Äntligen måndag
Njä, kanske inte. Men det var ett fint försök att vara optimistisk i alla fall. Idag för 117 år sedan så föddes ett Stockholmslag. Så: Grattis Djurgårdens IF
Så ska man gå ner och träna idag igen. Vet inte om det verkligen ger så mycket resultat, men det är trots allt ganska skönt att röra på sig och inte bara sitta still på ändan hela dagarna.
Den här lördagen kommer att bli trevlig. Six Nations avgörs på lördag och Irland har chansen att vinna den turneringen om de slår Italien med fem poäng mer än vad Frankrike slår Skottland. Tyvärr så spelar Irland sin match innan Frankrike så Frankrike kan spela på resultat. Sedan är det den 17 mars på lördag och vad är det med det tänker du nu säkert. Jo den 17 mars är lika med St. Paddy's eller för att inte köra med slanguttryck, St. Patrick's Day. Irlands nationaldag. Då är de irländska pubarna knökfulla och det är en så trevlig stämning.
I lördags var det dags för rugby igen. Irland mot Skottland. Matchen var inte mycket att hänga i granen. Gossarna i grönt spelade inte alls bra. De gick verkligen inte på 100%. De skulle ha vunnit matchen hur lätt som helst men de vann med bara ett poäng (18-19). Hela matchen höll på att få en väldigt tråkig avslutning. En halv minut innan domaren blåser av för full tid bildas en så kallad ruck. Det är när den bollförande spelaren blir tacklad till marken och alla slänger sig på honom. Här var det en ganska hög, på gränsen till en för hög, tackling och spelaren föll till marken (spelaren var en av mina favoriter: Ronan O'Gara).
Han hamnar underst och allt ser normalt ut. Tjugo sekunder senare ser man hur han sprattlar frenetiskt med benen för att några sekunder senare inte röra på dem alls och det ser inte normalt ut. När den stora högen spelare har flyttat på sig så ligger han kvar. Medvetslös. En av de irländska spelarna reagerar blixtsnabbt och lägger honom i framstupa sidoläge och tar ut munskyddet och kollar så att han inte har svalt tungan. Han är blå i ansiktet. Läkare springer ut på planen trots att domaren inte har blåst av matchen (vilket han gör sekunderna senare) och trots att Irland vann matchen och vann Triple Crown (de slog sina 3 brittiska motståndare) så är det en dämpad stämning.
Senare läser jag i tidningarna att Eddie O'Sullivan (Irlands coach) gått ut och sagt att en skotsk spelare medvetet har lagt sin arm runt hans hals och strypt syretillförseln. Han har bett spelaren som gjorde det gå ut och säga om det var ett misstag så att det eventuella missförståndet kan rättas till, men det har inte gjorts. Skottarna slår ifrån sig allt. Eddie vill inte nämna några namn, men den sista som flyttar sig från O'Gara och som gör så att hans huvud rör på sig (med samma rörelse som blir när man drar ut armen under en person) är en som heter Nathan Hines.
Efter ett par minuter står Rog på benen igen och går mot omklädningsrummet. Men det syns ganska tydligt att han är ganska skakad av det hela och det kan man förstå.
När klockan var 10:27 (ja, jag kollar klockan) så ringde det på min telefon och gissa vem... Här följer samtalet (som varade i två minuter):
*ring*
Jag ser vem det är och blir alldeles till mig i trasorna.
Jag: "God morgon"
Han: "God morgon"
J: "God morgon" (i ett annat tonfall)
H: "Du [namn]. Vad är det för headset ni har? Vilken Plantronicsmodell är det?"
J: "Oj, det var en bra fråga. Ska se om det står något på kartongen."
Kollar på kartongen.
J: "Ehm... Ja du. Det står mycket på den här kartongen. Jag kan komma ner med kartongen så får du se själv om du blir klokare på det."
H: "Men vad snällt av dig."
J: "Tack, jag vet."
H: "Dessutom finns det ett litet paket här nere som är till er."
J: "Och det var egentligen därför du ringde?"
H: "Nä, det var det inte. Jag hade tänkt att jag kunde skicka det med någon annan som sprang förbi här nere, men nu har det inte gjort det."
J: "Ja, men då kommer jag ner och hämtar det samtidigt som jag tar med mig kartongen ner."
H: "Vad bra. Hej."
J: "Hej."
Jag tar kartongen och nästan småspringer ner. Ok, det var väl överdrivet, men jag drog knappast benen efter mig om man säger så. Så fort jag har kommit ut genom dörren så hör jag honom säga (till sin kollega): "Och det gäller [mitt namn] också." Då tittar jag bara på honom och säger: "Va?" Och då sa han att jag, precis som alla andra besökare, ska skriva in mig och så flinade han. Då blänger jag bara lite på honom och så noterar jag att på vår besökslista ligger det en penna som det inte står Map på och det är jag inte sen att påpeka. Jag lyfter upp pennan och frågar: "Vad är det här för något då?" Då tittar han först och han förstår först inte vad jag menar och sedan trillar poletten ner och så tar han pennan jag håller i och plockar fram en orange penna och lägger där. Ser sedan att pennan han använder att skriva med är en Map-penna. Han använder just nu en orange.
Vi står och snackar i några minuter. Bland annat om hur dagens samhälle är. Det var bättre förr och då frågade jag vad han menade med förr. Då sa han att han menade när vi växte upp. 60- och 70-talet och till viss del även 80-talet. Då sa jag att det nog kunde stämma. Idag är det mest "sköt dig själv och skit i resten". Då tog myndigheterna hand om sina innevånare på ett annat sätt. Vet inte hur vi kom in på det samtalsämnet, men det gjorde vi i alla fall.
Så såg han att jag stod och sneglade på alla stora paket som stod på golvet och det kommenterade han och jag svarade: "Ja, det gör jag." Han sa då: "De är ju inte till er." och på det svarade jag: "Det hoppas jag inte för de där är inte så små direkt." Så sa han: "Nä, inte direkt. Ska se var jag har det du ska ha." och så gick han och hämtade det lilla åt mig och jag tackade. Sedan frågade jag tjejen som satt där om hon tyckte att det var mycket att göra i torsdags. Då såg hon undrande ut och då sa jag att "någon" sa i fredags att det var mycket att göra i torsdags. Då försvarade han sig med att: "Men till och från var det mycket att göra. Du vet väl själv hur det kan vara." men hon kom inte ihåg om det var det eller inte.
Sedan satte han sig och letade efter trådlösa headset på datorn och då sa jag att det nog var bäst att jag gick så att de fick jobba ifred och då sa han att han hade jättemycket att göra. Så jag började röra mig mot dörren och jag hörde honom då säga: "Tack så jättemycket igen för att du kom ner med kartongen." Då sa jag: "Det var så lite så." och så klickade det i dörren och jag sa: "Tack." Var tillbaka på min plats 10:39.
Jahapp. Så är klockan nu 13:15 och jag har varit på min plats i några minuter. Har varit och tränat och det är konstigt, men man känner sig pigg och duktig efteråt. Det är endorfinerna som gör det tydligen. Sedan åt jag pasta med kyckling i någon tomatsås och massa rivna morötter och strimlad isbergssallad till det. Det kostade bara 35:- så det kändes väldigt överkomligt. Fick sällskap idag av fem kollegor så det blev en trevlig lunch.
Satte mig på min plats vid 13:00 och det förata samtalet får jag 13:05 och det är meddelande från receptionen där nere att en kollega har besök. Eftersom klockslaget står där så kan du säkert lista ut vem av de två det var som ringde.
*ring*
Jag ser vem det är och spritter till.
Jag: "God dag, god dag"
Han: "God dag, god dag, det är [namn]... men det ser du ju."
J: "Ja, jag gör ju det."
H: "Det är ett besök här till [kollegas namn]"
J: "Men vad bra. Då tar vi och möter honom."
H: "Vad bra. Hej."
J: "Hej."
*klick*
Idag fick jag skjuts till Skanstull. Men när jag skulle gå så sa en kollega (han som skjutsade mig till CityAkuten den 21 september) om vi skulle göra sällsis ner . Då sa jag ok. Men först ville han hå på toa. När han hade gjort det så sa han att han hade glömt sin dator på bordet så han sprang och hämtade den och när han var på väg till mig igen med datorn så kommer två andra kollegor (det var därför jag fick åka bil till Skanstull). Så då får han sällskap med tre personer. Jag retades lite med honom och sa att anledningen till att han ville ha sällskap var för att han inte vågade gå förbi de stora stygga vakerna där nere. Då spelade han med och så berättade han att han har blivit tagen i en utpasseringskontroll två gånger. Så då sa jag att jag med all säkerhet kunde beveka (läs: flirta med) vakterna så att han slapp det igen.
När vi kom ner så var det absolut tomt. Det var ingen bakom receptionen. Det berodde på (upptäckte vi sekunden senare) att de stod utanför och hade hissat upp en flagga (tror jag). Och när vi kom ut genom dörrarna så var de på väg tillbaka. Så jag var bara någon decimeter från Honom (jag var tvungen att ta ett steg åt sidan för att inte krocka med honom) när jag log och sa hej då. Då log han och vinkade åt mig. Det trevligaste med allt är att det var mig han hade ögonkontakt med, de andra struntade han i. Min manliga kollega sa till honom att det var helt vaktlöst och jag vet inte vad han svarade på det då jag var för långt bort. När vi hade kommit några meter bort så sa min manliga kollega att det låter som att han är från Skåne. Då rättade jag honom och sa att det var Blekinge.
Så ska man gå ner och träna idag igen. Vet inte om det verkligen ger så mycket resultat, men det är trots allt ganska skönt att röra på sig och inte bara sitta still på ändan hela dagarna.
Den här lördagen kommer att bli trevlig. Six Nations avgörs på lördag och Irland har chansen att vinna den turneringen om de slår Italien med fem poäng mer än vad Frankrike slår Skottland. Tyvärr så spelar Irland sin match innan Frankrike så Frankrike kan spela på resultat. Sedan är det den 17 mars på lördag och vad är det med det tänker du nu säkert. Jo den 17 mars är lika med St. Paddy's eller för att inte köra med slanguttryck, St. Patrick's Day. Irlands nationaldag. Då är de irländska pubarna knökfulla och det är en så trevlig stämning.
I lördags var det dags för rugby igen. Irland mot Skottland. Matchen var inte mycket att hänga i granen. Gossarna i grönt spelade inte alls bra. De gick verkligen inte på 100%. De skulle ha vunnit matchen hur lätt som helst men de vann med bara ett poäng (18-19). Hela matchen höll på att få en väldigt tråkig avslutning. En halv minut innan domaren blåser av för full tid bildas en så kallad ruck. Det är när den bollförande spelaren blir tacklad till marken och alla slänger sig på honom. Här var det en ganska hög, på gränsen till en för hög, tackling och spelaren föll till marken (spelaren var en av mina favoriter: Ronan O'Gara).
Han hamnar underst och allt ser normalt ut. Tjugo sekunder senare ser man hur han sprattlar frenetiskt med benen för att några sekunder senare inte röra på dem alls och det ser inte normalt ut. När den stora högen spelare har flyttat på sig så ligger han kvar. Medvetslös. En av de irländska spelarna reagerar blixtsnabbt och lägger honom i framstupa sidoläge och tar ut munskyddet och kollar så att han inte har svalt tungan. Han är blå i ansiktet. Läkare springer ut på planen trots att domaren inte har blåst av matchen (vilket han gör sekunderna senare) och trots att Irland vann matchen och vann Triple Crown (de slog sina 3 brittiska motståndare) så är det en dämpad stämning.
Senare läser jag i tidningarna att Eddie O'Sullivan (Irlands coach) gått ut och sagt att en skotsk spelare medvetet har lagt sin arm runt hans hals och strypt syretillförseln. Han har bett spelaren som gjorde det gå ut och säga om det var ett misstag så att det eventuella missförståndet kan rättas till, men det har inte gjorts. Skottarna slår ifrån sig allt. Eddie vill inte nämna några namn, men den sista som flyttar sig från O'Gara och som gör så att hans huvud rör på sig (med samma rörelse som blir när man drar ut armen under en person) är en som heter Nathan Hines.
Efter ett par minuter står Rog på benen igen och går mot omklädningsrummet. Men det syns ganska tydligt att han är ganska skakad av det hela och det kan man förstå.
När klockan var 10:27 (ja, jag kollar klockan) så ringde det på min telefon och gissa vem... Här följer samtalet (som varade i två minuter):
*ring*
Jag ser vem det är och blir alldeles till mig i trasorna.
Jag: "God morgon"
Han: "God morgon"
J: "God morgon" (i ett annat tonfall)
H: "Du [namn]. Vad är det för headset ni har? Vilken Plantronicsmodell är det?"
J: "Oj, det var en bra fråga. Ska se om det står något på kartongen."
Kollar på kartongen.
J: "Ehm... Ja du. Det står mycket på den här kartongen. Jag kan komma ner med kartongen så får du se själv om du blir klokare på det."
H: "Men vad snällt av dig."
J: "Tack, jag vet."
H: "Dessutom finns det ett litet paket här nere som är till er."
J: "Och det var egentligen därför du ringde?"
H: "Nä, det var det inte. Jag hade tänkt att jag kunde skicka det med någon annan som sprang förbi här nere, men nu har det inte gjort det."
J: "Ja, men då kommer jag ner och hämtar det samtidigt som jag tar med mig kartongen ner."
H: "Vad bra. Hej."
J: "Hej."
Jag tar kartongen och nästan småspringer ner. Ok, det var väl överdrivet, men jag drog knappast benen efter mig om man säger så. Så fort jag har kommit ut genom dörren så hör jag honom säga (till sin kollega): "Och det gäller [mitt namn] också." Då tittar jag bara på honom och säger: "Va?" Och då sa han att jag, precis som alla andra besökare, ska skriva in mig och så flinade han. Då blänger jag bara lite på honom och så noterar jag att på vår besökslista ligger det en penna som det inte står Map på och det är jag inte sen att påpeka. Jag lyfter upp pennan och frågar: "Vad är det här för något då?" Då tittar han först och han förstår först inte vad jag menar och sedan trillar poletten ner och så tar han pennan jag håller i och plockar fram en orange penna och lägger där. Ser sedan att pennan han använder att skriva med är en Map-penna. Han använder just nu en orange.
Vi står och snackar i några minuter. Bland annat om hur dagens samhälle är. Det var bättre förr och då frågade jag vad han menade med förr. Då sa han att han menade när vi växte upp. 60- och 70-talet och till viss del även 80-talet. Då sa jag att det nog kunde stämma. Idag är det mest "sköt dig själv och skit i resten". Då tog myndigheterna hand om sina innevånare på ett annat sätt. Vet inte hur vi kom in på det samtalsämnet, men det gjorde vi i alla fall.
Så såg han att jag stod och sneglade på alla stora paket som stod på golvet och det kommenterade han och jag svarade: "Ja, det gör jag." Han sa då: "De är ju inte till er." och på det svarade jag: "Det hoppas jag inte för de där är inte så små direkt." Så sa han: "Nä, inte direkt. Ska se var jag har det du ska ha." och så gick han och hämtade det lilla åt mig och jag tackade. Sedan frågade jag tjejen som satt där om hon tyckte att det var mycket att göra i torsdags. Då såg hon undrande ut och då sa jag att "någon" sa i fredags att det var mycket att göra i torsdags. Då försvarade han sig med att: "Men till och från var det mycket att göra. Du vet väl själv hur det kan vara." men hon kom inte ihåg om det var det eller inte.
Sedan satte han sig och letade efter trådlösa headset på datorn och då sa jag att det nog var bäst att jag gick så att de fick jobba ifred och då sa han att han hade jättemycket att göra. Så jag började röra mig mot dörren och jag hörde honom då säga: "Tack så jättemycket igen för att du kom ner med kartongen." Då sa jag: "Det var så lite så." och så klickade det i dörren och jag sa: "Tack." Var tillbaka på min plats 10:39.
Jahapp. Så är klockan nu 13:15 och jag har varit på min plats i några minuter. Har varit och tränat och det är konstigt, men man känner sig pigg och duktig efteråt. Det är endorfinerna som gör det tydligen. Sedan åt jag pasta med kyckling i någon tomatsås och massa rivna morötter och strimlad isbergssallad till det. Det kostade bara 35:- så det kändes väldigt överkomligt. Fick sällskap idag av fem kollegor så det blev en trevlig lunch.
Satte mig på min plats vid 13:00 och det förata samtalet får jag 13:05 och det är meddelande från receptionen där nere att en kollega har besök. Eftersom klockslaget står där så kan du säkert lista ut vem av de två det var som ringde.
*ring*
Jag ser vem det är och spritter till.
Jag: "God dag, god dag"
Han: "God dag, god dag, det är [namn]... men det ser du ju."
J: "Ja, jag gör ju det."
H: "Det är ett besök här till [kollegas namn]"
J: "Men vad bra. Då tar vi och möter honom."
H: "Vad bra. Hej."
J: "Hej."
*klick*
Idag fick jag skjuts till Skanstull. Men när jag skulle gå så sa en kollega (han som skjutsade mig till CityAkuten den 21 september) om vi skulle göra sällsis ner . Då sa jag ok. Men först ville han hå på toa. När han hade gjort det så sa han att han hade glömt sin dator på bordet så han sprang och hämtade den och när han var på väg till mig igen med datorn så kommer två andra kollegor (det var därför jag fick åka bil till Skanstull). Så då får han sällskap med tre personer. Jag retades lite med honom och sa att anledningen till att han ville ha sällskap var för att han inte vågade gå förbi de stora stygga vakerna där nere. Då spelade han med och så berättade han att han har blivit tagen i en utpasseringskontroll två gånger. Så då sa jag att jag med all säkerhet kunde beveka (läs: flirta med) vakterna så att han slapp det igen.
När vi kom ner så var det absolut tomt. Det var ingen bakom receptionen. Det berodde på (upptäckte vi sekunden senare) att de stod utanför och hade hissat upp en flagga (tror jag). Och när vi kom ut genom dörrarna så var de på väg tillbaka. Så jag var bara någon decimeter från Honom (jag var tvungen att ta ett steg åt sidan för att inte krocka med honom) när jag log och sa hej då. Då log han och vinkade åt mig. Det trevligaste med allt är att det var mig han hade ögonkontakt med, de andra struntade han i. Min manliga kollega sa till honom att det var helt vaktlöst och jag vet inte vad han svarade på det då jag var för långt bort. När vi hade kommit några meter bort så sa min manliga kollega att det låter som att han är från Skåne. Då rättade jag honom och sa att det var Blekinge.
Kommentarer
Trackback