Det finns...
...två män i den här världen som jag aldrig kommer kunna neka sex oavsett hur de än ser ut vid tillfället. Den ena är Bono just för att han är Bono och han skriver bra texter. Den andra är Damien Rice. Det baserat på hans underbara texter och för att han är Damien Rice. Han är nog faktiskt snäppet bättre på att skriva texter än vad Bono är.
Båda de här männen är inte speciellt långa. Bono har jag varit en och en halv meter ifrån och han kan ha varit runt 1,70 (knappt) lång och jag har sett en bild på Bono och Damo tillsammans och Damo är ungefär i samma längd, men han är sjuhelvetes mycket spinkigare. Men dessa två herrar är mina gudar och hur kan man neka sina gudar om de skulle vilja ha något av mig? Och just nu så är jag rädd för att min gud nummer ett heter just Damien Rice.
Konserten igår då. Ursäkta språket här nu, men den var så jävla bra. Den var en av de bästa jag har varit på någonsin. Förbandet Bell X1 var bra. Jättekul att Damo vill ha sitt föredetta band som förband och att de tackar ja till det då det var en viss osämja mellan dem när Damo bestämde sig för att sticka där precis innan de skulle spela in sitt första album. Sedan gjorde det ju inte saken sämre att sångaren var lite småsöt... ;-)
Damo då? Han var helt jävla otrolig och nu vet jag att det finns hardcore Damofans här som kommer att kasta mig i Strömmen (eller något annat kallt vatten) för det jag har att säga, men jag saknade inte Lisa ett dugg. Damo klarade av allt själv och det bättre än Lisa. Så för min del så får hon gärna ha slutat för gott, men jag tror inte att bandet tycker samma sak just nu så för deras skull hoppas jag att det inte är för gott och att hon kommer tillbaka snart.
Damo var visserligen på hyfsat bra humör, men det märktes på honom att han saknade henne. Tror till och med att det kan vara på det personliga planet. Han ändrade lite i texterna på vissa låtar som gör att man kan tro att han är lite smått förbannad/ledsen på henne för att hon stack. Men annars så pratade och skämtade han som jag har hört på livespelningar på nätet.
Innan konserten började så ställde de ut levande blockljus och så använde de rökelse. Väldigt nice. Konserten började 20:45 och slutade 22:45 (tiderna är ungefärliga). Det enda som gjorde att jag uppfattade att det hade gått så lång tid var min rygg. Jag hade ganska ont i den när konserten var slut, men det var det värt. Vi gick därifrån till McD vid Norrmalmstorg och sedan tog vi bussen till Sergels Torg och därifrån tog jag T-banan och de andra två gick till Centralen. När jag kommer ner till biljetthallen så ser jag på skylten att mitt tåg står inne och då tänker jag att jag aldrig hinner med det. Men det visade sig att det då precis var på ingående, så jag sprang nedför trapporna och in i vagnen. Hittar en sittplats och känner mig väldigt nöjd. Sätter i lurarna i öronen och lyssnar på lite mer Damo och svävar på små moln.
Han började med att gå in på scenen och sjunga en låt (do-h) (The Professor Et La Fille Danse) utan det resterande bandet och innan låten tog slut, när han sjunger: "And I finished it off with some French wine and cheese" så tar han upp kvällens första vinglas med rödvin i och dricker hälften av det. Sedan sjunger han på lite franska i den här låten och så "råkar" han sjunga fel, så så måste han ju dricka lite mer så att det blir rätt.
En av de sista låtarna var "Cheers Darlin'" och då hör det till att han ska ha ett glas rödvin och en cigg i handen och det hade han även här. Han hade inte cigarett med sig så han fick en från en ur publiken. Så sa någon: "You can't smoke in here" och då sa han: "You can't smoke in here? Oh... But it's a part of the show." Egentligen var det inte någon som brydde sig om att han rökte och tjejen som sa till honom att man inte kunde röka där inne skojade bara. Sedan tyckte han att det var skrattretande att folk betalade pengar för att se honom full på scenen. Även om det var sagt med en viss ironi, så menar han det han säger.
Cheers Darlin' del 1
Cheers Darlin' del 2
Och han avslutade konserten med en av mina absoluta favoritlåtar. En av de mest sorgliga låtarna han har skrivit ("I'm gonna leave you with a sad song"). Först tänkte han förklara vad låten handlade om, men sedan ändrade han sig och sa: "It's fucking obvious what it is about, so..." och struntade i det och började spela låten. Accidental Babies.
Så mitt betyg på den här konserten blir +5/5 och jag har nu bestämt mig. Jag ska ha den här mannens barn. Fråga mig inte hur det ska gå till bara för det vet jag inte. Och du L (du vet vem du är): Du kan få Paul Noonan (sångaren i Bell X1)hur mycket du vill, bara du inte rör min plutt.
Damo in action
Båda de här männen är inte speciellt långa. Bono har jag varit en och en halv meter ifrån och han kan ha varit runt 1,70 (knappt) lång och jag har sett en bild på Bono och Damo tillsammans och Damo är ungefär i samma längd, men han är sjuhelvetes mycket spinkigare. Men dessa två herrar är mina gudar och hur kan man neka sina gudar om de skulle vilja ha något av mig? Och just nu så är jag rädd för att min gud nummer ett heter just Damien Rice.
Konserten igår då. Ursäkta språket här nu, men den var så jävla bra. Den var en av de bästa jag har varit på någonsin. Förbandet Bell X1 var bra. Jättekul att Damo vill ha sitt föredetta band som förband och att de tackar ja till det då det var en viss osämja mellan dem när Damo bestämde sig för att sticka där precis innan de skulle spela in sitt första album. Sedan gjorde det ju inte saken sämre att sångaren var lite småsöt... ;-)
Damo då? Han var helt jävla otrolig och nu vet jag att det finns hardcore Damofans här som kommer att kasta mig i Strömmen (eller något annat kallt vatten) för det jag har att säga, men jag saknade inte Lisa ett dugg. Damo klarade av allt själv och det bättre än Lisa. Så för min del så får hon gärna ha slutat för gott, men jag tror inte att bandet tycker samma sak just nu så för deras skull hoppas jag att det inte är för gott och att hon kommer tillbaka snart.
Damo var visserligen på hyfsat bra humör, men det märktes på honom att han saknade henne. Tror till och med att det kan vara på det personliga planet. Han ändrade lite i texterna på vissa låtar som gör att man kan tro att han är lite smått förbannad/ledsen på henne för att hon stack. Men annars så pratade och skämtade han som jag har hört på livespelningar på nätet.
Innan konserten började så ställde de ut levande blockljus och så använde de rökelse. Väldigt nice. Konserten började 20:45 och slutade 22:45 (tiderna är ungefärliga). Det enda som gjorde att jag uppfattade att det hade gått så lång tid var min rygg. Jag hade ganska ont i den när konserten var slut, men det var det värt. Vi gick därifrån till McD vid Norrmalmstorg och sedan tog vi bussen till Sergels Torg och därifrån tog jag T-banan och de andra två gick till Centralen. När jag kommer ner till biljetthallen så ser jag på skylten att mitt tåg står inne och då tänker jag att jag aldrig hinner med det. Men det visade sig att det då precis var på ingående, så jag sprang nedför trapporna och in i vagnen. Hittar en sittplats och känner mig väldigt nöjd. Sätter i lurarna i öronen och lyssnar på lite mer Damo och svävar på små moln.
Han började med att gå in på scenen och sjunga en låt (do-h) (The Professor Et La Fille Danse) utan det resterande bandet och innan låten tog slut, när han sjunger: "And I finished it off with some French wine and cheese" så tar han upp kvällens första vinglas med rödvin i och dricker hälften av det. Sedan sjunger han på lite franska i den här låten och så "råkar" han sjunga fel, så så måste han ju dricka lite mer så att det blir rätt.
En av de sista låtarna var "Cheers Darlin'" och då hör det till att han ska ha ett glas rödvin och en cigg i handen och det hade han även här. Han hade inte cigarett med sig så han fick en från en ur publiken. Så sa någon: "You can't smoke in here" och då sa han: "You can't smoke in here? Oh... But it's a part of the show." Egentligen var det inte någon som brydde sig om att han rökte och tjejen som sa till honom att man inte kunde röka där inne skojade bara. Sedan tyckte han att det var skrattretande att folk betalade pengar för att se honom full på scenen. Även om det var sagt med en viss ironi, så menar han det han säger.
Cheers Darlin' del 1
Cheers Darlin' del 2
Och han avslutade konserten med en av mina absoluta favoritlåtar. En av de mest sorgliga låtarna han har skrivit ("I'm gonna leave you with a sad song"). Först tänkte han förklara vad låten handlade om, men sedan ändrade han sig och sa: "It's fucking obvious what it is about, so..." och struntade i det och började spela låten. Accidental Babies.
Så mitt betyg på den här konserten blir +5/5 och jag har nu bestämt mig. Jag ska ha den här mannens barn. Fråga mig inte hur det ska gå till bara för det vet jag inte. Och du L (du vet vem du är): Du kan få Paul Noonan (sångaren i Bell X1)hur mycket du vill, bara du inte rör min plutt.
Damo in action
Kommentarer
Trackback