Igår
Var tydligen lite trött igår när jag kom hem. Har fått låna en film av min morbror. Walk the line som handlar om Johnny Cash. Det är en film som man kan se oavsett om man gillar hans musik eller inte. Den var riktigt bra. Kom hem klockan tre och satte mig och tittade på den. Filmen är 2,10 lång så strax efter klockan sex var den slut och då kände jag mig lite frusen så jag tog ett varmt bad.
Eftersom att jag inte tyckte att det var något att titta på förrän åtta så satte jag på lite musik och lade mig ner och lyssnade på den... ett tag i alla fall. Vaknade till vid tio-tiden, men då var jag i det tillståndet att jag var medveten om att jag borde vakna till lite och gå upp, men jag orkade inte, så jag somnade om och vaknade sedan vid midnatt. Då tyckte jag inte att det var någon idé att gå upp och göra något, så jag låg lugnt kvar och somnade om.
Vaknade idag klockan sex, men jag totalvägrar att gå upp så tidigt en lördag, så jag låg kvar och somnade om. Nästa gång jag tittade på klockan så var den åtta. Jag gick visserligen inte upp då utan jag låg kvar i sängen till nio och sedan gick jag upp. Strålande solsken ute ska strax gå ut och sätta mig på terrassen.
Igår var det inte lika trevligt väder. Fan vad det blåste och jag hade min tidiga fredag vilket innebär att jag inte har någon buss som passar in till mina arbetstider. Jag jobbade in lunchen så jag gick från min arbetsplats strax efter klockan ett, men jag kom inte ifrån Dagab förrän tio i två. Gissa varför... ;-)
Hamnade då som vanligt nere i receptionen. Men den här gången så hade jag två ärenden så det var inte bara skitsnack. Igår så hade han sällskap av den trevliga vakten. Hon hade tydligen gått hem tidigare eller något sådant. Jag ville inte fråga, men som jag uppfattade det så hade han (den andra vakten) dykt upp vid tolv. Först så lämnade jag över ett passerkort från en som hade slutat. Och då sa de båda: "Nä, men har hon slutat. Så synd. Hon som var så trevlig. Min favorit" och då frågade jag: "Jasså, det säger ni. Vad heter hon då?" Och då var Han tvungen att titta på kortet (då det var han som hade tagit det efter jag hade lagt det på disken) och så sa han hennes namn. Han artikulerade namnet övertydligt för att egentligen inte visste vad hon hette, men ville låtsas som att han gjorde det. Hon har ett -sonnamn, men inte av den vanligaste varianten. Sedan bröt han sönder det och kastade det.
Den andra saken som jag ville var att fråga hur vi ska göra nästa vecka när vi kommer att få många besökare och brickorna kommer inte att räcka. Han förklarade då att de vid sådana tillfällen brukar "utse" en "gruppledare" och den gruppledaren får brickan och är ansvarig för alla i sin grupp. Men alla skriver in sig. Samtidigt så kollade jag inskrivningslapparna så att det fanns tillräckligt många för att det ska räcka åtminstone för måndagen. Så frågade han om det bara är svenskar och då sa jag: "Nä, inte bara. Förutom svenskar så är det även norrmän, belgare och engelsmän" och då tittade de två på varandra och såg inte så glada ut över det. Sedan sa han: "Usch då. Vi gillar verkligen inte norrmän" och så blinkade han med ena ögat.
Jag vet inte hur han kom in på det men han sa på skoj åt sin kollega att visa alla sina tatueringar. Då sa hans kollega att han tyckte att Han skulle göra det. (Ingen av dem har någon tatuering) Så tjafsade de om det någon minut och så sa jag åt kollegan att han kunde visa sina piercingar istället. Det ville han inte heller eftersom han inte har några och han planerar inte att skaffa sig någon heller. Så frågade han om jag hade sett hans andra kollegas (han som är lite besserwisserakrig) tatueringar. Det har jag inte gjort och det sa jag också. Då sa han att han håller på att göra en till, men att hans tatueringar bara är tjafs. Kinesiska tecken och sådant. Att hans tatueringar inte kommer i närheten av min. Och det tydde jag som att han helt klart gillar min. Sedan så sa han: "Ja, den är fin den där boaormen" och så log han så där pillimariskt för att visa att han vet vad jag tyckte om att han sa så. Mitt svar blev som det alltid brukar bli när han kallar den för boaorm. Jag stampade med foten och sa: "Det är INTE en boaorm!" Sedan skrattade vi alla tre.
Så såg jag att det låg två av deras besöksbrickor på disken och jag frågade om de skulle ligga där. Då sa Han att den andra inte hade skött sitt jobb och skrivit ut dem och bad mig göra det. Eftersom jag bara stod där ändå så kunde jag göra det. Den ena hade den andra skrivit ut och jag fick sätta min kråka efter den andras namn.
Som vanligt när de där två jobbar ihop så blir det väldigt mycket skratt. De är verkligen inte kloka ihop. Det blir inte så mycket seriöst sagt när man är där nere och de jobbar där. Vid ett tillfälle så hade vi alla fått ett skrattanfall och så ringde det på bådas telefoner. Han klarade att sansa sig något sånär, men hans kollega klarade inte riktigt av det så han skrattade lite när han svarade, vilket kunden hörde och kommenterade. Han sa samtidigt: "Men skärp dig nu då" fast det var inte sagt med allvar. Dessutom vet alla som har suttit i en växel ett tag att kunderna kommenterar sådana saker för att de uppskattar det. De hör verkligen att det är en människa och inte en robot som är där.
Han berättade sedan om en rolig incident som hade hänt. Det kom in en Dagabanställd och när han var framme vid dörren och skulle precis dra sitt kort kom han på något och gick till receptionen och frågade om han fick ta med sig sin Glenfiddish literflaska. Han skulle hur enkelt som helst kunnat ta med den in, men eftersom han var så dum så att han frågade (och de två väktarna tyckte också att han var det) så sa de att han inte fick det utan han skulle låsa in den i ett av de skåpen de har. Så sa den andra vakten: "Vi kanske skulle börja med inpasserings- kontroller också" och då sa Han: "Ja, du kan ju stå där inne och muddra folk när de kommer till hissen" och så började vi alla tre asgarva över det. Sedan sa jag att vi hade undrantag från deras alkoholförbud på vår avdelning. Den andra vakten trodde inte på mig och tittade på Honom som bekräftade det jag hade sagt. Men så sa han att de två sakerna kolliderade. För att få upp alkoholen till vår våning så var vi ju tvugna att frakta alkoholen genom Dagabs lokaler där det råder alkoholförbud. Då sa jag: "Nästa gång så tar vi en helikopter så att vi kan undvika det."
Och när jag stod där nere så såg jag verkligen hur det blåste. Några träd nästan låg ner och jag kände verkligen inte alls för att gå till pendeltågsstationen. De tyckte att jag skulle gå ut och ställa mig utanför för att verkligen känna efter hur mycket det blåste och sedan komma in och berätta för dem. Jag tyckte att det kunde någon av de två göra så Han reste på sig och gick ut och så fort han hade kommit utanför dörren (i strumplästen) så kom det en väldigt spontan kommentar: "Fan vad det blåser. Det är ju nästan orkan. Pilen eller vad det är ligger ju nästan ner" och sedan gick han in. Så sa hans kollega: "Tur att man inte cyklar till jobbet" och han sa: "Precis." Då sa jag: "Jippi. Perfekt väder att gå i med andra ord" och då sa han: "Men om du väntar tillräckligt länge så kommer det nog någon som kan skjutsa dig" och då sa jag: "Men jag vill inte stå här till halv fem bara för det." Då sa han: "Men jag tror inte att du behöver vänta så länge." Hans kollega sa då: "Nä, du behöver bara vänta till tjugo i tre så kan [namn] skjutsa dig." Då tittade jag på klockan och sa: "Hmm... Det är en timme och tio minuter kvar tills dess. Vet inte om det är så lockande att vänta så länge." (Fast i ärlighetens namn så skulle jag ha kunnat göra det)
Men så sa han att jag kunde få låna ett par stavar så att det gick lättare för mig att gå och så gick han och hämtade ett par röda gångstavar. De hade fått dem i gåva från Securitas och förra året var det tre personer som hade lånat dem en gång var. Jag totalvägrar att gå med stavar och det sa jag till dem också och de höll med om att det var något riktigt fjompigt över det. Men stavarna i sig var nog riktigt påkostade då de var lite fjädrande, men... För min del kunde de vara stavarnas RR. Jag skulle ändå inte använda dem.
Sedan berättade jag att byggfirman har flaggat för att det kommer att bli försenat. Istället för inflytt v. 31-32 (30/6-12/7) så blir det eventuellt v. 36-37 (3/9-16/9). Då sa han: "Det gör inget. Vi har ändå inga som vill flytta in där än." Sedan sa han: "Man får ju ta det onda med det goda" och så flinade han. Då sa jag: "Tack för det du" och hans svar på det blev: "Men du vet ju inte vad jag menade." Jag sa då: "Nä, visserligen inte. Men jag kan nog ana." Då flinade han bara. Sedan ondgjorde han sig över de polska byggarna och då rättade jag honom och sa att de är balter och då sa han: "Sak samma."
Sedan när jag står där och snackar skit så ser jag bussen gå förbi och det kommenterar jag. Jag hade ju inte den blekaste om att det gick en buss 13:40 och då sa han att bara för att jag missade det så skulle jag som straff få att gå till stationen. Den andra sa: "Annars kan du ju stå kvar här i en halvtimme till och ta nästa buss." Då sa jag: "Men går det verkligen en om en halvtimme då? Kan du inte titta på sl.se?"
Den andra vakten sa då att man inte fick surfa på arbetstid. Då sa han: "Men det gäller bara kvällsskiftet. Nu får du göra det hur mycket du vill." Då sa den andra: "Men jag vet inte hur man gör. Kan inte du göra det? Och visa mig hur man gör." Då suckade han bara och tittade ner på sin dator för att göra det. Men istället för att gå in på nätet så kollade han sina mail.
Han hade fått ett från sin fru. Det var en länk till en artikel på Aftonbladet om en ny stringtrosa. Så sa han: "Det är sådana saker jag får av frugan." Då tittade vi båda på honom och valde att missförstå honom och började skratta. Han försökte lite halvhjärtat att förklara att han inte menade så som vi trodde, men gav upp ganska snabbt.
Sedan hade han fått ett mail från Expert som ville meddela att den digitala videokameran han hade lämnat in var klar. Han hade chansat och lämnat in den trots att garantin hade gått ut för en månad sedan och kassören hade sagt att han skulle fixa till det så att det ändå gick på garantin.
Sedan hade han fått ett mail från Telia som meddelade att flyttningen av ett nummer kommer att ta elva dagar. Vi tyckte väl alla tre att det var dålig stil att det ska ta en så pass lång tid för att flytta ett telefonnummer från en leverantör till en annan. Det handlar på sin höjd om ett telefonsamtal och en knapptryckning för att få det klart. Men har man en överlägset ledande ställning så har man och då kan man behandla sina kunder lite som man vill. Och alla andra telefonleverantörer använder ju Telias nät, så indirekt så har vi alla fortfarande Telia, oavsett vad det står på fakturan.
Efter att han hade kollat det så sa jag: "Och hur var det med bussarna då?" och hans svar på det blev: "Ja, ja. Ta det lugnt. Stressa mig inte." Och det var hans sätt att berätta att han hade fullständigt glömt bort det. Han öppnade SL's hemsida och så frågade han vad hållplatsen hette. Han trodde att det var Lillsjövägen, men jag sa att den heter Dagab. Han skrev in det och skrev sedan att jag skulle till Jordbro. Den andra vakten trodde att jag skämtade med honom om hållplatsnamnet, men jag förklarade för honom att den heter Dagab och att den hamnade där just på grund av företaget. Det är tack vare Dagab som den här bussen över huvudtaget går. Han tyckte att det var vansinnigt roligt.
Han sa sedan att nästa buss skulle gå 14:34 och att bara för att jag hade varit så klumpig och just missat 13:40 bussen så skulle jag gå till Handens station då jag på det sättet skulle få världens motvind. Jag tyckte inte alls att det lät som något trevligt. Och precis då kommer det en kollega ner och jag frågar honom om han skulle åka förbi någon station någonstans och han sa att det skulle han. Nämligen Farsta Strand. Så då blev det ett snabbt: "Hej då och trevlig helg" till de två bakom disken (och han såg även den här gången lite besviken ut) och följde med min kollega.
På sätt och vis önskade jag nog igår att jag inte hade jobbat in lunchen och slutat två istället för då hade chansen att få åka med Honom till Handen varit ganska stor. Men, men. Man kan inte lyckas jämt. Önskar bara att jag kunde göra det någon gång...
Eftersom att jag inte tyckte att det var något att titta på förrän åtta så satte jag på lite musik och lade mig ner och lyssnade på den... ett tag i alla fall. Vaknade till vid tio-tiden, men då var jag i det tillståndet att jag var medveten om att jag borde vakna till lite och gå upp, men jag orkade inte, så jag somnade om och vaknade sedan vid midnatt. Då tyckte jag inte att det var någon idé att gå upp och göra något, så jag låg lugnt kvar och somnade om.
Vaknade idag klockan sex, men jag totalvägrar att gå upp så tidigt en lördag, så jag låg kvar och somnade om. Nästa gång jag tittade på klockan så var den åtta. Jag gick visserligen inte upp då utan jag låg kvar i sängen till nio och sedan gick jag upp. Strålande solsken ute ska strax gå ut och sätta mig på terrassen.
Igår var det inte lika trevligt väder. Fan vad det blåste och jag hade min tidiga fredag vilket innebär att jag inte har någon buss som passar in till mina arbetstider. Jag jobbade in lunchen så jag gick från min arbetsplats strax efter klockan ett, men jag kom inte ifrån Dagab förrän tio i två. Gissa varför... ;-)
Hamnade då som vanligt nere i receptionen. Men den här gången så hade jag två ärenden så det var inte bara skitsnack. Igår så hade han sällskap av den trevliga vakten. Hon hade tydligen gått hem tidigare eller något sådant. Jag ville inte fråga, men som jag uppfattade det så hade han (den andra vakten) dykt upp vid tolv. Först så lämnade jag över ett passerkort från en som hade slutat. Och då sa de båda: "Nä, men har hon slutat. Så synd. Hon som var så trevlig. Min favorit" och då frågade jag: "Jasså, det säger ni. Vad heter hon då?" Och då var Han tvungen att titta på kortet (då det var han som hade tagit det efter jag hade lagt det på disken) och så sa han hennes namn. Han artikulerade namnet övertydligt för att egentligen inte visste vad hon hette, men ville låtsas som att han gjorde det. Hon har ett -sonnamn, men inte av den vanligaste varianten. Sedan bröt han sönder det och kastade det.
Den andra saken som jag ville var att fråga hur vi ska göra nästa vecka när vi kommer att få många besökare och brickorna kommer inte att räcka. Han förklarade då att de vid sådana tillfällen brukar "utse" en "gruppledare" och den gruppledaren får brickan och är ansvarig för alla i sin grupp. Men alla skriver in sig. Samtidigt så kollade jag inskrivningslapparna så att det fanns tillräckligt många för att det ska räcka åtminstone för måndagen. Så frågade han om det bara är svenskar och då sa jag: "Nä, inte bara. Förutom svenskar så är det även norrmän, belgare och engelsmän" och då tittade de två på varandra och såg inte så glada ut över det. Sedan sa han: "Usch då. Vi gillar verkligen inte norrmän" och så blinkade han med ena ögat.
Jag vet inte hur han kom in på det men han sa på skoj åt sin kollega att visa alla sina tatueringar. Då sa hans kollega att han tyckte att Han skulle göra det. (Ingen av dem har någon tatuering) Så tjafsade de om det någon minut och så sa jag åt kollegan att han kunde visa sina piercingar istället. Det ville han inte heller eftersom han inte har några och han planerar inte att skaffa sig någon heller. Så frågade han om jag hade sett hans andra kollegas (han som är lite besserwisserakrig) tatueringar. Det har jag inte gjort och det sa jag också. Då sa han att han håller på att göra en till, men att hans tatueringar bara är tjafs. Kinesiska tecken och sådant. Att hans tatueringar inte kommer i närheten av min. Och det tydde jag som att han helt klart gillar min. Sedan så sa han: "Ja, den är fin den där boaormen" och så log han så där pillimariskt för att visa att han vet vad jag tyckte om att han sa så. Mitt svar blev som det alltid brukar bli när han kallar den för boaorm. Jag stampade med foten och sa: "Det är INTE en boaorm!" Sedan skrattade vi alla tre.
Så såg jag att det låg två av deras besöksbrickor på disken och jag frågade om de skulle ligga där. Då sa Han att den andra inte hade skött sitt jobb och skrivit ut dem och bad mig göra det. Eftersom jag bara stod där ändå så kunde jag göra det. Den ena hade den andra skrivit ut och jag fick sätta min kråka efter den andras namn.
Som vanligt när de där två jobbar ihop så blir det väldigt mycket skratt. De är verkligen inte kloka ihop. Det blir inte så mycket seriöst sagt när man är där nere och de jobbar där. Vid ett tillfälle så hade vi alla fått ett skrattanfall och så ringde det på bådas telefoner. Han klarade att sansa sig något sånär, men hans kollega klarade inte riktigt av det så han skrattade lite när han svarade, vilket kunden hörde och kommenterade. Han sa samtidigt: "Men skärp dig nu då" fast det var inte sagt med allvar. Dessutom vet alla som har suttit i en växel ett tag att kunderna kommenterar sådana saker för att de uppskattar det. De hör verkligen att det är en människa och inte en robot som är där.
Han berättade sedan om en rolig incident som hade hänt. Det kom in en Dagabanställd och när han var framme vid dörren och skulle precis dra sitt kort kom han på något och gick till receptionen och frågade om han fick ta med sig sin Glenfiddish literflaska. Han skulle hur enkelt som helst kunnat ta med den in, men eftersom han var så dum så att han frågade (och de två väktarna tyckte också att han var det) så sa de att han inte fick det utan han skulle låsa in den i ett av de skåpen de har. Så sa den andra vakten: "Vi kanske skulle börja med inpasserings- kontroller också" och då sa Han: "Ja, du kan ju stå där inne och muddra folk när de kommer till hissen" och så började vi alla tre asgarva över det. Sedan sa jag att vi hade undrantag från deras alkoholförbud på vår avdelning. Den andra vakten trodde inte på mig och tittade på Honom som bekräftade det jag hade sagt. Men så sa han att de två sakerna kolliderade. För att få upp alkoholen till vår våning så var vi ju tvugna att frakta alkoholen genom Dagabs lokaler där det råder alkoholförbud. Då sa jag: "Nästa gång så tar vi en helikopter så att vi kan undvika det."
Och när jag stod där nere så såg jag verkligen hur det blåste. Några träd nästan låg ner och jag kände verkligen inte alls för att gå till pendeltågsstationen. De tyckte att jag skulle gå ut och ställa mig utanför för att verkligen känna efter hur mycket det blåste och sedan komma in och berätta för dem. Jag tyckte att det kunde någon av de två göra så Han reste på sig och gick ut och så fort han hade kommit utanför dörren (i strumplästen) så kom det en väldigt spontan kommentar: "Fan vad det blåser. Det är ju nästan orkan. Pilen eller vad det är ligger ju nästan ner" och sedan gick han in. Så sa hans kollega: "Tur att man inte cyklar till jobbet" och han sa: "Precis." Då sa jag: "Jippi. Perfekt väder att gå i med andra ord" och då sa han: "Men om du väntar tillräckligt länge så kommer det nog någon som kan skjutsa dig" och då sa jag: "Men jag vill inte stå här till halv fem bara för det." Då sa han: "Men jag tror inte att du behöver vänta så länge." Hans kollega sa då: "Nä, du behöver bara vänta till tjugo i tre så kan [namn] skjutsa dig." Då tittade jag på klockan och sa: "Hmm... Det är en timme och tio minuter kvar tills dess. Vet inte om det är så lockande att vänta så länge." (Fast i ärlighetens namn så skulle jag ha kunnat göra det)
Men så sa han att jag kunde få låna ett par stavar så att det gick lättare för mig att gå och så gick han och hämtade ett par röda gångstavar. De hade fått dem i gåva från Securitas och förra året var det tre personer som hade lånat dem en gång var. Jag totalvägrar att gå med stavar och det sa jag till dem också och de höll med om att det var något riktigt fjompigt över det. Men stavarna i sig var nog riktigt påkostade då de var lite fjädrande, men... För min del kunde de vara stavarnas RR. Jag skulle ändå inte använda dem.
Sedan berättade jag att byggfirman har flaggat för att det kommer att bli försenat. Istället för inflytt v. 31-32 (30/6-12/7) så blir det eventuellt v. 36-37 (3/9-16/9). Då sa han: "Det gör inget. Vi har ändå inga som vill flytta in där än." Sedan sa han: "Man får ju ta det onda med det goda" och så flinade han. Då sa jag: "Tack för det du" och hans svar på det blev: "Men du vet ju inte vad jag menade." Jag sa då: "Nä, visserligen inte. Men jag kan nog ana." Då flinade han bara. Sedan ondgjorde han sig över de polska byggarna och då rättade jag honom och sa att de är balter och då sa han: "Sak samma."
Sedan när jag står där och snackar skit så ser jag bussen gå förbi och det kommenterar jag. Jag hade ju inte den blekaste om att det gick en buss 13:40 och då sa han att bara för att jag missade det så skulle jag som straff få att gå till stationen. Den andra sa: "Annars kan du ju stå kvar här i en halvtimme till och ta nästa buss." Då sa jag: "Men går det verkligen en om en halvtimme då? Kan du inte titta på sl.se?"
Den andra vakten sa då att man inte fick surfa på arbetstid. Då sa han: "Men det gäller bara kvällsskiftet. Nu får du göra det hur mycket du vill." Då sa den andra: "Men jag vet inte hur man gör. Kan inte du göra det? Och visa mig hur man gör." Då suckade han bara och tittade ner på sin dator för att göra det. Men istället för att gå in på nätet så kollade han sina mail.
Han hade fått ett från sin fru. Det var en länk till en artikel på Aftonbladet om en ny stringtrosa. Så sa han: "Det är sådana saker jag får av frugan." Då tittade vi båda på honom och valde att missförstå honom och började skratta. Han försökte lite halvhjärtat att förklara att han inte menade så som vi trodde, men gav upp ganska snabbt.
Sedan hade han fått ett mail från Expert som ville meddela att den digitala videokameran han hade lämnat in var klar. Han hade chansat och lämnat in den trots att garantin hade gått ut för en månad sedan och kassören hade sagt att han skulle fixa till det så att det ändå gick på garantin.
Sedan hade han fått ett mail från Telia som meddelade att flyttningen av ett nummer kommer att ta elva dagar. Vi tyckte väl alla tre att det var dålig stil att det ska ta en så pass lång tid för att flytta ett telefonnummer från en leverantör till en annan. Det handlar på sin höjd om ett telefonsamtal och en knapptryckning för att få det klart. Men har man en överlägset ledande ställning så har man och då kan man behandla sina kunder lite som man vill. Och alla andra telefonleverantörer använder ju Telias nät, så indirekt så har vi alla fortfarande Telia, oavsett vad det står på fakturan.
Efter att han hade kollat det så sa jag: "Och hur var det med bussarna då?" och hans svar på det blev: "Ja, ja. Ta det lugnt. Stressa mig inte." Och det var hans sätt att berätta att han hade fullständigt glömt bort det. Han öppnade SL's hemsida och så frågade han vad hållplatsen hette. Han trodde att det var Lillsjövägen, men jag sa att den heter Dagab. Han skrev in det och skrev sedan att jag skulle till Jordbro. Den andra vakten trodde att jag skämtade med honom om hållplatsnamnet, men jag förklarade för honom att den heter Dagab och att den hamnade där just på grund av företaget. Det är tack vare Dagab som den här bussen över huvudtaget går. Han tyckte att det var vansinnigt roligt.
Han sa sedan att nästa buss skulle gå 14:34 och att bara för att jag hade varit så klumpig och just missat 13:40 bussen så skulle jag gå till Handens station då jag på det sättet skulle få världens motvind. Jag tyckte inte alls att det lät som något trevligt. Och precis då kommer det en kollega ner och jag frågar honom om han skulle åka förbi någon station någonstans och han sa att det skulle han. Nämligen Farsta Strand. Så då blev det ett snabbt: "Hej då och trevlig helg" till de två bakom disken (och han såg även den här gången lite besviken ut) och följde med min kollega.
På sätt och vis önskade jag nog igår att jag inte hade jobbat in lunchen och slutat två istället för då hade chansen att få åka med Honom till Handen varit ganska stor. Men, men. Man kan inte lyckas jämt. Önskar bara att jag kunde göra det någon gång...
Kommentarer
Trackback