Och trafiken flyter på bra?
Ja, den kollektiva trafiken är bra att ha, missförstå mig rätt nu, men... Man önskar ju att den kunde flyta på bättre. Av tre arbetsdagar så har det strulat tre dagar för mig.
Det första var måndag morgon. Sitter i lugn och ro på T-banan på väg till jobbet när vi blir stillastående i Brommaplan i ungefär 20 minuter då ett tåg har gått sönder och de var tvunga att stänga av strömmen i båda riktningarna för att kunna få bort det. Det var precis så att jag hann med pendeln som går efter den jag brukar ta. Så det blev en liten promenad till jobbet.
Igår, tisdag, så funkade all trafik ända tills att jag var i Stora Mossen på väg hem. Där blev vi stående i c:a 10 minuter på grund av ett växelfel.
Idag så blev vi stående i Handen i 8 minuter på grund av ett signalfel.
Men med tanke på att man bara betalar 620:-/månaden för att åka så... Eller egentligen betalar jag mycket mindre än det nu när jag har köpt ett säsongskort på fyra månader för 1 780:- och det blir 445:-/månad. Men det gäller ju bara sommarmånaderna, annars kostar det 2 400:-, d.v.s. 600:-/månad. Lite snålt det där av SL tycker jag. De skulle tjäna på att sänka priset på säsongskorten. Som det är nu så tjänar man bara 80:- på att köpa de korten.
Annars har det inte hänt så mycket. I morse så tappade jag mitt inpasseringskort. Jag hörde hur det rasade, men såg det inte. Så nu vet jag att det kortet ligger på tunnelbanespåret på T-Centralen. Jag sa till i receptionen så fort jag kom till jobbet och hon fixade mig ett nytt. Jag fick det när jag följde med till Lagena för att få lite god lunch.
Min lite annorlunda kollega var hemma idag för hon mådde inte bra. Hon kände sig trött och var lite dålig i magen. Vi som jobbar med henne vet att hon brukar gå på puben på onsdagarna så...
Han har ju varit borta tisdag och onsdag. Jag tror att han har varit på en kryssning med jobbet. Men idag var han på plats igen. Mina kollegor är gulliga. En av våra utesäljare ringde och hamnade hos min ena kollega och han ville prata med mig. Så jag fick honom och det han ville var att han hade glömt sin bilnycket på sitt skrivbord och eftersom han hade så mycket packning så ville han inte gå upp hela långa vägen så därför tyckte han att jag skulle komma ner med den åt honom. Jag har inget emot att göra sådana saker av en viss orsak... (och det vet mina kollegor) Så jag sprang ner med den nyckeln och såg att Han var på plats.
I vilket fall som helst så är det idag tredje dagen i rad som det inte har varit något paket att hämta så det har ju inte blivit så mycket snack med dem där nere. När jag gick hem idag så kände jag att lite ville jag allt prata med honom innan jag stack hem, men jag visste inte vad och jag visste fortfarande inte det när jag kom ner dit, men det löste han åt mig. Han inledde samtalet som vi hade genom att le brett och fråga hur det var med mig. Jag sa att det var bra och frågade hur det var med honom. Han sa att det var bra men att det hade varit mycket idag. Mycket att skriva. Han hade varit på ett möte och hade agerat sekreterare. Han gillar den rollen men om chefen ber en så säger man inte nej. Och nu hade han fullt sjå att tyda sina kråkor (han visade mig dem). Det är ju så att man tycler det hela är fullkomligt tydligt när man skriver dem, men när man ska renskriva det ett par timmar senare så fattar man inte vad man menar.
Sedan sa han att han inte hade sett min speciella kollega idag och då sa jag att hon var "sjuk" och han anade undertonen i min röst och frågade vad jag menade med det. Då sa jag att hon brukar gå ut på onsdagar och att det inte var första gången hon var hemma för en sådan sak. Då frågade han hur ofta hon hade varit hemma och då sa jag att det bara är en gång och han tyckte att det inte var så mycket, vilket jag höll med honom om, men så lade jag till att om man är ute mitt i veckan ska man ändå ta sig till jobbet och det höll han med om. Sedan sa han att han hoppades att han inte kommer att stöta på henne när hon är ute och då sa jag att det inte var någon större risk, såvida han inte åker till Skogås. Då frågade han om hon gick på en pub som heter Mirabelle. Jag sa att jag inte visste, men att hon gick på den lokala puben. Då sa han att det säkert var den puben och att det var ett riktigt jävla hak. Många alkoholister går där. Han har jobbat med en som bor i Skogås och hon hade tydligen sagt det.
Sedan pratade vi lite om pubkulturen här i landet. Han tyckte att det var synd att det inte finns bra pubar ute i de här trakterna så att man kunde gå och ta en öl efter jobbet, precis som de gör i England. Då sa jag att det är en trevlig kultur och han trodde inte att det skulle vara så svårt att införa den i det här landet, förutsatt att man har sådana ställen. Då sa jag att för att inte få in A-lagarna så kan det ju inte vara ställen som bara serverar en öl och att den kostar 19:-. Det höll han med om och så sa han att han är villig att betala 50:- för en god öl och trevligt sällskap. För att kunna uppfylla de två kriterierna måste man idag ta sig in till stan. Och när man betalar det där "höga" priset för en öl så vet man att det är folk där som är sådana som tjänar pengar och inte går på bidrag.
Då sa jag att det inte behöver vara så och då sa han: "Njä, det finns ju det där klientelet som finns på Stureplan som inte behöver jobba och de som ägnar sig åt andra saker." Då sa jag att det finns bra ställen även där och det trodde han säkert, men att han inte brukar komma längre in än till Söder. Då frågade jag om det var Medborgarplatsen, men det var det inte. Oftast blir det Götgatsbacken då det finns många ställen där. Då frågade jag om han hade varit på Oliver Twist och det hade han. Han tyckte, liksom jag, att det är ett trevligt ställe att gå till om man gillar god öl och inte en vanlig stor stark.
Sedan såg jag på klockan att det var dags att gå då jag inte ville missa bussen. Speciellt inte eftersom om jag hade gjort det så skulle jag ha fått en del pikar från min kollega som hade gått ut tre minuter tidigare. Sedan hade en Dagabsnubbe som jag brukar prata med gått ut lite tidigare. Om jag inte hade gått ut så skulle han nog ha börjat ana något och det vill jag inte. När jag sa att jag var tvungen att gå för att jag inte ville springa till bussen så såg han lite ledsen ut. Hans ansiktsuttryck ändrades ganska dramatiskt.
Det första var måndag morgon. Sitter i lugn och ro på T-banan på väg till jobbet när vi blir stillastående i Brommaplan i ungefär 20 minuter då ett tåg har gått sönder och de var tvunga att stänga av strömmen i båda riktningarna för att kunna få bort det. Det var precis så att jag hann med pendeln som går efter den jag brukar ta. Så det blev en liten promenad till jobbet.
Igår, tisdag, så funkade all trafik ända tills att jag var i Stora Mossen på väg hem. Där blev vi stående i c:a 10 minuter på grund av ett växelfel.
Idag så blev vi stående i Handen i 8 minuter på grund av ett signalfel.
Men med tanke på att man bara betalar 620:-/månaden för att åka så... Eller egentligen betalar jag mycket mindre än det nu när jag har köpt ett säsongskort på fyra månader för 1 780:- och det blir 445:-/månad. Men det gäller ju bara sommarmånaderna, annars kostar det 2 400:-, d.v.s. 600:-/månad. Lite snålt det där av SL tycker jag. De skulle tjäna på att sänka priset på säsongskorten. Som det är nu så tjänar man bara 80:- på att köpa de korten.
Annars har det inte hänt så mycket. I morse så tappade jag mitt inpasseringskort. Jag hörde hur det rasade, men såg det inte. Så nu vet jag att det kortet ligger på tunnelbanespåret på T-Centralen. Jag sa till i receptionen så fort jag kom till jobbet och hon fixade mig ett nytt. Jag fick det när jag följde med till Lagena för att få lite god lunch.
Min lite annorlunda kollega var hemma idag för hon mådde inte bra. Hon kände sig trött och var lite dålig i magen. Vi som jobbar med henne vet att hon brukar gå på puben på onsdagarna så...
Han har ju varit borta tisdag och onsdag. Jag tror att han har varit på en kryssning med jobbet. Men idag var han på plats igen. Mina kollegor är gulliga. En av våra utesäljare ringde och hamnade hos min ena kollega och han ville prata med mig. Så jag fick honom och det han ville var att han hade glömt sin bilnycket på sitt skrivbord och eftersom han hade så mycket packning så ville han inte gå upp hela långa vägen så därför tyckte han att jag skulle komma ner med den åt honom. Jag har inget emot att göra sådana saker av en viss orsak... (och det vet mina kollegor) Så jag sprang ner med den nyckeln och såg att Han var på plats.
I vilket fall som helst så är det idag tredje dagen i rad som det inte har varit något paket att hämta så det har ju inte blivit så mycket snack med dem där nere. När jag gick hem idag så kände jag att lite ville jag allt prata med honom innan jag stack hem, men jag visste inte vad och jag visste fortfarande inte det när jag kom ner dit, men det löste han åt mig. Han inledde samtalet som vi hade genom att le brett och fråga hur det var med mig. Jag sa att det var bra och frågade hur det var med honom. Han sa att det var bra men att det hade varit mycket idag. Mycket att skriva. Han hade varit på ett möte och hade agerat sekreterare. Han gillar den rollen men om chefen ber en så säger man inte nej. Och nu hade han fullt sjå att tyda sina kråkor (han visade mig dem). Det är ju så att man tycler det hela är fullkomligt tydligt när man skriver dem, men när man ska renskriva det ett par timmar senare så fattar man inte vad man menar.
Sedan sa han att han inte hade sett min speciella kollega idag och då sa jag att hon var "sjuk" och han anade undertonen i min röst och frågade vad jag menade med det. Då sa jag att hon brukar gå ut på onsdagar och att det inte var första gången hon var hemma för en sådan sak. Då frågade han hur ofta hon hade varit hemma och då sa jag att det bara är en gång och han tyckte att det inte var så mycket, vilket jag höll med honom om, men så lade jag till att om man är ute mitt i veckan ska man ändå ta sig till jobbet och det höll han med om. Sedan sa han att han hoppades att han inte kommer att stöta på henne när hon är ute och då sa jag att det inte var någon större risk, såvida han inte åker till Skogås. Då frågade han om hon gick på en pub som heter Mirabelle. Jag sa att jag inte visste, men att hon gick på den lokala puben. Då sa han att det säkert var den puben och att det var ett riktigt jävla hak. Många alkoholister går där. Han har jobbat med en som bor i Skogås och hon hade tydligen sagt det.
Sedan pratade vi lite om pubkulturen här i landet. Han tyckte att det var synd att det inte finns bra pubar ute i de här trakterna så att man kunde gå och ta en öl efter jobbet, precis som de gör i England. Då sa jag att det är en trevlig kultur och han trodde inte att det skulle vara så svårt att införa den i det här landet, förutsatt att man har sådana ställen. Då sa jag att för att inte få in A-lagarna så kan det ju inte vara ställen som bara serverar en öl och att den kostar 19:-. Det höll han med om och så sa han att han är villig att betala 50:- för en god öl och trevligt sällskap. För att kunna uppfylla de två kriterierna måste man idag ta sig in till stan. Och när man betalar det där "höga" priset för en öl så vet man att det är folk där som är sådana som tjänar pengar och inte går på bidrag.
Då sa jag att det inte behöver vara så och då sa han: "Njä, det finns ju det där klientelet som finns på Stureplan som inte behöver jobba och de som ägnar sig åt andra saker." Då sa jag att det finns bra ställen även där och det trodde han säkert, men att han inte brukar komma längre in än till Söder. Då frågade jag om det var Medborgarplatsen, men det var det inte. Oftast blir det Götgatsbacken då det finns många ställen där. Då frågade jag om han hade varit på Oliver Twist och det hade han. Han tyckte, liksom jag, att det är ett trevligt ställe att gå till om man gillar god öl och inte en vanlig stor stark.
Sedan såg jag på klockan att det var dags att gå då jag inte ville missa bussen. Speciellt inte eftersom om jag hade gjort det så skulle jag ha fått en del pikar från min kollega som hade gått ut tre minuter tidigare. Sedan hade en Dagabsnubbe som jag brukar prata med gått ut lite tidigare. Om jag inte hade gått ut så skulle han nog ha börjat ana något och det vill jag inte. När jag sa att jag var tvungen att gå för att jag inte ville springa till bussen så såg han lite ledsen ut. Hans ansiktsuttryck ändrades ganska dramatiskt.
Kommentarer
Trackback