Vänner
Ja, igår hände det inte speciellt mycket värt att skriva om och än så länge så har det inte hänt så mycket idag heller, men dagen har ju nyss börjat så man ska väl inte ha så stora krav.
Fick skjuts hem igår och det var inte helt fel. När vi kommer ner så sitter han först med ryggen åt mig och pratar med en av vakterna som sitter där och håret ser fint och lagom lektjockt och leklångt ut. Så reser han sig för att gå och då ser han mig så då pekar han på mig och fortsätter till rummet där bakom. När han pekar på mig så tvärnitar jag och säger till min kollega som skjutsar hem mig: "Såg du. Han pekade på mig." då svarade min kollega: "Ja, det kanske är en säkerhetskontroll." Jag hade ett svar på tungan, men jag sa det inte högt, utan lät det stanna vid en tanke: "Ja, det skulle vara trevligt." Sedan kom han fram från det bakre utrymmet med den andra boxen, så han kom ihåg den i alla fall, vilket jag inte riktigt hade räknat med om jag ska vara ärlig. Men det verkar som att jag kan lita på honom när han säger att han lovar. Lite trist är det när han är omgiven av de där andra vakterna och jag har sällskap så blir han inte lika pratsam av sig alls. Då verkar han mer "kylig" och professionell. Som att han vill hålla en yttre fasad. Vilket jag tycker är synd då han är en sådan genomtrevlig människa, med sunda åsikter och värderingar... eller åtminstone så tycker jag att han verkar ha det. De stämmer väldigt överens med mina på de punkter vi har pratat om. Han har en underbar humor (och ett väldigt trevligt skratt). Sedan är han inget dumhuvud, utan man kan ha väldigt bra och vettiga diskussioner med honom.
Egentligen var det ju inte så bra att jag fick boxen när jag skulle gå hem med tanke på att jag nu måste ta med den till jobbet. Men min kollega som ska kopiera och bränna av är hemma med sjukt barn och hon kommer kanske imorgon. Så jag har två kvällar på mig att titta på några avsnitt. Hade boxen i knät hela vägen hem. Ville inte lägga ifrån mig den. Hade jag varit ensam hade jag väl kramat den. ;-) Den har ju legat i hans träningsväska, bland hans träningskläder... Ja, jag är sjuk. Jag vet. Och det jävligaste med det här är att han har fått mig att tycka att det är sexigt med dialekter söderifrån, typ Blekinge och Skåne.
När jag kom hem så satte jag mig och tittade på en skiva. Det var helt underbart att se så gamla avsnitt igen och dessutom utan massa störande reklam. På den här skivan så blir Ross och Rachel ihop för första gången och så gör de slut för första gången. Och när jag såg det avsnittet där Rachel avslöjar för Ross (som har en flickvän) att hon har känslor för honom och de får ihop det så gick mina tankar till en person. Det gick liksom inte att hindra.
Klockan 11:18 ringde det från hans nya nummer och han sitter och skrattar när han ringer så jag hör även att det är han, så jag svarar: "Hej, [namn]." Han säger då: "Ja, hej det är [namn]." och på det svarar jag: "Jo, jag vet, jag sa ju det." och då säger han: "Ja, just det det gjorde du. Hej [namn]" och då svarar jag: "Hej." Hans nästa replik blir: "Det är en liten väktare på väg upp till er. Jag tror det är med några kuponger." då säger jag: "Jo, men det är säkert rikskuponger." och så säger han att vi ska vara snälla med henne och då svarar jag att vi ska göra vårat bästa och försöka och det tyckte han lät bra.
13:40 blev jag "inkallad" på rummet till en kollega. Hon var nyfiken på hur det gick med kärleken och jag sa som det var. Att jag inte vet. Så berättade jag att han hade kallat mig för polare inför sin fru och det tyckte hon var underligt. Hade det inte varit något (vad nu något är) så skulle han ju sagt som det var, det vill säga "en tjej på jobbet". Sedan berättade jag att han blir mer professionell och "kylig" när det är fler människor omkring oss och då sa hon: "Ja, men det är väl just för att han är gift. Han vill inte att folk ska tro något." Då kommer min undran: Om han inte känner något så borde han väl inte resonera på det sättet. Eller? Om man bara tycker att det är en trevlig person så borde man kunna fortsätta att skämta även fast andra är i närheten. Eller? Ju fler olika synpunkter jag får om det här från andra desto bättre. Snälla, hjälp mig någon? Vad ska jag göra? Börjar bli smått desperat.
Snackade med en av mina manliga kollegor på telefon idag och han frågade mig också hur det gick med min flirt och jag drog samma historia för honom och det han sa var att enligt honom så finns det två alternativ till hans ordval:
1. Han har en svartsjuk fru och han orkar inte med en diskussion/ett gräl
och/eller
2. Han har känslor men vill inte att hans fru/familj/jag ska veta om det
När jag gick hem idag fick jag sällskap med en från ekonomin och när vi kom ner så skulle kvinnan på Dagab som jag har lärt känna ställa in postvagnen innanför de låsta dörrarna och min kollega öppnade dörren och höll upp den för henne och jag stannade innanför och lät henne ställa in den. Då sa hon att hon skulle blockera dörren så att jag inte kom ut. Kommer inte ihåg vad jag svarade men vi gick ut (och ja: han satt där med sällskap av en eller två vakter) och så sa hon att hon retades med mig för att hon gillar mig. Så gnabbades vi lite på vägen till ytterdörren och när jag vände min uppmärksamhet till receptionen för att säga hej då så ser jag att han sitter där och småskrattar åt oss.
Men jag vinkar och säger hej då till honom och han vinkar tillbaka och säger hej då han med. Jag tycker att det är jättebra att flera, av varandra oberoende, människor säger bra saker om mig till honom eller så att han hör. Jag vill ju att han ska förstå vilken fin och trevlig tjej jag är, fast det vet han nog redan själv, annars skulle han knappast frivilligt prata med mig. Men det skadar ju knappast att han hör att flera tycker det.
Idag har jag tittat på fyra avsnitt till. Monica träffar Richard som hon faller för totalt och han är 20 år äldre än henne och Chandler träffade Janice och de träffades när hon var gift. Varför relaterar jag de två sakerna till honom då? Jo, dels för att han är äldre än mig (även fast jag inte tycker nio år är så mycket) och han är gift.
Fick skjuts hem igår och det var inte helt fel. När vi kommer ner så sitter han först med ryggen åt mig och pratar med en av vakterna som sitter där och håret ser fint och lagom lektjockt och leklångt ut. Så reser han sig för att gå och då ser han mig så då pekar han på mig och fortsätter till rummet där bakom. När han pekar på mig så tvärnitar jag och säger till min kollega som skjutsar hem mig: "Såg du. Han pekade på mig." då svarade min kollega: "Ja, det kanske är en säkerhetskontroll." Jag hade ett svar på tungan, men jag sa det inte högt, utan lät det stanna vid en tanke: "Ja, det skulle vara trevligt." Sedan kom han fram från det bakre utrymmet med den andra boxen, så han kom ihåg den i alla fall, vilket jag inte riktigt hade räknat med om jag ska vara ärlig. Men det verkar som att jag kan lita på honom när han säger att han lovar. Lite trist är det när han är omgiven av de där andra vakterna och jag har sällskap så blir han inte lika pratsam av sig alls. Då verkar han mer "kylig" och professionell. Som att han vill hålla en yttre fasad. Vilket jag tycker är synd då han är en sådan genomtrevlig människa, med sunda åsikter och värderingar... eller åtminstone så tycker jag att han verkar ha det. De stämmer väldigt överens med mina på de punkter vi har pratat om. Han har en underbar humor (och ett väldigt trevligt skratt). Sedan är han inget dumhuvud, utan man kan ha väldigt bra och vettiga diskussioner med honom.
Egentligen var det ju inte så bra att jag fick boxen när jag skulle gå hem med tanke på att jag nu måste ta med den till jobbet. Men min kollega som ska kopiera och bränna av är hemma med sjukt barn och hon kommer kanske imorgon. Så jag har två kvällar på mig att titta på några avsnitt. Hade boxen i knät hela vägen hem. Ville inte lägga ifrån mig den. Hade jag varit ensam hade jag väl kramat den. ;-) Den har ju legat i hans träningsväska, bland hans träningskläder... Ja, jag är sjuk. Jag vet. Och det jävligaste med det här är att han har fått mig att tycka att det är sexigt med dialekter söderifrån, typ Blekinge och Skåne.
När jag kom hem så satte jag mig och tittade på en skiva. Det var helt underbart att se så gamla avsnitt igen och dessutom utan massa störande reklam. På den här skivan så blir Ross och Rachel ihop för första gången och så gör de slut för första gången. Och när jag såg det avsnittet där Rachel avslöjar för Ross (som har en flickvän) att hon har känslor för honom och de får ihop det så gick mina tankar till en person. Det gick liksom inte att hindra.
Klockan 11:18 ringde det från hans nya nummer och han sitter och skrattar när han ringer så jag hör även att det är han, så jag svarar: "Hej, [namn]." Han säger då: "Ja, hej det är [namn]." och på det svarar jag: "Jo, jag vet, jag sa ju det." och då säger han: "Ja, just det det gjorde du. Hej [namn]" och då svarar jag: "Hej." Hans nästa replik blir: "Det är en liten väktare på väg upp till er. Jag tror det är med några kuponger." då säger jag: "Jo, men det är säkert rikskuponger." och så säger han att vi ska vara snälla med henne och då svarar jag att vi ska göra vårat bästa och försöka och det tyckte han lät bra.
13:40 blev jag "inkallad" på rummet till en kollega. Hon var nyfiken på hur det gick med kärleken och jag sa som det var. Att jag inte vet. Så berättade jag att han hade kallat mig för polare inför sin fru och det tyckte hon var underligt. Hade det inte varit något (vad nu något är) så skulle han ju sagt som det var, det vill säga "en tjej på jobbet". Sedan berättade jag att han blir mer professionell och "kylig" när det är fler människor omkring oss och då sa hon: "Ja, men det är väl just för att han är gift. Han vill inte att folk ska tro något." Då kommer min undran: Om han inte känner något så borde han väl inte resonera på det sättet. Eller? Om man bara tycker att det är en trevlig person så borde man kunna fortsätta att skämta även fast andra är i närheten. Eller? Ju fler olika synpunkter jag får om det här från andra desto bättre. Snälla, hjälp mig någon? Vad ska jag göra? Börjar bli smått desperat.
Snackade med en av mina manliga kollegor på telefon idag och han frågade mig också hur det gick med min flirt och jag drog samma historia för honom och det han sa var att enligt honom så finns det två alternativ till hans ordval:
1. Han har en svartsjuk fru och han orkar inte med en diskussion/ett gräl
och/eller
2. Han har känslor men vill inte att hans fru/familj/jag ska veta om det
När jag gick hem idag fick jag sällskap med en från ekonomin och när vi kom ner så skulle kvinnan på Dagab som jag har lärt känna ställa in postvagnen innanför de låsta dörrarna och min kollega öppnade dörren och höll upp den för henne och jag stannade innanför och lät henne ställa in den. Då sa hon att hon skulle blockera dörren så att jag inte kom ut. Kommer inte ihåg vad jag svarade men vi gick ut (och ja: han satt där med sällskap av en eller två vakter) och så sa hon att hon retades med mig för att hon gillar mig. Så gnabbades vi lite på vägen till ytterdörren och när jag vände min uppmärksamhet till receptionen för att säga hej då så ser jag att han sitter där och småskrattar åt oss.
Men jag vinkar och säger hej då till honom och han vinkar tillbaka och säger hej då han med. Jag tycker att det är jättebra att flera, av varandra oberoende, människor säger bra saker om mig till honom eller så att han hör. Jag vill ju att han ska förstå vilken fin och trevlig tjej jag är, fast det vet han nog redan själv, annars skulle han knappast frivilligt prata med mig. Men det skadar ju knappast att han hör att flera tycker det.
Idag har jag tittat på fyra avsnitt till. Monica träffar Richard som hon faller för totalt och han är 20 år äldre än henne och Chandler träffade Janice och de träffades när hon var gift. Varför relaterar jag de två sakerna till honom då? Jo, dels för att han är äldre än mig (även fast jag inte tycker nio år är så mycket) och han är gift.
Kommentarer
Trackback