Äntligen helg igen
Så har man då kommit hem från jobbet och ska precis steka ett par ägg och lägga på macka. Det har varit en väldigt hattig vecka det här. Först jobba i två och en halv dag, sedan ledig en dag och sedan jobba en dag till och det bara till 13:10. Men jag klagar inte direkt. I morse när jag gick till t-banan så undrade jag ett kort tag om det var lördagmorgon eller inte. Det var ju knappt en kotte ute. Blev lugnad dock när jag kom fram till stationen och såg att både Sthlm City och Metro låg där så fint och prydligt och på tidningarna så stod det "fredag 18 maj".
Och nu har jag stekt äggen också.
I tisdags så (ursäkta att jag kommer bli tjatig här) sa Han att han eventuellt skulle vara ledig den här klämfredagen, men att han inte visste hur han skulle göra. I morse när jag sitter och äter min frukost på jobbet (fil och flingor) så kommer en av våra innesäljare och sätter sig där och hon säger till mig: "Jag såg din pojke komma cyklande idag." Jag tyckte att det lät jättefint det hon sa, synd bara att det inte är sant. Då sa jag till henne att han mer eller mindre alltid cyklar till jobbet och att jag en gång i tiden kunde göra det också och jag tyckte att det var riktigt skönt. Jag saknar det lite. Slippa vara beroende av bussar, pendeltåg och t-banor. Men på det sättet så fick jag veta att han minsann inte hade ledigt idag.
Så kom då hemgången. Efter att idag ha stressat igenom ett jobb som ska vara klart idag och jag vill inte att min kollega ska sitta själv och göra det efter det jag har gått hem, så kändes det välbehövligt. Satt och höll på med det konstant mellan 08:15-13:05. Det enda avbrottet var när jag åt min fredagsmacka och naturligtvis när telefonen ringde. Vilket den gjorde bra mycket mer än vad jag trodde att det skulle, men det betyder ju inte att det ringde mycket för den sakens skull. När jag var klar så brände det som eld mellan skulderbladen och ländryggen var helt körd.
13:15 gick jag från kontoret och när jag kom ner så satt bara hon där, men jag stannade ändå (hon är trevlig hon med) och började prata med henne lite och när jag står där så vem tittar fram som gubben i lådan och ler och vinkar i dörröppningen? Han ville visa att han minsann också var där och sedan gick han tillbaka till köket där han stekte korv och fixade i ordning en äggröra.. Och när jag såg det så visste jag att det var kört med att komma ifrån där inom de närmsta minuterna.
Det blev väldigt många minuter kan jag säga. När en kollega kom ner 13:55 så frågade jag honom om han skulle förbi någon tågstation och det skulle han så då passade jag på att smita. Men innan dess blev det lite samtal om ditt och datt.
De ska spela brännboll imorgon med början klockan 14. Då sa jag: "Så tidigt? Då kommer alla ligga utslagna klockan 19" vilket hon svarade "Nej då. Då har vi precis börjat komma igång. Sedan ska vi vidare till O'Learys" på. Sedan tyckte hon att det var synd att det inte var en karaokekväll där för då skulle hon och Han sjunga en duett. Då säger han: "Men du kan väl inte sjunga?" Och på det svarar hon: "Nä, men det kan ju inte du heller" och så flinade hon.
Efter några minuter (han tar över samtalet med mig av någon anledning och hon håller på med datorn) så får hon ett ryck och börjar sjunga och rycka med huvudet i takt med musiken. Då undrar han vad hon håller på med. Det är han som har ensamrätt på att bete sig på det sättet. Då sa hon att han håller på så även när han är på väg till, till exempel, gymmet. Då säger han att det är bara för att skrämma bort alla fruntimmer som annars kastar sig över honom. Så sa han att hans mamma har sagt att han är en stilig pojke - och ja, det är han, men det kan man inte erkänna - så hon och jag bara skrattar och så säger jag något och han svarar på det och så säger hon till mig: "Men ta och kasta dig över honom då." Eftersom vi skämtade rent allmänt så låtsades jag om som att det var menat som det och skrattade lite. Men jag vet ju att hon vet, tack vare två av mina kollegor så jag vet även att hon hade lite allvar bakom det skämtet. Han däremot tystnade och tyckte att något på skärmen var intressant. Nästan som att han blev generad. Sedan började vi prata igen och då var allt frid och fröjd och det där på skärmen var inte så intressant längre...
Vi pratar om en hel del till och så ringer det i deras "sidotelefon" och hon tittar på displayen och säger till honom: "Det är din fru" och när han svarar så ändrar han rösten på det där sättet som han brukar göra när någon kvinnlig släkting ringer. Hon kommenterar det för mig. Jag tyder hennes ord som att hon tycker att det är larvigt och att hon vet att det inte är så puttinuttigt där som det låter och att det är lite teater över det hela. Efter ett tag så ändrar han röstläget och pratar mer normalt. De pratar om maten för imorgon och han säger att han egentligen inte bryr sig (kanske inte med justde orden) eftersom han inte kommer att vara hemma imorgon. Sedan säger hon: "Tur att det finns någon på den här sidan disken som har lite stake i sig" och med det menar hon sig själv.
När klockan blir 13:35 så går hon upp till butiken för att handla så hon säger: "Ja, om du inte är kvar här när jag kommer tillbaka så får du ha en trevlig helg" och jag önskar henne detsamma och han säger: "Var lugn du. Hon kommer vara kvar här tills imorgon bara för att hon vill ha skjuts." Då sa jag till honom att så desperat efter skjuts var jag inte.
Jag blev ju kvar ett tag till och vi snackade om allt möjligt. Han fick chansen att snacka lite skit om de som jobbade på Axfood och Dagab. Det har han fått förut också, men med tanke på hur mycket jag beklagar mig när jag är hos dem så är det inte mer än rättvist att han får prata av sig. Och jag hade ju tidigare när jag kom ner beklagat mig över hur ryggen kändes efter allt jobb vi hade gjort och då retades han och sa: "Men det är väl bra att ni får jobba lite för lönen också." Sedan tyckte han synd om mig som hade den kollegan som jag hade att jobba med.
Efter ett tag tyckte jag att han såg ut att inte må så bra så jag frågade hur det var med honom egentligen. Då sa han att hans lunch hade bestått av en äggröra gjord på fyra ägg och sedan hade han till det ätit fem korvar. Och nu är det inte prinskorv vi pratar om, utan mer frukostkorvsstorlek. Eftersom jag vet hur det känns när man har ätit för mycket så tycker jag synd om honom, men samtidigt så vet jag också att han har sig själv att skylla.
Så pratade vi lite om träning. Han hade idag varit uppe och cyklat i gymmet. I hela 30 minuter. Han valde aerobicsprogrammet då det inte är så komplicerat att följa eftersom han läser en bok samtidigt. Han har testar programmet "fettförbränning +" på nivå 18 (av 20) i en halvtimme och han höll på att smälta bort. Sedan sa han att han i det längsta varit emot alla apparater som finns i gymmet, men nu tyckte han att det har blivit så jobbigt att vara ute och springa i skogen. Då kan jag inte låta bli att säga: "Men det är meningen att det ska vara jobbigt" och hans svar på det blev: "Och det säger hon som är ute och springer varje dag." (Han vet att jag inte springer alls.) Då sa jag: "Nä, det gör jag ju knappast, men jag vet att det är så att om det inte är jobbigt så ger det inte resultat" och då sa han: "Så du menar att det inte är så som de framställer alla apparater på TV-shop. Man bara sitter och gör ingenting och får världens tvättbräda?" Och då svarar jag: "Ja, jag menar ju det." Han tyckte att det är helt otroligt att folk går på det där som visas på TV-shop. Det finns bara ett sätt att komma i form på och det är att röra på sig.
Sedan kommer hon ner efter att ha handlat och nu är klockan 13:50. Hon tittar bara på mig och ler lite samtidigt som han säger: "Titta vem som är här" och hennes svar på det blev: "Varför är jag inte förvånad." Så ställer hon in de sakerna som hon har köpt i kylen och kommer ut och sätter sig. När hon har suttit där ett par minuter kommer min kollega ner och jag frågar honom om han ska förbi någon station och så önskar jag dem trevlig helg och går.
När jag sitter och väntar på pendeln i Jordbro så hör jag ett bekant ljud och tittar upp och döm av min förvåning när jag ser en tornseglare. Jag sliter upp telefonen och ringer mina föräldrar som är på landet, men får inget svar. Då börjar jag skriva ett meddelande om vad jag har sett till dem, när det plötsligt ringer. Det är mamsen som ringer. Hon hade precis kommit in från att ha rensat bort massa kirskål och hon såg på mobilen att jag hade ringt. Jag sa då till henne varför jag hade ringt och hon tyckte att det var jättekul. Hon sa att hon och papsen hade pratat om att de hade sett svalor för ett tag sedan och så sa de att då kommer jag minsann snart att säga att jag har sett tornseglare (jag ska alltid vara värst). Och idag så ringde jag och berättade det. Bäst som vi satt där och pratade så hörde och såg jag en till. Nu är det sommar. Tornseglaren är den sista flyttfågeln att komma hit och den första som flyttar när hösten kommer.
Känner nu när jag sitter här framför datorn att ryggen inte mår så bra än efter dagens jobb (det bränner lite mellan skuldrorna), men det kommer väl att släppa snart. Hoppas jag i alla fall.
Och nu har jag stekt äggen också.
I tisdags så (ursäkta att jag kommer bli tjatig här) sa Han att han eventuellt skulle vara ledig den här klämfredagen, men att han inte visste hur han skulle göra. I morse när jag sitter och äter min frukost på jobbet (fil och flingor) så kommer en av våra innesäljare och sätter sig där och hon säger till mig: "Jag såg din pojke komma cyklande idag." Jag tyckte att det lät jättefint det hon sa, synd bara att det inte är sant. Då sa jag till henne att han mer eller mindre alltid cyklar till jobbet och att jag en gång i tiden kunde göra det också och jag tyckte att det var riktigt skönt. Jag saknar det lite. Slippa vara beroende av bussar, pendeltåg och t-banor. Men på det sättet så fick jag veta att han minsann inte hade ledigt idag.
Så kom då hemgången. Efter att idag ha stressat igenom ett jobb som ska vara klart idag och jag vill inte att min kollega ska sitta själv och göra det efter det jag har gått hem, så kändes det välbehövligt. Satt och höll på med det konstant mellan 08:15-13:05. Det enda avbrottet var när jag åt min fredagsmacka och naturligtvis när telefonen ringde. Vilket den gjorde bra mycket mer än vad jag trodde att det skulle, men det betyder ju inte att det ringde mycket för den sakens skull. När jag var klar så brände det som eld mellan skulderbladen och ländryggen var helt körd.
13:15 gick jag från kontoret och när jag kom ner så satt bara hon där, men jag stannade ändå (hon är trevlig hon med) och började prata med henne lite och när jag står där så vem tittar fram som gubben i lådan och ler och vinkar i dörröppningen? Han ville visa att han minsann också var där och sedan gick han tillbaka till köket där han stekte korv och fixade i ordning en äggröra.. Och när jag såg det så visste jag att det var kört med att komma ifrån där inom de närmsta minuterna.
Det blev väldigt många minuter kan jag säga. När en kollega kom ner 13:55 så frågade jag honom om han skulle förbi någon tågstation och det skulle han så då passade jag på att smita. Men innan dess blev det lite samtal om ditt och datt.
De ska spela brännboll imorgon med början klockan 14. Då sa jag: "Så tidigt? Då kommer alla ligga utslagna klockan 19" vilket hon svarade "Nej då. Då har vi precis börjat komma igång. Sedan ska vi vidare till O'Learys" på. Sedan tyckte hon att det var synd att det inte var en karaokekväll där för då skulle hon och Han sjunga en duett. Då säger han: "Men du kan väl inte sjunga?" Och på det svarar hon: "Nä, men det kan ju inte du heller" och så flinade hon.
Efter några minuter (han tar över samtalet med mig av någon anledning och hon håller på med datorn) så får hon ett ryck och börjar sjunga och rycka med huvudet i takt med musiken. Då undrar han vad hon håller på med. Det är han som har ensamrätt på att bete sig på det sättet. Då sa hon att han håller på så även när han är på väg till, till exempel, gymmet. Då säger han att det är bara för att skrämma bort alla fruntimmer som annars kastar sig över honom. Så sa han att hans mamma har sagt att han är en stilig pojke - och ja, det är han, men det kan man inte erkänna - så hon och jag bara skrattar och så säger jag något och han svarar på det och så säger hon till mig: "Men ta och kasta dig över honom då." Eftersom vi skämtade rent allmänt så låtsades jag om som att det var menat som det och skrattade lite. Men jag vet ju att hon vet, tack vare två av mina kollegor så jag vet även att hon hade lite allvar bakom det skämtet. Han däremot tystnade och tyckte att något på skärmen var intressant. Nästan som att han blev generad. Sedan började vi prata igen och då var allt frid och fröjd och det där på skärmen var inte så intressant längre...
Vi pratar om en hel del till och så ringer det i deras "sidotelefon" och hon tittar på displayen och säger till honom: "Det är din fru" och när han svarar så ändrar han rösten på det där sättet som han brukar göra när någon kvinnlig släkting ringer. Hon kommenterar det för mig. Jag tyder hennes ord som att hon tycker att det är larvigt och att hon vet att det inte är så puttinuttigt där som det låter och att det är lite teater över det hela. Efter ett tag så ändrar han röstläget och pratar mer normalt. De pratar om maten för imorgon och han säger att han egentligen inte bryr sig (kanske inte med justde orden) eftersom han inte kommer att vara hemma imorgon. Sedan säger hon: "Tur att det finns någon på den här sidan disken som har lite stake i sig" och med det menar hon sig själv.
När klockan blir 13:35 så går hon upp till butiken för att handla så hon säger: "Ja, om du inte är kvar här när jag kommer tillbaka så får du ha en trevlig helg" och jag önskar henne detsamma och han säger: "Var lugn du. Hon kommer vara kvar här tills imorgon bara för att hon vill ha skjuts." Då sa jag till honom att så desperat efter skjuts var jag inte.
Jag blev ju kvar ett tag till och vi snackade om allt möjligt. Han fick chansen att snacka lite skit om de som jobbade på Axfood och Dagab. Det har han fått förut också, men med tanke på hur mycket jag beklagar mig när jag är hos dem så är det inte mer än rättvist att han får prata av sig. Och jag hade ju tidigare när jag kom ner beklagat mig över hur ryggen kändes efter allt jobb vi hade gjort och då retades han och sa: "Men det är väl bra att ni får jobba lite för lönen också." Sedan tyckte han synd om mig som hade den kollegan som jag hade att jobba med.
Efter ett tag tyckte jag att han såg ut att inte må så bra så jag frågade hur det var med honom egentligen. Då sa han att hans lunch hade bestått av en äggröra gjord på fyra ägg och sedan hade han till det ätit fem korvar. Och nu är det inte prinskorv vi pratar om, utan mer frukostkorvsstorlek. Eftersom jag vet hur det känns när man har ätit för mycket så tycker jag synd om honom, men samtidigt så vet jag också att han har sig själv att skylla.
Så pratade vi lite om träning. Han hade idag varit uppe och cyklat i gymmet. I hela 30 minuter. Han valde aerobicsprogrammet då det inte är så komplicerat att följa eftersom han läser en bok samtidigt. Han har testar programmet "fettförbränning +" på nivå 18 (av 20) i en halvtimme och han höll på att smälta bort. Sedan sa han att han i det längsta varit emot alla apparater som finns i gymmet, men nu tyckte han att det har blivit så jobbigt att vara ute och springa i skogen. Då kan jag inte låta bli att säga: "Men det är meningen att det ska vara jobbigt" och hans svar på det blev: "Och det säger hon som är ute och springer varje dag." (Han vet att jag inte springer alls.) Då sa jag: "Nä, det gör jag ju knappast, men jag vet att det är så att om det inte är jobbigt så ger det inte resultat" och då sa han: "Så du menar att det inte är så som de framställer alla apparater på TV-shop. Man bara sitter och gör ingenting och får världens tvättbräda?" Och då svarar jag: "Ja, jag menar ju det." Han tyckte att det är helt otroligt att folk går på det där som visas på TV-shop. Det finns bara ett sätt att komma i form på och det är att röra på sig.
Sedan kommer hon ner efter att ha handlat och nu är klockan 13:50. Hon tittar bara på mig och ler lite samtidigt som han säger: "Titta vem som är här" och hennes svar på det blev: "Varför är jag inte förvånad." Så ställer hon in de sakerna som hon har köpt i kylen och kommer ut och sätter sig. När hon har suttit där ett par minuter kommer min kollega ner och jag frågar honom om han ska förbi någon station och så önskar jag dem trevlig helg och går.
När jag sitter och väntar på pendeln i Jordbro så hör jag ett bekant ljud och tittar upp och döm av min förvåning när jag ser en tornseglare. Jag sliter upp telefonen och ringer mina föräldrar som är på landet, men får inget svar. Då börjar jag skriva ett meddelande om vad jag har sett till dem, när det plötsligt ringer. Det är mamsen som ringer. Hon hade precis kommit in från att ha rensat bort massa kirskål och hon såg på mobilen att jag hade ringt. Jag sa då till henne varför jag hade ringt och hon tyckte att det var jättekul. Hon sa att hon och papsen hade pratat om att de hade sett svalor för ett tag sedan och så sa de att då kommer jag minsann snart att säga att jag har sett tornseglare (jag ska alltid vara värst). Och idag så ringde jag och berättade det. Bäst som vi satt där och pratade så hörde och såg jag en till. Nu är det sommar. Tornseglaren är den sista flyttfågeln att komma hit och den första som flyttar när hösten kommer.
Känner nu när jag sitter här framför datorn att ryggen inte mår så bra än efter dagens jobb (det bränner lite mellan skuldrorna), men det kommer väl att släppa snart. Hoppas jag i alla fall.
Kommentarer
Trackback