Det var inte igår
Sitter i godan ro här på jobbet och pratar med mina kollegor när det helt plötsligt kommer in en budkille. Först blev jag lite paff då han kom in utan att någon av oss öppnade, men den chocken övergick till nästa chock: Den där snubben känner jag igen. Och han känner igen mig.
Det var en gammal kompis till mig. En som jag lärde känna när jag jobbade på mitt förra jobb. Jag ringde ju och beställde bud rätt så ofta och lärde känna ordermottagarna och speciellt honom. Vi var ute och drack öl flera gånger. Blev även bekant med hans dåvarande flickvän. Det var tack vare honom (och även henne) som jag nu har den här tatueringen som jag har (och som jag är stolt över). Hade det inte varit för dem så skulle jag nog inte ha vågat skaffa mig den. Dessutom fick jag den ju till ett rabatterat pris. 500 kronor billigare per sittning och eftersom det var fyra sittningar så "sparade" jag 2 000 spänn. Han sa att han som gjorde tatueringen fortfarande pratar om den och är stolt över den. Får väl ta mig dit och hälsa på någon gång. Men det gäller ju att han är där då och är ledig.
Tyvärr så gled vi ifrån varandra efter ett par år, men så blir det ibland. Inte mycket att göra åt. Men det var bara bra med honom. Verkligen jättekul att träffa honom igen. Har inte hört något från honom sedan 2003.
Han sa att den här delen av stan var hans område så han kommer kanske att komma förbi vid fler tillfällen med paket. Han tjänar tydligen 21 000:- på att sitta i en bil hela dagarna. Det är inte speciellt dåligt betalt för en budkille direkt.
Min ena kollega sa att hon tyckte att han var charmig. Och det trots alla hans tatueringar (hela ena armen är täckt samt att det är en bit upp på halsen) samt att han har så kallade "tunnlar" i båda öronen. Och han är rätt så charmig och dessutom väldigt trevlig. Men han ser lite ut som en så kallad "värsting" även fast han har tonat ner det lite. Men han har ju helrakat huvud.
Det var en gammal kompis till mig. En som jag lärde känna när jag jobbade på mitt förra jobb. Jag ringde ju och beställde bud rätt så ofta och lärde känna ordermottagarna och speciellt honom. Vi var ute och drack öl flera gånger. Blev även bekant med hans dåvarande flickvän. Det var tack vare honom (och även henne) som jag nu har den här tatueringen som jag har (och som jag är stolt över). Hade det inte varit för dem så skulle jag nog inte ha vågat skaffa mig den. Dessutom fick jag den ju till ett rabatterat pris. 500 kronor billigare per sittning och eftersom det var fyra sittningar så "sparade" jag 2 000 spänn. Han sa att han som gjorde tatueringen fortfarande pratar om den och är stolt över den. Får väl ta mig dit och hälsa på någon gång. Men det gäller ju att han är där då och är ledig.
Tyvärr så gled vi ifrån varandra efter ett par år, men så blir det ibland. Inte mycket att göra åt. Men det var bara bra med honom. Verkligen jättekul att träffa honom igen. Har inte hört något från honom sedan 2003.
Han sa att den här delen av stan var hans område så han kommer kanske att komma förbi vid fler tillfällen med paket. Han tjänar tydligen 21 000:- på att sitta i en bil hela dagarna. Det är inte speciellt dåligt betalt för en budkille direkt.
Min ena kollega sa att hon tyckte att han var charmig. Och det trots alla hans tatueringar (hela ena armen är täckt samt att det är en bit upp på halsen) samt att han har så kallade "tunnlar" i båda öronen. Och han är rätt så charmig och dessutom väldigt trevlig. Men han ser lite ut som en så kallad "värsting" även fast han har tonat ner det lite. Men han har ju helrakat huvud.
Kommentarer
Trackback