Guinness

Jaha... Så har man då 23 lediga dagar i ett sträck framför sig. Helt underbart. Sedan att avsluta med en kort fredag gör ju inte saken helt fel det heller. Och som jag har sagt vid ett tidigare tillfälle så finns det bara en "sak" som jag kommer att sakna under de här tre veckorna, men det kan vara bra för mig att vara utan "den" ett tag. Det värsta är att jag kommer att få värsta kicken när jag kommer tillbaka och får se "den" igen. En på jobbet föreslog avgiftning på Maria Pol tidigare idag.

Var nere och hämtade två paket idag och blev kvar i c:a 50 minuter. Jag ville passa på att prata så mycket som möjligt med Honom nu innan jag gick på semester. Man kan liksom aldrig riktigt veta när han tränar. Det har hänt att han har gjort det när jag har slutat två. Men den senaste tiden så har jag ju jobbat in lunchen och då får jag gå 13:15 och då har han alltid suttit där. Kom ifrån jobbet 13:25 idag då jag ville säga hej då till några innan jag gick på semester, men det var inga problem ändå. Han satt så snällt och fint där när jag kom ner. Kan säga att jag idag kom från jobbet 14:35. Han gick och tränade 14:20, men jag kunde ju inte bara gå och lämna henne bara för det. Det skulle ha varit alldeles för genomskinligt.

Så det blev en jädrans massa snack med dem idag och jag kommer inte ihåg ens hälften eller under vilken av gångerna det sades men en kort sammanfattning av det jag kommer ihåg kommer här:

Han gick ifrån ett tag när jag hämtade paketen, men han lämnade sin plånbok uppslagen och då sa hon att hon såg kort på hans barn. Hon ville inte plocka upp plånboken och visa, så jag fick hänga mig lite över disken för att se. Han har en riktigt söt dotter och grabben ser även han bra ut. Det blir då inte svårt att lista ut att hans fru ser bra ut hon med.

Han sa att han har ett väldigt bra minne. Då tittade jag lite konstigt på honom då jag vet att han inte alls har ett så bra minne då han glömmer både det ena och det andra. Han förklarade sedan att han menade att hanaldrig glömmer en oförrätt. Har någon behandlat honom illa så glömmer han det aldrig.

När jag gick så gav jag dem en liten påse med gummibjörnar och två "portioner" Gevalia Cappuchino med Marabou Premium Dark bitar i som jag hade tagit i restaurangen för ett par dagar sedan. Eftersom hon inte dricker kaffe så sa han att han kunde ta kaffet och hon godiset. Men det ville hon inte. Hon hade tidigare u nder dagen sagt att hon måste tänka på vad hon stoppar i sig och då tittade jag lite konstigt på henne, men sa inget. När hon sedan gick upp och handlade så sa han att han tyckte att det var oroande att hon resonerade så då hon skulle behöva lägga på sig. Att sättet hon resonerade på lät som det gör för en som har anorexia och han vet hur det är eftersom hans dotter kämpar med den sjukdomen.

Vi pratade om mat och han sa att han är mer en köttätare än en fiskätare. Han tycker fisk är gott, men han kan inte okynnesäta det på samma sätt som han kan göra med kött. Efter det så kom vi in på om människan, som är en allätare, är på väg att bli vegetarian eller ett rent köttätande djur. Från början var det mesta människan åt vegetariskt, men vi har alltid ätit kött. Så det borde ju vara så att det var så att vi är, med tiden, på väg att bli köttätare. Fast som han sa sä har ju människan själv satt sin egen evolution ur spel. Vi gör som vi vill och på det sättet hindrar vår egen utveckling.

Han har i alla fall ändrat lite åsikt om var han kan tänkas bo. I början så fick jag höra att han aldrig skulle kunna bo på norra sidan stan. Idag så berättade han att han mycket väl skulle kunna tänka sig göra det. Han tycker att det är jättefint på den här sidan stan, speciellt området omkring Beckomberga (han har ju jobbat på sjukhemmet där en gång i tiden och han vet att jag växte upp på området som låg nära där). Jag har nästan pekat ut var jag bor. Jag sa att jag bodde vid Bergslagsvägen, nära Vattenfall, om han visste vad det var och det visste han.

Han berättade att de aldrig har något onyttigt hemma och att han äter godis och sådant på jobbet och det vet hans familj inte om. Orsaken till att de inte har något godis/kakor/onyttigheter hemma är tredelad:
1) Hans fru vill inte utsätta sig för frestelsen att äta det.
2) Han har en överviktig son.
3) Hans dotter har haft/kämpar mot anorexia och hon är fortfarande väldigt medveten om vad hon stoppar i sig. Dessutom är hon vegetarian, på väg att bli vegan.

Han frågade mig vad jag skulle göra på semestern och jag sa att det blir ingenting. Då sa han att han är väldigt duktig på att göra ingenting han med. Jag sa då att jag är professor i att göra ingenting och då frågade han om jag hade doktorerat i det och det svarade jag att jag hade. Efter det sa han att han funderade på att köpa en hängmatta och ta med sig ner. Då sa jag att det är jättemysigt med sådana. Ligga i den en hel dag med en god bok och en flaska bredvid sig. Det höll han med om att det är trevligt, men man kan även ha en gin & tonic där.

Han berättade att han ska åka ner till Blekinge idag direkt efter jobbet. Han ska själv inte köra, utan det får frugan göra. Hon har nämligen varit hemma hela dagen och han har jobbat hela dagen. De kommer att vara framme i Ronneby runt klockan ett inatt. De ska vara där nere 8-10 dagar. Det är inte riktigt bestämt. Det beror väl på hur länge släkt och bekanta står ut med dem...

Innan han skulle träna så stod han och hängde på samma sidan av disken som jag gjorde då hon berättade om ett par hemska unga tonårstjejer hon har på området där hon och hennes man bor. Men innan han hängde där så kom han skrattande ut med sin väska och sa: "Ja, du får väl ha en trevlig semester och så ses vi om tre veckor... Men du kanske är kvar här när jag kommer tillbaka... Men det är du nog inte." Då gjorde jag ett litet utfall mot honom och han satte beskyddande upp händerna, sedan sa jag: "Nä, det är jag definitivt inte."

Sedan så gick han iväg. Han ville inte missa sista träningen innan semestern då han inte tränar på semestern (förmodligen menar han nog bara styrketräningen då han säkert springer lite då och då och han sprang Lidingöloppet tidigare i år). Så han önskade mig en trevlig semester (nu på riktigt), sedan sa han att vi ses om tre veckor och sedan så gick han.

Har börjat fundera på om han på ett undermedvetet sätt medvetet (oxymoron där tror jag) glömmer att ta med Vänner, då jag har sagt till honom (lite på skämt, lite på allvar) att han helt enkelt får ta och cykla över med dem till mig när vi har flyttat. Att det på det sättet blir så att vi kommer att "tvingas" till att ha fortsatt kontakt med varandra även när vi har flyttat tillbaka till våra lokaler.

Eller om man ska vara petig: 3 1/2 dag. Snart är det semester och det ser väl ganska lovande ut vad gäller vädret tack vare det oerhörda högtrycket som ligger över södra Europa. Italien hade igår en rekordtemperatur på +47 grader. 20 människor har dött i Rumänien. Visserligen är de som har dött äldre med hjärtbesvär, men det är likförbaskat obehagligt när det sker sådana här saker. I England har folk både dött och skadats av deras ihållande regn som orsakar översvämningar. Men det är väl så här det blir när klimatet bestämmer sig för att ändra på sig. Om det är människan som är orsaken till det är väl inte fastställt. Visserligen har vi väl hjälpt till en del med alla våra utsläpp, men klimatförändringarna har funnits så länge jorden har funnits. Men i vilket fall som helst så om det där högtrycket ligger kvar så säger en del meterologer att nästa vecka kan bli fin.

Fick en väldigt massa beröm från mina kollegor igår för äppelkakan. Till och med de som inte brukar äta kakor och tårtor tog en liten bit och älskade den. Kul att det man bakar uppskattas och att de tycker att det är gott. Men jag måste ändå erkänna det det var en som tackade för kakan och sa att den var jättegod som gjorde mig extra glad.

Apropå den personen så var var det en här som hade glömt sitt kort hemma idag som gjorde att jag fick springa upp från min stol och öppna dörren här hos oss. Hon sa då: "Tack. Jag har glömt kortet hemma. Din charmör var snäll och släppte in mig där nere." Det kändes bra att hon sa det för då vet jag att han är på plats idag med.

Sedan vet jag inte hur det kommer att gå för min mamma att få en glimt av honom när hon och en kollega ska hämta dagispappret. Nu har det kört ihop sig. Igår ringde hon och meddelade att det inte skulle gå idag då kollegans man var tvungen att ha bilen idag så då preliminärbokade vi torsdag, men nu kommer det inte heller att gå då några personer har blivit sjuka. Så nu har vi bestämt den 13 augusti. Måndag vecka 33. Tyvärr vet jag inte om han kommer att ha semester där eller inte. Men om schemat jag har försökt lista ut för dem stämmer så borde han vara det då.
Vecka 26: Hon
Vecka 27-28: Han
Vecka 29-30: Hon
Dessa vet jag om då hon och jag kom fram till att vi skulle träffas igen vecka 31 och att hon inte skulle träffa honom på hela sommaren, så det sista är en gissning.
Vecka 31-32: Han
Men jag ska nog kunna lista ut det på något fint sätt utan att den jag frågar anar motivet bakom. Jag har gjort på det sättet vid ett antal tillfällen, så jag har nog blivit lite av en expert på den typen av frågor.

Sedan har den ordinarien kocken här på Dagab nu semester och de har tagit in en vikarie. Hörde igår av en kollega som hade hört av någon på Dagab att då brukar maten bli god. Jag åt pasta med en köttfärssås till och för första gången någonsin som jag har ätit pasta på restaurang, där pastan som ligger på värming är al dente. Köttfärssåsen var väldigt mumsig den med. De som åt fisken sa att den var jättegod och de som åt kokt frukostkorv med pepparrotssås sa att det var gott det med. Så det verkar som att det ryktet hon har hört stämmer. Ska se hur det är idag med maten. Dessutom var det en uppgradering på utseendet på kocken (vilket inte är så svårt). Han var svår att åldersbestämma, men jag tror att han är i min ålder eller strax under.

Idag fick jag sällskap av kreditavdelningen när jag gick på lunch. Vi gick 11:45. Jag valde idag kycklingcurry med kokos och chili. Sätter mig ner med mitt sällskap och smakar på maten. Mumsfilibabba. Den var riktigt god kan jag upplysa om. Hoppas den ordinarie kocken har semester länge.

Bäst som vi sitter där (jag sitter med ryggen mot dörren) så ser jag en bekant profil i ögonvrån och tittar till. Det verkar som att Han kände blicken i ryggen för han vänder sig om och så ser  han mig sittandes där och han ser förvånad ut och säger med sin mjuka röst: "Heeej..." och jag hälsar tillbaka och låter honom gå vidare för att hämta mat. Jag känner vid sådana här tillfällen när jag blir överraskad av honom att jag fortfarande blir alldeles skakig. Jag trodde att jag var över det stadiet vid det här laget.

Jag sitter ju så bra till så att jag har full koll på honom hela tiden som han väljer och tar mat och sedan sallad så jag är inte så väldans med i samtalet som förs vid mitt bord men jag gör mina inlägg. Sedan kommer han förbi igen med sin ihopplockade matlåda och så söker han ögonkontakt och så blinkar han med ena ögat. Jag frågar då vad han har tagit för något och han säger: "Jag tog samma som dig" och då sa jag: "Det var gott" och han sa: "Vad bra." Så om han nu inte tyckte att det var gott så lär jag få höra det när jag går förbi där när jag ska hem.

Vi pratade lite om alla rykten som är nu omkring M-Real och Map-koncernen. Grejen är att det finska skogsbolaget som ägs av finska skogsägare just nu läcker som ett såll. De går miljoner back per månad och måste täppa till den läckan. Det lättaste sättet för dem är att de säljer finpappersgrossistkoncernen (som är det enda som går plus). Men det är bara spekulationer då moderbolaget inte har yppat ett ljud om det. Det som ryktas är dock att det kommer att bli franska Antalis eller det australiensiska Paper Links som kommer att köpa oss. Antalis försökte slå sig in på den nordiska marknaden men gav upp det försöket 2002 trots en massiv ekonomisk offensiv på att lansera sig. De flesta av oss hoppas att det kommer bli Paper Links då fransmännen är lite omständiga att ha att göra med.

Ja, det är jag verkligen. Idag känns det som att förkylningen har nått sin kulmen och när den gör det så mår man inte så jättebra direkt. Borde väl egentligen ha stannat hemma, men... Jag har aldrig varit hemma från jobbet för en liten förkylning och jag kommer förmodligen aldrig att vara det heller. Jag går ju för fasen och jobbar med feber, så länge den inte är över 38 grader. Har man en grundtemp på 36,4 så känns det ganska mycket med 38 graders feber.

Idag har jag väl lite förhöjd temperatur då jag känner att jag blir alldeles varm när jag tar en värktablett, men det kommer bara att bli bättre från och med idag. Men jag borde ha stannat hemma. Fast dum som man är så är man lojal mot sina arbetskamrater och vill inte sätta dem i klistret genom att vara hemma för en sådan banal sak som en vanlig, enkel förkylning. Sedan måste man tänka på att det finns de som har det mycket värre och de skulle vara jätteglada om de bara var förkylda. Jag vet att jag skulle ha varit jätteglad om jag bara hade haft en simpel förkylning när jag skadade ryggen.

Idag blev jag iväglurad till Sthlms bästa och effektivaste hamburgerbar, Vegabaren. Jag kände inte så jättemycket smak direkt. Ingen smak alls om jag ska vara ärlig. Men det är verkligen effektivt. En kille tar upp 10-15 beställningar, utan att skriva ner dem och man får rätt sak när det är färdiglagad.

Innan vi åkte tillbaka så köpte jag två liter svenska jordgubbar (20:- litern) och alla som har smakat på dem säger att de är jättegoda. Så jag kommer nog att komma hem med bara en liter. Men det gör inget.

Kvart i två kommer det upp en budkille och han ville ha en signatur och ett namnförtydligande. När jag skrev mitt namn så sa han: "Heter du också [namn]?" Jag tittade lite undrande på honom och sa: "Också?" Då svarade han: "Det heter jag med." Det är alltid kul när man stöter på någon som har samma namn som man själv har. Det är ju inte Sveriges vanligaste namn direkt.

Idag ska det bli tårta kvart över två då vi ska fira av en som slutar hos oss. Hans sista dag är egentligen den 29 juni, men vi tar avtackningen idag innan alla går på semester. Idag jobbar för övrigt tjejen sin sista dag och nu är hon ledig en vecka och sedan kommer hon tillbaka när jag (och Han) går på semester. Sedan har hon två veckors semester (v 29-30) och efter det tror jag att han har en eller två veckors semester (v 31-32). Det är nämligen så att en av dem alltid måste vara på plats, så de turas om.

Så strax efter tre gick jag ner med två bitar tårta till dem där nere efter att han hade "tjatat" på mig via mail om att han var sugen på tårta. Till tårtbitarna så lade jag på fyra jordgubbar var. När jag kom ner satt hon ensam så jag stegade fram till henne och ställde den ena tallriken på disken framför henne och den andra framför hans plats. Hon blev jätteglad och sedan berättade hon att Han inte trodde att de skulle få någon tårta så han hade gått upp och köpt något bakverk i restaurangen. Då sa jag att de kunde räkna med att få tårta de gånger vi får tårta.

Så kommer han ner till receptionen. Jag trodde att han bara var bakom i köket eller på toa. Hon säger: "Titta vad vi har fått" och så håller hon upp tårtan samtidigt som jag vänder mig om. Han har då ett väldigt stort leende på läpparna och så går han in bakom. Han sa också att han inte trodde att de skulle få någon tårta och jag sa samma sak till honom som till henne: att han hade tjatat. Då sa han att han inte alls hade det (och ärligt talat hade han inte det), men jag svarade: "Joho du. Det gjorde du visst det och jag har bevis på det på min mail" och då såg han lite fåraktig ut och började äta tårtan.

Han smaskade på och sa att den var mycket godare än stubben han hade köpt till dem och då sa hon att hon hade slängt den. Att hon bara hade ätit upp nötterna omkring, så hon kunde med gott samvete äta den här tårtan eftersom hon inte hade ätit upp den biten hon fick. Vilket han hade gjort. Sedan smakade han på jordgubbarna jag hade slängt på och smaskade högt och undrade var jag hade köpt dem.

Sedan fick han ett samtal som var något viktigt jobb så han satte sig vid sidan om och jag sa till henne att jag var tvungen att gå då min "favoritkollega" satt ensam kvar och det förstod hon. Så jag sa att jag kunde ta med min tallrikarna och gå upp. Jag fick hennes tallrik men hon hittade inte hans så jag föreslog att han kanske hade ställt in den i köket när han hade lämnat kaffekoppen. Hon gick och hämtade den och så önskade jag henne trevlig midsommar och semester och så sa jag att vi ses igen v. 31. Sedan så sa hon att vi kommer att hinna träffa varandra några veckor innan vi flyttar. Sedan sa hon att det finns ju alltid mail och jag sa att det även finns telefon. Sedan sa jag: "Och sedan ska ni ju båda komma och hälsa på och se hur vi har det." Hennes svar på det blev: "Ska vi?" och då sa jag: "Ja, men det är ju klart. Och det har jag ju sagt tidigare." Sedan sa hon att hennes ambition är ju att börja jobba hos oss. Så hon vill definitivt behålla kontakten vi har. Sedan gick jag upp med tallrikarna.

Idag köpte jag två slipsar av en tjej på jobbet. Hennes sambo jobbar på Cojak. Tog på mig den ena på en gång. Den är riktigt snygg. Klarade av att knyta slipsen själv och allt. Jag är riktigt stolt över mig själv. Så stolt att jag frågade flera av männen på jobbet om det var rätt knutet och det var det.

Fick skjuts hem idag, men jag sa till min chaufför att jag skulle gå ner till receptionen lite och snacka där och han förstod mig. Så jag gick ner och Han satt där med vakten som är Jehovas vittne satt där. Jag klampade fram och frågade om han tyckte att jag hade en snygg slips och det tyckte han. Men han sa att det var lite konstigt att jag som tjej hade det. Sedan sa han att han fick 80-talsvibbar av det och jag svarade att jag var medveten om det. Madonna hade det tillsammans med en keps. Jättefräckt tyckte han att det var och han menade det. Han drev inte med mig.

Sedan frågade jag dem om de ville ha jordgubbar, men de tackade nej. Sedan frågade han mig vad jag skulle göra till midsommar och jag sa att jag skulle upp till mina föräldrars landställe och han frågade var det låg. Jag förklarade och han sa: "Det är väl en 12-13 mil dit?" och jag sa: "Nja... Hemifrån är det 8 mil. Men jag kan tänka mig att det är ungefär så långt härifrån." Då sa han: "Ja, just det. Du åker ju från Vällingby." Sedan så sa jag att jag hade timat in min förkylning rätt bra ändå. Jag skulle få dricka massa medicin och bota förkylningen. Hans svar på det blev: "Gott. Decificera dig inuti. Det är alltid bra." Den andra vakten sa då: "Va?" och han fann sig snabbt och sa: "Hon ska dricka mycket kaffe."

Så kom hans chef in och pratade lite med dem och jag frågade honom om han ville ha en jordgubbe eller två. Att de andra två hade varit tråkiga och tackat nej. Hans chef tvekade lite men sa tillsist att han kunde ta en. Jag ställde upp påsen på disken och rullade ner plasten så att det skulle bli enklare för honom att ta en. Han gick fram och tog en och precis då reste sig Han och tog en han med. Sedan sa chefen att det var årets första jordgubbe och att han tyckte att den var jättegod. Han sa att han under några veckor hade köpt belgiska jordgubbar och att de inte hade smakat något alls. Sedan önskade chefen oss alla en fortsatt trevlig kväll och åkte hem.

Under vårat samtal så satt han skönt tillbakalutad och skrev en arbetsrapport och han fortsatte att skriva den tillbakalutad och jag frågade varför han inte gjorde det lättare för sig och lägga blocket på bordet och skriva där. (När jag sa det så passade jag på att luta mig lite över disken för att peka på bordet. Allt för att se hans fina ben.) Då sa han att han hade ont i ryggen eftersom han hade tränat ryggen idag. Sedan sa den andra vakten: "Åtminstone tills du såg rumporna." Då tittade jag på dem båda och sa sedan: "Va?" Han frågade då: "Berättade jag inte det för dig tidigare?" Jag sa att han inte hade det.

Han berättade då: "Ja, jag stod ju där och höll på med mina tunga vikter och höll nästan på att spränga en åder i pannan när jag ser två killar komma in. De ser båda lite arabiska ut men jag tänker inte mer på det. Jag fortsätter att träna och helt plötsligt så försvinner de båda och jag blev ju orolig över att de hade placerat en bomb och stuckit. Att de skulle spränga Dagab i bitar. (OBS: Ironi) Så jag vänder mig om för att kolla om jag ser dem. Du vet där i hörnan så finns det en sådan där matta som man kan göra lite övningar på? (Här nickade jag) Där såg jag deras rumpor i vädret. De låg där och bad till Mecka. Jag trodde inte mina ögon."

Sedan kom min chaufför ner och han pratade väl också lite med Honom, men Hans röst ändrades lite och han var inte lika pratsam längre. Sedan så sa jag hej då till dem och de sa hej då tillbaka och så gick vi.

Men jag har i alla fall fått höra att hon vill behålla kontakten och han har ju antytt om att han vill göra det. Jag kommer inte att hindra dem att göra det direkt. Jag trivs jättebra med dem båda och vänner kan man ju inte få för mycket av. Även fast jag - om jag fick som jag vill - inte vill ha honom som bara en vän, men det är helt klart bättre än inget och något säger mig att han resonerar på samma sätt.

Idag så rinner det på ganska bra i näsan. Använder mig av lite nässpray för att inte få öroninflammation. Livet leker verkligen nu känns det som. Men det är bara att gilla läget och tänka på att det finns de som har det ännu värre än vad jag har.

Fick frågan om jag ville gå ner och hämta ett paket från Svanströms när jag kom tillbaka från att ha öppnat och sorterat posten. Och det är ju klart att jag ville göra det. Min kollega som hade beställt från dem trodde att jag kanske behövde en pirra då hon hade beställt massa plastfickor så jag tog och ringde ner för att fråga om det behövdes en pirra. Den som svarade när jag ringde på växelnumret var Han. Jag frågade honom om det var ett lätt eller tungt paket. Han sa att det var ett väldigt lätt paket. Jag sa att jag hoppades att han inte ljög (det har han gjort en gång förut) och han lovade att han inte ljög den här gången.

Så jag tog och knallade ner för att hämta det och när jag kommer ner så sitter Han där och även den kaxiga vakten. Inte så jättelivat direkt. Jag går fram till paketet och petar på det med tån och det var inte tungt. Frågar samtidigt om någon av dem vill han en förkylning då jag väldigt gärna kan tänka mig att dela med mig av den. Ingen av dem ville ha den. Tråkmånsar.

Sedan såg jag att deras blommor (gul begonia) hängde lite så jag gick fram och kände på jorden och den var snustorr. Jag sa det till honom och han sa att det inte var hans jobb, utan hennes. Man behövde gröna fingrar för det enligt honom. Så jag tog och plockade bort torra blommor från den samtidigt som vi pratade lite. Men det märks ganska tydligt på hans beteende att han inte gillar den andra vakten då han inte alls är lika sprallig som han är i vanliga fall.

Jag gick till den andra blomman och började plocka på den samtidigt som jag berättade att min chaufför jag hade igår har jobbat som vakt själv och att det förmodligen var därför han kunde ta tillsägelsen. Man måste ju fabricera sanningen ibland. Sedan kommer hon ut och jag räcker över alla vissna blommor till henne och hon tackar så mycket för dem.

Jag frågade henne idag hur hon hade lyckats med skadan. (Ett fint sätt att fråga vad hon hade gjort.) Det var så att hon hade varit ute och sprungit och snubblat på en rot och landat på höger axel och axeln hade hoppat ur led. Tur i oturen hade hon med sig sällskap och mobil vilket hon inte brukar ha. Hon sa att hon hade från början tänkt att de skulle ha en myskväll och titta på Pirates, men så blev det inte.

Hon berättade att det var hennes sista dag imorgon innan hon går på semestern. Jag sa då att jag inte ville prata mer med henne och då skrattade hon bara åt mig. Sedan frågade hon mig när jag har semester och om jag skulle ha fyra veckor i rad. Jag sa att jag bara ska ha tre veckor. Så efter imorgon så kommer vi inte att träffas igen förrän vecka 31.

Sedan frågade hon honom om han hade anmält den första hissen som bråkar då och då vad gäller dörrarna. Han kollade upp och det hade han gjort för ett bra tag sedan, men inget hade hänt. Jag sa sedan (när de var klara med det samtalet) att vår hiss låter konstigt även fast den funkar. Då sa hon: "Men man faller ju inte så långt om den skulle ramla ner som i den där filmen... var det Speed. Den med Keanu Reeves." Vi kom fram till att det var den filmen och sedan sa hon att hon tyckte att han är snyggare än Johnny Depp och då sa jag att det höll jag inte alls med om.

Han inflikade då att han tyckte att de minsann var samma skrot och korn. Det tyckte jag inte alls att de är och sedan bad jag honom förklara sig. Han sa att de var samma typ av skådespelare, men det sa jag att jag inte alls tyckte. Han sa då att de spelar samma typ av roller, men det höll jag inte alls med om. Då frågade han mig om jag var en sådan som skiljde på mellanmjölk och standardmjölk. Och på det svarade jag att jag gjorde det. Då frågade han om jag inte tyckte att båda sorterna var mjölk. Det tyckte jag väl, men det är ändå skillnad på dem. Så frågade jag om han inte tyckte att det var skillnad på vanlig och starköl. Det tyckte han att det var, men det var likförbannat öl.

Vi enades tillsist om att vi inte var överens i det här fallet. Sedan sa han att det där exemplet var typiskt kvinnligt och då protesterade jag för att han drog alla kvinnor över samma kam. Då frågade han om vi inte var kvinnor och det räknas vi som så jag sa att vi var det. Då sa han att han på det sättet visade att han hade rätt. Visste inte vad jag skulle svara på det så jag var tyst och det tydde han som att jag gav upp och överlät "segern" till honom.

Sedan frågade hon om jag skulle äta i restaurangen här idag och det skulle jag. Hon undrade då om vi kunde äta ihop och det kunde vi. Då sa han: "Och så kan ni prata tjejsnack. Om vem som är snyggast: Johnny, Keanu eller [hans namn]" och så flinade han bara. Så kom vi in på andra skådisar, Jean-Claude van Damme placerade vi i B-skådisfacket. Likaså Bruce Lee.

Den andra väktaren gick iväg för han skulle till det andra området han skulle bevaka, men han kom tillbaka efter ett par minuter och Han hade tagit upp comradion från skrivbordet då han hade glömt att ta med sig den. Han kallade även personen för "Miffo-[namn]" så det säger allt om vad han tycker om den personen.

Han frågade mig sedan om jag hade känt på paketet. Det hade jag ju. Så frågade han om det var tungt och det var det ju inte. Hon tittade då lite frågande på oss och han förklarade att han vid ett tillfälle hade ringt upp och aviserat ett paket som inte var så stort, men han glömde att berätta att det vägde bly och sedan flinade han. Sedan sa han att det inte är kul att köra samma skämt två gånger så därför gör han inte det längre.

Det kom in en massa besökare då det skulle vara en områdesmöte där idag och då blir det inte att man håller på och skämtar så mycket men vi fortsatte att prata lite. Tyvärr kunde jag ju inte berätta det som jag ville berätta och det var att jag ville berätta om vad min chaufför hade sagt igår. Sedan kom det in två eftersläntrare och de skulle besöka min närmsta chef så jag lånade deras telefon och ringde upp direkt på hennes nummer. Den som svarade i växeln då var min inte alltför smarta kollega som svarade då min chef var upptagen i möte och hon visste inte om hon väntade mer besök och efter två minuters velande så kom hon fram till att hon kopplade in mig till hennes mobil. Det slutade med att jag skulle ta med mig dem upp och visa in dem i Vitsippan (konferensrum).

Skrev ett mail till Honom om det där som jag hade velat säga till honom. Han svarade att det inte hade gjort honom något om min chaufför hade skällt ut honom då han är så trött på hans uppförande.

Pratade lite med min chaufför från igår och visade honom mailet och han skrattade bara när han läste svaret. Han sa att han har inget emot att bli tillsagd, men när han - en 54-årig man - blir tillrättavisad på ett sätt som om han skulle vara åtta år (d.v.s. mindre vetande) så känner han att det inte var kul.

Åt lunch med tjejen som Han jobbar med och det var riktigt trevligt. Precis som förra gången. Även denna gång hade vi en perfekt timing när vi möttes upp. När jag kommer ut från "mitt" trapphus kommer hon gående i korridoren. Det första hon berättar var att hon hade fått ett samtal som frågade efter ett nummer. Hon gav ut numret som var till en avdelning som ligger i Jönköping, så riktnumret var 036. Sedan var hon lite osäker på resten av numret och kollade i sina papper och sa numret 036-123 456 (exempel). Han har under tiden suttit och lyssnat med ett öra och när hon lade på så sa han några sekunder senare: "Du gav dem fel nummer. Det ska vara 036-12 34 56." Sedan var han tyst ett kort tag då han hörde vad han sa själv och hon började skratta. Han sa då: "Du kommer att berätta det här för [mitt namn] nu va?" Hon bara nickade som svar på det.

Hon berättade lite mer om sitt privatliv. Det visar sig att grabben hon strular med nu vet om att han bara är underhållning. Att det inte är något seriöst mellan dem och att hon ser sig själv som singel. Hon sa sedan att den här grabben är ett ex till henne och ett ex som krossade hennes hjärta. När hon lite senare träffade en ny så började han försöka övertala henne att ta honom tillbaka, men det ville hon inte då den hon hade träffat var hundra gånger bättre än honom. Sedan tog det slut med den nya då han kände att han behövde arbeta med sig själv. Att han hade problem med sig själv. Så nu håller hon bara på och leker med den som hon har nu och eftersm han är medveten om det så är det helt ok. Lite trist för honom dock att han har börjat utveckla känslor för henne

Hon berättade att hon letar jobb åt mig i Vällingby. Hon ringde nämligen upp mig igår och frågade vilken kommun Vällingby tillhör och jag svarade. När vi hade lagt på undrade jag varför hon undrade och nu fick jag svaret på det. Anledningen till att hon gjorde det är att hon vill jobba på Map. Jag frågade henne om hon inte kunde leta jobb åt den där andra kollegan istället. Hon sa att det var ett bättre förslag, för om jag får ett nytt jobb har hon ju ingen där som hon har bra kontakt med. Sedan sa hon att hon trivs med sin kollega hon har här och närheten till jobbet samt arbetstiderna. Men inte arbetsuppgifterna. Hon tycker att det är för lite att göra.

Fick skjuts hem idag också. Av samma person som igår. Vi kom iväg lite sent, men när vi går i "suckarnas gång" så ser jag genom glasrutorna en välbekant syn slänga sig upp på sin cykel. Han hade sin olivgröna t-shirt och jeans på sig. Nog för att man blir varm när man cyklar, men det där såg lite kallt ut. Sedan måste han ha beröm för att han hade på sig en svart cykelhjälm.

Så darrar den här arbetsveckan i sina sista självande minuter. Slutar kvart över ett, halv två idag. Och nästa vecka är det midsommar så då har man fredagen ledig och det skulle vara min långa fredag. Men den försvinner ju nu tack och lov.

I växeln är vi bara två stycken idag. En av kollegorna har nu gått på semester och hon är tillbaka när jag börjar min semester, d.v.s. 2/7. Den andra kollegan har tagit den här fredagen ledig. Så det är jag och min favoritkollega ... inte, som jobbar idag. Men det går att prata vettigt med henne också om man vet vad man kan prata om med henne. Men det går att sköta växeln på två personer, speciellt en dag som denna när det är väldigt lugnt.

11:38 ringde det från receptionen där nere och det står att det är från hennes telefon. Jag svarar: "God morgon... eller god middag... Äsch! Hej" och får en mjuk, ljuvlig manlig stämma i luren som säger: "Hej." Då tänkte jag skoja till det lite med honom och sa: "Nä, men hej [hennes namn]" och då sa han: "Det är [hans namn]" och det visste jag ju så jag sa: "Men det hör jag väl. Hur är det med dig idag då?" Hans svar blev (fortfarande samma mjuka stämma): "Det är bara bra. Det är ett besök här nere till [en kollegas namn] och han ska tydligen komma ner hit." Då svarar jag: "Jaha, men då tar jag och skickar ner honom på en gång" och då svarar han: "Men vad bra." Jag vet inte riktigt hur vi avslutar det här samtalet då jag får minnesluckor när han använder den där tonen mot mig.

Sitter nu ensam i växeln och det är ju då det kör ihop sig. Jag fick ett samtal från en kollega som är på konferens och hon vill ha tag i massa material som finns här och det finns inte så många som är på plats under den här tiden på dygnet, så hon ber mig göra det och sedan ringa upp henne. Tack och lov för att det är ganska lugnt på telefonerna nu och att en av innesäljarna gick förbi helt sysslolös. Så jag bad honom göra det och det gjorde han så gärna så. Får se om han fattar mina kråkor.

Så var det måndag igen då. Det verkar som att jag inleder nästan alla mina inlägg på måndagarna med den meningen, men det är ju så det känns. Vaknade av att det åskade lite igår, men jag gick inte upp då för det var alldeles för tidigt på morgonen för det. Igår när jag gick och lade mig så åskade det lite, men det var så långt bort så det störde mig inte. Hörde nu imorse att det hade åskat och regnat ganska rejält här söder över igår klockan 21:40.

Fick min nattsömn störd lite. Vaknade av att något ljud tog sig in i min dröm. När jag vaknade (02:30) så hörde jag det tydligare. Det lät som det var ett litet privatplan som var en bit bort. Efter några minuter lät det lite närmare, men det var väldigt mariginellt. Och det höll sig på det avståndet hela tiden. Efter tio minuter kom ett nytt ljud. Det lät som ett tåg som bromsar. Gnissligt med andra ord. Det höll i sig ett par sekunder sedan var det några sekunders "planljud" och sedan kom det gnissliga ljudet igen ett par sekunder. Efter det kom "planljudet" igan och det var under fem minuter och sedn kom två gnisselsekvenser igen. Sedan var det tio minuter "planljud" igen och sedan fyra gnisselstötar. Sedan kom det där jämna "propellerljudet" igen och sedan somnade jag om. Men tack vare det där ljudet (vad det nu var) så tappade jag en halvtimmes sömn.

Idag var hissen i trapphus tre trasig igen. Vet inte vad de gör med den. Den var trasig förra veckan och den fixades förra veckan och nu imorse är den trasig igen.

När jag hade varit på jobbet ett tag så ringer en av två som jobbar i dummyverkstan och meddelar att mellan 09-12:15 vill de ha anknytning 1 kopplad till anknytning 2 och efter 12:15 så ska anknytning 2 vara kopplad till anknytning 1. Inte så svårt att förstå. Men min ena kollega skulle förklara det för den kollegan vi har som inte är världens smartaste så gick det inte så bra. Hon fick förklara fem gånger innan hon sa att hon fattade.

Så kommer jag tillbaka från att ha fixat posten och får ett samtal som ska till dummyverkstan och jag kopplar det samtalet direkt till anknytning 2 eftersom det var den som gällde. Men när jag knappar in anknytningsnumret så står det att den anknytningen är kopplad till anknytning 1. Precis tvärtemot hur det skulle vara. Jag tar och kopplar om samtidigt som jag säger till min kollega: "Men skulle inte 1 vara kopplad till 2 nu?" och hon sa att det skulle vara det och jag sa att det inte var så, utan tvärt om. Hon sa då att hon hade pratat med vår inte alltför brighta kollega om det och att hon hade förstått, tillsist... sa hon i alla fall. Men vi märkte alla att så inte var fallet.

Idag kände jag och den andra kollegan för att åka med och äta på Lagena. Tillsist fick vi tag på en som skulle det, men han fattade inte mitt konstiga teckenspråk så vi fick när vi inte hade några samtal stänga av växeln snabbt som ögat och bara springa efter.  När vi har kommit ner för de två första trapporna så frågar min kollega varför jag har kavajen på mig (vi har arbetskavaj). Då sa jag att jag inte visste varför då det är varmt ute idag. Hon sa då att jag kunde ju lämna in den i receptionen och det tyckte jag lät som en bra idé. Jag känner ju alla som sitter där tillräckligt bra för att kunna be dem om en sådan sak oavsett vilka två som sitter där.

Så när vi går i korridoren tar jag av mig kavajen och lagom tills dess att vi har kommit ner så har jag vikt ihop den lite fint. Jag ser att hon sitter där (lite längre bak än vanligt) och sedan ser jag bara lite av baksidan på ett mörkt huvud framme vid disken. När jag kommer närmare så ser jag till min stora förvåning (och glädje) att det huvudet tillhörde Honom (han som sa att han skulle vara ledig idag). Jag stegade fram och frågade om jag kunde lämna  min kavaj hos dem medan jag var på lunch. Han sträckte sig och tog emot min kavaj och sa: "Vi ska se till att ha den tvättad och pressad tills du kommer tillbaka." Jag svarade då: "Men tack så mycket" och så sprang jag efter de andra.

När vi kommer tillbaka går jag fram till disken och nu sitter hon ensam och det är två män där inne som putsade fönstren och en som var utanför och putsade glaset på dörren. Jag går fram och får kavajen från henne och säger något om att de nu håller på att få fina fönster och lämnar sedan över "betalningen" för att de hade vänligheten att låta mig lämna min kavaj där under lunchen (fyra kakor). Sedan sa jag att imorse när vi gick i korridoren så hajjade vi alla till då vi såg en rörelse utanför fönstret och att vi såg en man i en skylift som putsade fönstren där. Men jag avbröt mig halvvägs i den meningen då jag såg ett huvud åtföljt av en kropp synas i dörren som är in till receptionen. Han beklagade sig då han inte kunde komma in till receptionen för att jobba då de putsade glasdörren som var där och den var stängd. Men han såg inte ut att lida direkt.

Stannade bara kvar i några minuter och pratade med dem då min kollega verkade lite stressad och ville gå upp och jobba. Men jag får väl ta ett litet snack med honom idag när jag är på väg till bussen. Han är verkligen som en drog för mig så det kommer att bli en jobbig avvänjningsperiod när vi flyttar tillbaka till våra ombyggda lokaler. Fast jag vet att de två kommer att sakna oss då vi tillför lite liv och rörelse här. Sedan får jag för mig att de kommer att sakna mig lite extra mycket för allt de har fått av mig samt att jag tillbringar en del och snackar med dem där nere.

Fick skjuts hem så det blev inte så mycket snack med honom. När vi kom ner så satt han och flinade åt något han och den andra trevliga väktaren hade pratat om, men jag frågade ändå vad han flinade åt. Då sa han att han inte alls flinade, men det sa jag att det gjorde han visst det. När vi kom ner så såg jag klart och tydligt att han flinade. Han nekade igen och då vände jag mig till min chaufför och frågade om inte han hade sett det, men han svarade bara att han hade tittat åt ett annat håll. Då tyckte jag att de tre "männen" var elaka och gaddade ihop sig mot mig och det sa jag också. Det skrattade de bara åt. Sedan påpekade min chaufför att de hade väldigt kyligt nere hos sig och att de kanske skulle ta en titt på klimatanläggningen. Då sa Han att det var meningen att det skulle vara så kyligt som de hade eftersom att de jobbade så fruktansvärt hårt. När han sa det så fick jag en väldigt talande hostattack och han fick ett samtal som var över på ett par sekunder. Sedan sa vi hej då till dem och gick.

Idag skulle man ju kunna tro att pendeln skulle kunna funka utan problem, men icke då. Den pendeln jag åker var åtta minuter sen och den som gick efter var inställd på grund av personalbrist. Får se vad som händer när jag åker hem.

Tio i elva gick jag ner och hämtade paket till chefen. Min kollega sa att det var ett paket men när jag kom ner så fick jag två från henne. Vilket jag "protesterade" mot då jag bara hade hört att det var ett paket. Då sa hon att hon bara hade sagt att det var paket att hämta, inte hur många det var. Då sa han: "Men vi har en vagn här som du kan få låna." Jag sa då att jag nog skulle klara av att bära upp paketen och det trodde han med.

Sedan kommenterade hon min klädsel. Inte i negativ bemärkelse. Jag sa då att orsaken till kort klänning är att det ska bli varmt (just nu +29 och strålande solsken från en klarblå himmel) och då sa han: "Så därför tog du den lilla röda på dig" och jag sa: "Precis."

Han sa sedan att han hade glömt Vänner box nummer sex. Igår så sa min kollega som kopierar åt mig till honom att han kunde ta med den till idag och han skrev då en post-it lapp och satte den på sin plånbok. Och det berättade han för mig igår. Men den hjälpte inte. Då frågade jag om hon då hade fått sin film. Jag såg på hennes förvirrade min att hon inte hade det och han sa då: "Nä, det har hon inte. Men hon skulle precis få den." Då frågade hon om det var Pirates-filmen och jag sa då att det var det och då sa hon: "Men vad bra. Då har jag något att göra ikväll."

Sedan har de nu bestämt sig för att det är sork som de har och deras elkille hade suttit ute i dag och lurpassat på den med ett luftgevär. Ska bli intressant att höra när jag går idag om han har skjutit någon sork eller inte. Det lönar sig inte heller att ge dem gift då de tydligen känner av att de ätit gift och efter det gnager i sig någon rot som motverkar det giftet.

Här fick hon ett samtal från någon av sina kollegor på Lagena och gick åt sidan. Jag frågade då om den lilla röda bilen som stod på deras sida av grinden. Den visade sig tillhöra den säkerhetsansvarige. Hade inte trott att han skulle äga en sådan då han i vanliga fall kör en Volvo. Men det här var en Honda, årsmodell -60, någon sportbilsaktigt. På sidorna så var det en "nummerlapp" ditmålad (#50). Det visar sig att han kör veteranbilsrally. Men nu ska han sälja bilen och sluta tävla. Han kom dessutom sist senast han tävlade och han känner nu att det börjar bli dags att sluta.

Han tyckte att det var kul att se alla studenter så här års. Han har själv inte tagit studenten. Han gick naturvetenskaplig linje hoppade av innan studenten på grund av skoltrötthet. Sedan läste han in lite på Folkhögskolan. Han hoppade även av sista året universitetet (juridik). Han sa att han är ett hopplöst fall vad gäller att studera och att han tycker att det är försent nu.

Sedan svamlade han en massa dumheter och vi bara tittade på honom och då sa han att man ska lyssna på de äldre även fast det bara är dumheter. Det fick han göra med sin morfar. Då sa jag att hans morfar nog hade varit runt 80-90 år då och han har ju en 40-50 år kvar dit. Då sa han att det var ett helt liv kvar, men att det bara kan bli bättre nu.

Hon och han hade tydligen pratat om ett par där han hade HIV i nio år utan att berättat det för henne och hon hade inte drabbats. På den vägen kom vi in på ett kort samtal om HIV/AIDS. Han sa (och jag litar på honom då han brukar ha tagit reda på saker innan han säger det) att det finns två typer av HIV-virus. Det ena är mer aggressivt än det andra. Och i det här fallet med det här paret så kunde det vara så att han inte hade den aggressiva stammen och man behöver inte smittas av viruset även fast man har oskyddat sex. Sedan sa han att det här paret kanske inte hade sex mer än en gång (och här gjorde han en liten paus) i månaden. Tack vare den där pausen så trodde jag att han skulle säga en gång per år så jag kunde inte hindra skrattet. När han såg min reaktion sa han: "Vad trodde du jag skulle säga? En gång per år, eller?" och jag kunde inte annat än erkänna.

Sedan berättade han att det är en bra mycket större risk för bögar att drabbas av den här sjukdomen (som tack och lov inte är dödlig idag, utan kronisk) då: "Bögar sätter på varandra i röven och där blir det alltid bristningar i slemhinnan och då tar sig viruset in. När man är med en kvinna och gör allt rätt så blir det ingen åverkan på de slemhinnorna." Och med tanke på att han har fullkomligt rätt i det så kunde man ju inte säga emot. Sedan pratade vi inte om att en man kan sätta på en kvinna på det stället också och att risken är lika stor för henne att då drabbas av sjukdomen som för en bög.

Han sa att när han är i solen så har han alltid en t-shirt och shorts på sig så han får alltid en väldigt fin solbränna. Men han vill inte bränna upp sig (smart) sedan är han inte den typen som kan ligga och pressa i solen. Har han något att göra kan han ligga kvar ett tag, men annars gillar han det inte. Till skillnad från sin fru som kan ligga i solen och pressa i flera timmar.

När han gick in till köket för att värma sin mat så ser hon att det strax kommer in en kille som är hennes typ och det säger hon till mig och sedan ropar hon till honom och säger att hennes favorit är på väg in och han svarar: "Men vänta lite." Och så kommer den killen in och han kommer ut från köket och förstår inte att det är personen som skriver in sig i fråga som är den hon menar och han står och tittar åt alla möjliga håll och hon och jag skrattar gott åt honom. När den killen är borta vid dörren så gör jag en gest som gör att han förstår att det var den killen hon menade. Och då tittar han lite konstigt på henne och säger: "Den där?" Killen i fråga var inte riktigt svensk och jag tror att det var det som gjorde att han reagerade på det sättet.

Sedan skulle han gå ner till fryslagret och hämta lite glass till dem. Det är s.k. kross och det betyder att det är paket som har åkt i backen och blivit kantstötta/krossade. Men de kan inte förvara den då de inte har någon frys hos sig. Fastighetsansvarige tyckte inte att de behövde någon och det kan jag säga att han inte var glad över.

När jag stod där så frågade hon mig om jag brukade äta i restaurangen här och jag sa att oftast brukar jag göra det. Då frågade hon mig om jag skulle göra det idag och det skulle jag och då frågade hon mig om vi kunde äta lunch ihop och det var ju självklart att vi kunde det. Hon hade äcklig mat med sig som hon inte ville äta och sedan hade hon aldrig ätit där så hon ville ha lite "hjälp" och "visning" av restaurangen. Så jag gick upp strax innan halv tolv till mig och hörde mig för med mina kollegor om när jag kunde gå och så ringde jag ner till henne och meddelade att kvart i tolv om det gick bra för henne. När hon svarade så sa hon bara: "Hallå" Hon känner visst igen mitt nummer nu.

Kvart i tolv möttes vi upp vid trapphus tre och så gick vi och åt. Hon sa att hon gillade inte riktigt att alla tittar på en när man går in där, men hon vet ju själv hur man gör när någon kommer in när man sitter och gör något. Man lyfter blicken och tittar.

Vi tog vår mat och så satte vi oss ned vid ett bord, men vi blev inte ensamma då det kom fyra kollegor till mig och satte sig där också. Men vi pratade om en massa. Det blir ju mest jobbrelaterat när man inte känner varandra så jättebra. Men hon berättade att hon har varit och spått sig och han hade sagt till henne att hon skulle vinna en massa pengar när hon var omkring 32-33 år. Så nu gick hon och hoppades. Till saken hör att han så fort hon hade kommit in sagt till henne att hon hade problem med ländryggen (vilket stämmer) samt en del andra saker som gjorde att hon nästan ville vända i dörren då alla saker stämde. (Har själv liknande erfarenhet av spåkärringar).

Jag frågade hur många samtal de hade per dag och hon sa att det var mellan 80-100. Då frågade jag om det var per person då siffrorna inte var så höga. Men det är för dem båda, så de har mellan 40-50 samtal/person och dag samt att öppna bommarna lite då och då. Det vill säga att det inte är så mycket att göra och hon kände sig uttråkad. Hon känner att hon vill ur uniformen och ha ett vanligt receptionistjobb då hon trivs med den sociala kontakten man har. Jag sa att jag lovar att höra av mig om det blir en öppning och det blev hon jätteglad över.

Hon är lika förtjust i grönsaker som jag är. Det vill säga inte alls. Hon hade mindre grönsaker på sin tallrik än vad jag har. Tomater tycker hon inte alls speciellt mycket om och det hon tycker är godast när hon äter en ost- och broccolipaj är degen. Frukt däremot gillar hon, men inte så mycket så att hon köper själv. Hade det funnits fruktkorgar så hade hon däremot ätit. Hon är avis på oss som har det och hon berättade att Han hade försökt att få fruktkorgar till Dagab, men det hade tydligen varit för dyrt. Sedan har hon lite dåligt samvete över att hon inte köper hem mer grönsaker och "tvingar" sina barn att äta dem.

Hon berättade att när hon jobbade på Lagena hade de en naprapat de kunde gå till och det kostade dem bara 60:- för en halvtimme. Då sa jag att vi hade en osteopat och då undrade hon vad det var och vi som satt vid bordet försökte förklara vad det var, men det är svårt när man inte vet vad det är hon egentligen gör.

Så frågade hon när vi skulle flytta och jag sa att det nog har blivit framflyttat en månad, så i början av september. Då sa hon att hon tyckte att det var trist då det skulle bli så tomt för dem. Sedan så kommer hon att sakna "mutorna" som de får. (Man får ju inte muta väktare, men...) Jag sa då att jag visste hur lite uppskattning man får i en reception även som fast anställd och sedan har jag ju hört hur lite de får så jag tycker att om man kan göra en sådan pass liten sak och få dem att trivas lite bättre på sitt jobb så gör man det. Sedan sa jag att om de någonsin behöver papper och kuvert i en lite mindre upplaga så kan jag fixa det åt dem.

Fick höra av henne att den vakten som är lite utflippad tydligen är gift (trots att han bara är mellan 20-25) och hon tror att det beror på att det mer eller mindre är ett arrangerat äktenskap. Han tillhör Jehovas Vittnen nämligen. Och sådana har jag själv en viss erfarenhet av.

När vi gick därifrån så gick vi via "fastighet" då de har ett litet frysfack där och hon hade blivit "tillsagd" att gå dit och ta en glass till efterrätt och då blev även jag bjuden på en. Det var Sandwich. Mums. Kom upp till min plats 12:40. Så vi hade nästan en timmes lunch (trots att hon egentligen bara har en halvtimme, men de är inga tidspoliser så...)

Det blev en riktigt trevlig lunch och det kan nog komma att bli fler.

När jag precis hade stängt växeln så stannar en av mina kollegor till och så frågar hon mig om jag vill åka med till Kristineberg. Och det är klart att jag ville det. På det sättet slapp jag då promenaden till pendelstationen och på det sättet slapp jag även pendeln. Inte för att det var något strul, men det är ändå skönt att slippa den.

Baksidan av det hela var ju att jag inte kunde stanna till och prata lite där nere. Så när vi kom ner sa jag: "Hej då" och han svarade leende: "Hej då" och så sa jag: "Trevlig helg" och han sa: "Tack detsamma." När han sa dessa ord så var det den mjuka och fina rösten som användes. När Dagabsnubben som gick precis efter oss sa "Hej då" då var Hans röst väldigt kort. Det lät nästan på Honom som att han inte gillade den som gick efter oss, men kände sig tvingad att svara tillbaka för att vara artig. Men det som var ännu tråkigare är att han i tisdags sa att han skulle vara ledig på måndag, så det kommer bli tre dagar utan honom nu...

Idag är det torsdag, men det känns som måndag tack vare den lediga onsdagen. Men det är knappast så att jag klagar. Skulle kunna ha sådana här veckor varje vecka.

Idag var det min tur att leka sekreterare på månadsmötet. Jag gillar verkligen inte att göra det. Jag tycker att det är så infernaliskt tråkigt med möten. Det är väl förmodligen därför som jag är sekreterare i SIF-klubben...

Idag gick jag ner och hämtade ett paket igen. Gick ner vid 12:20 och kom upp 12:55. Men eftersom att jag inte hade haft hela min lunch när jag gick ner så kände jag inte att det gjorde så mycket. Jag hade nämligen 15 minuter kvar av den så egentligen så var det bara 20 minuters arbetstid som gick bort. Fast å andra sidan tar jag väldigt sällan kvartsrasterna vi har. En på förmiddagen och en på eftermiddagen.

När jag kommer ner så sitter de båda på plats. Hade väl knappast förväntat mig något annat. Dagens samtalsämnen var silikontuttar och brunråttor samt hans smak vad gäller kvinnor och strumpor i kalsongen.

Först frågade han mig vad jag hade gjort under min ledighet. Jag hade ju bara varit hemma på terrassen och det sa jag. Så frågade jag vad han hade gjort. De hade cyklat ner till Årsta Havsbad och sedan cyklat hem igen. Han sa att det gick snabbare att ta sig upp ur vattnet än ner i det. Det var tydligen bara 13-14 grader.

Sedan kom vi in på ämnet silikon. Det började med att hon sa att hans favorit var på ingående. Och han fattade ingenting. Det var tydligen en ny städerska som hade implantat. Han sa då: "Men hon är väl inte min favorit" och så pratade de lite mer om det och sedan sa hon: "Men så där sa du inte förut. Är det bara för att [mitt namn] står här nu?" Det svarade han inte riktigt på.

Vi var väl alla tre ganska överens om att silikonimplantat kan vara bra om det verkligen behövs, men annars så, nä. Men sedan var ju gränsen för när det behövs lite olika för oss alla. På mitt jobb har vi två som har implantat. Den ena för att hon gick ner från 108 kg till 70 kg och för henne var det bara två skinnpåsar som hängde ända ner till naveln. I det fallet så säger jag inget om det. Men den andra har gjort det för att hon tyckte att efter tre barn så behövdes ett litet lyft. Jag vet hur hon såg ut innan och jag tyckte inte att hon behövde göra det. Men han sa att han kunde förstå det. Men han vet ju å andra sidan inte hur hon såg ut innan. Sedan sa hans kollega att om hon hade pengar skulle hon göra det.

Sedan frågade hon honom om vad män tycker om tjejer som inte har några bröst att prata om. Skulle de inte föredra att hon då hade implantat? Att det annars kändes som att vara med en annan man. Han sa att det höll han inte med om. Han tycker att även fast kvinnan knappt har någon byst så kan hon ju ändå ha en kvinnlig kropp. Han sa att han föredrar kvinnor som har lite kött på benen och det enda som han inte gillar i kvinnoväg är de som är för spinkiga. Så han tyckte inte att en kvinna med liten byst behöver göra en operation.

Hon verkade inte hålla med honom. För om en kvinna har liten byst så brukar hon oftast vilja ha den lite större och då lägga massa utfyllnad i BH:n. Och hur sexigt är det när man hamnar i sängen med en sådan. Det är ju falsk marknadsföring. Han hade inget bra svar på det och det var väl för att jag inflikade: "Men det är ju som med killar med strumpor i byxan." Då sa han: "Nä, men det är ju en helt annan sak. Det har ju inte med det att göra" och då sa jag: "Inte det? Vad har det att göra med då?" Då sa han: "Men det visar ju bara hur stor den kan bli. Du vet... Två hoprullade tubsockor." Mitt svar på det var: "Om du har det så är det ingen som tror på dig." Så sa han: "Men storleken har ju ingen betydelse" och mitt svar blev: "Det är tekniken."

Så kom det in några som hade varit på lunch och samtidigt så gick den ena på jobbet med silikonimplantat ut. När alla människor hade försvunnit så sa jag: "Jag vet inte om ni tänkte på hon som gick ut nu, men hon är en av dem" och han sa då: "Menar du min favorit?" Då tittade jag på honom och sa: "Din favorit?" Hans svar blev då: "Ja, hon som går konstigt. Hon går som om hon har skitit på sig." Jag kan säga att jag är glad att jag inte är den enda som har reflekterat på det, men det sa jag inte.

Så ser vi hur hon sitter och tittar ut på något och blir nyfikna båda två. Jag börjar titta åt det hållet och han kommer och ställer sig bredvid henne efter ett tag. Man kunde nog definiera sällskapet som "WTT", "White Trailor Trash" eller för att ta det på svenska: "Vitt husvagnspatrask". Han sa då: "Jag tror jag ska gå till köket nu" och så frågade han henne: "Vill du ha lite kaffe?" och det ville hon. Men innan han hade hunnit till köket så stannade han till och sa till mig: "Vet du att vi har råttor här?" Det kunde jag ju omöjligt veta. Men det är tydligen så att de har en massa hål i gräsmattan och de har länge trott att det berott på sork. Men nu hade hon idag sett en råtta. Och när hon såg den så ropade hon på honom så även han fick se den. Det rådde inget tvivel om att det var en råtta om man säger så. Hon är tydligen inte alls så förtjust i de små krypen. Hon är paniskt rädd för dem.

Efter lite mer prat om råttor och hur snabbt de förökar sig, att de skickar fram den svagaste länken för att provsmaka något och om den överlever så äter alla det och annat så tyckte jag att det var dags att gå. Så jag tog paketet och sa: "På återseende" och så gick jag. När jag kommer fram till dörren så har det inte sagt "klick" i den så jag tar tag i kortet och lyfter det lite och då säger det "klick" i dörren och jag vänder mig om och vinkar till tack och han flinar åt mig.

Idag fick jag tillbaka Pirates of the Caribbean - Död mans kista och det var ju typiskt att hon som lånade den kom till mig med den tio minuter efter det att jag hade kommit upp. Men jag får ta och lämna den till henne vid passande tillfälle. Kan ju lämna den när jag går idag även fast hon inte är där då.

En av mina kollegor kom idag fram till mig när jag satt och jobbade och viskade till mig: "Är [namn] trög, eller?" och hon pratade då om min lite annorlunda medarbetare. När det hade sjunkit in vad hon sa så skrattade jag till och sa: "Typ." Sedan berättade hon att nio gånger av tio när hon ringer och ber henne göra något så ringer hon upp igen och frågar för att hon inte har förstått. Kan säga att den här kollegan inte litar på att saker och ting blir gjorda när hon har pratat med henne.

Och när jag gick idag så tog jag med mig filmen och överlämnade till honom. Han frågade om jag inte skulle vara på jobbet i morgon eftersom jag tog med mig den nu. Då sa jag att jag inte känner för att springa ner med den bara för att hon sa få låna den. Han köpte det. Sedan sa han att hon kommer att bli glad nu och då sa jag: "Ja, det hoppas jag verkligen eftersom hon sa att hon ville låna den." Och eftersom jag är som jag är så läser jag in saker i mycket han säger och gör och när jag gav honom filmen så tittade han först på den några sekunder och sedan när jag stod och pratade med honom så lutade han sig lite tillbaka och lutade filmen mot bröstet. Sedan sa han att han skulle låsa in den i sitt skåp då han inte litar på nattvakten. Jag stannade inte kvar så länge då jag skulle ta mig en härlig promenad till pendeln så när det kom en från Dagab och ville prata med honom så sa jag bara: "Du glömmer inte att låsa in den nu?" och han svarade: "Jag skulle precis göra det nu" och då svarade jag: "Vad bra. Tack. Vi ses imorgon." Precis när jag hade öppnat dörren så säger kvinnan som hade kommit ner: "Så du kör med honom?" och jag sa: "Ja men det är ju viktiga saker. En DVD" och då sa hon att hon förstod.

Hade en skön promenad till pendeln. Man kunde knappast klaga på vädret. När jag kommer till stationen är det kraftiga förseningar på pendeln efter det har varit nedrivna kontaktledningar mellan Älvsjö och Centralen. Tåget som kommer in går mot Kungsängen och det är 59 minuter försenat. Men jag klagade inte och gick på tåget. Men det tåget togs ur trafik i Älvsjö och de som skulle till Årstaberg fick åka med nästa tåg till Stockholm Södra och byta till ett södergående tåg. Sitter i Älvsjö i ungefär tio minuter och så kom nästa tåg mot Bålsta. Gick på det tåget och när vi kommer till Centralen så tas det ur trafik. Går över perrongen och tar tåget mot Kungsängen där som avgår fem minuter efter det att vi har kommit in. Kommer till Spånga Station 20 minuter senare än beräknat. På det där tåget så var nog tågvärden lite övertydlig och trodde väl att vi passagerare var idioter då han var lite övertydlig. Han sa något i stil med: "Jag kanske ska förklara vad det här kaoset som ni drabbats av beror på. Jo, det beror på att inom loppet av en timme så revs en kontaktledning ned på ungefär samma ställe. Och eftersom kontaktledningen är en ledning med ström i och det är den strömmen som tåget går på, så kunde tågen av förståerliga orsaker inte gå."

Dag före röd dag och det betyder att vi idag slutar 12. Det är inte helt fel. Hoppas bara att telefonsvararna går igång. Inte för att det brukar vara något problem med det då det 9,5 gång av 10 fungerar.

Annars är det en strålande dag idag (igen). Solen skiner och det är varmt, så pass varmt att jag har en lång vit jeanskjol på mig och en turkos top. Istället för jacka så blev det idag en ljusblå jeansskjorta.

När jag sitter och äter frukost idag så kommer en kollega till mig och det första hon säger när hon ser mig är inte "God morgon" utan det blir: "Har du kjol på dig?" Mitt svar blir då: "Nä, det har jag inte." Sedan när jag kommer till min plats så sitter en av mina andra kollegor på plats och det första hon säger är: "Har du kjol på dig?" Jag antar att de här spontana kommentarerna säger allt om hur ofta jag har kjol på mig. Min tredje kollega var lite "smidigare. Hon sa nämligen: "Men titta. Du har kjol på dig. Vad fint."

Klockan 08:04 ringer det på mitt växelbord och jag svarar. Och eftersom jag skrev ett så pass precist klockslag kan du nog gissa vem det var i andra änden. Jag svarar: "God morgon" och han säger: "God morgon, god morgon" och sedan blir det ju min tur att säga något så jag frågar: "Och hur står det till idag då?" och han svarar: "Det är bara bra. Hur är det med dig?" Jag svarar då att det bara är bra med mig också. Sedan säger han: "Jag skulle bara meddela att det är på väg en stor grupp till er nu" och då frågade jag: "Jasså, är det norrmännen?" Då sa han: "Nä, det är mest engelsmän och irländare, tror jag." Då sa jag: "Men vad bra att du sa det för då är jag beredd på vilket språk jag ska använda." Hans svar på det blev: "Precis" och så sa jag: "Förresten. Vill ni ha någon tårta idag?" han ville inte ha men han frågade sin kollega ifall hon ville ha, men det ville hon inte. Så avrundade vi samtalet och lade på klockan 08:06. Vi hade pratade i två minuter för något som tar mina kollegor högst tjugo sekunder. Men de snackar ju inte lika mycket skit med honom som jag gör.

Har i alla fall klurat lite på vad jag ska ge de två i "avskedspresent" när vi flyttar. Det är mest bara en kul grej. Hans gåva var inte så svår att komma på då han väldigt ofta brukar ha strumpor med hål i på sig. Strumpor är ganska lätt att köpa då ett par strumpor passar till personer med flera skostorlekar. Hennes gåva var lite svårare att komma på och jag är fortfarande inte säker på vad jag ska ge henne, men just nu så lutar jag åt en tub med Helosansalva då hon nu har sagt att hon ska skaffa sig tatueringen till hösten. Sedan kan hon ju få adressen till en bra tatueringsstudio. Sedan kanske jag köper ett par flaskor/burkar öl till dem.

Det blev lite mer prat med honom idag. Han ringde upp och meddelade att det stod en bil på Dagabs vd:s plats och att bilen tillhörde min närmsta chef. Då sa jag: "Jag ska genast gå och tillrättavisa henne!" Hans svar på det blev: "Det tvivlar jag inte en sekund på. Du verkar bra på det" och då kunde jag ju inte annat än hålla med. Min närmsta chef sa att Dagabs säkerhetsansvarige hade sagt att hon fick stå där så jag ringde upp på hans direktnummer (Han svarade då: "Ja, det är [namn]") och meddelade vad hon hade sagt. Då blev han lite ställd, men han sa att han skulle kolla upp det med honom samt med deras personalchef.

Strax innan tolv (ungefär en timme senare) ringde han upp igen, men eftersom han ringer på växelnumret så kom han den här gången till en av mina kollegor. Det hade nog blivit någon form av missförstånd, då min chef inte alls får stå där. När det var dags att gå fick jag skjuts till Handen och dårifrån tog jag pendeln. När vi kom ner så satt han med ryggen åt disken och pratade med den säkerhetsansvarige. Förmodligen om det här. Hans närmsta chef såg att vi kom och tittade upp och då vinkade och sa jag: "Hej då och ha en trevlig nationaldag" och han svarade: "Tack detsamma." Min plutt vände sig lite om samtidigt som han böjde sig bakåt och vinkade tillbaka till mig.

Åkte upp till Vällingby C idag efter jobbet då jag kände att jag hade lite tid att fördriva. Tänkte kolla in lite kläder. Men jag är väldigt kinkig vad gäller kläder så det slutade med att jag kom hem med endast ett linne för 49:50 från H&M och två halvlitrar glass.

Jag var inne i nästan alla klädaffärer som finns där och bäst som jag lallar runt inne på Åhléns så ser jag en jag känner igen. Men jag kände inte för att prata med honom. Det var ett ex till mig och eftersom han bor i Kungsängen så förstår jag inte vad han gjorde här. Visserligen har jag inget att skämmas för vad gäller oss då det var han som gjorde bort sig och det rejält. Men jag kände verkligen inte för att prata med honom. Dessutom var han där med sitt yngsta barn så jag ville inte störa. (Hoppas inte att du gick på det där) Det är han som har fått mig att akta mig för att vara tillsammans med någon jag arbetar med. Så länge man är tillsammans är allt frid och fröjd. Det jobbiga blir när det tar slut.

Upptäckte när jag var inne på H&M att min telefon inte hade något nät alls och jag fattade inte varför. Så jag stängde av den och satte igång den och så funkade den igen. Tur att man vet vad det första man ska göra är, oavsett om det är en telefon eller en dator som hänger sig. Hade ett missat samtal och det var från mamma. Så jag ringde upp till hennes jobb och det var hon som svarade. Hon ville berätta om hennes och pappas lilla djuräventyr de hade haft i helgen med svanar och måsar som var på krigsstigen samt att när de åkte hem från landet igår så hade de sett en vildsvinsgalt. Pappa höll på att gå ut och följa efter den för att ta kort, men han gjorde inte det. Han insåg väl det dumma i det. Vildsvin är inte snälla djur. Sedan snackade vi lite skit. Det är ganska trevligt att gå i en klädaffär och kolla på kläder samtidigt som man pratar i telefon.

När jag hade kollat igenom alla klädaffärer gick jag till Hemköp och köpte två Ben & Jerrys. Jag är lite sur då de har tagit bort min favoritsmak från hyllan och ersatt den med tre nya smaker. Så jag köpte två Cookie Dough och åkte sedan hem.

Jag håller för övrigt på att få tuppjuck på mitt SL kort. Vet inte vad det är för fel på det. I spärrar med "vändkors" så funkar det jättebra. I spärrarna upp till pendeltåget (glasdörrar) funkar det jättebra. Men i spärrarna till tunnelbanan i T-Centralen, Skanstull och Vällingby så får jag bara ett rött kryss ett par, tre gånger och sedan så helt plötsligt så funkar det. Fattar verkligen ingenting.

Han berättade sedan att väktaryrket bara var ett skitjobb oavsett om man är fotfolk eller chef. Hans högsta chef tjänar 26 000:-/månad och ibland måste han rycka in och ersätta uteblivna väktare och då tjänar han 23:-/timmen och han har ingen övertidsersättning.

Sedan kom den där väktaren som ingen gillar. Han var tydligen lite sen då Han hade sagt till honom att vara där lite tidigare då han skulle på ett möte 16:30 och en räkmacka väntade på honom. Han kallade honom för en jävla idiot rakt ut till mig. Då frågade jag Honom om jag fick säga det till honom och då sa han att alla redan visste att han var det och att det vore synd att stämpla det i pannan på honom. Han var lite småirriterad på honom och det märktes i deras konversation.

Sedan kom det en besökare med massa bagage så jag höll upp dörren åt honom och han tackade, på engelska. Men jag var lite förberedd på det då jag tyckte att jag kände igen honom. Han gick fram till receptionsdisken samtidigt som några från mitt företag ner och frågade om jag ville åka bil till Skanstull. Och det ville jag. De skulle ut och röka så jag kunde stå kvar där ett tag till. Han frågade då: "Är det någon kvar i repan hos er?" och jag var ju den sista som gick, så... nej. Så frågade jag Honom vem han skulle besöka och Han frågade besökaren (på engelska) och fick svaret att det var vår ekonomichef. Jag tog åt mig luren och försökte få tag i honom, men det gick inte. Engelsmannen frågade om han kunde gå upp och det kunde han ju göra och jag sa åt honom att jag skulle försöka få tag i någon som kunde öppna dörren åt honom. Tillsist så fick jag tag i en och det var min närmsta chef. Men under tiden som jag hade stått där så hade han smitit så jag fick bara säga hej då till "idioten" och sedan gick jag ut till bilen.