Urk
Vad kul det är med saker som fungerar om de fungerade. Sitter i lugn och ro och gör ingenting alls. Tänker väl egentligen inte alls på att det är tyst på telefonerna då det brukar vara det ibland på morgnarna. Så kommer en kollega och frågar om vi har något fel på växeln och vi har ju inget larm i växeln så vi visste ju ingenting. Provringer till samtliga fyra växelnummer och kommer bara fram till vår telefonsvarare. Saken är att det fungerar att ringa ut och att ringa in till samtliga direktnummer. Det är bara om man ringer växelnumret som det inte fungerar. Ringde ned till receptionen och meddelade den nya tjejen att vår växel inte fungerar. Ringde och felanmälde till Telia 08:30, får se när det är fixat.
Nu är klockan 09:00 och nu verkar det som att det har släppt. Ringde ner och meddelade och det var tjejen som svarade igen och hon tackade för att jag meddelade det.
När jag kommer upp från lunch frågar min kollega om jag kom ihåg att ta med mig mjölken upp som hon påminde mig om innan jag gick ner. Det hade jag glömt bort helt. Så då frågade hon om det var någon där nere i restaurangen som hade mobil och då sa jag att jag hade mött en kollega som jag vet har mobil. Då sa hon att hon skulle ringa honom och att han dessutom hade massa paket nere i receptionen så att man behövde en pirra. Då sa jag att jag kunde gå och hämta mjölken (det var ju jag som glömde den) och även hämta paketen. Hon ringde till hans mobil och sa att jag hämtade paketen. Så tog jag pirran och knallade iväg.
När jag kommer ner så sitter han där ensam. Han har nu "tvingats" byta plats. Så nu sitter han framme vid disken. När jag kommer ner så får han två samtal på raken så jag viftar bara lite åt honom och han viftar tillbaka och så går jag och staplar upp alla paket på pirran och tro mig, det var många paket. Tror att det var en åtta, tio paket och två av dem riktigt stora. Men han ser alltid glad ut när han ser mig och det är ett gott betyg. Andra samtalet blir lite längre och det slutar med att jag får höra att han ska äta entrecôte (som han lade i marinad igår kväll) med någon form av god potatis till (han hade inte bestämt sig för vilken typ av potatis än). När han hade avslutat det så sa jag att det var snällt av honom att ta med lunch till mig imorgon. Han sa att han skulle ta med en liten smakbit till mig imorgon. Sedan sa han att det är gott med en köttbit ibland. Och ibland är det gott med kyckling. Sedan sa jag: "Ja, och ibland är det gott med fisk." och på det svarade han: "Ja det är det. Lax och... sådan där fisk man rullar..." "Strömming?" föreslog jag då. Men det var det inte "Njä, men det är gott det med" sa han och så kom han på vad det var han menade: "Sjötunga." och jag kan ju inte säga emot honom här heller så jag sa: "Jo, allt det där är gott, men det är ju inte något man har råd att äta alltför ofta." och på det svarade han: "Nä, det blir ju oftast pasta med falukorv." Det blev lite matsnack då han hade glömt sin matlåda hemma och visste inte om han skulle gå till restaurangen eller inte.
Stannar där nere i cirka 20 minuter och pratar med honom. Så nu vet jag vad hans två storasystrar heter. Att han inte tycker att det är lika allvarligt att ladda ner musik som film. Att hans fru jobbar på Skattemyndigheten. Hans dotter gillar Hammerfall. Sedan frågade jag honom om varför han hade blivit framflyttad, men eftersom han höll på att kolla i en lista där bilarna skriver in sig så sa han: "Vänta lite här nu. Jag kan inte göra två saker samtidigt." Då tyckte jag att han bjöd på en kommentar, men jag var snäll den här gången och sa inget. Sedan pratade vi om varför de var så noga med in- och utskrivningen av bilar och det var för att firmorna debiterar per timme och ibland så åker de mellan två ställen och debiterar inte för den tiden de har varit på Dagab, utan hela arbetsdagen. Sedan frågade han vad det var vi pratade om innan och då påminde jag honom det. Det är tydligen så att det är två anledningar. Den ena är psykologisk. De ska hamna på samma nivå och han ska inte sitta och titta på vad hon gör på datorn. Dels var det för att den datorn han satt vid även var väktardatorn som vakterna behöver komma åt ibland.
Så är han då anställd av Securitas sedan i torsdags (1/3) och i dag var han till sin förra arbetsgivare och lämnade tillbaka sina gamla arbetskläder. Idag var den näst sista dagen att göra det. Om han lämnade in uniformen försent så skulle han inte få lön för mars. Det är tydligen så att väktarkläder är dyra. Bara kavajen kostar ett par tusen. Det trodde han berodde på att de tillverkas i en så liten upplaga. När jag var där nere lade jag märke till att han hade en av våra pennor i vänstra bröstfickan och sedan såg jag att han hade korthållaren han hade fått av mig, då han tyckte att de verkade bra så han ville visa sin chef den, hängande från vänstra byxfickan. Visserligen utan kort i, men den hängde där så fint.
Sedan så hade han ju glömt att ta med box nummer två (han lovade att komma ihåg tills imorgon, men jag tror det när jag ser det). Han fick ju tillbaka box nummer ett igår och då trodde han att han skulle komma ihåg att ta med sig nästa till idag då han skulle packa ner den när han såg den första ligga i väskan. Men eftersom han var inne i affären och handlade entrecôte så blev det lite omstuvning i väskan och när han kom hem så gick han direkt till köket och började packa upp allt där och då hamnade boxen på bänken i köket. Så kom hans fru in och frågade varför den låg där och då sa han: "En polare på jobbet lånar för att bränna av." (Varför han valde ordet "polare" vet jag inte. Han kunde ju ha sagt "en tjej"" eller "en kollega", men han väljer "en polare". Är det positivt eller negativt? Någon som vet? Hjälp emottas gladeligen då jag inte vet vad jag ska göra i det här fallet då jag inte vet vad han vill, om han vill något. Jag tycker att det låter som att han vill få henne att tro att det är en man det är frågan om. Men varför skulle han göra det om han inte har något att dölja?) Då hade hon opponerat sig (hon jobbar ju på Skattemyndigheten) så hans dotter kom till hans räddning och sa att hon hade ju kopior på Sagan om ringen-triologin, så var det slut på den diskussionen. Han är ju "bara" en väktare så han har ju inte samma skrupler som frugan vad gäller det där.
Så av någon anledning så kom vi in på att han bara hade fått interna samtal. Då sa han: "Njä, det får jag inte." och på det svarade jag: "Men under tiden jag har stått här så har det bara varit det." och på det svarade han: "Och hur många samtal har jag haft då?" På det visade jag (lite skamset) upp tre fingrar och han sa: "Precis." Och som på beställning så ringde det och han sa: "Aha. Ett samtal utifrån." och då sa jag (med ett litet missnöjt tonfall) något i stil med att: "Jag skulle inte ha sagt något då man alltid blir motbevisad direkt." Så svarade han som vanligt "Välkommen till Dagab." fast han svarade inte normalt utan det var lite tillgjort för att markera att det var ett samtal utifrån.
Det andra samtalet han tog var från utlandet. Han svarade som vanligt: "Välkommen till Dagab" och så blev han tyst för att den i andra änden presenterade sig och så sa han: "Yes, hello." så blev det tyst då den som ringde sa vad han ville och så svarade han: "Då kopplar jag dig här." Det visade sig att det var ett samtal från Danmark och där är det inte alltid så lätt att veta vilket språk man ska prata. En del danskar föredrar att prata engelska med svenskar då vi förstår det bättre. Så pratade vi lite om hur vi uppfattar vilket språk som oftast dyker upp i luren förutom svenska och då undrade han hur jag upplevde fransmän, om de pratade engelska med oss och det sa jag att de gjorde. Sedan frågade han hur det var med tyska- och franskakunskaperna uppe hos oss och då sa jag att de inte var de bästa och så sa han: "Men man klarar sig bra med bara engelska." och det kan jag ju inte argumentera emot.
Tog även upp det där med stora och små paket med honom. Han bara skrattade åt mina argument. Men han sa att han kunde börja känna på paketen. En guldtacka skulle inte vara ett så stort paket men fan så tungt. Så föreslog han att jag kunde börja bära paketen på huvudet så de svarta kvinnorna i Afrika. Då sa jag att det skulle jag inte alls det. Sedan sa jag: "Sedan kanske det inte är så smart att bära tungt på huvudet om man har en dålig rygg. Trycka ihop kotorna är ju inte det bästa då tror jag." Då sa han "Men oftast beror ju en dålig rygg på att man inte har tränat den tillräckligt." På det svarade jag: "Jo, det är sant, men i mitt fall så beror det ju på en buktande disk som jag fick när jag sprang in i väggen." Då sa han: "Jasså, det är dig vi pratar om nu. Jag tyckte du sa man..." Då blängde jag bara på honom. Så frågade han om jag hade anmält det och det har jag ju gjort.
Sedan sa jag att jag skulle gå och hämta lite mjölk. Då sa han "Jasså, det ska du." och då svarade jag: "Ja, det ska jag. Behöver ni någon mjölk?" Då sa han: "Nä, jag var och hämtade det igår. Men nästa gång så säger jag till." och på det svarade jag: "Men vad bra. Det är bara att ringa på -01 så fixar jag det." och så började jag gå och han sa: "Vi ses." och jag svarade: "Ja, det gör vi." Sedan klickade det i dörren (som vanligt) och jag sa: "Tack." (som vanligt) och så gick jag och hämtade lite mjölk.
Pratade med en manlig kollega om honom igår på lunchen och han höll med om att han ser trevlig ut. Trevligt att höra en man erkänna det också. Han som jag kom upp med paketen åt idag tackade och sa att han skulle bjuda mig på en kaka, men jag avböjde då jag har "personliga" motiv att gå ner. Då sa han: "Jasså, är det [smeknamnsversionen av hans namn]?" då sa jag: "Ja, det är det." Då sa han: "Han är trevlig." och då sa jag: "Jo, jag vet. Han ser trevlig ut och är trevlig. Det är bara ett stort fel med honom och det är att han är gift. Men man får titta hur mycket man vill och prata med honom. Sedan vill jag göra mindre tillåtna saker också, men..." Då skrattade han bara åt mig och låtsades bli generad.
Fick skjuts hem idag. Det är mysigt. När jag kommer ner sitter han kvar där och stirrar in i skärmen. Jag säger: Hej då, då" och han tittar upp och ler och säger: "Hej då." Han ler alltid när jag kommer ner. Det kan kanske bero på ren självbevarelsedrift "Hon ler mot mig, bäst jag ler tillbaka annars händer det väl något" vad vet jag. Trevligt är det i alla fall.
Nu är klockan 09:00 och nu verkar det som att det har släppt. Ringde ner och meddelade och det var tjejen som svarade igen och hon tackade för att jag meddelade det.
När jag kommer upp från lunch frågar min kollega om jag kom ihåg att ta med mig mjölken upp som hon påminde mig om innan jag gick ner. Det hade jag glömt bort helt. Så då frågade hon om det var någon där nere i restaurangen som hade mobil och då sa jag att jag hade mött en kollega som jag vet har mobil. Då sa hon att hon skulle ringa honom och att han dessutom hade massa paket nere i receptionen så att man behövde en pirra. Då sa jag att jag kunde gå och hämta mjölken (det var ju jag som glömde den) och även hämta paketen. Hon ringde till hans mobil och sa att jag hämtade paketen. Så tog jag pirran och knallade iväg.
När jag kommer ner så sitter han där ensam. Han har nu "tvingats" byta plats. Så nu sitter han framme vid disken. När jag kommer ner så får han två samtal på raken så jag viftar bara lite åt honom och han viftar tillbaka och så går jag och staplar upp alla paket på pirran och tro mig, det var många paket. Tror att det var en åtta, tio paket och två av dem riktigt stora. Men han ser alltid glad ut när han ser mig och det är ett gott betyg. Andra samtalet blir lite längre och det slutar med att jag får höra att han ska äta entrecôte (som han lade i marinad igår kväll) med någon form av god potatis till (han hade inte bestämt sig för vilken typ av potatis än). När han hade avslutat det så sa jag att det var snällt av honom att ta med lunch till mig imorgon. Han sa att han skulle ta med en liten smakbit till mig imorgon. Sedan sa han att det är gott med en köttbit ibland. Och ibland är det gott med kyckling. Sedan sa jag: "Ja, och ibland är det gott med fisk." och på det svarade han: "Ja det är det. Lax och... sådan där fisk man rullar..." "Strömming?" föreslog jag då. Men det var det inte "Njä, men det är gott det med" sa han och så kom han på vad det var han menade: "Sjötunga." och jag kan ju inte säga emot honom här heller så jag sa: "Jo, allt det där är gott, men det är ju inte något man har råd att äta alltför ofta." och på det svarade han: "Nä, det blir ju oftast pasta med falukorv." Det blev lite matsnack då han hade glömt sin matlåda hemma och visste inte om han skulle gå till restaurangen eller inte.
Stannar där nere i cirka 20 minuter och pratar med honom. Så nu vet jag vad hans två storasystrar heter. Att han inte tycker att det är lika allvarligt att ladda ner musik som film. Att hans fru jobbar på Skattemyndigheten. Hans dotter gillar Hammerfall. Sedan frågade jag honom om varför han hade blivit framflyttad, men eftersom han höll på att kolla i en lista där bilarna skriver in sig så sa han: "Vänta lite här nu. Jag kan inte göra två saker samtidigt." Då tyckte jag att han bjöd på en kommentar, men jag var snäll den här gången och sa inget. Sedan pratade vi om varför de var så noga med in- och utskrivningen av bilar och det var för att firmorna debiterar per timme och ibland så åker de mellan två ställen och debiterar inte för den tiden de har varit på Dagab, utan hela arbetsdagen. Sedan frågade han vad det var vi pratade om innan och då påminde jag honom det. Det är tydligen så att det är två anledningar. Den ena är psykologisk. De ska hamna på samma nivå och han ska inte sitta och titta på vad hon gör på datorn. Dels var det för att den datorn han satt vid även var väktardatorn som vakterna behöver komma åt ibland.
Så är han då anställd av Securitas sedan i torsdags (1/3) och i dag var han till sin förra arbetsgivare och lämnade tillbaka sina gamla arbetskläder. Idag var den näst sista dagen att göra det. Om han lämnade in uniformen försent så skulle han inte få lön för mars. Det är tydligen så att väktarkläder är dyra. Bara kavajen kostar ett par tusen. Det trodde han berodde på att de tillverkas i en så liten upplaga. När jag var där nere lade jag märke till att han hade en av våra pennor i vänstra bröstfickan och sedan såg jag att han hade korthållaren han hade fått av mig, då han tyckte att de verkade bra så han ville visa sin chef den, hängande från vänstra byxfickan. Visserligen utan kort i, men den hängde där så fint.
Sedan så hade han ju glömt att ta med box nummer två (han lovade att komma ihåg tills imorgon, men jag tror det när jag ser det). Han fick ju tillbaka box nummer ett igår och då trodde han att han skulle komma ihåg att ta med sig nästa till idag då han skulle packa ner den när han såg den första ligga i väskan. Men eftersom han var inne i affären och handlade entrecôte så blev det lite omstuvning i väskan och när han kom hem så gick han direkt till köket och började packa upp allt där och då hamnade boxen på bänken i köket. Så kom hans fru in och frågade varför den låg där och då sa han: "En polare på jobbet lånar för att bränna av." (Varför han valde ordet "polare" vet jag inte. Han kunde ju ha sagt "en tjej"" eller "en kollega", men han väljer "en polare". Är det positivt eller negativt? Någon som vet? Hjälp emottas gladeligen då jag inte vet vad jag ska göra i det här fallet då jag inte vet vad han vill, om han vill något. Jag tycker att det låter som att han vill få henne att tro att det är en man det är frågan om. Men varför skulle han göra det om han inte har något att dölja?) Då hade hon opponerat sig (hon jobbar ju på Skattemyndigheten) så hans dotter kom till hans räddning och sa att hon hade ju kopior på Sagan om ringen-triologin, så var det slut på den diskussionen. Han är ju "bara" en väktare så han har ju inte samma skrupler som frugan vad gäller det där.
Så av någon anledning så kom vi in på att han bara hade fått interna samtal. Då sa han: "Njä, det får jag inte." och på det svarade jag: "Men under tiden jag har stått här så har det bara varit det." och på det svarade han: "Och hur många samtal har jag haft då?" På det visade jag (lite skamset) upp tre fingrar och han sa: "Precis." Och som på beställning så ringde det och han sa: "Aha. Ett samtal utifrån." och då sa jag (med ett litet missnöjt tonfall) något i stil med att: "Jag skulle inte ha sagt något då man alltid blir motbevisad direkt." Så svarade han som vanligt "Välkommen till Dagab." fast han svarade inte normalt utan det var lite tillgjort för att markera att det var ett samtal utifrån.
Det andra samtalet han tog var från utlandet. Han svarade som vanligt: "Välkommen till Dagab" och så blev han tyst för att den i andra änden presenterade sig och så sa han: "Yes, hello." så blev det tyst då den som ringde sa vad han ville och så svarade han: "Då kopplar jag dig här." Det visade sig att det var ett samtal från Danmark och där är det inte alltid så lätt att veta vilket språk man ska prata. En del danskar föredrar att prata engelska med svenskar då vi förstår det bättre. Så pratade vi lite om hur vi uppfattar vilket språk som oftast dyker upp i luren förutom svenska och då undrade han hur jag upplevde fransmän, om de pratade engelska med oss och det sa jag att de gjorde. Sedan frågade han hur det var med tyska- och franskakunskaperna uppe hos oss och då sa jag att de inte var de bästa och så sa han: "Men man klarar sig bra med bara engelska." och det kan jag ju inte argumentera emot.
Tog även upp det där med stora och små paket med honom. Han bara skrattade åt mina argument. Men han sa att han kunde börja känna på paketen. En guldtacka skulle inte vara ett så stort paket men fan så tungt. Så föreslog han att jag kunde börja bära paketen på huvudet så de svarta kvinnorna i Afrika. Då sa jag att det skulle jag inte alls det. Sedan sa jag: "Sedan kanske det inte är så smart att bära tungt på huvudet om man har en dålig rygg. Trycka ihop kotorna är ju inte det bästa då tror jag." Då sa han "Men oftast beror ju en dålig rygg på att man inte har tränat den tillräckligt." På det svarade jag: "Jo, det är sant, men i mitt fall så beror det ju på en buktande disk som jag fick när jag sprang in i väggen." Då sa han: "Jasså, det är dig vi pratar om nu. Jag tyckte du sa man..." Då blängde jag bara på honom. Så frågade han om jag hade anmält det och det har jag ju gjort.
Sedan sa jag att jag skulle gå och hämta lite mjölk. Då sa han "Jasså, det ska du." och då svarade jag: "Ja, det ska jag. Behöver ni någon mjölk?" Då sa han: "Nä, jag var och hämtade det igår. Men nästa gång så säger jag till." och på det svarade jag: "Men vad bra. Det är bara att ringa på -01 så fixar jag det." och så började jag gå och han sa: "Vi ses." och jag svarade: "Ja, det gör vi." Sedan klickade det i dörren (som vanligt) och jag sa: "Tack." (som vanligt) och så gick jag och hämtade lite mjölk.
Pratade med en manlig kollega om honom igår på lunchen och han höll med om att han ser trevlig ut. Trevligt att höra en man erkänna det också. Han som jag kom upp med paketen åt idag tackade och sa att han skulle bjuda mig på en kaka, men jag avböjde då jag har "personliga" motiv att gå ner. Då sa han: "Jasså, är det [smeknamnsversionen av hans namn]?" då sa jag: "Ja, det är det." Då sa han: "Han är trevlig." och då sa jag: "Jo, jag vet. Han ser trevlig ut och är trevlig. Det är bara ett stort fel med honom och det är att han är gift. Men man får titta hur mycket man vill och prata med honom. Sedan vill jag göra mindre tillåtna saker också, men..." Då skrattade han bara åt mig och låtsades bli generad.
Fick skjuts hem idag. Det är mysigt. När jag kommer ner sitter han kvar där och stirrar in i skärmen. Jag säger: Hej då, då" och han tittar upp och ler och säger: "Hej då." Han ler alltid när jag kommer ner. Det kan kanske bero på ren självbevarelsedrift "Hon ler mot mig, bäst jag ler tillbaka annars händer det väl något" vad vet jag. Trevligt är det i alla fall.
Kommentarer
Trackback