Guinness

Jag börjar känna mig trött på min pratsamma kollega. Hon ältar alldeles för mycket om saker och ting, hon pratar väldigt mycket privat i telefonen och hon springer omkring alldeles för mycket. En vacker dag kommer jag att bli vansinnig på henne, men min chef ska prata med henne den här veckan om vissa saker. Hon har jour-veckan den här veckan och då är det meningen att man ska vara den som öppnar växeln, men både igår och idag så har hon satt sig på sin plats och startat upp datorn omkring 08:10. Det verkar som att hon litar alldeles för mycket på att vi andra sitter på plats.

Igår klockan 16:05 skickade jag ytterligare ett litet mail till Honom och då skrev jag:
En liten fråga bara:
Vågar jag gå förbi där när jag går idag eller kommer jag bli bombarderad med ruttna tomater? Kanske ska jag ta en annan väg eller vänta till halv sex innan jag går hem..? ;-)
/ [Namn]

Imorse(!) klockan 09:02 kom hans svar på det:

Det är ingen fara.

/ [Namn]

Kunde inte låta bli att svara på det:

Men vad bra. Då känner jag mig lugn igen. Men som du såg igår så tog jag med mig en livvakt för säkerhets skull... Better safe than sorry. ;-)

/ [Namn]

Ja, jag fick ju skjuts hela vägen hem igår och han satt kvar när vi gick förbi. Han satt och pratade med sin avlösare, men han såg måttligt road ut då han satt och pillade naglarna samtidigt så jag "tvingades" stanna till och säga hej då för att han skulle upptäcka att jag gick.

Idag så fanns det ingen kvar som kunde skjutsa hem mig så jag gick 16:15 så att jag skulle hinna med bussen. Med mig hade jag en besöksbricka som en av de som fortfarande var kvar hade överlämnat till mig då den bara lossade för honom. När jag kommer ner så sitter han ensam, men i telefonen så jag ställer mig och väntar på att han ska bli klar och när han är det så jag räcker över brickan och låter honom bestämma vad han ska göra med den. Sedan hade jag med mig en skiva med blandade Damien-låtar och lite mörk choklad i ett kuvert. På kuvertet hade jag skrivit:

 

[Namn]!

Här får du en liten "försoningsgåva" med tanke på att jag var "elak" mot dig...

/ [Mitt namn]

När han läste det så sa han: "Men vad jättegullig du är." och så sa han att det inte behövdes då det jag hade sagt igår (om grupperna) hade varit kul. Det visste jag i och för sig att han tyckte, men... Jag kände för att ge honom något. Så öppnade han kuvertet och när han såg skivan sa han: "Är det... han..?" och då sa jag att det var det och så tog han upp chokladen och frågade: "Är det hemifrån dig?" och det var det ju. Det är kvar från min namnsdagspresent och så sa han: "De här är jättegoda." (Marabous 70%) och så tog han och tryckte i sig en på en gång. Så erkände han att han tyckte att Pet Shop Boys var bra på 80-talet, men att det nu har blivit lite för mycket av dem.

Så frågade jag honom om det var så smart att äta något så här innan middagen och då sa ha att han är som Joey i Vänner, han kan alltid äta och när han äter så äter han alltid nyttigt. Då frågade jag om han tyckte att en halv ask med kakor var nyttigt och då förtydligade han sig och sa att när han äter mat äter han alltid nyttigt. Och idag när han kommer hem så tänkte han sätta sig i solen och ta en öl. Han dricker oftast lager: Staropramen, Zlatopramen och den där svenska ölen som heter någonting med ett årtal (fyra siffror) efter sig. (Hjärnsläpp på högsta nivå kallas det här) Då frågade jag vad han tyckte om Guinness och döm av min förvåning när han sa att han gillar det. Men det är ingen törstsläckare direkt. Sedan sa han att han är en ölmänniska och att han inte är så förtjust i vin och starksprit.

 

När jag står där nere så kommer han som lämnade sin besöksbricka ner och han säger: "Men vad bra. Du står och vaktar min bricka. Men nu ser du ju att jag har lämnat byggnaden" och så skrattade han lite och vi skrattade med. Men så fort han hade gått ut genom dörren så vänder jag mig till Honom och säger: "Tja han är lite... speciell" och han verkade hålla med och det såg jag redan innan jag hade öppnat munnen på hans ansiktsuttryck. Han sa att kostymnissar ofta gör försök att skämta och att de ska ha cred för att de gör det, men det är inte alltid det lyckas så bra.

När jag står där så ser jag bussen komma och gå, men bryr mig inte. Vädret är ju fint så det är inte hela världen att gå till pendeln. Jag kommer därifrån 16:45. Strax innan jag går så får han ett samtal så jag vänder ryggen till lite så att han får lite arbetsro och bäst som jag står där så kommer det ut en kvinna som han verkar känna och hon går fram till honom och börjar prata. Han pratar tillbaka och så kommer det ut två kollegor till mig och den ena erbjuder mig skjuts till Centralen och det tackar jag knappast nej till så jag säger hej då till honom och när han säger hej då till mig då så blir det väldigt "opersonligt", som om jag är vem som helst som han inte känner som har stått där. Som om han inte vill låtsas om som han känner mig. Är det ett normalt beteende om man inte är intresserad av någon? Jag tyder det inte så i alla fall, men jag har haft fel förr. Fast i det här fallet är jag hysat säker på att jag inte har det då jag mer eller mindre vet att intresset finns från hans sida. Och det kan ju vara så att den här kvinnan även känner hans fru och han vill inte riskera att frun får reda på något (även fast det egentligen inte är något mellan oss).

Igår såg jag förresten årets första citronfjäril och idag såg jag massor av tussilago. Nu känns det verkligen som att det går åt rätt håll. Det är så underbart.