Aye, aye captain
Idag, idag, idag är det dags får årets filmhöjdpunkt. Åtminstone för mig. Kritikerna är väl lite halvljumma över den här filmen men det bryr jag mig inte om. Det är väldigt sällan som kritiker och jag tycker samma sak. Metro gav den 2/5, City 3/5 och DN har inte betygsatt filmen med ett sådant system, men om jag skulle döma efter det som skrevs i den tidningen så kan jag väl tänka mig att även de satte 3/5. Men bara Johnny Depps karaktär kommer att göra kvällen fulländad för mig. Jag skulle verkligen inte ha något emot att ha den där stora fina affischen som sitter uppsatt lite överallt nu...
Får se om jag kommer att få äta upp det jag sa till "halvtidaren" igår eftersom jag kommer att gå vid samma tid som han gick igår. Risken finns... eller den är ganska så överhängande måste jag säga. Han kommer inte att kunna låta bli att pika mig om han har möjlighet att göra det, så jag hoppas att han pratar i telefon när jag kommer ner dit.
Får hoppas att pendeln har rättat till sig så att den kommer fram i tid idag. Det var lite strul i morse. Totalstopp i trafiken mellan Barkarby och Spånga. Det var ersättningsbussar på den sträckan. Men det gav ju återverkan på övrig trafik i form av inställda tåg och försenade tåg och tåg som inte går hela vägen. Jag hade tur och fick ett tåg som gick i tid och hela vägen.
Idag så hämtade jag ett paket med pirran. Det var stort och tungt sa tjejen när hon ringde upp och aviserade det. Så redan innan min lunch var slut så gick jag ner för att hämta det. 12:35 närmare bestämt och min lunch skulle sluta 12:50. När jag kommer ner så sitter de båda på plats och småpratar och de blir så glada när jag kommer ner. (Eller de låtsas i alla fall.)
Hon skojar till det lite och säger att om jag hade kommit ner när hon ringde så hade han köpt en glass till mig. Tyvärr så kom jag inte ner så hon fick äta upp den istället... Det märks så tydligt på henne nu att hon vet, men så länge som hon inte säger allt för mycket till honom om det så är jag nöjd och glad.
Efter någon minut så får han för sig att visa vilka skivor hon har med sig som de kan spela på sin spelare. (Han är så gullig, varje gång jag står på hennes sida av disken så har han något "ärende" som gör att han måste ställa sig på hennes sida och prata med mig) Så han reser sig och tar fram högen och visar mig och ett dubbelalbum tyckte jag verkade intressant så jag frågade om jag fick titta på den, vilket jag fick. Han säger att det är en riktigt repig skiva och att hon spelar den ofta på fester. Jag öppnar och tittar på en skiva och... oj, oj, oj vad repig den var. Det är ett under att den går att spela över huvud taget.
Han säger att hon bara ljög om att det var ett stort paket, men då sa jag att när hon säger saker så litar jag på henne, men när han säger saker så litar jag inte alls på det. Så ser jag paketet och det är ganska så stort och så säger hon åt honom att han kan vara en gentleman och hjälpa mig att lägga paketet på pirran och det gör han. Väldigt trevligt tycker jag. Och han måste ju stila lite när han gör det också så han lyfter paketet med bara fingrarna. Jag skulle säkert ha kunnat göra det där själv, men om man får hjälp så får man.
Jag står där och pratar ett tag och hon går "in bakom kulisserna". Förmodligen ett toalettbesök så jag blev kvar där ute ensam med honom. Kommer inte riktigt ihåg vad vi pratade om då det inte var så mycket allvarliga saker. Men en sak kommer jag ihåg att vi pratade om och det var att folk nu för tiden ger upp sina förhållanden så lätt. Han och hans fru har enligt honom verkligen fått kämpa för att hålla ihop.
Efter ett tag så ser han att det kommer en skåpbil från Schenkers och han säger: "Nu kommer det ett bud till Map" och bara för att säga emot så säger jag att det inte alls gör det. Men han envisas med att det är till oss och så kommer budet in och han går fram till disken och säger att han har ett bud till Map. Då säger Han: "Ja, men då kan ju du ta och gå upp med det till dem" och budet skrattar och säger att han inte tänkte göra det. Då säger jag: "Jag kan ta det" och sträcker fram handen. Jag får paketet och lägger det på det andra och så skriver jag under kvittenslappen och ger den till honom.
När budkillen gått ut så säger Han: "Fick han ditt telefonnummer nu också?" och det sa jag att han inte fick. Så säger han: "Men det där var väl en riktig läckerbit" och då tittar jag bara på honom och då tillägger han: "Nä, jag skoja bara." Det visste jag från början för annars skulle jag inte ha betett mig som jag gjorde.
Sedan tittar hon ut genom dörren och frågar mig hur man stavar till en likör. En finsk mintlikör. Jag vet vad hon menar, men har inte den blekaste om hur det stavas. Då frågar hon honom och han föreslår en stavning, men så kommer han ihåg att det finns en jättebra sida på nätet som man kan googla lite på och det gör han. Så hittar de den rätta stavningen och hon fortsätter skriva sitt SMS.
Jag frågade henne hur det gick med tatueringen. Hon har skjutit upp det till hösten eftersom sommaren snart är här.
Sedan kommer fastighetsansvarige och säkerhetsansvarige in bakom disken och Han måste jobba lite då de börjar prata med honom så jag tar och pratar lite med henne. Någon minut senare så märker vi båda att han sitter där och lyssnar på oss så då bjuder vi in honom i samtalet igen. Hon tycker att han ska gå upp och cykla nu så att han kommer ner i tid igen. Så där sprack min plan om att kunna smita när han inte är där. Så han går in och hämtar sina prylar.
Efter ett tag kommer postbilen och så kommer postkillen in. Han ska hämta en massa paket. Han berättar att han lyfter sammanlagt omkring två ton varje dag. Jag hjälper honom och håller upp dörrarna åt honom men jag får inte något tack för det, utan bara ett "Hej då".
Jag kommer in och hon pratar då med fastighetsansvarige och de pratar om postkillen. De brukar tydligen ha lite kul åt honom då han är lite annorlunda. Så kommer han ut och undrar vad de har så roligt åt och hon berättar det. Han börjar gå lite mot dörren och hon säger till mig: "Du [namn] han går nu." Jag tittar då på henne och säger: "Jo, jag ser det" och då säger hon: "Men ska du inte gå då så får du dörren öppnad och hissen framkörd." Då sa jag: "Ok, jag vet när jag inte är önskvärd" och så gick jag snällt efter. Om sanningen ska fram så ville jag ju gå, men kunde inte komma på en bra anledning att gå utan att det skulle bli för uppenbart.
Han håller upp dörren och trycker på knappen så att hissen kommer. Vi står där och pratar och har det jättetrevligt under tiden vi väntar på att hissen ska komma. Så kommer en kollega in genom dörren och han tycker att han ska åka hiss han med. Så där försvann min chans att åka hiss med honom på egen hand. När min kollega kom dit så ändrades stämningen ganska ordentligt. Han blev mer tillknäppt och tyst. Så kommer hissen ner och Han går in. Min kollega är snäll nog och låter mig gå på efter och så kommer min kollega in i hissen. Det blir lite småprat på vägen upp, men det är lite tryckt i alla fall. När vi kommer upp till tvåan så går min kollega ur och jag har ju då ställt pirran lite konstigt så jag hade lite problem med den. Så jag säger till Honom att han har blivit instängd och hans svar blir: "Oh nej. Hjälp" och så petar han på pirran med ena foten för att hjälpa mig med den.
Så går vi tre korridoren ner och min kollega går först och Han och jag turas om att gå som nummer två genom dörrarna. Min kollega pratar lite med Honom om hissarna som om han skulle veta något om dem. Så kommer vi till trapphus tre och jag säger åt honom att ta det lugnt med cyklingen. Han skulle göra det då han ska läsa en bok samtidigt och så går han vidare.
När hiss nummer två sluter sina dörrar om oss så "skäller" jag på honom för att han kom väldigt olägligt. Han bara skrattar åt mig och frågar om jag hade tänkt mig en snabbis i hissen med Honom.
Så, kom jag upp till min plats omkring 13:00. Och nu är klockan 14:20 och jag ska gå om 20 minuter. Härligt!
Får se om jag kommer att få äta upp det jag sa till "halvtidaren" igår eftersom jag kommer att gå vid samma tid som han gick igår. Risken finns... eller den är ganska så överhängande måste jag säga. Han kommer inte att kunna låta bli att pika mig om han har möjlighet att göra det, så jag hoppas att han pratar i telefon när jag kommer ner dit.
Får hoppas att pendeln har rättat till sig så att den kommer fram i tid idag. Det var lite strul i morse. Totalstopp i trafiken mellan Barkarby och Spånga. Det var ersättningsbussar på den sträckan. Men det gav ju återverkan på övrig trafik i form av inställda tåg och försenade tåg och tåg som inte går hela vägen. Jag hade tur och fick ett tåg som gick i tid och hela vägen.
Idag så hämtade jag ett paket med pirran. Det var stort och tungt sa tjejen när hon ringde upp och aviserade det. Så redan innan min lunch var slut så gick jag ner för att hämta det. 12:35 närmare bestämt och min lunch skulle sluta 12:50. När jag kommer ner så sitter de båda på plats och småpratar och de blir så glada när jag kommer ner. (Eller de låtsas i alla fall.)
Hon skojar till det lite och säger att om jag hade kommit ner när hon ringde så hade han köpt en glass till mig. Tyvärr så kom jag inte ner så hon fick äta upp den istället... Det märks så tydligt på henne nu att hon vet, men så länge som hon inte säger allt för mycket till honom om det så är jag nöjd och glad.
Efter någon minut så får han för sig att visa vilka skivor hon har med sig som de kan spela på sin spelare. (Han är så gullig, varje gång jag står på hennes sida av disken så har han något "ärende" som gör att han måste ställa sig på hennes sida och prata med mig) Så han reser sig och tar fram högen och visar mig och ett dubbelalbum tyckte jag verkade intressant så jag frågade om jag fick titta på den, vilket jag fick. Han säger att det är en riktigt repig skiva och att hon spelar den ofta på fester. Jag öppnar och tittar på en skiva och... oj, oj, oj vad repig den var. Det är ett under att den går att spela över huvud taget.
Han säger att hon bara ljög om att det var ett stort paket, men då sa jag att när hon säger saker så litar jag på henne, men när han säger saker så litar jag inte alls på det. Så ser jag paketet och det är ganska så stort och så säger hon åt honom att han kan vara en gentleman och hjälpa mig att lägga paketet på pirran och det gör han. Väldigt trevligt tycker jag. Och han måste ju stila lite när han gör det också så han lyfter paketet med bara fingrarna. Jag skulle säkert ha kunnat göra det där själv, men om man får hjälp så får man.
Jag står där och pratar ett tag och hon går "in bakom kulisserna". Förmodligen ett toalettbesök så jag blev kvar där ute ensam med honom. Kommer inte riktigt ihåg vad vi pratade om då det inte var så mycket allvarliga saker. Men en sak kommer jag ihåg att vi pratade om och det var att folk nu för tiden ger upp sina förhållanden så lätt. Han och hans fru har enligt honom verkligen fått kämpa för att hålla ihop.
Efter ett tag så ser han att det kommer en skåpbil från Schenkers och han säger: "Nu kommer det ett bud till Map" och bara för att säga emot så säger jag att det inte alls gör det. Men han envisas med att det är till oss och så kommer budet in och han går fram till disken och säger att han har ett bud till Map. Då säger Han: "Ja, men då kan ju du ta och gå upp med det till dem" och budet skrattar och säger att han inte tänkte göra det. Då säger jag: "Jag kan ta det" och sträcker fram handen. Jag får paketet och lägger det på det andra och så skriver jag under kvittenslappen och ger den till honom.
När budkillen gått ut så säger Han: "Fick han ditt telefonnummer nu också?" och det sa jag att han inte fick. Så säger han: "Men det där var väl en riktig läckerbit" och då tittar jag bara på honom och då tillägger han: "Nä, jag skoja bara." Det visste jag från början för annars skulle jag inte ha betett mig som jag gjorde.
Sedan tittar hon ut genom dörren och frågar mig hur man stavar till en likör. En finsk mintlikör. Jag vet vad hon menar, men har inte den blekaste om hur det stavas. Då frågar hon honom och han föreslår en stavning, men så kommer han ihåg att det finns en jättebra sida på nätet som man kan googla lite på och det gör han. Så hittar de den rätta stavningen och hon fortsätter skriva sitt SMS.
Jag frågade henne hur det gick med tatueringen. Hon har skjutit upp det till hösten eftersom sommaren snart är här.
Sedan kommer fastighetsansvarige och säkerhetsansvarige in bakom disken och Han måste jobba lite då de börjar prata med honom så jag tar och pratar lite med henne. Någon minut senare så märker vi båda att han sitter där och lyssnar på oss så då bjuder vi in honom i samtalet igen. Hon tycker att han ska gå upp och cykla nu så att han kommer ner i tid igen. Så där sprack min plan om att kunna smita när han inte är där. Så han går in och hämtar sina prylar.
Efter ett tag kommer postbilen och så kommer postkillen in. Han ska hämta en massa paket. Han berättar att han lyfter sammanlagt omkring två ton varje dag. Jag hjälper honom och håller upp dörrarna åt honom men jag får inte något tack för det, utan bara ett "Hej då".
Jag kommer in och hon pratar då med fastighetsansvarige och de pratar om postkillen. De brukar tydligen ha lite kul åt honom då han är lite annorlunda. Så kommer han ut och undrar vad de har så roligt åt och hon berättar det. Han börjar gå lite mot dörren och hon säger till mig: "Du [namn] han går nu." Jag tittar då på henne och säger: "Jo, jag ser det" och då säger hon: "Men ska du inte gå då så får du dörren öppnad och hissen framkörd." Då sa jag: "Ok, jag vet när jag inte är önskvärd" och så gick jag snällt efter. Om sanningen ska fram så ville jag ju gå, men kunde inte komma på en bra anledning att gå utan att det skulle bli för uppenbart.
Han håller upp dörren och trycker på knappen så att hissen kommer. Vi står där och pratar och har det jättetrevligt under tiden vi väntar på att hissen ska komma. Så kommer en kollega in genom dörren och han tycker att han ska åka hiss han med. Så där försvann min chans att åka hiss med honom på egen hand. När min kollega kom dit så ändrades stämningen ganska ordentligt. Han blev mer tillknäppt och tyst. Så kommer hissen ner och Han går in. Min kollega är snäll nog och låter mig gå på efter och så kommer min kollega in i hissen. Det blir lite småprat på vägen upp, men det är lite tryckt i alla fall. När vi kommer upp till tvåan så går min kollega ur och jag har ju då ställt pirran lite konstigt så jag hade lite problem med den. Så jag säger till Honom att han har blivit instängd och hans svar blir: "Oh nej. Hjälp" och så petar han på pirran med ena foten för att hjälpa mig med den.
Så går vi tre korridoren ner och min kollega går först och Han och jag turas om att gå som nummer två genom dörrarna. Min kollega pratar lite med Honom om hissarna som om han skulle veta något om dem. Så kommer vi till trapphus tre och jag säger åt honom att ta det lugnt med cyklingen. Han skulle göra det då han ska läsa en bok samtidigt och så går han vidare.
När hiss nummer två sluter sina dörrar om oss så "skäller" jag på honom för att han kom väldigt olägligt. Han bara skrattar åt mig och frågar om jag hade tänkt mig en snabbis i hissen med Honom.
Så, kom jag upp till min plats omkring 13:00. Och nu är klockan 14:20 och jag ska gå om 20 minuter. Härligt!
Kommentarer
Trackback