Guinness

Tyckte att det förra inlägget började bli lite för långt så att jag påbörjar ett nytt så att det inte blir för mycket att läsa i ett enda sammanhängande gytter. Så här kommer fortsättningen..:

Kan även säga att det alltid är lika trevligt att se att han har en penna som det står Map på i sin vänstra bröstficka. Tar åt mig hela äran till att vi får gratisreklam. Han har ju fått pennan av mig och det är mig han har lärt känna bäst. Sedan vill jag verkligen ha fortsatt kontakt med honom när vi flyttar tillbaka då jag tycker att det känns som att vi ligger på samma våglängd. Sedan kan jag ta att kontakten bara blir på kompisnivå bara jag får ha fortsatt kontakt.

Sedan när jag kom upp efter att ha hämtat paketet så gjorde jag så att jag gick och hämtade lite fler reklampennor så jag kunde ge det till dem när jag gick hem. Och eftersom jag vet att han tränar så gott som dagligen så vet jag också att han inte skulle sitta där förrän runt 14:30 så jag bestämde mig för att stanna kvar lite längre idag då jag ville ha honom på plats och överräcka dem till honom. Tog åtta pennor och lade dem i ett hårt, lila Map-kuvert och så hade jag två mini-Toblerone liggande vid sidan om mig och jag ville ju inte att de skulle ligga och bli dåliga så jag tog med mig dem också.

När jag kommer ner så sitter de där och pratar som vanligt och jag gör då den universella handgesten när man vill poängtera att några pratar lite mycket och fick genast höra: "Vad påstår du med det där nu då?" Jag svarade inte på det utan gick fram och räckte över kuvertet och då sa han: "Undrar vad det kan vara här i? Nä men titta! Det är pennor." och så tackade han för dem och sa att de bara skulle låta en penna ligga framme och gömma undan kuvertet de andra. Så sa jag: "Jag vet ju att ni måste sitta kvar här länge idag så därför får ni det här också." och så slängde jag ner Tobleronen på deras arbetsbord. Tänk vad lite det behövs för att få människor glada. Sedan såg jag att de hade möblerat om lite. Vilken yta de hade fått. Rena rama dansgolvet. Så lite nytta hade han gjort idag. Under ungefär en halvtimme...

Nu stod jag där nere i ungefär 50 minuter och pratade och det var lika urflippat som förra gången. Fick reda på att han skulle tillaga kassavarot i helgen. Det verkar helt klart vara så att han är den som lagar maten oftast där hemma. Sedan hade han lagt sig till med en gest och det var den som man använder när man vill vara överlägsen och för fin för att ta tag i saker själv. Man har handryggen uppåt och så "sprätter" man med fingrarna uppåt/utåt samtidigt som man säger "Gör det du." och den gesten använde han sig av ganska mycket när vi stod där.

Eftersom jag vet att han är lite bevandrad inom juridik så passade jag på att fråga honom om det inte är så att om man vet vem en person är som dör så ska de närmaste släktingarna underrättas. Tydligen är det inte så att någon måste göra det, men han sa att det verkligen var tragiskt att det inte hade gjorts. Sedan sa han att man kan ringa och prata med Skatteverket och fråga om det gjorts någon bodelning för sådana saker har de tydligen koll på.

Medans jag stod där så ser jag att det kommer en buss. Jag visste inte ens om att det skulle gå en buss då. Så när jag sa att: "Jaha och där gick det en buss." så sa han: "Missade du bussen nu?" På det sa jag: "Njae... Jag visste inte ens att det gick en buss nu så..." Då tyckte jag att någon av de två herrarna kunde kolla upp när nästa buss gick och då viftade han sådär mot sin kollega och sa: "Gör det du." Men det gjorde han inte. Sedan försökte han köra med den där gesten mot mig vid ett tillfälle och då sa jag genast att den är gesten har rakt motsatt effekt på mig och sedan sa jag att han skulle tänka sig för då mitt företag betalade hans lön. Då sa han att vi inte alls gjorde det. Då sa jag: "Men Map betalar hyra till Dagab som betalar Securitas för att hyra in er och Securitas betalar ut er lön så alltså är vi med och betalar er lön." Det tyckte han var långsökt men han tyckte att det var ett bra resonemang. Han sa: "Men det resonemanget kan jag ju köra med kärringen där hemma. 'Jag betalar din lön så gör det här nu.'" Men jag tror att han vet att det inte går att köra med mig vid det här laget och det är därför han vågar göra så.

När jag hade stått där i en fem, tio minuter kommer det ner en Dagab-snubbe och han säger: "Står du här och ljuger nu." På det svarade jag: "Ja, men något kul måste jag väl få ha?" Så sa han något mer och så sa han hej då och trevlig helg och gick. När han hade gått ut så frågade Han mig: "Hur känner du honom?" "Vem?" frågade jag då. "Den där chauffören." sa han då. "Det gör jag inte. Har aldrig träffat honom i hela mitt liv." svarade jag och då sa han: "Han brukar aldrig komma fram och prata." sedan fortsatte han med: "Han måste ha spanat in dig där bortifrån." och så skrattade han. Då sa jag: "Jasså, det tror du? Ja, kanske det, men han är inte riktigt min typ om man säger så." "Inte?" svarar han då och skrattar igen. "Nä, inte direkt. Men vem vet. Han kanske har dolda talanger..." sa jag då och det resulterade i ett stort skratt från dem båda då de snappade direkt vad det var jag menade. Sedan sa jag: "Men det finns inte en enda dold talang som gör att jag skulle befatta mig med honom." "Inte?" frågade han då och lade sedan till: "Jag kan förstå dig." Jag är glad att han eller hans kollega vid det här tillfället inte frågar: "Vad är din typ då?"

Sedan kom det ner en kvinna som jag har lärt känna igen på Dagab och frågade om han hade kort på nytillskottet. Då fattade jag ingenting. Men tydligen är det så att tjejen som jobbade där har nedkommit redan med sin lilla flicka. Då kände jag mig lite stött och sa med glimten i ögat: "Och det har du inte meddelat mig? Taskigt." Så nu har jag sett en bild på henne. En jättesöt liten flicka var det. Fick även veta vad hon ska heta.

Sedan så käbblar de där två med varandra igen och så säger Han till killen han jobbar med: "Men du verkar inte ha lärt dig någonting av mig." Då säger jag: "Men han har lärt sig en sak av mig." Då tittar han på mig och säger: "Ja, han har lärt sig att trycka på en siffra." och så applåderar han som små barn gör. Stela händer och fingrarna utspärrade och jag bockar och tackar.

När klockan var strax efter halv fyra kommer en kollega ner (flera har passerat under den här tiden) som bor i Bromma. Han säger först "Hej då." och så stannar han i dörren och frågar om jag vill ha skjuts och jag kände att det kanske var dags att börja dra sig. Men innan jag hinner säga något så säger han: "Ja, det vill hon." och så flinar han. Så jag säger: "Ja tack. Gärna." så vänder jag mig till grabbarna och säger: "Jag får skjuts ända till Bromma nu." Hans svar på det blev: "Men vad bra. Gå nu." och så gör han den där handgesten igen och då tar jag två steg tillbaka och säger: "Men jag kanske skulle stanna här ett tag till." och så skrattar han och säger: "Nej, nej." och då tar jag och går tillbaka och säger hej då och önskar dem en trevlig helg. På vägen ut säger min kollega att de kommer att betala honom på måndag för tjänsten.

Under tiden jag står där lägger jag märke till att han nu har en annan penna i bröstfickan, men å andra sidan så har han nu korthållaren i fastsatt i vänster byxficka och hans kort satt i det. Så vid nästa tillfälle ska jag först säga att jag är lite besviken på honom (för att han inte har en av våra pennor där längre) och sedan ska jag säga: "Du har sett min du tycker jag att jag ska få se din." och med det mena hans kort.