YMCA
Ytterligare en solig och varm dag. Det är inte helt fel.
Igår när jag gick från jobbet satt den där urflippade vakten på plats och jag hörde Honom från bakom kulisserna. Så jag stannade några minuter och snackade. Började med vakten som satt där och frågade om de hade lyssnat på skivan än, men det hade de inte då de inte hade någon cd-spelare, men de skulle få en i april. Då tittade jag lite misstroende på honom så då sa han att jag skulle fråga Honom och i samma veva kom han ut och sa: "Va?". Så då frågade han Honom det och då sa Han att Han har sett till att de ska få dit en. Då frågade jag om jag skulle bränna fler skivor till dem och då sa Han: "Ja. Lite Village People." och jag fortsatte den meningen: "Och kanske lite Pet Shop Boys?" och båda nickade gillande och skrattade. Då frågade jag om de tyckte att det var så bra för deras image. För alla vet ju att män som sitter i en reception inte är normala. Och då förstod Han inte alls vad jag menade.
När jag kom hem igår så gjorde jag så att jag laddade ner Best Of-plattor från de två grupperna och så brände jag två plattor och när jag kom till jobbet idag så gjorde jag två omslag till dem.
09:35 gick jag ner för att hämta ett paket och då tog jag med mig de två plattorna, plus en Snow Patrol-mix, Mundy-mix och U2:s The Joshua Tree och Achtung Baby. När jag kommer ner så sitter han på vaktplatsen och pratar i telefon och tjejen har sällskap av en lite äldre dam. Så jag stannar där och snackar med henne och överlämnar först de två "skoj"-plattorna" till henne så att hon kan överräcka dem till honom. Efter några minuter så får vi (vi= han och jag) ögonkontakt och vinkar till varandra och då passar hon på att ge honom de två plattorna. Han tar emot dem och så tittar han på dem och grimarserar.
Han pratar i telefon i ungefär tjugo minuter så jag pratar med tjejen där, vilket jag inte har några problem med. Hon är jättetrevlig. När han lägger på tar han upp plattorna och frågar: "Vad är det här för skit?" och så ler han. Då sa jag: "Om man ber om någonting från mig så får man det."
Så tar han och ringer ett samtal så jag fortsätter att prata med tjejen där framme och han går till köket och kommer ut med en halv kall wienerkorv i handen. När han sätter sig i stolen så har jag och tjejen roligt åt honom då han håller korven mellan tummen och pekfingret med de övriga tre fingrarna pekandes rätt upp. Inte alls bögigt. Och ja, han var nog väldigt medveten om det. (Och det tar jag upp med honom när han har lagt på och då börjar han prata om "gömma korven" och då har jag ögonkontakt med honom samtidigt som jag ler lite) Sedan reser han sig och så står han och "dansar" samtidigt som han pratar i telefonen och det ser så larvigt ut så att jag kan inte låta bli att skratta.
Så pratar jag med tjejen om min "smarta" kollega och hon kan inte placera henne. Hon frågar om hon har lite rött hår, men det har hon ju inte. Försöker förklara för henne, men säger senare att Han vet vem det är. Så när han lägger på luren så frågar hon Honom och han säger: "Det är hon med cowboystövlarna" och hon ser fortfarande frågande ut och frågar: "Har hon inte lite rött hår?" Då ser han lite eftertänksam ut och säger: "Njä, mer brungrått-aktigt." och så vänder han sig mot mig och säger: "Du är mer rödhårig än vad hon är." Men han lovade att peka ut henne vid tillfälle.
Så går han tillbaka till köket och hämtar något mer att äta (ja, han äter mest hela tiden) och så sätter han sig på plats igen och så fortsätter jag att prata med dem alla tre (fast damen pratade inte så mycket). Så sa han att han uppskattade gesten att ge de två plattorna och egentligen så är ju musiken bra. Eller bra och bra, det är ju så att man tycker det för att man är uppvuxen men den typen av musik. Då sa jag att: "Man gör ju fortfarande den där dansen till YMCA" och han avslutade min mening: "När man är full och på dansgolvet på finlandsfärjan." och då sa jag: "Precis."
Efter ett tag så fick tjejen ett samtal på sin mobil och gick därifrån. Han gick till köket och lämnade ifrån sig tallriken och så ställde han sig framför mig på sin sida disken (hennes plats) och då frågade jag honom vad han gillar för musik och han svarar: "Led Zeppelin, Deep Purple..." och en hel hög rockband till. Så då tycker jag att det passar att ge honom de resterande fyra skivorna. Han tittar på dem alla och de två översta (Snow Patrol och Mundy) vet han inte vilka det är och så ser han omslaget på The Joshua Tree och säger: "Men titta. U2... eller..? Jo. De glömde jag ju räkna upp. De är ju bäst och det här är Joshua Tree. Jättebra." och så tittar han på baksidan och börjar sjunga "Where The Streets Have No Name". Då tipsar jag honom om siten u2.se och att jag sitter i redaktionen så han ska kolla in den sidan och sedan berättar jag att jag såg tre konserter med dem i Dublin och i Göteborg och då säger han: "Det måste ha varit mäktigt." Så säger han: "Men vi kan ju göra så att det här är betalningen för att du får låna Vänner av mig" och då säger jag: "Ja, det var ju lite så jag hade tänkt det."
Sedan vet jag inte hur vi kommer in på det, men han säger att det är ingen som bryr sig om honom och då säger jag: "Det tror jag visst det. Det är nog fler än du tror" och då säger han: "Nej, det är väl ingen som bryr sig om en clown" och än en gång säger jag: "Jo då. Det är jag säker på att det är" och då ger han sig och säger: "Ja, kanske det."
Så kommer tjejen tillbaka och jag känner att det börjar bli dags att gå upp igen. Då så säger hon att hon nu är så nyfiken på min kollega så att hon kommer upp och tittar hur vi har det vid tillfälle. Då lägger jag det lilla paketet på disken och säger: "Men självklart. Du kan ju ta upp det här så har du en orsak." Då säger hon: "Jag kan bära upp nästa paket". Jag säger att hon inte egentligen inte behöver (för oss) någon anledning att titta upp då det är vi som är gäster i det här huset. Så nästa paket som kommer, kommer hon att bära upp. Kom tillbaka till min plats 10:30
Igår när jag gick från jobbet satt den där urflippade vakten på plats och jag hörde Honom från bakom kulisserna. Så jag stannade några minuter och snackade. Började med vakten som satt där och frågade om de hade lyssnat på skivan än, men det hade de inte då de inte hade någon cd-spelare, men de skulle få en i april. Då tittade jag lite misstroende på honom så då sa han att jag skulle fråga Honom och i samma veva kom han ut och sa: "Va?". Så då frågade han Honom det och då sa Han att Han har sett till att de ska få dit en. Då frågade jag om jag skulle bränna fler skivor till dem och då sa Han: "Ja. Lite Village People." och jag fortsatte den meningen: "Och kanske lite Pet Shop Boys?" och båda nickade gillande och skrattade. Då frågade jag om de tyckte att det var så bra för deras image. För alla vet ju att män som sitter i en reception inte är normala. Och då förstod Han inte alls vad jag menade.
När jag kom hem igår så gjorde jag så att jag laddade ner Best Of-plattor från de två grupperna och så brände jag två plattor och när jag kom till jobbet idag så gjorde jag två omslag till dem.
09:35 gick jag ner för att hämta ett paket och då tog jag med mig de två plattorna, plus en Snow Patrol-mix, Mundy-mix och U2:s The Joshua Tree och Achtung Baby. När jag kommer ner så sitter han på vaktplatsen och pratar i telefon och tjejen har sällskap av en lite äldre dam. Så jag stannar där och snackar med henne och överlämnar först de två "skoj"-plattorna" till henne så att hon kan överräcka dem till honom. Efter några minuter så får vi (vi= han och jag) ögonkontakt och vinkar till varandra och då passar hon på att ge honom de två plattorna. Han tar emot dem och så tittar han på dem och grimarserar.
Han pratar i telefon i ungefär tjugo minuter så jag pratar med tjejen där, vilket jag inte har några problem med. Hon är jättetrevlig. När han lägger på tar han upp plattorna och frågar: "Vad är det här för skit?" och så ler han. Då sa jag: "Om man ber om någonting från mig så får man det."
Så tar han och ringer ett samtal så jag fortsätter att prata med tjejen där framme och han går till köket och kommer ut med en halv kall wienerkorv i handen. När han sätter sig i stolen så har jag och tjejen roligt åt honom då han håller korven mellan tummen och pekfingret med de övriga tre fingrarna pekandes rätt upp. Inte alls bögigt. Och ja, han var nog väldigt medveten om det. (Och det tar jag upp med honom när han har lagt på och då börjar han prata om "gömma korven" och då har jag ögonkontakt med honom samtidigt som jag ler lite) Sedan reser han sig och så står han och "dansar" samtidigt som han pratar i telefonen och det ser så larvigt ut så att jag kan inte låta bli att skratta.
Så pratar jag med tjejen om min "smarta" kollega och hon kan inte placera henne. Hon frågar om hon har lite rött hår, men det har hon ju inte. Försöker förklara för henne, men säger senare att Han vet vem det är. Så när han lägger på luren så frågar hon Honom och han säger: "Det är hon med cowboystövlarna" och hon ser fortfarande frågande ut och frågar: "Har hon inte lite rött hår?" Då ser han lite eftertänksam ut och säger: "Njä, mer brungrått-aktigt." och så vänder han sig mot mig och säger: "Du är mer rödhårig än vad hon är." Men han lovade att peka ut henne vid tillfälle.
Så går han tillbaka till köket och hämtar något mer att äta (ja, han äter mest hela tiden) och så sätter han sig på plats igen och så fortsätter jag att prata med dem alla tre (fast damen pratade inte så mycket). Så sa han att han uppskattade gesten att ge de två plattorna och egentligen så är ju musiken bra. Eller bra och bra, det är ju så att man tycker det för att man är uppvuxen men den typen av musik. Då sa jag att: "Man gör ju fortfarande den där dansen till YMCA" och han avslutade min mening: "När man är full och på dansgolvet på finlandsfärjan." och då sa jag: "Precis."
Efter ett tag så fick tjejen ett samtal på sin mobil och gick därifrån. Han gick till köket och lämnade ifrån sig tallriken och så ställde han sig framför mig på sin sida disken (hennes plats) och då frågade jag honom vad han gillar för musik och han svarar: "Led Zeppelin, Deep Purple..." och en hel hög rockband till. Så då tycker jag att det passar att ge honom de resterande fyra skivorna. Han tittar på dem alla och de två översta (Snow Patrol och Mundy) vet han inte vilka det är och så ser han omslaget på The Joshua Tree och säger: "Men titta. U2... eller..? Jo. De glömde jag ju räkna upp. De är ju bäst och det här är Joshua Tree. Jättebra." och så tittar han på baksidan och börjar sjunga "Where The Streets Have No Name". Då tipsar jag honom om siten u2.se och att jag sitter i redaktionen så han ska kolla in den sidan och sedan berättar jag att jag såg tre konserter med dem i Dublin och i Göteborg och då säger han: "Det måste ha varit mäktigt." Så säger han: "Men vi kan ju göra så att det här är betalningen för att du får låna Vänner av mig" och då säger jag: "Ja, det var ju lite så jag hade tänkt det."
Sedan vet jag inte hur vi kommer in på det, men han säger att det är ingen som bryr sig om honom och då säger jag: "Det tror jag visst det. Det är nog fler än du tror" och då säger han: "Nej, det är väl ingen som bryr sig om en clown" och än en gång säger jag: "Jo då. Det är jag säker på att det är" och då ger han sig och säger: "Ja, kanske det."
Så kommer tjejen tillbaka och jag känner att det börjar bli dags att gå upp igen. Då så säger hon att hon nu är så nyfiken på min kollega så att hon kommer upp och tittar hur vi har det vid tillfälle. Då lägger jag det lilla paketet på disken och säger: "Men självklart. Du kan ju ta upp det här så har du en orsak." Då säger hon: "Jag kan bära upp nästa paket". Jag säger att hon inte egentligen inte behöver (för oss) någon anledning att titta upp då det är vi som är gäster i det här huset. Så nästa paket som kommer, kommer hon att bära upp. Kom tillbaka till min plats 10:30
Kommentarer
Trackback