjäl sitt byte.
Bild nummer 5:
Min pappa igen. Jag ville visa på en annan bild att han hade lite långt hår på den tiden, men att han inte har så mycket längre. Då frågade han om det hade tunnats ut. Jag sa då att mängden var densamma, men det är bra mycket kortare nu. Sedan sa han att det verkligen syntes att det där var på 70-talet. Kläder, färger och tapeter. Det hade sett likadant ut hemma hos honom.
Sedan berättade han att när han var 15-16 år hade han hår som gick nedanför axlarna och det var vågigt (han har ju självfall). Jag frågade om han inte kunde visa någon bild och det ville hon också gärna se, men hon kommer ju inte att vara kvar så att hon kan få se det. Då sa han först att han inte hade så många bilder från den tiden. Kanske bara en där han spelade gitarr. Så kom han på att han nog visst hade fler bilder från den tiden när han såg ut som en grekisk gud. Han hade bara muskler och inget fett på kroppen då han tävlingssimmade, men att nu var det annorlunda och så tog han tag i "kärlekshantagen" han har. Jag sa då: "Men kom igen. Det där är väl inget att klaga över." Då sa han att han inte hade det då han får se ut så eftersom han är över 40.
Eftersom han är från Blekinge så har de ju inte tungspets r:en och hon pikade honom för det (det lät som han sa "fötti" istället för förtio) och han "beklagade" sig över att vi bara klagar på hans sätt att prata. Men hon erkände då att hon tycker det är charmigt med dialekter och jag var inte sen med att hålla med om det. Då sa han till henne att han minsann tyckte att hon pratade riktigt Gävle-dialekt (hon är därifrån). Sedan försökte han även samma sak med mig och sa att jag har en riktigt stockholmsdialekt. Men vi kom fram till att av någon anledning så blir det inte så lustigt när man pikar någon för att prata stockholmska.
Sedan kom vi in på dialekter och vad rikssvenska egentligen är för något. De försökte hitta det på nätet, men vi kom nog inte fram till något riktigt svar. Hon sa att när hon pratar så tar hon inte bort någon bokstav från något ord. Söder över försvinner ju ofta r:et. I Uppland med omnejd försvinner ofta t och d (Ex. borde istället för bordet, va istället för vad) och vi säger ofta e istället för ä (tred iställer för träd) och r istället för d (Men va e 're om istället för; men vad är det om). Sedan upptäckte vi att hon också tar bort t:et i bestämd artikel.
Sedan när jag hade stått där i en halvtimme kom det ner en från kontoret och han frågade mig om jag ville åka med till någon station och det ville jag så jag sa till henne: "Trevlig helg så ses vi på måndag" och till honom sa jag: "Ha en trevlig semester nu så ses vi om två veckor." När jag sa detta så stod jag i dörren och han ville tydligen se mig när jag sa det för han reste sig upp och tittade fram bakom blomman.
Så nu kommer det bli två veckor som jag inte får se honom, men det ska nog gå bra. Jag kan ju nu utnyttja några av alla mina timmar och smita tidigare några dagar så att min chef blir nöjd och inte klagar på att jag har så mycket tid sparad.
Fick åka bil ända till Medborgarplatsen. Det var verkligen inte helt fel. Behövde bara vänta i 4 minuter på tåget. När jag stod där och väntade så satte jag i lurarna i öronen för att lyssna på musik. Jag tror att det var en som försökte prata med mig, men jag vet inte. Jag såg honom i ögonvrån och han stod så till att man kan tro att han gjorde det, men jag hörde inget tack vare musiken i lurarna och sedan kom tåget och jag klev på. Det gjorde även han med sitt följe, men de satte sig en bit ifrån mig.
Idag släpade jag ju hit påsen med fem kilo papper. När jag kom till receptionen (07:28) så satt hon där och fnipplade med deras komradio så jag stod där medans hon höll på och sa ingenting, men jag hälsade med en gest till vakten som satt bredvid. (Han som är Jehovas)
När hon tittade upp så såg hon att jag stod där och hälsade på mig och när hon såg vad jag hade i kassen så blev hon alldeles lyrisk.
Vi tre började sedan prata om jobb då hon sa att hon bara skulle jobba måndag, tisdag nästa vecka och sedan kommer hon aldrig ta på sig en uniform igen då hon nu är färdigutbildad lärare. Han sa att hon inte ska säga så för han har sagt samma sak en gång i tiden. Han gjorde ett mellanspel som fastighetsskötare, men gick tillbaka till att bli väktare. Sedan sa han att han inte kommer att vara det i resten av sitt liv då han och hans fru funderar på att flytta utomlands. Jag frågade om det var något favoritland och han sa att Asien var väl aktuellt.
Sedan började hon och jag prata om hur bra lärare har med 14 veckors ledighet/år. Jag sa då att man kanske har satsat på fel yrke och då sa hon att det inte är försent för mig än. Jag erkände då att lärare inte var mitt drömyrke. Jag vet hur vi var mot våra lärare och hon berättade liknande historier. Sedan pratade vi om dåliga/konstiga lärare vi har haft.
När klockan är 07:35 så kommer det in en leende cyklist. Jag tyckte inte att det var helt fel att Han kom då, men han fick en pik för att han var så tidigt på jobbet. Han såg glatt överraskad ut när han såg mig och så hälsade han. Eftersom jag pratade med henne så började han prata med den andra. Efter ungefär en fem minuter så visar hon honom vad de hade fått och när han såg det så sa han: "Men du är ju inte riktigt klok, [namn]" men han menade det i positiva ordalag. Sedan sa han att hans dotter kommer att bli överlycklig nu. De tittade närmare på det som fanns i kassen och de tyckte att allt var bra. Speciellt förtjusta blev de i de dyra A5 proverna.
När klockan var åtta minuter i åtta så gick jag upp och han sa igen att jag inte var klok med tanke på hur mycket jag hade tagit med mig och så tackade han så jättemycket. När jag stod i dörren så sa jag att om de ville ha kuvert så var det bara att säga till och det sa han att de skulle. Inte för att de kommer det, så jag får väl fråga dem lite då och då om de behöver något.
Idag jobbade jag in lunchen så jag gick klockan 13:15 och lämnade chefens dotter alldeles ensam och övergiven. Och efter halv fem idag kommer hon vara uttråkad. Under den timmen hon hade lunch hade jag fyra samtal...
När jag kom ner dit så satt han ensam och eftersom jag visste att han skulle gå på semester nu så ville jag ju prata lite med honom och önska honom trevlig semester. Han pratade i telefon när jag kom ner, men det var kortvarit. Han berättade sedan att de hade delat lika mellan sig av det som de fick imorse och lagt ner dem fint i Map-mapparna som de har fått. Så nu har de Map-papper i Map-mappar i Map-kassar. Han tackade igen och jag sa något i stil med att det är ju gratis för mig så det var inte så mycket att tacka för. Men han menade för besväret som det ställde till för mig och då sa jag att jag inte tyckte att det var något besvär. Jag sa att det blev väldigt många olika gula etiketter och då sa han: "Ja, det var det vi sa när vi såg det. Lite dåligt tycker jag" och så log han.
Han förbannade sig sedan över att han glömde en box av Vänner idag. För nu så kommer det ju att gå två veckor innan han kan lämna över den. Sedan kom han ju på att han kommer att komma till jobbet för att handla och då kunde han ju lämna in den nere hos dem i "repan".
Sedan kom hon ut. Hon hade legat och vilat i en kvart. Hon undrade var jag var på väg någonstans och jag sa att dag var på väg hem. Att varannan fredag är tidig fredag och om man jobbar in lunchen blir den ännu tidigare. Sedan sa jag att jag lämnade chefens dotter ensam där uppe. Då sa han att han såg att hon hade kläder på sig idag (jämfört med igår). Sedan sa han att det innan hon kom hit bara fanns en som hade konstiga kläder hos oss och det var *och här gör han den universella gesten för bröst*. Hon kopplade ganska bra och frågade om hon hade konstgjorda. Han sa att det hade hon och att han vet allt. Sedan sa han att han inte tyckte att hon verkade vara den typen av människa som gör sådana saker, men utseendet kan bedra och sedan sa han att de inte är gigantiskt förstorade, utan bara mer "tillfixade" efter barn.
Sedan sa jag att med tanke på vårt lilla samtalsämne igår (mustacher) så hade jag med mig några bilder på min pappa plus några till. Jag hade nämligen nämnt att han hade mustach en gång i tiden. Han blev väldigt nyfiken. Han gillar att se kort tydligen. Jag tog fram bild nummer 1:
Han sa då att han tyckte att min pappa på den här bilden var lik Finn Zetterholm. Då sa jag att han ett tag ofta fick höra att han var lik Loffe Carlsson. Sedan frågade han om det var jag på bilden och jag sa att det var det och då sa han: "Så söt."
Sedan visade jag bild nummer 2:
En bild på mig och min mamma. Hon kommenterade glasögonen och tyckte att de var stora och då svarade han och jag samtidigt att det var modernt på den tiden.
Bild nummer 3 och 4:
Jag och Bubbelina. Då sa han: "Du är verkligen uppfödd med en orm." Det verkar som att han inte riktigt har trott på mig innan. Så frågade han om det var en kungspyton, men det är ju en kungsboa. Då frågade han om det i princip inte var samma. Jag svarade då att det som enar de två arterna är att de båda kramar ihjäl sitt byte.
Bild nummer 5:
Min pappa igen. Jag ville visa på en annan bild att han hade lite långt hår på den tiden, men att han inte har så mycket längre. Då frågade han om det hade tunnats ut. Jag sa då att mängden var densamma, men det är bra mycket kortare nu. Sedan sa han att det verkligen syntes att det där var på 70-talet. Kläder, färger och tapeter. Det hade sett likadant ut hemma hos honom.
Sedan berättade han att när han var 15-16 år hade han hår som gick nedanför axlarna och det var vågigt (han har ju självfall). Jag frågade om han inte kunde visa någon bild och det ville hon också gärna se, men hon kommer ju inte att vara kvar så att hon kan få se det. Då sa han först att han inte hade så många bilder från den tiden. Kanske bara en där han spelade gitarr. Så kom han på att han nog visst hade fler bilder från den tiden när han såg ut som en grekisk gud. Han hade bara muskler och inget fett på kroppen då han tävlingssimmade, men att nu var det annorlunda och så tog han tag i "kärlekshantagen" han har. Jag sa då: "Men kom igen. Det där är väl inget att klaga över." Då sa han att han inte hade det då han får se ut så eftersom han är över 40.
Eftersom han är från Blekinge så har de ju inte tungspets r:en och hon pikade honom för det (det lät som han sa "fötti" istället för förtio) och han "beklagade" sig över att vi bara klagar på hans sätt att prata. Men hon erkände då att hon tycker det är charmigt med dialekter och jag var inte sen med att hålla med om det. Då sa han till henne att han minsann tyckte att hon pratade riktigt Gävle-dialekt (hon är därifrån). Sedan försökte han även samma sak med mig och sa att jag har en riktigt stockholmsdialekt. Men vi kom fram till att av någon anledning så blir det inte så lustigt när man pikar någon för att prata stockholmska.
Sedan kom vi in på dialekter och vad rikssvenska egentligen är för något. De försökte hitta det på nätet, men vi kom nog inte fram till något riktigt svar. Hon sa att när hon pratar så tar hon inte bort någon bokstav från något ord. Söder över försvinner ju ofta r:et. I Uppland med omnejd försvinner ofta t och d (Ex. borde istället för bordet, va istället för vad) och vi säger ofta e istället för ä (tred iställer för träd) och r istället för d (Men va e 're om istället för; men vad är det om). Sedan upptäckte vi att hon också tar bort t:et i bestämd artikel.
Sedan när jag hade stått där i en halvtimme kom det ner en från kontoret och han frågade mig om jag ville åka med till någon station och det ville jag så jag sa till henne: "Trevlig helg så ses vi på måndag" och till honom sa jag: "Ha en trevlig semester nu så ses vi om två veckor." När jag sa detta så stod jag i dörren och han ville tydligen se mig när jag sa det för han reste sig upp och tittade fram bakom blomman.
Så nu kommer det bli två veckor som jag inte får se honom, men det ska nog gå bra. Jag kan ju nu utnyttja några av alla mina timmar och smita tidigare några dagar så att min chef blir nöjd och inte klagar på att jag har så mycket tid sparad.
Fick åka bil ända till Medborgarplatsen. Det var verkligen inte helt fel. Behövde bara vänta i 4 minuter på tåget. När jag stod där och väntade så satte jag i lurarna i öronen för att lyssna på musik. Jag tror att det var en som försökte prata med mig, men jag vet inte. Jag såg honom i ögonvrån och han stod så till att man kan tro att han gjorde det, men jag hörde inget tack vare musiken i lurarna och sedan kom tåget och jag klev på. Det gjorde även han med sitt följe, men de satte sig en bit ifrån mig.
Caffè Latte
Idag var ytterligare en ansträngande dag på jobbet med massor att göra... inte. Det är så himla tråkigt att vara på jobbet när det är på det sättet. Vi är tio stycken på hela kontoret. Vi är ungefär 70 som jobbar på kontoret i vanliga fall så det säger lite om hur tråkigt det är nu. Det händer ingenting.
Idag fick en av de kollegorna jag har en brilliant idé och det var att åka till Västerhaninge och gå till Paus och äta från deras salladsbuffé. Vi blev sex personer som åkte dit. När vi kommer till plan två så ser jag du-vet-vem stående där, pratandes med den affärsansvarige, men när vi går förbi så vänder han sig om för att gå till restaurangen och när han ser mig (och även de andra) så får jag ett fint litet leende av honom och vi hälsar på varandra och sedan känner jag mig alldeles skakig.
Salladsbuffén var suverän. Det kostade visserligen 70:-, men det var det värt då man fick ta hur mycket man ville och dryck och kaffe ingick. Det fanns väldigt mycket att välja på där så tallriken blev ganska full. Sedan åkte vi tillbaka, tre i varje bil. Den bilen jag åkte i kom fram flera minuter innan den andra. Jag vet inte alls vad de gjorde.
När vi kommer in till receptionen klockan 13:05 så frågar han om det var gott och vi svarade alla att det var det och var vi hade ätit. Sedan gick vi alla mot dörren och mina två kollegor gick in, men jag fortsatte att prata lite med dem från dörren tills att jag insåg att om jag står här lite till så börjar det tjuta och det var ju onödigt, så jag släppte dörren och gick fram till disken.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord även idag. Han håller på att lära sig lite strofer på arabiska inför Egyptenresan så hon sa att han skulle ta och imponera lite på mig. Det finns en sida på nätet där man kan hitta en del användbara ord och strofer på ett antal språk.
Sedan erkände han att han är minst lika intresserad av att jobba på Map som hon är då vi har vissa fördelar som de aldrig har haft och att det är bättre att vara anställd av det företaget som man jobbar på än att vara inhyrd. Den enda fördelen han har med det här jobbet är deras personalbutik. Så jag har lovat att även meddela honom om det blir någon öppning hos oss.
Han kommenterade chefens dotters klädsel. Svarta tights och ett par hotpants ovanpå dem. Nästan som det var på det glada åttiotalet. Och jag tänkte i liknande banor när jag såg hennes klädsel imorse. Sedan kom vi in på hur det var och Susanne Lanefeldt med tights, gymnastikdräkt med string och benvärmare. För att inte förglömma hockeyfrillan. Tjejen som är semestervikarie är född -79 så hon har inte så mycket minne av den tiden. Hon skakade bara på huvudet åt oss. Sedan sa jag att man idag tycker att det var hemskt, men att man på den tiden var en av dem som såg ut på det sättet.
När klockan var kvart i två gick han upp till affären för att handla. Hon tyckte att han för en gångs skull kunde få gå först. Jag vill ju inte vara genomskinlig och gå då så jag tänkte att jag skulle stanna kvar cirka tio minuter till. Låt oss säga som så att det blev längre tid än så... Hon är precis som jag väldigt pratsam av sig och jag har fruktansvärt svårt att avsluta samtal. Så han hann ju komma ner.
Han hade bland annat köpt ett trepack med Caffè Latte/Cappuchino (230 ml) av märket Emmi för en krona då han var nyfiken på vad det var. Han tog en och skakade den (för att få lite skum så ska man göra det) och så smakade han på det och någon minut senare frågade han mig om jag ville ha en. Jag ställde mig lite skeptisk till det hela och frågade om den var god och han sa att den var det, så jag tog en för att se vad det var. Jag resonerade som så att om jag inte tyckte att det var gott så går det alltid att kasta. Jag tog emot en och skakade och öppnade den och smakade. Mums säger jag bara. Det smakar inte mycket kaffe, det är mer en kaffedrink (80% mjölk, 17% Arabica kaffe).
Jag drack upp min lilla plastmugg på några minuter och så la jag det hopvikta aluminiumskyddet i den tomma muggen, satte på plaslocket och sa till honom: "Du kan få den stora äran att slänga den här" och så räckte jag fram den till honom. Han sa då: "Va? Har du redan druckit upp den?" Jag sa då: "Ja, jag har ju det" och precis när jag hade sagt det så satte han min mugg i sin mugg och satte sitt plastlock på mitt plastlock och så flinade han lite. Hans var minsann också tom.
När jag yttrade att jag tyckte att den var jättegod och att jag nu verkligen tyckte att det var synd att vi inte kunde handla där så sa hon: "Men jag ska upp och handla där. Jag kan köpa några åt dig." Han sa också att han skulle kunna göra det. Så jag har väktare som köper ut åt mig. Hon sa att hon inte skulle ha så mycket så det skulle inte ta så lång tid för henne att handla och att jag kunde vänta på henne där och så gick hon. Kvar blev jag med honom, vilket jag inte sörjde direkt.
Jag frågade hur mycket han hade handlat för? (Han hade två välfyllda kassar. En plast och en papper.) Han hade handlat för 147:- Jag kan säga att om han hade handlat allt det där i en vanlig affär så skulle det ha gått på bra över 500:- Närmare 1 000:- gränsen skulle jag kunna tro så nog är det billigt där.
Det gick förbi en kille som pratade i handsfree och Han sa hej då till honom men personen i fråga reagerade inte på det. Då sa han att vissa borde inte ha handsfree utan en bakelitlur för de klarar inte av att bete sig rätt med en sådan. Då berättade jag för honom att jag varannan torsdag åker och storhandlar med mina föräldrar och att en gång så "skällde" jag ut min kära far som pratade i telefon när han stod vid kassan. Jag sa sedan att jag tycker inte att man ska göra sådana saker och då sa han att han höll med om det. Att det var dåligt telefonvett och respektlöst mot hon som sitter för hans skull i kassan.
Efter ungefär 20 minuter kom hon tillbaka och hon hade köpt fem förpackningar till mig. Jag hade inte räknat med att få så många. Påsen vägde nog runt fem kilo. Sedan kom vi fram till att det kanske var dumt att jag tog med mig den upp då det inte skulle se så bra ut om jag kom med en påse med saker som säljs i deras butik. Han frågade mig när jag skulle sluta idag och jag sa: "Om ungefär en halvtimme..." Han sa då att det är ju de som skulle vara där då så det skulle inte vara några problem. Egentligen måste man ha ett kvitto som man ska kunna visa upp, men eftersom de som köper ut åt mig är de som sköter utpasseringskontrollen så är det ju inga problem. Så hon ställde in det i deras kyl så länge.
När klockan var kvart i tre ringde en kollega ner och bad tjejen som svarade att påminna mig om att jag måste hämta mina grejer för det var snart dags att åka till Rörvägen... När klockan var tio i så gick jag därifrån och sa till dem att vi snart ses igen.
Jag kom upp och stängde av datorn och "förklarade" att det blev längre än jag hade tänkt mig. Men att jag skulle ta med några kaffedrinkar imorgon så att de fick smaka på den (muta). Det roliga är att alla bara skrattar åt mig då de vet varför jag spenderar så mycket tid där. Och nu gör det som sagt inte så mycket då det är så jävla lugnt.
Så gick jag och den som har hand om posten ner och när jag kom dit så satt han i telefon och när hon såg att vi kom så reste hon på sig och jag la femman på disken och min kollega gick ut och hämtade bilen. Hon kom ut till mig med den då det var enklare att ta den genom dörren än att lyfta den över disken. Innan jag gick frågade jag dem om de ville ha något papper, då jag skulle till provrummet. Hans dotter håller på med scrapbooking så han undrade om det fanns något kul som man kunde ha till det. Jag sa att jag skulle kolla.
Jag tog masssa självhäftande papper och etiketter och så tog jag A5 prover på ett papper som heter Mirriboard. Det är ett väldigt dyrt och exklusivt papper därför finns det bara i A5 storlek. Sammanlagt tog jag så mycket saker så att påsen jag lade ner det i vägde lika mycket som plastpåsen med kaffedrinken i. Tar med den till jobbet och slänger in den i receptionen när jag kommer på morgonen.
Så med tio kilos packning plus handväska som jag har på axeln, vars ena handtag ofta glider ner, gick jag till pendeln. Det är knöligt att ha mycket packning när man åker kommunalt. Men allt går med lite vilja.
Idag fick en av de kollegorna jag har en brilliant idé och det var att åka till Västerhaninge och gå till Paus och äta från deras salladsbuffé. Vi blev sex personer som åkte dit. När vi kommer till plan två så ser jag du-vet-vem stående där, pratandes med den affärsansvarige, men när vi går förbi så vänder han sig om för att gå till restaurangen och när han ser mig (och även de andra) så får jag ett fint litet leende av honom och vi hälsar på varandra och sedan känner jag mig alldeles skakig.
Salladsbuffén var suverän. Det kostade visserligen 70:-, men det var det värt då man fick ta hur mycket man ville och dryck och kaffe ingick. Det fanns väldigt mycket att välja på där så tallriken blev ganska full. Sedan åkte vi tillbaka, tre i varje bil. Den bilen jag åkte i kom fram flera minuter innan den andra. Jag vet inte alls vad de gjorde.
När vi kommer in till receptionen klockan 13:05 så frågar han om det var gott och vi svarade alla att det var det och var vi hade ätit. Sedan gick vi alla mot dörren och mina två kollegor gick in, men jag fortsatte att prata lite med dem från dörren tills att jag insåg att om jag står här lite till så börjar det tjuta och det var ju onödigt, så jag släppte dörren och gick fram till disken.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord även idag. Han håller på att lära sig lite strofer på arabiska inför Egyptenresan så hon sa att han skulle ta och imponera lite på mig. Det finns en sida på nätet där man kan hitta en del användbara ord och strofer på ett antal språk.
Sedan erkände han att han är minst lika intresserad av att jobba på Map som hon är då vi har vissa fördelar som de aldrig har haft och att det är bättre att vara anställd av det företaget som man jobbar på än att vara inhyrd. Den enda fördelen han har med det här jobbet är deras personalbutik. Så jag har lovat att även meddela honom om det blir någon öppning hos oss.
Han kommenterade chefens dotters klädsel. Svarta tights och ett par hotpants ovanpå dem. Nästan som det var på det glada åttiotalet. Och jag tänkte i liknande banor när jag såg hennes klädsel imorse. Sedan kom vi in på hur det var och Susanne Lanefeldt med tights, gymnastikdräkt med string och benvärmare. För att inte förglömma hockeyfrillan. Tjejen som är semestervikarie är född -79 så hon har inte så mycket minne av den tiden. Hon skakade bara på huvudet åt oss. Sedan sa jag att man idag tycker att det var hemskt, men att man på den tiden var en av dem som såg ut på det sättet.
När klockan var kvart i två gick han upp till affären för att handla. Hon tyckte att han för en gångs skull kunde få gå först. Jag vill ju inte vara genomskinlig och gå då så jag tänkte att jag skulle stanna kvar cirka tio minuter till. Låt oss säga som så att det blev längre tid än så... Hon är precis som jag väldigt pratsam av sig och jag har fruktansvärt svårt att avsluta samtal. Så han hann ju komma ner.
Han hade bland annat köpt ett trepack med Caffè Latte/Cappuchino (230 ml) av märket Emmi för en krona då han var nyfiken på vad det var. Han tog en och skakade den (för att få lite skum så ska man göra det) och så smakade han på det och någon minut senare frågade han mig om jag ville ha en. Jag ställde mig lite skeptisk till det hela och frågade om den var god och han sa att den var det, så jag tog en för att se vad det var. Jag resonerade som så att om jag inte tyckte att det var gott så går det alltid att kasta. Jag tog emot en och skakade och öppnade den och smakade. Mums säger jag bara. Det smakar inte mycket kaffe, det är mer en kaffedrink (80% mjölk, 17% Arabica kaffe).
Jag drack upp min lilla plastmugg på några minuter och så la jag det hopvikta aluminiumskyddet i den tomma muggen, satte på plaslocket och sa till honom: "Du kan få den stora äran att slänga den här" och så räckte jag fram den till honom. Han sa då: "Va? Har du redan druckit upp den?" Jag sa då: "Ja, jag har ju det" och precis när jag hade sagt det så satte han min mugg i sin mugg och satte sitt plastlock på mitt plastlock och så flinade han lite. Hans var minsann också tom.
När jag yttrade att jag tyckte att den var jättegod och att jag nu verkligen tyckte att det var synd att vi inte kunde handla där så sa hon: "Men jag ska upp och handla där. Jag kan köpa några åt dig." Han sa också att han skulle kunna göra det. Så jag har väktare som köper ut åt mig. Hon sa att hon inte skulle ha så mycket så det skulle inte ta så lång tid för henne att handla och att jag kunde vänta på henne där och så gick hon. Kvar blev jag med honom, vilket jag inte sörjde direkt.
Jag frågade hur mycket han hade handlat för? (Han hade två välfyllda kassar. En plast och en papper.) Han hade handlat för 147:- Jag kan säga att om han hade handlat allt det där i en vanlig affär så skulle det ha gått på bra över 500:- Närmare 1 000:- gränsen skulle jag kunna tro så nog är det billigt där.
Det gick förbi en kille som pratade i handsfree och Han sa hej då till honom men personen i fråga reagerade inte på det. Då sa han att vissa borde inte ha handsfree utan en bakelitlur för de klarar inte av att bete sig rätt med en sådan. Då berättade jag för honom att jag varannan torsdag åker och storhandlar med mina föräldrar och att en gång så "skällde" jag ut min kära far som pratade i telefon när han stod vid kassan. Jag sa sedan att jag tycker inte att man ska göra sådana saker och då sa han att han höll med om det. Att det var dåligt telefonvett och respektlöst mot hon som sitter för hans skull i kassan.
Efter ungefär 20 minuter kom hon tillbaka och hon hade köpt fem förpackningar till mig. Jag hade inte räknat med att få så många. Påsen vägde nog runt fem kilo. Sedan kom vi fram till att det kanske var dumt att jag tog med mig den upp då det inte skulle se så bra ut om jag kom med en påse med saker som säljs i deras butik. Han frågade mig när jag skulle sluta idag och jag sa: "Om ungefär en halvtimme..." Han sa då att det är ju de som skulle vara där då så det skulle inte vara några problem. Egentligen måste man ha ett kvitto som man ska kunna visa upp, men eftersom de som köper ut åt mig är de som sköter utpasseringskontrollen så är det ju inga problem. Så hon ställde in det i deras kyl så länge.
När klockan var kvart i tre ringde en kollega ner och bad tjejen som svarade att påminna mig om att jag måste hämta mina grejer för det var snart dags att åka till Rörvägen... När klockan var tio i så gick jag därifrån och sa till dem att vi snart ses igen.
Jag kom upp och stängde av datorn och "förklarade" att det blev längre än jag hade tänkt mig. Men att jag skulle ta med några kaffedrinkar imorgon så att de fick smaka på den (muta). Det roliga är att alla bara skrattar åt mig då de vet varför jag spenderar så mycket tid där. Och nu gör det som sagt inte så mycket då det är så jävla lugnt.
Så gick jag och den som har hand om posten ner och när jag kom dit så satt han i telefon och när hon såg att vi kom så reste hon på sig och jag la femman på disken och min kollega gick ut och hämtade bilen. Hon kom ut till mig med den då det var enklare att ta den genom dörren än att lyfta den över disken. Innan jag gick frågade jag dem om de ville ha något papper, då jag skulle till provrummet. Hans dotter håller på med scrapbooking så han undrade om det fanns något kul som man kunde ha till det. Jag sa att jag skulle kolla.
Jag tog masssa självhäftande papper och etiketter och så tog jag A5 prover på ett papper som heter Mirriboard. Det är ett väldigt dyrt och exklusivt papper därför finns det bara i A5 storlek. Sammanlagt tog jag så mycket saker så att påsen jag lade ner det i vägde lika mycket som plastpåsen med kaffedrinken i. Tar med den till jobbet och slänger in den i receptionen när jag kommer på morgonen.
Så med tio kilos packning plus handväska som jag har på axeln, vars ena handtag ofta glider ner, gick jag till pendeln. Det är knöligt att ha mycket packning när man åker kommunalt. Men allt går med lite vilja.
Skinande
Oj, oj, oj... Idag var jag och hämtade paket och om man säger så, så var han nog lika angelägen att hålla kvar mig där nere och ta igen de tre veckorna vi inte har setts som jag var. Tur att jag har förstående arbetskamrater och att det är så lite att göra nu som det är. Jag fick höra när jag kom upp efter att ha varit där nere att det sken om mig.
Hon ringde och aviserade paketet strax innan halv tio och vid den tiden så var jag så uttråkad så jag hade stängt av mig och gick omkring och tyckte att livet var allmänt trist. Jag var närapå att börja klättra på väggarna då det är så lite att göra här. När min kollega som tog samtalet sa till mig att det var ett paket att hämta så gick jag på en gång. Jag vet att jag egentligen borde skämmas över att berätta det här, men jag kom tillbaka till min arbetsplats några minuter innan jag skulle gå på lunch. Så strax innan tolv kom jag upp igen. Jag försökte gå därifrån när klockan var strax efter elva genom att säga att jag nog borde gå upp och hjälpa mina kollegor lite, men han sa: "Nä. De klarar sig själva. De får ringa om de behöver hjälp."
Vi tre hade idag, efter att ha avverkat vad vi hade gjort på semestern (han berättade om sitt regniga äventyr i Ronneby), väldigt "allvarliga" samtalsämnen. Vi pratade om samhället och hur det ser ut. Att man börjar ge bidrag till andra länder först när det inträffar en katastrof och ens landsmän är inblandade (tsunamin). Åldersnojor. Tjurrusning. Tjurfäktning. Slänga getter från torn. Tomatfestivalen. Vattenkrig. Alkohol. Det engelska kungahuset. Musik (Green Day eller RHCP). Om hur bra vi har det i västvärlden mot hur de har det i andra länder. Att det måste finnas en viss fattigdom i världen för att ekonomin ska fungera. Att Afrika kunde vara världens rikaste kontinent, men att tack vare korrupta politiker så är de inte det. Om rätten till självförsvar. Att man borde få ha tårgas eller pepparspray på sig. Att våldtäkterna mot män har ökat och att det är värre för en man som blir våldtagen än en kvinna. Adoption. Om hur dåligt uppskattad man är som väktare. De får ingen uppskattning alls. Inte ens från Securitas får de julklapp eller andra gåvor. Resor och vad man gör på resorna. Han vill göra typiska turistsaker och bo i turistorter. Och det är väl inget fel på det, men jag tycker att man ska ut och bo ett tag i någon lite by och verkligen insupa de kulturella skillnaderna. Man vill ju inte ha det som hemma för då kan man stanna hemma.
Jag berättade att vi blir kvar oktober ut och han sa: "Ja, vi får väl försöka stå ut" och sedan frågade han om jag sett banderollen på huset. Det står att Dagab har lokaler att hyra ut och ett telefonnummer som är den säkerhetsansvariges mobilnummer.
Han frågade mig om jag hade några syskon och när jag svarade att jag inte hade det så såg jag på honom (han sa inget) att det var precis det han hade anat. Så jag slängde även in att jag var det enda barnbarnet också och då sa han: "Oj, oj, oj... Du kommer bli en förmögen kvinna" och jag tittade på honom och sa: "Inte direkt." Sedan berättade jag om mina föräldrars landställe och vad de har gjort med det och då sa han att jag sitter på en förmögenhet där. Dels för allt jobb som är gjort med det och dels för att det ligger i det populära Roslagen. Jag höll med om det, men lade till att mina föräldrar ska leva i en 20-30 år till för det har jag bestämt.
Hon är helt emot vår kung och monarki. Hon tycker vår kung är en pajas (och det har hon väl delvis rätt i) och att monarki är förlegat och att de kostar för mycket pengar. Han och jag tycker att hon har fel. Kungen är oerhört viktig när det gäller att profilera Sverige. Tack vare honom drar vi in mycket pengar då monarki anses som exotiskt. Han och hela familjen gör oerhört bra PR för landet. Men hon håller inte med om det och man får acceptera det. Vi kom inte fram till någon bra kompromiss i det här så vi tycker som vi tycker.
När klockan var halv tolv gick han upp och hämtade mjölk. Innan han gick så ställde han sig på samma sida som jag står på och pratade lite. Jag märker att han skulle vilja ha en liten fysisk kontakt, men att han inte vågar. Jag har vid varje tillfälle han lutar sig mot disken (oavsett vilken sida han står på) märkt att hans hand alltid hamnar nära min (jag lutar mig alltid mot den på ett eller annat sätt). Det är frågan om ett par, tre centimeters avstånd. Det är så frustrerande. Det är ren tortyr.
Det tog honom fem minuter och när han kom tillbaka hade han förutom en liter mjölk två askar. Den ena innehöll fem kokostoppar och den andra fem stycken chokladtoppar. Han frågade mig vilken jag ville ha och jag sa: "Den jag får" så jag fick kokostopparna.
Det var så härligt att få se honom igen (nyklippt och fin) och prata med honom och han tyckte garanterat samma sak. Han berättade att tack vare den dåliga semestern som de hade så ska hela familjen åka till Egypten i en vecka den 16 september och de ska bo på ett all-inclusive ställe. Han berättade att han är fruktansvärt flygrädd och att det är lite på grund av honom som de inte åker utomlands så ofta. Sedan tycker han att om de ska utomlands så ska barnen med och då blir det dyrt.
Hon ringde och aviserade paketet strax innan halv tio och vid den tiden så var jag så uttråkad så jag hade stängt av mig och gick omkring och tyckte att livet var allmänt trist. Jag var närapå att börja klättra på väggarna då det är så lite att göra här. När min kollega som tog samtalet sa till mig att det var ett paket att hämta så gick jag på en gång. Jag vet att jag egentligen borde skämmas över att berätta det här, men jag kom tillbaka till min arbetsplats några minuter innan jag skulle gå på lunch. Så strax innan tolv kom jag upp igen. Jag försökte gå därifrån när klockan var strax efter elva genom att säga att jag nog borde gå upp och hjälpa mina kollegor lite, men han sa: "Nä. De klarar sig själva. De får ringa om de behöver hjälp."
Vi tre hade idag, efter att ha avverkat vad vi hade gjort på semestern (han berättade om sitt regniga äventyr i Ronneby), väldigt "allvarliga" samtalsämnen. Vi pratade om samhället och hur det ser ut. Att man börjar ge bidrag till andra länder först när det inträffar en katastrof och ens landsmän är inblandade (tsunamin). Åldersnojor. Tjurrusning. Tjurfäktning. Slänga getter från torn. Tomatfestivalen. Vattenkrig. Alkohol. Det engelska kungahuset. Musik (Green Day eller RHCP). Om hur bra vi har det i västvärlden mot hur de har det i andra länder. Att det måste finnas en viss fattigdom i världen för att ekonomin ska fungera. Att Afrika kunde vara världens rikaste kontinent, men att tack vare korrupta politiker så är de inte det. Om rätten till självförsvar. Att man borde få ha tårgas eller pepparspray på sig. Att våldtäkterna mot män har ökat och att det är värre för en man som blir våldtagen än en kvinna. Adoption. Om hur dåligt uppskattad man är som väktare. De får ingen uppskattning alls. Inte ens från Securitas får de julklapp eller andra gåvor. Resor och vad man gör på resorna. Han vill göra typiska turistsaker och bo i turistorter. Och det är väl inget fel på det, men jag tycker att man ska ut och bo ett tag i någon lite by och verkligen insupa de kulturella skillnaderna. Man vill ju inte ha det som hemma för då kan man stanna hemma.
Jag berättade att vi blir kvar oktober ut och han sa: "Ja, vi får väl försöka stå ut" och sedan frågade han om jag sett banderollen på huset. Det står att Dagab har lokaler att hyra ut och ett telefonnummer som är den säkerhetsansvariges mobilnummer.
Han frågade mig om jag hade några syskon och när jag svarade att jag inte hade det så såg jag på honom (han sa inget) att det var precis det han hade anat. Så jag slängde även in att jag var det enda barnbarnet också och då sa han: "Oj, oj, oj... Du kommer bli en förmögen kvinna" och jag tittade på honom och sa: "Inte direkt." Sedan berättade jag om mina föräldrars landställe och vad de har gjort med det och då sa han att jag sitter på en förmögenhet där. Dels för allt jobb som är gjort med det och dels för att det ligger i det populära Roslagen. Jag höll med om det, men lade till att mina föräldrar ska leva i en 20-30 år till för det har jag bestämt.
Hon är helt emot vår kung och monarki. Hon tycker vår kung är en pajas (och det har hon väl delvis rätt i) och att monarki är förlegat och att de kostar för mycket pengar. Han och jag tycker att hon har fel. Kungen är oerhört viktig när det gäller att profilera Sverige. Tack vare honom drar vi in mycket pengar då monarki anses som exotiskt. Han och hela familjen gör oerhört bra PR för landet. Men hon håller inte med om det och man får acceptera det. Vi kom inte fram till någon bra kompromiss i det här så vi tycker som vi tycker.
När klockan var halv tolv gick han upp och hämtade mjölk. Innan han gick så ställde han sig på samma sida som jag står på och pratade lite. Jag märker att han skulle vilja ha en liten fysisk kontakt, men att han inte vågar. Jag har vid varje tillfälle han lutar sig mot disken (oavsett vilken sida han står på) märkt att hans hand alltid hamnar nära min (jag lutar mig alltid mot den på ett eller annat sätt). Det är frågan om ett par, tre centimeters avstånd. Det är så frustrerande. Det är ren tortyr.
Det tog honom fem minuter och när han kom tillbaka hade han förutom en liter mjölk två askar. Den ena innehöll fem kokostoppar och den andra fem stycken chokladtoppar. Han frågade mig vilken jag ville ha och jag sa: "Den jag får" så jag fick kokostopparna.
Det var så härligt att få se honom igen (nyklippt och fin) och prata med honom och han tyckte garanterat samma sak. Han berättade att tack vare den dåliga semestern som de hade så ska hela familjen åka till Egypten i en vecka den 16 september och de ska bo på ett all-inclusive ställe. Han berättade att han är fruktansvärt flygrädd och att det är lite på grund av honom som de inte åker utomlands så ofta. Sedan tycker han att om de ska utomlands så ska barnen med och då blir det dyrt.
If the world were a village of 100 people
In the world today, more than 6 billion people live.
If this world were shrunk to the size of a village of 100 people, what would it look like?
59 would be Asian
14 would be American (North, Central and South)
14 would be African
12 would be European
1 would be from the South Pacific
50 would be women, 50 would be men
30 would be children, 70 would be adults.
70 would be nonwhite, 30 would be white
90 would be heterosexual, 10 would be homosexual
33 would be Christians
21 would be Moslems
15 would be Hindus
6 would be Buddhists
5 would be Animists
6 would believe in other religions
14 would be without any religion or atheist.
15 would speak Chinese, Mandarin
7 English
6 Hindi
6 Spanish
5 Russian
4 Arabic
3 Bengali
3 Portuguese
The other would speak Indonesian, Japanese, German, French, or some other language.
In such a village with so many sorts of folks, it would be very important to learn to understand people different from yourself and to accept others as they are. Of the 100 people in this village:
20 are underonurished
1 is dying of starvation, while 15 are overweight.
Of the wealth in this village, 6 people own 59% (all of them from the United States), 74 people own 39%, and 20 people share the remaining 2%.
Of the energy of this village, 20 people consume 80%, and 80 people share the remaining 20%.
20 have no clean, safe water to drink.
56 have access to sanitation
15 adults are illiterate.
1 has an university degree.
7 have computers.
In one year, 1 person in the village will die, but in the same year, 2 babies will be born, so that at the year's end the number of villagers will be 101.
If you do not live in fear of death by bombardment, armed attack, landmines, or of rape or kidnapping by armed groups, then you are more fortunate than 20, who do.
If you can speak and act according to your faith and your conscience without harassment, imprisonment, torture or death, then you are more fortunate than 48, who can not.
If you have money in the bank, money in your wallet and spare change somewhere around the house, then you are among the richest 8.
If you can read this message, that means you are probably lucky!
(The statistics were derived from Donella Meadows "State of the Village Report" first published in 1990)
Bläsch
Ja, det blev då som jag trodde, men mina intentioner var goda. Jag låg i sängen 22:10 med tanke på att jag skulle upp tidigt idag. Men att gå och lägga sig och att sova är två skilda saker. Jag somnade nog runt 01:30. Så det blev väl ungefär fyra timmars sömn inatt. Pigg som en mört idag... eller inte.
Får höra att det har varit kaosartat på lagret här när jag har haft semester. De andra tre lagren ute i landet har haft semesterstängt och det här i Stockholm var det enda som var öppet. Visserligen har det varit semestertider nu, men de har tydligen gått på knäna för att folk har varit lediga på lagret, den ordinarie lagerchefen är sjukskriven på obestämd tid då han är överarbetad, den vikarierande lagerchefen har semester och så gick ytterligare en med chefsposition in i väggen. Ett tag var det så mycket att göra att det var beordrad övertid och om de ändå gick hem så fick de sparken.
En del här på jobbet är fly förbannade på ledningsgruppen som alla har ledigt och i och med det finns inga som kan skriva på fakturor så det blir en massa påminnelseavgifter i onödan.
Map koncernen är nu uppköpt av franska Antalis som i sin tur ägs av Sequana, ett företag som är listat på den franska börsen. Sequana äger även vår leverantör Arjo Wiggins. Så nu är vi snart franska istället för finska (M-Real som ägde/äger Map). Vi kommer att ingå i den största grossistkoncernen i Europa.
Flytten är framflyttad. Big surprise! Som det ser ut nu så kommer flyttlasset att gå den sista fredagen och helgen i oktober.
Så är klockan 17:40 och man är hemma efter första dagen på jobbet efter semestern. Ja, det gick väl att jobba, men det var fruktansvärt lite att göra. Folk har fortfarande semester. Lyckliga satar. Fast med tanke på hur vädret var idag så kändes det inte som att det gjorde så himla mycket att jobba...
På eftermiddagarna så ska jag åka med postköraren till Rörvägen och jobba i Provrummet. Idag var det gigantiskt mycket att göra där. Hela tre ordrar! Jag var osäker på om jag skulle orka med det. Vi kom till Rörvägen kvart över tre på ett ungefär. Att plocka ihop ordrarna tog nog fem minuter. Sedan skulle de frankeras och slängas ut till posten. Men tro inte för den sakens skull att jag kom därifrån 15:30 för det. Jag blev fast där ett tag. Åkte hem med 16:25 pendeln. Även fast de inte erkänner det så saknar lagergrabbarna oss så det blir en del snack när man är där.
Precis när jag hade kommit ut ur byggnaden så ropade en av lagerarbetarna efter mig och jag blev kvar och snackade lite med honom och precis innan jag skulle gå så sa han att han var tvungen att säga en sak och jag stannade till och så sa han: "Jag måste bara säga att du är söt och vacker." Det är alltid trevligt att få komplimanger oavsett vem de kommer ifrån.
Så på det stora hela var det en bra dag idag ändå. Slutade tidigare och fick en komplimang. Hela den här veckan kommer jag ju att sluta tidigare med tanke på provrumstjänstgöringen och på fredag slutar jag klockan två. Och ju längre jag kan skjuta upp ett visst "möte" med en viss person så känns det bra. Jag "slapp" se honom idag. Även fast jag måste erkänna att jag samtidigt känner mig lite besviken över det. Men jag kommer förmodligen få snacka med honom imorgon då jag idag har beställt lite varor från Svanströms och där brukar de vara snabba och leverera till dagen efter. Jag kommer att ha ont i magen när jag ska hämta paketet. Jag vet att det kommer att gå över så fort vi börjar prata, men det kommer att vara en plåga innan dess. Men... Den dagen, den sorgen.
Får höra att det har varit kaosartat på lagret här när jag har haft semester. De andra tre lagren ute i landet har haft semesterstängt och det här i Stockholm var det enda som var öppet. Visserligen har det varit semestertider nu, men de har tydligen gått på knäna för att folk har varit lediga på lagret, den ordinarie lagerchefen är sjukskriven på obestämd tid då han är överarbetad, den vikarierande lagerchefen har semester och så gick ytterligare en med chefsposition in i väggen. Ett tag var det så mycket att göra att det var beordrad övertid och om de ändå gick hem så fick de sparken.
En del här på jobbet är fly förbannade på ledningsgruppen som alla har ledigt och i och med det finns inga som kan skriva på fakturor så det blir en massa påminnelseavgifter i onödan.
Map koncernen är nu uppköpt av franska Antalis som i sin tur ägs av Sequana, ett företag som är listat på den franska börsen. Sequana äger även vår leverantör Arjo Wiggins. Så nu är vi snart franska istället för finska (M-Real som ägde/äger Map). Vi kommer att ingå i den största grossistkoncernen i Europa.
Flytten är framflyttad. Big surprise! Som det ser ut nu så kommer flyttlasset att gå den sista fredagen och helgen i oktober.
Så är klockan 17:40 och man är hemma efter första dagen på jobbet efter semestern. Ja, det gick väl att jobba, men det var fruktansvärt lite att göra. Folk har fortfarande semester. Lyckliga satar. Fast med tanke på hur vädret var idag så kändes det inte som att det gjorde så himla mycket att jobba...
På eftermiddagarna så ska jag åka med postköraren till Rörvägen och jobba i Provrummet. Idag var det gigantiskt mycket att göra där. Hela tre ordrar! Jag var osäker på om jag skulle orka med det. Vi kom till Rörvägen kvart över tre på ett ungefär. Att plocka ihop ordrarna tog nog fem minuter. Sedan skulle de frankeras och slängas ut till posten. Men tro inte för den sakens skull att jag kom därifrån 15:30 för det. Jag blev fast där ett tag. Åkte hem med 16:25 pendeln. Även fast de inte erkänner det så saknar lagergrabbarna oss så det blir en del snack när man är där.
Precis när jag hade kommit ut ur byggnaden så ropade en av lagerarbetarna efter mig och jag blev kvar och snackade lite med honom och precis innan jag skulle gå så sa han att han var tvungen att säga en sak och jag stannade till och så sa han: "Jag måste bara säga att du är söt och vacker." Det är alltid trevligt att få komplimanger oavsett vem de kommer ifrån.
Så på det stora hela var det en bra dag idag ändå. Slutade tidigare och fick en komplimang. Hela den här veckan kommer jag ju att sluta tidigare med tanke på provrumstjänstgöringen och på fredag slutar jag klockan två. Och ju längre jag kan skjuta upp ett visst "möte" med en viss person så känns det bra. Jag "slapp" se honom idag. Även fast jag måste erkänna att jag samtidigt känner mig lite besviken över det. Men jag kommer förmodligen få snacka med honom imorgon då jag idag har beställt lite varor från Svanströms och där brukar de vara snabba och leverera till dagen efter. Jag kommer att ha ont i magen när jag ska hämta paketet. Jag vet att det kommer att gå över så fort vi börjar prata, men det kommer att vara en plåga innan dess. Men... Den dagen, den sorgen.
Yuck!
Vill inte! Vill inte! Nääää! Jag vill INTE!
Börjar jobba imorgon efter tre veckors ledighet. Jag vet inte var dessa tre veckor tog vägen. Var dessa tre veckor tog vägen med mig har ingen den blekaste om. Det kan omöjligt ha gått 23 dagar sedan jag gick från jobbet den där soliga och varma fredagen när jag slutade klockan två. Fast jag jobbade ju in lunchen så jag gick egentligen kvart över ett. Men det har inte med saken att göra. Jag totalvägrar att tro på att det nu har gått tre veckor. Tre veckor kan inte gå så fort som det har. Jag har ju inte gjort något speciellt utöver det vanliga. Första veckan gjorde jag ingenting då ingen jag kände hade semester. Det är verkligen skrämmande hur fort tiden egentligen går. Man börjar lite lätt inse att man blir äldre och att det går ganska fort. Konstigt det där. När man är liten så har man all tid i världen och en timme är hur lång som helst. 10 veckors sommarlov var en oändlighet.
Nu...
Nu är inte tio veckor en oändlighet längre. Åren går för fort. Jag hinner liksom inte med i den här farten. Stanna tiden, jag vill hoppa av. Döda krokodilen med klockan i magen. Inte för att jag egentligen har något emot att bli äldre, det är inte det. Det är bara det att det inte känns som att jag hinner att njuta av livet fullt ut. Man bara jobbar hela tiden och det är knappast att njuta av livet. Nä, man skulle ha mycket pengar och bara jobba när man kände för det. För det skulle jag känna för. I längden skulle jag må dåligt av att bara gå hemma och dra fötterna efter mig. Är det någon som har en 20 miljoner kronor att dela med sig av till mig så var inte rädd för att säga det till mig. Jag kan mer än gärna ta den bördan från dina axlar.
Men att en sådan sak skulle inträffa är lika trolig som att påven imorgon kommer att utannonsera att han är protestant och att han godkänner preventivmedel och aborter. Eller... Det är nog troligare att påven skulle säga en sådan sak än att någon vänlig själ skulle ge mig 20 miljoner kronor så där utan vidare. Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta sig i kragen och inse att livets lott för de flesta är att jobba, jobba och åter jobba. Så...
Välkommen tillbaka till livet, verkligheten och jobbet imorgon.
Börjar jobba imorgon efter tre veckors ledighet. Jag vet inte var dessa tre veckor tog vägen. Var dessa tre veckor tog vägen med mig har ingen den blekaste om. Det kan omöjligt ha gått 23 dagar sedan jag gick från jobbet den där soliga och varma fredagen när jag slutade klockan två. Fast jag jobbade ju in lunchen så jag gick egentligen kvart över ett. Men det har inte med saken att göra. Jag totalvägrar att tro på att det nu har gått tre veckor. Tre veckor kan inte gå så fort som det har. Jag har ju inte gjort något speciellt utöver det vanliga. Första veckan gjorde jag ingenting då ingen jag kände hade semester. Det är verkligen skrämmande hur fort tiden egentligen går. Man börjar lite lätt inse att man blir äldre och att det går ganska fort. Konstigt det där. När man är liten så har man all tid i världen och en timme är hur lång som helst. 10 veckors sommarlov var en oändlighet.
Nu...
Nu är inte tio veckor en oändlighet längre. Åren går för fort. Jag hinner liksom inte med i den här farten. Stanna tiden, jag vill hoppa av. Döda krokodilen med klockan i magen. Inte för att jag egentligen har något emot att bli äldre, det är inte det. Det är bara det att det inte känns som att jag hinner att njuta av livet fullt ut. Man bara jobbar hela tiden och det är knappast att njuta av livet. Nä, man skulle ha mycket pengar och bara jobba när man kände för det. För det skulle jag känna för. I längden skulle jag må dåligt av att bara gå hemma och dra fötterna efter mig. Är det någon som har en 20 miljoner kronor att dela med sig av till mig så var inte rädd för att säga det till mig. Jag kan mer än gärna ta den bördan från dina axlar.
Men att en sådan sak skulle inträffa är lika trolig som att påven imorgon kommer att utannonsera att han är protestant och att han godkänner preventivmedel och aborter. Eller... Det är nog troligare att påven skulle säga en sådan sak än att någon vänlig själ skulle ge mig 20 miljoner kronor så där utan vidare. Så det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta sig i kragen och inse att livets lott för de flesta är att jobba, jobba och åter jobba. Så...
Välkommen tillbaka till livet, verkligheten och jobbet imorgon.
Film i stora lass
Tja, det finns ju fördelar med dåligt väder. Man kan sitta inne och titta på film. Och det är precis det som jag har gjort. Även på kvällarna då det ändå inte är något att se på TV:n. Konstigt att de inte visar bättre program på TV:n när det är sommar. Då om något har väl folk tid att sitta och titta på TV och titta på sena program. Visserligen så är många utomlands eller bara utomhus när de har semester. Men... det finns de som är hemma och de som är hemma känner inte för att vara utomhus när det öser ner utanför dörren.
Men som sagt. Mig har det inte gjort så mycket då man kan titta på filmer istället och det har jag gjort. Bra filmer. Ännu bättre filmer. Konstiga filmer och helt underbara filmer. Många av filmerna är sådana som jag kan titta på igen och igen utan att tröttna på dem. Och fler filmer är på väg att levereras till mig. Jag har den här semestern köpt filmer för nästan 1 300:- och av de som jag har fått så har jag inte blivit besviken på en enda av dem.
Räknade efter nu och såg att jag har köpt 26 filmer allt som allt. Har än så länge bara 11 av dem här hemma hos mig men jag vet att jag ska få fyra i brevlådan imorgon samt avier för att hämta ut ytterligare fem. 1 DVD är max vad brevbäraren bär ut och lägger i brevlådan... tror jag i alla fall. Får se imorgon hur det blir. I vilket fall som helst har jag nu insett att det nu verkligen är hög tid för mig att skaffa mig ett DVD-ställ. Jag hade redan innan lite problem med var jag skulle lägga de DVD:er jag hade och nu har den samlingen utökats ännu mer. Så därför är det dags för ett DVD-ställ.
En film som är fruktansvärt bra är The Libertine, den som handlar om John Wilmot, 2nd Earl of Rochester. En 1600-tals poet som skrev satiriska och obscena dikter. Han var född den 1/4, vilket inte betyder att han var ett aprilskämt, tvärt om skulle jag nog säga. Men det jag ville säga med det var att han var av det trevliga stjärntecknet Väduren. ;-) Han var en man som man starkt misstänker var bisexuell genom att det lyser igenom ganska ordentligt i hans dikter. Här följer ett exempel. Men jag vill varna känsliga läsare då han använder ganska starka ord:
Upon drinking a bowl
Vulcan, contrive me such a cup
As Nestor used of old;
Show all thy skill to trim it up,
Damask it round with gold.
Make it so large that, filled with sack
Up to the swelling brim,
Vast toasts on the delicious lake
Like ships at sea may swim.
Engrave not battle on its cheek:
With war I've nought to do;
I'm none of those that took Maastricht,
Nor Yarmouth leaguer knew.
Let it no name of planets tell,
Fixed stars, or constellations;
For I am no Sir Sidrophel,
Nor none of his relations.
But carve theron a spreading vine,
Then add two lovely boys;
Their limbs in amorous folds intwine,
The type of future joys.
Cupid and Bacchus my saints are,
May drink and love still reign,
With wine I wash away my cares,
And then to cunt again.
Om du vill läsa mer om honom eller dikter av honom (det är bra dikter) så kan jag tipsa om följande sidor:
http://www.druidic.org/roc-bio.htm
http://www.ealasaid.com/fan/rochester/main.html
http://www.pornokrates.com/rochester.html
http://www.buzzle.com/articles/earl-rochester-john-wilmot.html
http://www.wardsbookofdays.com/26july.htm
http://www.poemhunter.com/john-wilmot/
http://www.poetryconnection.net/poets/John_Wilmot
Men som sagt. Mig har det inte gjort så mycket då man kan titta på filmer istället och det har jag gjort. Bra filmer. Ännu bättre filmer. Konstiga filmer och helt underbara filmer. Många av filmerna är sådana som jag kan titta på igen och igen utan att tröttna på dem. Och fler filmer är på väg att levereras till mig. Jag har den här semestern köpt filmer för nästan 1 300:- och av de som jag har fått så har jag inte blivit besviken på en enda av dem.
Räknade efter nu och såg att jag har köpt 26 filmer allt som allt. Har än så länge bara 11 av dem här hemma hos mig men jag vet att jag ska få fyra i brevlådan imorgon samt avier för att hämta ut ytterligare fem. 1 DVD är max vad brevbäraren bär ut och lägger i brevlådan... tror jag i alla fall. Får se imorgon hur det blir. I vilket fall som helst har jag nu insett att det nu verkligen är hög tid för mig att skaffa mig ett DVD-ställ. Jag hade redan innan lite problem med var jag skulle lägga de DVD:er jag hade och nu har den samlingen utökats ännu mer. Så därför är det dags för ett DVD-ställ.
En film som är fruktansvärt bra är The Libertine, den som handlar om John Wilmot, 2nd Earl of Rochester. En 1600-tals poet som skrev satiriska och obscena dikter. Han var född den 1/4, vilket inte betyder att han var ett aprilskämt, tvärt om skulle jag nog säga. Men det jag ville säga med det var att han var av det trevliga stjärntecknet Väduren. ;-) Han var en man som man starkt misstänker var bisexuell genom att det lyser igenom ganska ordentligt i hans dikter. Här följer ett exempel. Men jag vill varna känsliga läsare då han använder ganska starka ord:
Upon drinking a bowl
Vulcan, contrive me such a cup
As Nestor used of old;
Show all thy skill to trim it up,
Damask it round with gold.
Make it so large that, filled with sack
Up to the swelling brim,
Vast toasts on the delicious lake
Like ships at sea may swim.
Engrave not battle on its cheek:
With war I've nought to do;
I'm none of those that took Maastricht,
Nor Yarmouth leaguer knew.
Let it no name of planets tell,
Fixed stars, or constellations;
For I am no Sir Sidrophel,
Nor none of his relations.
But carve theron a spreading vine,
Then add two lovely boys;
Their limbs in amorous folds intwine,
The type of future joys.
Cupid and Bacchus my saints are,
May drink and love still reign,
With wine I wash away my cares,
And then to cunt again.
Om du vill läsa mer om honom eller dikter av honom (det är bra dikter) så kan jag tipsa om följande sidor:
http://www.druidic.org/roc-bio.htm
http://www.ealasaid.com/fan/rochester/main.html
http://www.pornokrates.com/rochester.html
http://www.buzzle.com/articles/earl-rochester-john-wilmot.html
http://www.wardsbookofdays.com/26july.htm
http://www.poemhunter.com/john-wilmot/
http://www.poetryconnection.net/poets/John_Wilmot
Underbart!
Jaha. Det här var ju just perfekt. Jag tror att jag håller på att få en ögoninflammation. Bindhinnan (tror jag att det är i alla fall) i höger öga har svullnat upp lite. Jag känner mig torr i ögat, det är lite mer varigt än vanligt samt att det kliar och värker lite. Dessa symptom tyder på en inflammation, men det jag "saknar" är att ögat inte är rött... än.
Försöker hålla det i schack lite med att skölja ögat med linsvätska. Jag har en speciellt utformad kopp för just ögonskölj... eller bad kanske man ska säga. Det kan ju vara så att jag bara har fått något litet skräp i ögat som har irriterat det och då kommer det ju att hjälpa med det.
Och det kunde ju ha varit värre... Jag har ju levt i 32 år utan att ha haft en ögoninflammation, så det kanske är dags att få en sådan nu.
Har sedan varit lite mer busig. De enda filmerna på min lista som jag inte har sett nu är de som inte finns att ladda ner eller de som tar en evinnerlig tid på sig att ladda ner. De filmer jag inte har sett nu är:
Arizona Dream
From Hell
Lost in La Macha
Private Resort
The Astronaut's Wife
The Brave
The Man Who Cried
The Ninth Gate
Vad ska man säga om de andra filmerna? Tja... Trots att själva filmen kanske inte är den bästa så gör han en bra rollprestation och tack vare att de ibland är så dåliga så har de blivit kult just för att de är dåliga. Av de filmerna jag har sett så kan jag rekommendera:
Benny & Joon (1993)
Charlie and the Chocolate Factory (2005) (för barnet i dig)
Chocolat (2000)
Dead Man (1995)
Don Juan DeMarco (1995)
Edward Scissorhands (1990)
Finding Neverland (2004)
Nick of Time (1995)
Secret Window (2004)
Sleepy Hollow (1999)
The Libertine (2005)
What's Eating Gilbert Grape (1993)
Försöker hålla det i schack lite med att skölja ögat med linsvätska. Jag har en speciellt utformad kopp för just ögonskölj... eller bad kanske man ska säga. Det kan ju vara så att jag bara har fått något litet skräp i ögat som har irriterat det och då kommer det ju att hjälpa med det.
Och det kunde ju ha varit värre... Jag har ju levt i 32 år utan att ha haft en ögoninflammation, så det kanske är dags att få en sådan nu.
Har sedan varit lite mer busig. De enda filmerna på min lista som jag inte har sett nu är de som inte finns att ladda ner eller de som tar en evinnerlig tid på sig att ladda ner. De filmer jag inte har sett nu är:
Arizona Dream
From Hell
Lost in La Macha
Private Resort
The Astronaut's Wife
The Brave
The Man Who Cried
The Ninth Gate
Vad ska man säga om de andra filmerna? Tja... Trots att själva filmen kanske inte är den bästa så gör han en bra rollprestation och tack vare att de ibland är så dåliga så har de blivit kult just för att de är dåliga. Av de filmerna jag har sett så kan jag rekommendera:
Benny & Joon (1993)
Charlie and the Chocolate Factory (2005) (för barnet i dig)
Chocolat (2000)
Dead Man (1995)
Don Juan DeMarco (1995)
Edward Scissorhands (1990)
Finding Neverland (2004)
Nick of Time (1995)
Secret Window (2004)
Sleepy Hollow (1999)
The Libertine (2005)
What's Eating Gilbert Grape (1993)
Film, film, film
Har nu gjort något olagligt igen, men jag tycker inte att det gör så mycket med tanke på att jag även har köpt dem över nätet igår kväll. Men jag är lite otålig av mig och jag ville se dem nu. På en gång. Så jag laddade ner några filmer igår kväll och jag har nu tittat på fem av de elva filmerna. Några av filmerna har jag sett tidigare och en del inte.
Benny & Joon (1993)
Chocolat (2000) (sett tidigare)
Cry-Baby (1990)
Don Juan DeMarco (1995)
Ed Wood (1994)
Edward Scissorhands (1990) (sett tidigare)
Finding Neverland (2004)
Once Upon A Time in Mexico (2003)
Sleepy Hollow (1999) (sett tidigare)
The Libertine (2005)
What's Eating Gilbert Grape (1993) (sett tidigare)
Igår kväll tittade jag på: Benny & Joon och Ed Wood. I dag har jag än så länge tittat på: Chocolat, Don Juan DeMarco och Finding Neverland. Och ja, det regnar ute så då får man vara inne och titta på film. Och den film som har gripit tag i mig mest av de här, än så länge, är filmen Finding Neverland. En helt underbart vacker, rolig och sorglig film.
Kan även varmt rekommendera Benny & Joon och Don Juan DeMarco. Det är riktiga må-bra filmer. Chocolat är inte långt efter. Ed Wood är annorlunda, men väldigt bra den med. En hel del humor i den filmen. Inte den typen som gör så att man kiknar av skratt, utan mer av den typen som gör att man drar på mungiporna rätt ofta.
Klockan är nu 20:20 och jag har precis sett The Libertine. Wow. Den var stark. Jag tyckte att den var så bra att datorn vid två tillfällen gick in i skärmsläckarläge. Det har inte hänt under någon av de andra filmerna. Det är en långt ifrån må-bra film och det är verkligen inte en rolig film. Men så bra den var.
Det finns "några" fler filmer som jag kan tänka mig att köpa vid tillfälle och det är:
A Nightmare on Elm Street (1984)
Arizona Dream (1993)
Before Night Falls (2000)
Blow (2001)
Charlie and the Chocolate Factory (2005)
Corpse Bride (2005)
Dead Man (1995)
Donnie Brasco (1997)
Fear and Loathing in Las Vegas (1998) (har sett den men den är så skruvad så att jag måste ha den)
Freddy's Dead: The Final Nightmare (1991)
From Hell (2001)
Happily Ever After (2004)
Lost in La Macha (2002)
Nick of Time (1995)
Platoon (1986)
Private Resort (1985)
Secret Window (2004)
The Astronaut's Wife (1999)
The Brave (1997)
The Man Who Cried (2001)
The Ninth Gate (1999)
Sedan har jag två filmer sedan tidigare:
POTC 1 (2003)
POTC 2 (2006)
och den tredje kommer jag också att köpa:
POTC 3 (2007)
Sedan kommer jag med all säkerhet att köpa (när de kommer ut, vilket lär dröja då de inte går på bio än):
Shantaram
Sweeney Todd
The Rum Diary
(Den som är observant här kan se att alla dessa filmer har en gemensam nämnare.)
Ni som är ännu mer observanta ser att det är en liten lucka mellan 1986-1990. Det beror inte alls på att han var arbetslös, snarare tvärt om. Han var fullt upptagen med en TV-serie mellan 1987-1990 som hette 21 Jump Street. Jag kommer väldigt väl ihåg den serien och jag måste erkänna att det är tack vare Johnny D som jag kommer ihåg den. Har inget minne av de andra i serien, men jag kommer väl ihåg hur han såg ut i den. Oj, oj, oj... En riktigt söt pojke tyckte jag att han var. Jag ska väl erkänna att jag fortfarande tycker att han är söt i rollen som Tom Hanson.
Benny & Joon (1993)
Chocolat (2000) (sett tidigare)
Cry-Baby (1990)
Don Juan DeMarco (1995)
Ed Wood (1994)
Edward Scissorhands (1990) (sett tidigare)
Finding Neverland (2004)
Once Upon A Time in Mexico (2003)
Sleepy Hollow (1999) (sett tidigare)
The Libertine (2005)
What's Eating Gilbert Grape (1993) (sett tidigare)
Igår kväll tittade jag på: Benny & Joon och Ed Wood. I dag har jag än så länge tittat på: Chocolat, Don Juan DeMarco och Finding Neverland. Och ja, det regnar ute så då får man vara inne och titta på film. Och den film som har gripit tag i mig mest av de här, än så länge, är filmen Finding Neverland. En helt underbart vacker, rolig och sorglig film.
Kan även varmt rekommendera Benny & Joon och Don Juan DeMarco. Det är riktiga må-bra filmer. Chocolat är inte långt efter. Ed Wood är annorlunda, men väldigt bra den med. En hel del humor i den filmen. Inte den typen som gör så att man kiknar av skratt, utan mer av den typen som gör att man drar på mungiporna rätt ofta.
Klockan är nu 20:20 och jag har precis sett The Libertine. Wow. Den var stark. Jag tyckte att den var så bra att datorn vid två tillfällen gick in i skärmsläckarläge. Det har inte hänt under någon av de andra filmerna. Det är en långt ifrån må-bra film och det är verkligen inte en rolig film. Men så bra den var.
Det finns "några" fler filmer som jag kan tänka mig att köpa vid tillfälle och det är:
A Nightmare on Elm Street (1984)
Arizona Dream (1993)
Before Night Falls (2000)
Blow (2001)
Charlie and the Chocolate Factory (2005)
Corpse Bride (2005)
Dead Man (1995)
Donnie Brasco (1997)
Fear and Loathing in Las Vegas (1998) (har sett den men den är så skruvad så att jag måste ha den)
Freddy's Dead: The Final Nightmare (1991)
From Hell (2001)
Happily Ever After (2004)
Lost in La Macha (2002)
Nick of Time (1995)
Platoon (1986)
Private Resort (1985)
Secret Window (2004)
The Astronaut's Wife (1999)
The Brave (1997)
The Man Who Cried (2001)
The Ninth Gate (1999)
Sedan har jag två filmer sedan tidigare:
POTC 1 (2003)
POTC 2 (2006)
och den tredje kommer jag också att köpa:
POTC 3 (2007)
Sedan kommer jag med all säkerhet att köpa (när de kommer ut, vilket lär dröja då de inte går på bio än):
Shantaram
Sweeney Todd
The Rum Diary
(Den som är observant här kan se att alla dessa filmer har en gemensam nämnare.)
Ni som är ännu mer observanta ser att det är en liten lucka mellan 1986-1990. Det beror inte alls på att han var arbetslös, snarare tvärt om. Han var fullt upptagen med en TV-serie mellan 1987-1990 som hette 21 Jump Street. Jag kommer väldigt väl ihåg den serien och jag måste erkänna att det är tack vare Johnny D som jag kommer ihåg den. Har inget minne av de andra i serien, men jag kommer väl ihåg hur han såg ut i den. Oj, oj, oj... En riktigt söt pojke tyckte jag att han var. Jag ska väl erkänna att jag fortfarande tycker att han är söt i rollen som Tom Hanson.
Deppigt
Nu har jag semester och jag måste nog säga att hittills så har jag haft väldig tur med vädret. Det har regnat nätter och tidiga morgnar, men inte mitt på dagen och det är jag väldigt tacksam över. Växlande och runt +25 grader. Det är helt perfekt. Har inte gjort speciellt mycket den här första veckan alls. Har bara tagit det lugnt och slappat. Kroppen behövde verkligen det här känner jag. Ta igen sig. Man kanske inte kan tro att det är jobbigt att vara växeltelefonist, men testa själv ett tag så får du se. Jag måste säga att jag har tur på det stället jag jobbar då de flesta som ringer är jättetrevliga, men... Företaget har ju satt en liten press på oss och det är att vi ska svara inom tre signaler. Det är väl inte så svårt, tänker du säkert nu. Som sagt... Testa själv får du se.
Annars så... Jag har ingen egentlig förklaring på rubriken alls, men jag befinner mig i den värsta av alla sådana perioder någonsin. Depp-period. Det låter inget vidare säger du säkert nu. Jag säger då att: Det är inte så farligt. Jag överlever. Men vad är det egentligen som får mig att bli sådan? Ja, det vete gudarna. Men jag tror att det beror på ögonen. Det är ögonens fel... tror jag. För kroppen är inte riktigt som jag vill ha den. Jag vill ha den lite mer... lite större. Men man kan ju inte få allt. Och jag är beredd att göra undantag...
Mumsigt värre. En fröjd för ögat. Men det beror väl på blandningen i hans blod. Han har Cherokee i sig från båda föräldrarna och den närmaste släktingen som var fullblods-cherokee var hans gammelmormor. Sedan har han en del europeiskt blod i sig så det är inte så konstigt att han väljer att bo större delen i Frankrike. Från början härstammar han från en fransk hugenott, Pierre Deppe eller Dieppe som flyttade till Virginia på 1700-talet. Men han har även tyskt och (nu till min favorit) irländskt blod i sig.
Har läst att den här mannen har ett dåligt självförtroende.
Det beror nog på hans uppväxt. Han är yngst av fyra syskon och familjen flyttade omkring väldigt mycket när han var liten. De bosatte sig på en fast adress i Florida när han var sju år, men innan dess hade de flyttat runt över 20 gånger. När han var femton så skilde sig hans föräldrar. Men innan dess så började han skära sig. Han ska tydligen fortfarande ha sju eller åtta ärr på den vänstra armen efter det.
Det här har han själv sagt:
"As a teenager I was so insecure. I was the type of guy that never fitted in because he never dared to choose. I was convinced I had absolutely no talent at all. For nothing. And that thought took away all my ambition too."
"My self-image it still isn't that alright. No matter how famous I am, no matter how many people go to see my movies, I still have the idea that I'm that pale no-hoper that I used to be. A pale no-hoper that happens to be a little lucky now. Tomorrow it'll be all over, then I'll have to go back to selling pens again."
"It was really just whatever [times when he hurt himself]--good times, bad times, it didn't matter. There was no ceremony. It wasn't like 'Okay, this just happened, I have to go hack a piece of my flesh off.'"
"My body is a journal in a way. It's like what sailors used to do, where every tattoo meant something, a specific time in your life when you make a mark on yourself, whether you do it yourself with a knife or with a professional tattoo artist."
Här är lite mer info om honom för den som är intresserad.
Annars så... Jag har ingen egentlig förklaring på rubriken alls, men jag befinner mig i den värsta av alla sådana perioder någonsin. Depp-period. Det låter inget vidare säger du säkert nu. Jag säger då att: Det är inte så farligt. Jag överlever. Men vad är det egentligen som får mig att bli sådan? Ja, det vete gudarna. Men jag tror att det beror på ögonen. Det är ögonens fel... tror jag. För kroppen är inte riktigt som jag vill ha den. Jag vill ha den lite mer... lite större. Men man kan ju inte få allt. Och jag är beredd att göra undantag...
Mumsigt värre. En fröjd för ögat. Men det beror väl på blandningen i hans blod. Han har Cherokee i sig från båda föräldrarna och den närmaste släktingen som var fullblods-cherokee var hans gammelmormor. Sedan har han en del europeiskt blod i sig så det är inte så konstigt att han väljer att bo större delen i Frankrike. Från början härstammar han från en fransk hugenott, Pierre Deppe eller Dieppe som flyttade till Virginia på 1700-talet. Men han har även tyskt och (nu till min favorit) irländskt blod i sig.
Har läst att den här mannen har ett dåligt självförtroende.
Det beror nog på hans uppväxt. Han är yngst av fyra syskon och familjen flyttade omkring väldigt mycket när han var liten. De bosatte sig på en fast adress i Florida när han var sju år, men innan dess hade de flyttat runt över 20 gånger. När han var femton så skilde sig hans föräldrar. Men innan dess så började han skära sig. Han ska tydligen fortfarande ha sju eller åtta ärr på den vänstra armen efter det.
Det här har han själv sagt:
"As a teenager I was so insecure. I was the type of guy that never fitted in because he never dared to choose. I was convinced I had absolutely no talent at all. For nothing. And that thought took away all my ambition too."
"My self-image it still isn't that alright. No matter how famous I am, no matter how many people go to see my movies, I still have the idea that I'm that pale no-hoper that I used to be. A pale no-hoper that happens to be a little lucky now. Tomorrow it'll be all over, then I'll have to go back to selling pens again."
"It was really just whatever [times when he hurt himself]--good times, bad times, it didn't matter. There was no ceremony. It wasn't like 'Okay, this just happened, I have to go hack a piece of my flesh off.'"
"My body is a journal in a way. It's like what sailors used to do, where every tattoo meant something, a specific time in your life when you make a mark on yourself, whether you do it yourself with a knife or with a professional tattoo artist."
Här är lite mer info om honom för den som är intresserad.
