Friday
Friday. Glorious Friday. Igår när jag kom hem så hade jag en utnämtningsavi i brevlådan från Telia. Så idag ska jag gå och hämta min nya telefon. Äntligen. Ska lägga den på laddning så fort jag kommer hem och sedan så hoppas jag att jag kan ha med mig när jag går på konserten imorgon. Hoppas att jag hinner ladda ner lite musik också i den innan dess.
Vid tio-tiden idag så visade jag en del bilder från Irland åt en kollega här i växeln. Satte in cd:n i hennes dator och så stod jag bredvid och förklarade vad bilderna föreställde. Så ser jag att det ringer nerifrån receptionen (klockan 10:34) och då säger jag till henne att: "Det där kan jag ta." så hivade hon över det samtalet till mitt bord så att jag fick svara på det. Jag säger: "God morgon" och han svarar: "Yo!"
Det hela blir ett väldigt konstigt samtal måste jag säga (undrar vad han hade i sitt kaffe). Han meddelar att det har kommit ett paket med massa städmaterial. Det är stort, men lätt. Vi samtalar om det hela på ett väldigt urflippat sätt och så kommer han på idén att man kanske kunde vänta och se om vår allt-i-allo kom förbi så kunde han slänga på honom det och då sa jag att jag tyckte att han var smart och att vi kör på det, såvida han inte vill bära upp det, men han sitter ensam så han kan inte gå upp med det. Så när klockan blir 10:36 lägger vi på och jag återgår till att visa bilder.
Så kommer då vår allt-i-allo upp klockan 10:55, men han har inte det paketet med sig. Däremot har han tre tårtkartonger. Det är en tjej som slutar här idag vilket jag tycker är urtrist. Men hon fick ett erbjudande från Canon som hon inte kunde tacka nej till. Så det slutar med att jag går ner klockan 11 för att hämta paketet.
Kommer ner och han sitter ensam. Ser paketet och det är verkligen stort. Visserligen inte så tungt (c:a 5-6 kg), men fruktansvärt otympligt. Det slutar med att jag stannar där nere i 25 minuter. Vet nu att han har 42 minuters lunch. Det är en sak som lever kvar från den tiden han jobbade för BT. Han ska tydligen bli avlöst 16:42 varje dag. Orsaken till att vi kom in på det var att jag undrade varför han satt ensam och det var för att hans kollega var ute och åt lunch med sin boyfriend. Han hade sagt åt henne att vara borta i en och en halv timme. Han har lite dåligt samvete eftersom han lämnar henne ensam en timme varje dag för att han går och tränar.
Sedan berättade han att vad gäller väktare så är det lite svårt att rucka på regler. Har man 42 minuters lunchrast så har man. Han måste dock vara undantaget som bekräftar regeln då han inte är så hård på sådana där saker. Han sa att han är en sådan som bara flyter med. I och för sig så tror jag att det inte är så hela tiden, utan att han kan sätta hårt mot hårt om det behövs. Men att köra det sättet kommer man långt på. Han berättade också att han har en attityd som är lite i stil med att se ut som att han inte har något att göra även fast han har massor. Lite laid back, sådär.
Har märkt att han är väldigt lik mig i mångt och mycket då jag är likadan. Får man massa jobb så gör man det på en gång så man har det gjort oavsett om det är jobbigt eller inte och sedan rullar man tummarna resten av tiden. Sedan ber man inte om hjälp heller utan biter ihop och jobbar och hoppas att någon ser att man skulle uppskatta lite hjälp. Sedan är han jättenöjd med det nya headsetet som de har (likadana som vi har).
När jag står där nere så kommer det en äldre man och börjar prata med honom. Jag förstår knappt hälften av vad han säger. Uppfattar ett ord här och där, men Han verkar klara av att prata med honom och det är ju huvudsaken. Mannen går ut och jag vänder mig till honom och frågar: "Och du förstod honom?" och på det svarar han: "Jag förstår ungefär hälften av det han säger." Då känner jag mig lättad och säger: "Vad bra. Då var det inte bara jag." och då säger han: "Nä, det är det inte. Men jag har lärt mig att inte reta upp finska truckförare."
Står och pratar tills dess att jag ser att det är dags att ta och bära upp paketet och gå på lunch. Samtidigt så pratar han med någon på Dagab i telefon och så säger han att han tyvärr inte kan komma upp med ersättningstelefonen till en person, men att den står där nere hos honom. Så när han lägger på säger jag: "Oj, där var det service minsann." och då svarade han: "Ja, man måste ju ge bra service till kunderna." Mitt svar på det blev: "Det har vi inte märkt." och på det svarar han: "Nä, men ni är ju inte mina kunder." Då säger jag: "Nä, det stämmer väl. Det är vi som är kunder till Dagab." och han säger: "Precis." sedan lade han till: "Men jag ska skärpa mig och komma upp till er oftare." och då sa jag: "Vad trevligt." Sedan sa han: "Men du får ju låna filmer och kopiera. Men det har ju inte så mycket med jobbet att göra, utan det ligger mer på den privata nivån." och det höll jag med om att det gjorde och om jag ska vara ärlig så tycker jag att den privata servicen är mycket trevligare att få åtnjuta än den affärsmässiga. Själv skulle jag kunna tänka mig mer privat "service" av annan natur med honom än det här med DVD:erna...
Åter till paketet. Först så funderar jag på hur jag enklast ska bära, sedan kommer jag på att det lättaste är att slänga upp det på axeln och han ser det och ger mig ett leende och tummen upp då han tycker att jag har hittat den bästa lösningen. Så går jag mot dörren och det säger klick och jag säger: "Tack." Kommer upp till min plats 11:28.
Klockan 13 var det avtackning av tjejen som slutade. När hennes chef håller talet så börjar hon gråta lite och sedan skulle hon hålla tal. Hon fick fram tre ord sedan började hon gråta igen. Hon är den första som har fått mig att nästan börja gråta på jobbet, jag kände hur det var översvämningsvarning. En sekund till och det hade börjat rinna. Och jag var inte den enda. Jag såg att flera var nära till att ta till lipen och det var några som lät tårarna rinna.
Jag tycker så fruktansvärt bra om henne och kommer verkligen sakna henne. Sedan har jag svårt att se folk gråta utan att beröras av det själv. Jag sa det till henne också då jag tyckte att hon förtjänade att få veta det. I ärlighetens namn så har jag svårt att tänka på det nu utan att det tårar till sig. Men hon har lovat att alltid ringa via växeln när hon söker någon och då sa jag att allt annat skulle vi ta som en förolämpning (vi har samarbete med Canon).
Har svårt att vara trevlig mot kunderna och mina kollegor. Men är man receptionist så är man lite av en teaterapa. Allt går om man vill. Trodde i ärlighetens namn inte att jag skulle reagera så starkt på det här som jag nu bevisligen gör. Hon har ju "bara" jobbat hos oss i ett och ett halvt år och dessutom var det bara ett grav.vik. så vi visste alla vad som väntade men av någon anledning så förtränger man sådana obehagliga saker så länge som det går.
Vid tio-tiden idag så visade jag en del bilder från Irland åt en kollega här i växeln. Satte in cd:n i hennes dator och så stod jag bredvid och förklarade vad bilderna föreställde. Så ser jag att det ringer nerifrån receptionen (klockan 10:34) och då säger jag till henne att: "Det där kan jag ta." så hivade hon över det samtalet till mitt bord så att jag fick svara på det. Jag säger: "God morgon" och han svarar: "Yo!"
Det hela blir ett väldigt konstigt samtal måste jag säga (undrar vad han hade i sitt kaffe). Han meddelar att det har kommit ett paket med massa städmaterial. Det är stort, men lätt. Vi samtalar om det hela på ett väldigt urflippat sätt och så kommer han på idén att man kanske kunde vänta och se om vår allt-i-allo kom förbi så kunde han slänga på honom det och då sa jag att jag tyckte att han var smart och att vi kör på det, såvida han inte vill bära upp det, men han sitter ensam så han kan inte gå upp med det. Så när klockan blir 10:36 lägger vi på och jag återgår till att visa bilder.
Så kommer då vår allt-i-allo upp klockan 10:55, men han har inte det paketet med sig. Däremot har han tre tårtkartonger. Det är en tjej som slutar här idag vilket jag tycker är urtrist. Men hon fick ett erbjudande från Canon som hon inte kunde tacka nej till. Så det slutar med att jag går ner klockan 11 för att hämta paketet.
Kommer ner och han sitter ensam. Ser paketet och det är verkligen stort. Visserligen inte så tungt (c:a 5-6 kg), men fruktansvärt otympligt. Det slutar med att jag stannar där nere i 25 minuter. Vet nu att han har 42 minuters lunch. Det är en sak som lever kvar från den tiden han jobbade för BT. Han ska tydligen bli avlöst 16:42 varje dag. Orsaken till att vi kom in på det var att jag undrade varför han satt ensam och det var för att hans kollega var ute och åt lunch med sin boyfriend. Han hade sagt åt henne att vara borta i en och en halv timme. Han har lite dåligt samvete eftersom han lämnar henne ensam en timme varje dag för att han går och tränar.
Sedan berättade han att vad gäller väktare så är det lite svårt att rucka på regler. Har man 42 minuters lunchrast så har man. Han måste dock vara undantaget som bekräftar regeln då han inte är så hård på sådana där saker. Han sa att han är en sådan som bara flyter med. I och för sig så tror jag att det inte är så hela tiden, utan att han kan sätta hårt mot hårt om det behövs. Men att köra det sättet kommer man långt på. Han berättade också att han har en attityd som är lite i stil med att se ut som att han inte har något att göra även fast han har massor. Lite laid back, sådär.
Har märkt att han är väldigt lik mig i mångt och mycket då jag är likadan. Får man massa jobb så gör man det på en gång så man har det gjort oavsett om det är jobbigt eller inte och sedan rullar man tummarna resten av tiden. Sedan ber man inte om hjälp heller utan biter ihop och jobbar och hoppas att någon ser att man skulle uppskatta lite hjälp. Sedan är han jättenöjd med det nya headsetet som de har (likadana som vi har).
När jag står där nere så kommer det en äldre man och börjar prata med honom. Jag förstår knappt hälften av vad han säger. Uppfattar ett ord här och där, men Han verkar klara av att prata med honom och det är ju huvudsaken. Mannen går ut och jag vänder mig till honom och frågar: "Och du förstod honom?" och på det svarar han: "Jag förstår ungefär hälften av det han säger." Då känner jag mig lättad och säger: "Vad bra. Då var det inte bara jag." och då säger han: "Nä, det är det inte. Men jag har lärt mig att inte reta upp finska truckförare."
Står och pratar tills dess att jag ser att det är dags att ta och bära upp paketet och gå på lunch. Samtidigt så pratar han med någon på Dagab i telefon och så säger han att han tyvärr inte kan komma upp med ersättningstelefonen till en person, men att den står där nere hos honom. Så när han lägger på säger jag: "Oj, där var det service minsann." och då svarade han: "Ja, man måste ju ge bra service till kunderna." Mitt svar på det blev: "Det har vi inte märkt." och på det svarar han: "Nä, men ni är ju inte mina kunder." Då säger jag: "Nä, det stämmer väl. Det är vi som är kunder till Dagab." och han säger: "Precis." sedan lade han till: "Men jag ska skärpa mig och komma upp till er oftare." och då sa jag: "Vad trevligt." Sedan sa han: "Men du får ju låna filmer och kopiera. Men det har ju inte så mycket med jobbet att göra, utan det ligger mer på den privata nivån." och det höll jag med om att det gjorde och om jag ska vara ärlig så tycker jag att den privata servicen är mycket trevligare att få åtnjuta än den affärsmässiga. Själv skulle jag kunna tänka mig mer privat "service" av annan natur med honom än det här med DVD:erna...
Åter till paketet. Först så funderar jag på hur jag enklast ska bära, sedan kommer jag på att det lättaste är att slänga upp det på axeln och han ser det och ger mig ett leende och tummen upp då han tycker att jag har hittat den bästa lösningen. Så går jag mot dörren och det säger klick och jag säger: "Tack." Kommer upp till min plats 11:28.
Klockan 13 var det avtackning av tjejen som slutade. När hennes chef håller talet så börjar hon gråta lite och sedan skulle hon hålla tal. Hon fick fram tre ord sedan började hon gråta igen. Hon är den första som har fått mig att nästan börja gråta på jobbet, jag kände hur det var översvämningsvarning. En sekund till och det hade börjat rinna. Och jag var inte den enda. Jag såg att flera var nära till att ta till lipen och det var några som lät tårarna rinna.
Jag tycker så fruktansvärt bra om henne och kommer verkligen sakna henne. Sedan har jag svårt att se folk gråta utan att beröras av det själv. Jag sa det till henne också då jag tyckte att hon förtjänade att få veta det. I ärlighetens namn så har jag svårt att tänka på det nu utan att det tårar till sig. Men hon har lovat att alltid ringa via växeln när hon söker någon och då sa jag att allt annat skulle vi ta som en förolämpning (vi har samarbete med Canon).
Har svårt att vara trevlig mot kunderna och mina kollegor. Men är man receptionist så är man lite av en teaterapa. Allt går om man vill. Trodde i ärlighetens namn inte att jag skulle reagera så starkt på det här som jag nu bevisligen gör. Hon har ju "bara" jobbat hos oss i ett och ett halvt år och dessutom var det bara ett grav.vik. så vi visste alla vad som väntade men av någon anledning så förtränger man sådana obehagliga saker så länge som det går.
Kommentarer
Trackback
