Undrande
Idag har det varit en allmänt konstig dag för oss alla. Min ena kollega har haft en urladdning med sin dotter igår kväll så idag är hon lite ur gängorna. En annan kollega är och tar blodprov nu på morgonen och min tredje kollega fick reda på igår att hennes man som ligger i flottan är utkommenderad till Libyen i fem månader. Han kommer att åka om två veckor. Så hon är verkligen ur gängorna idag.
Sedan kom det som hände för mig. Strax innan klockan nio så ringer min mamma och meddelade min pappa igår var inne på en site som heter Hitta graven och där hade han hittat sin bror. Ingen av oss visste ens om att han hade dött. Han dog tydligen den 27/11-06. Ingen av oss hade någon kontakt med honom sedan 1986 och ingen av oss har ansträngt oss för att återuppta kontakten heller. Orsaken till det är att han var en missbrukare och de gångerna han tog kontakt så var det för att han ville låna pengar och ingen av mina vuxna släktingar kände för att låna ut mer pengar till honom. Det jag är mest förvånad över är att min pappa, som var hans storebror, inte har fått höra ett ljud om det. Jag trodde, precis som mina föräldrar, att om någon som man har blodsband till dör så ska man bli underrättad.
Här blir det tvära kast. Nu till något roligare. Det är bara två veckor och en dag kvar tills dess att jag ska gå och se Damien Rice, med förbandet Bell X1 (ett band som tidigare hette Juniper och i Juniper var Damien Rice sångare). Det ska bli så kul att få se den stora lilla mannen. Ser verkligen fram emot det. Sedan är han lite småsöt också. Fast han är egentligen lite för liten för min smak.
Var hos osteopaten idag och hon tyycker att det ser riktigt bra ut nu (fast inte bra), men idag så tyckte hon att det var min nacke som var lite för stel så hon koncentrerade sig på det idag. Och när hon sa att det var stel nacke så tryckte hon samtidigt på en punkt vid höger skulderblad och då sa jag att det var lite ömt där och hon sa: "Precis." När behandlingen var klar så känner jag en stor skillnad. Det stramar inte längre när jag böjer huvudet framåt.
När jag kom ut från behandlingen så låg det en lapp på mitt bord och det stod där att det fanns ett litet paket att hämta nere i receptionen. Så jag tog och knallade ner och blev kvar i 45 minuter. Har inte skrattat så gott och så mycket på väldigt länge kan jag säga. Den nya tjejen var ledig idag så att det satt en annan vakt där och de två ihop på en fredag var en väldigt "jobbig" kombination på en fredag. De var inte riktigt kloka. Det blev inte många vettiga ord sagda där kan jag säga. Det första jag säger är: "Men titta. Det är ju verkligen ett litet paket idag." och då sa han: "Men börja inte med den diskussionen igen" och så vände han sig till den andra vakten och sa: "Förra veckan så sa jag att ett paket paket på sju kilo var litet." och det tyckte vikarien var lite taskigt.
När jag stod där så kom min närmsta chef förbi tillsammans med några andra och hon satte upp handen som en skygglapp samtidigt som hon sa: "Jag ser inget. Jag ser inget." och så skrattade hon. Sedan sa han att han tycker att det verkar som att vi har en bra chef och att saker och ting blir gjorda. Det höll jag med honom om.
Sedan såg jag att deras begonior slokade lite och det påpekade jag och eftersom han hade sagt att han måste göra något vettigt så tyckte jag att han kunde vattna dem. Då sa han: "Men ge dig nu [namn]. Vi fick dem igår." så då tog jag och kände på jorden och kände att det var ganska så torrt och det sa jag också. Det verkade han inte tro på så han kände efter själv och konstaterade att det var ganska torrt och att de inte skulle klara helgen. Så han gick och hämtade vattenkannan. Sedan har de andra blommor på andra sidan disken och han tyckte att de behövde vatten de med. Men vad han inte visste var att det var den typen av blommor där man skulle vattna i själva bladrosetten så han började hälla vatten på jorden och det rann ju över och så klagade han på det. Då sa jag att man ska vattna i bladrosetten och då frågade han om jag var säker på det och det var jag. Då frågade han igen om jag var säker på det och då sa jag bestämt: "Ja." Då sa ha: "Men då kan man ju inte känna på jorden om de behöver vattnas och så kommer inte vattnet ner till jorden." Då sa jag åt honom att hälla i vatten och se vad som händer. Då gjorde han det och så stod han och kollade vad som hände, sedan sa han: "Men titta. Vattnet rinner ner i jorden. Så har man lärt sig något idag också." Så gick han till begoniorna och så sa han: "Ska man vattna de här på samma sätt?" och så skrattade han. De får tydligen blommor från Hässelby Blommor varje vecka då de andra växterna på Dagab de har hyrs och sköts av dem.
Förra helgen var han och hans fru på en Finlandskryssning med Silja Serenade. De hade en lyxhytt så på söndagen låg de i dubbelsängen och smuttade på champagne samtidigt som de tittade på Vasaloppet. De brukar åka en kryssning en eller två gånger per år. Då berättade jag att vi skulle åka på en kryssning den 26-27/4 och det tyckte han var fint att vi fick göra. Så när jag sa att det var vi fyra i växeln plus vår chef så sa han: "Då lär det bli värsta röjet." Så kom vi in på att utesäljarna hade varit i Österrike också och då sa han: "Åre och Österrike? De har det bra de." Så sa han att eftersom de är inhyrda så får de inga fördelar. Då sa jag: "Men jag har ju sagt åt dig att söka jobb, annars får du ju inget annat." Då svarade han: "Men jag är ju så kinkig. Jag vill ju ha ett jobb här i Handen." och på det svarade jag: "Jo, jag vet. Helst i Brandbergen."
Sedan sa han att när han kommer hem på fredagar brukar det bli tre starköl från flaska men inte mer. Den ideala fyllan ligger tydligen på 0,4 promille. Det är då som man mår som bäst. Allt annat än det är onödigt. Så 0,4 är det bästa, man är avslappnad men kan ändå prestera om man har en flicka med sig. Jag sa att den där med varannan vatten funkar bra den med och det höll han med om. Sedan berättade han att han hade sin först riktiga fylla där han tappade minnet när han var 16 år. Han hade vaknat upp på gräsmattan där de hade bott tidigare och tanten som bodde där kände igen honom och ringde hans föräldrar.
Sedan så pratade vi lite om jobbet och så sa vi alla att det är ju så att vi alla snackar skit om sin arbetsplats trots att man har det ganska bra. Och det höll jag med om. Då sa han: "Det blir väl ganska mycket skitsnack där uppe hos er kan jag tänka. Ni snackar om kollegor och sådant." Då svarade jag: "Jo, men sådant blir det ju. Sedan blir det ju en hel del skitsnack om de där väktarna också." Då sa han: "Hmm, jag kanske skulle ta och prata med [säkerhetschefen] om att vi skulle sätta upp en kamera där på plan fyra och en mikrofon över varje telefonistbord." Då tittade jag bara lite på honom och så sa jag: "Ska det inte vara en webcam på en gång?" och det tyckte han var en bra idé.
Sedan tyckte hans kollega att det var trist då det inte ringde så mycket så pratade vi lite om det och så ringde det på hans bord och när han tittade så såg han att det var Han som ringde och då sa han: "Men sluta ring på mig [namn]." Minuten senare ringer det sedan på Hans bord (vilket det ska göra) och han svarade som han brukar när det är en intern som ringer. Sedan sa han till mig: "Det är till dig." då sa jag: "Till mig?" "Ja, till dig." svarade han och så kopplade han till telefonen de har på disken. Jag lyfte luren och så sa han: "Vänta så ska jag koppla också." och så började det tuta i luren. Så sa han: "Så då har jag kopplat dig till [vikarien]." Då la jag på luren. Så observerade jag att den fina pennan som låg på vår besökslista inte låg kvar och det sa jag. Då sa han: "Alla de pennorna är borta. Tror det är städarna som tar dem." Då sa jag: "Men varför har du inte sagt till om det då? Vi är inte farliga. Vi bits inte." och på det svarade han: "Nä, jag vet. Men jag har haft så mycket att tänka på..." och så flinade han.
Sedan gick han in bakom igen och då ringde det ju så klart på hans telefonistbord och det påpekade vikarien och då svarade han: "Men svara då." Då sa jag till vikarien som höll på att flytta på sin stol och hans stol: "Om du trycker på en siffra så går samtalet över till dig." och då hörde jag från köket: "Bra att du utbildar honom [namn]!" Det visade sig vara en felringning... Så kom han tillbaka från köket med något ätbart i handen och då sa vikarien: "Men du äter ju hela tiden [namn]." och det höll han med om. Sedan sa han vad det var. Det var ett tortilla bröd med rostbiff och tomat i. Jag tyckte väl att kombinationen tortillabröd och rostbiff lät lite annorlunda och det såg han också så han sa: "Men det är gott." sedan lade han till: "Det var det enda som fanns." Sedan sa vikarien att han nog skulle gå på lunch. Då sa han: "Redan?" Då svarade vikarien: "Ja, en tvåtimmarslunch." och så skrattade han. Då förseslog Han att han skulle gå och köpa en tunnbrödsrulle. Och då tittade vi båda två på honom och så började vi skratta. Så sa vikarien: "Vad fick du tunnbrödsrulle ifrån nu då?" Egentligen var det inte så roligt, men hela stämningen där nere var som den var så vi skrattade åt allt och inget. Så föreslog Han att han skulle gå till grillen borta vid korsningen. Då ryckte jag in som en räddande ängel och sa: "Hmm, jag har hört att man inte ska äta där." och då sa han att man inte skulle det. Det var tydligen väldigt ofräscht där. Han brukade gå dit och köpa snus (General) på den tiden som han snusade så han visste hur det såg ut.
Sedan sa han till vikarien: "Du ska visa mig en sak sedan." och med tanke på hur nivån var där nere så började jag skratta då jag bara tänkte på en sak och så började vikarien skratta. Till saken hör att de i början när jag kom ner började prata om något och då sa jag. "Men jag kanske ska ta och lämna er ifred?" När jag började skratta vände jag mig om och när jag vände tillbaka så såg jag att han bara att och blängde på mig så jag gömde mig bakom det lilla paketet som om jag skämdes (vilket jag inte gjorde). Sedan flippade de ur totalt och då tyckte jag att det var dags att gå. (Klockan var ju 11:15) Så sa han: "Men vi ses." och jag svarade: "Ja, det gör vi." och så klickade det i dörren och jag sa "Tack."
Sedan kom det som hände för mig. Strax innan klockan nio så ringer min mamma och meddelade min pappa igår var inne på en site som heter Hitta graven och där hade han hittat sin bror. Ingen av oss visste ens om att han hade dött. Han dog tydligen den 27/11-06. Ingen av oss hade någon kontakt med honom sedan 1986 och ingen av oss har ansträngt oss för att återuppta kontakten heller. Orsaken till det är att han var en missbrukare och de gångerna han tog kontakt så var det för att han ville låna pengar och ingen av mina vuxna släktingar kände för att låna ut mer pengar till honom. Det jag är mest förvånad över är att min pappa, som var hans storebror, inte har fått höra ett ljud om det. Jag trodde, precis som mina föräldrar, att om någon som man har blodsband till dör så ska man bli underrättad.
Här blir det tvära kast. Nu till något roligare. Det är bara två veckor och en dag kvar tills dess att jag ska gå och se Damien Rice, med förbandet Bell X1 (ett band som tidigare hette Juniper och i Juniper var Damien Rice sångare). Det ska bli så kul att få se den stora lilla mannen. Ser verkligen fram emot det. Sedan är han lite småsöt också. Fast han är egentligen lite för liten för min smak.
Var hos osteopaten idag och hon tyycker att det ser riktigt bra ut nu (fast inte bra), men idag så tyckte hon att det var min nacke som var lite för stel så hon koncentrerade sig på det idag. Och när hon sa att det var stel nacke så tryckte hon samtidigt på en punkt vid höger skulderblad och då sa jag att det var lite ömt där och hon sa: "Precis." När behandlingen var klar så känner jag en stor skillnad. Det stramar inte längre när jag böjer huvudet framåt.
När jag kom ut från behandlingen så låg det en lapp på mitt bord och det stod där att det fanns ett litet paket att hämta nere i receptionen. Så jag tog och knallade ner och blev kvar i 45 minuter. Har inte skrattat så gott och så mycket på väldigt länge kan jag säga. Den nya tjejen var ledig idag så att det satt en annan vakt där och de två ihop på en fredag var en väldigt "jobbig" kombination på en fredag. De var inte riktigt kloka. Det blev inte många vettiga ord sagda där kan jag säga. Det första jag säger är: "Men titta. Det är ju verkligen ett litet paket idag." och då sa han: "Men börja inte med den diskussionen igen" och så vände han sig till den andra vakten och sa: "Förra veckan så sa jag att ett paket paket på sju kilo var litet." och det tyckte vikarien var lite taskigt.
När jag stod där så kom min närmsta chef förbi tillsammans med några andra och hon satte upp handen som en skygglapp samtidigt som hon sa: "Jag ser inget. Jag ser inget." och så skrattade hon. Sedan sa han att han tycker att det verkar som att vi har en bra chef och att saker och ting blir gjorda. Det höll jag med honom om.
Sedan såg jag att deras begonior slokade lite och det påpekade jag och eftersom han hade sagt att han måste göra något vettigt så tyckte jag att han kunde vattna dem. Då sa han: "Men ge dig nu [namn]. Vi fick dem igår." så då tog jag och kände på jorden och kände att det var ganska så torrt och det sa jag också. Det verkade han inte tro på så han kände efter själv och konstaterade att det var ganska torrt och att de inte skulle klara helgen. Så han gick och hämtade vattenkannan. Sedan har de andra blommor på andra sidan disken och han tyckte att de behövde vatten de med. Men vad han inte visste var att det var den typen av blommor där man skulle vattna i själva bladrosetten så han började hälla vatten på jorden och det rann ju över och så klagade han på det. Då sa jag att man ska vattna i bladrosetten och då frågade han om jag var säker på det och det var jag. Då frågade han igen om jag var säker på det och då sa jag bestämt: "Ja." Då sa ha: "Men då kan man ju inte känna på jorden om de behöver vattnas och så kommer inte vattnet ner till jorden." Då sa jag åt honom att hälla i vatten och se vad som händer. Då gjorde han det och så stod han och kollade vad som hände, sedan sa han: "Men titta. Vattnet rinner ner i jorden. Så har man lärt sig något idag också." Så gick han till begoniorna och så sa han: "Ska man vattna de här på samma sätt?" och så skrattade han. De får tydligen blommor från Hässelby Blommor varje vecka då de andra växterna på Dagab de har hyrs och sköts av dem.
Förra helgen var han och hans fru på en Finlandskryssning med Silja Serenade. De hade en lyxhytt så på söndagen låg de i dubbelsängen och smuttade på champagne samtidigt som de tittade på Vasaloppet. De brukar åka en kryssning en eller två gånger per år. Då berättade jag att vi skulle åka på en kryssning den 26-27/4 och det tyckte han var fint att vi fick göra. Så när jag sa att det var vi fyra i växeln plus vår chef så sa han: "Då lär det bli värsta röjet." Så kom vi in på att utesäljarna hade varit i Österrike också och då sa han: "Åre och Österrike? De har det bra de." Så sa han att eftersom de är inhyrda så får de inga fördelar. Då sa jag: "Men jag har ju sagt åt dig att söka jobb, annars får du ju inget annat." Då svarade han: "Men jag är ju så kinkig. Jag vill ju ha ett jobb här i Handen." och på det svarade jag: "Jo, jag vet. Helst i Brandbergen."
Sedan sa han att när han kommer hem på fredagar brukar det bli tre starköl från flaska men inte mer. Den ideala fyllan ligger tydligen på 0,4 promille. Det är då som man mår som bäst. Allt annat än det är onödigt. Så 0,4 är det bästa, man är avslappnad men kan ändå prestera om man har en flicka med sig. Jag sa att den där med varannan vatten funkar bra den med och det höll han med om. Sedan berättade han att han hade sin först riktiga fylla där han tappade minnet när han var 16 år. Han hade vaknat upp på gräsmattan där de hade bott tidigare och tanten som bodde där kände igen honom och ringde hans föräldrar.
Sedan så pratade vi lite om jobbet och så sa vi alla att det är ju så att vi alla snackar skit om sin arbetsplats trots att man har det ganska bra. Och det höll jag med om. Då sa han: "Det blir väl ganska mycket skitsnack där uppe hos er kan jag tänka. Ni snackar om kollegor och sådant." Då svarade jag: "Jo, men sådant blir det ju. Sedan blir det ju en hel del skitsnack om de där väktarna också." Då sa han: "Hmm, jag kanske skulle ta och prata med [säkerhetschefen] om att vi skulle sätta upp en kamera där på plan fyra och en mikrofon över varje telefonistbord." Då tittade jag bara lite på honom och så sa jag: "Ska det inte vara en webcam på en gång?" och det tyckte han var en bra idé.
Sedan tyckte hans kollega att det var trist då det inte ringde så mycket så pratade vi lite om det och så ringde det på hans bord och när han tittade så såg han att det var Han som ringde och då sa han: "Men sluta ring på mig [namn]." Minuten senare ringer det sedan på Hans bord (vilket det ska göra) och han svarade som han brukar när det är en intern som ringer. Sedan sa han till mig: "Det är till dig." då sa jag: "Till mig?" "Ja, till dig." svarade han och så kopplade han till telefonen de har på disken. Jag lyfte luren och så sa han: "Vänta så ska jag koppla också." och så började det tuta i luren. Så sa han: "Så då har jag kopplat dig till [vikarien]." Då la jag på luren. Så observerade jag att den fina pennan som låg på vår besökslista inte låg kvar och det sa jag. Då sa han: "Alla de pennorna är borta. Tror det är städarna som tar dem." Då sa jag: "Men varför har du inte sagt till om det då? Vi är inte farliga. Vi bits inte." och på det svarade han: "Nä, jag vet. Men jag har haft så mycket att tänka på..." och så flinade han.
Sedan gick han in bakom igen och då ringde det ju så klart på hans telefonistbord och det påpekade vikarien och då svarade han: "Men svara då." Då sa jag till vikarien som höll på att flytta på sin stol och hans stol: "Om du trycker på en siffra så går samtalet över till dig." och då hörde jag från köket: "Bra att du utbildar honom [namn]!" Det visade sig vara en felringning... Så kom han tillbaka från köket med något ätbart i handen och då sa vikarien: "Men du äter ju hela tiden [namn]." och det höll han med om. Sedan sa han vad det var. Det var ett tortilla bröd med rostbiff och tomat i. Jag tyckte väl att kombinationen tortillabröd och rostbiff lät lite annorlunda och det såg han också så han sa: "Men det är gott." sedan lade han till: "Det var det enda som fanns." Sedan sa vikarien att han nog skulle gå på lunch. Då sa han: "Redan?" Då svarade vikarien: "Ja, en tvåtimmarslunch." och så skrattade han. Då förseslog Han att han skulle gå och köpa en tunnbrödsrulle. Och då tittade vi båda två på honom och så började vi skratta. Så sa vikarien: "Vad fick du tunnbrödsrulle ifrån nu då?" Egentligen var det inte så roligt, men hela stämningen där nere var som den var så vi skrattade åt allt och inget. Så föreslog Han att han skulle gå till grillen borta vid korsningen. Då ryckte jag in som en räddande ängel och sa: "Hmm, jag har hört att man inte ska äta där." och då sa han att man inte skulle det. Det var tydligen väldigt ofräscht där. Han brukade gå dit och köpa snus (General) på den tiden som han snusade så han visste hur det såg ut.
Sedan sa han till vikarien: "Du ska visa mig en sak sedan." och med tanke på hur nivån var där nere så började jag skratta då jag bara tänkte på en sak och så började vikarien skratta. Till saken hör att de i början när jag kom ner började prata om något och då sa jag. "Men jag kanske ska ta och lämna er ifred?" När jag började skratta vände jag mig om och när jag vände tillbaka så såg jag att han bara att och blängde på mig så jag gömde mig bakom det lilla paketet som om jag skämdes (vilket jag inte gjorde). Sedan flippade de ur totalt och då tyckte jag att det var dags att gå. (Klockan var ju 11:15) Så sa han: "Men vi ses." och jag svarade: "Ja, det gör vi." och så klickade det i dörren och jag sa "Tack."
Kommentarer
Trackback