Bakelse
Den här dagen kunde kanske ha börjat lite bättre. Eftersom det regnar idag så blir spåren för tunnelbanan blöta och då får tågen gå med reducerad hastighet. Så idag var tåget tretton minuter sent till Centralen. Med andra ord kom det dit samtidigt som den pendeln som jag brukar åka, lämnar sin perrong. Man blir så glad då, för då vet man att det är en promenad som gäller. En 15 minuters lång promenad i regn och blåst. Tur att jag alltid har ett paraply i väskan.
När jag kommer fram så tänkte jag försöka smita förbi receptionen där nere utan att få kommentarer om att jag är senare än vanligt. Jag öppnar dörren och säger god morgon. De tre svarar automatiskt "God morgon" utan att först tänka på vem det är som säger det. Sedan ser hon det och säger: "Men vad sen du är." Mitt svar blir då att jag kände för att ta en promenad till jobbet i det fina vädret. Ingen av dem trodde på mig. Så berättade jag varför jag var sen och då så tyckte hon att jag skulle ringa och upplysa SL om att det regnar i Sverige.
Kvart över tio så går jag ner och hämtar ett paket. Bakom disken så sitter det två herrar som jag båda känner igen. Det första jag får höra är att Han frågar mig - på engelska - hur jag mår. Jag svarar: "Great. You?" Han sa att han mår bra. Sedan frågade han mig om jag hade någon träningsvärk, vilket jag inte har. Då säger han: "Men vad bra. Det tyder på att din kropp har vant sig." Jag säger då: "Ja antingen det eller en dålig tränare." Men jag lägger till snabbt: "Det där var nog dumt att säga." Den andra vakten säger då: "Man ska ha så ont i kroppen så att man inte kan ta sig ur sängen på en vecka." Hans svar på det blir: "Nej då. Inte alls."
Sedan frågar han vem som är ansvarig för gymmet vi ska ha. Om det är min chef. Jag säger att det är det och då tycker han att jag ska tjata på henne så att vi får gymmet snabbt. Sedan sa han: "Men du får säga att du ligger på topp nu och att det inte är bra att vila för länge. Och hälsa henne att det är jag som har sagt det."
Efter det får han ett samtal och när det är avslutat så säger han att hon som han pratade med är en bra människa. Han lade till att alla som är snälla mot honom är bra människor. Då sa jag på skoj: "Så [den andra vaktens namn] är ingen bra människa?" Han säger då att han är en av de bästa. Att om han hade ett eget företag så skulle han inte tveka på att anställa honom. Jag säger då åt den andra vakten: "Sug åt dig nu som en svamp." Sedan säger Han till mig: "Jag skulle inte tveka att anställa dig heller." Sedan tittade han på mig, skrattade och lade till: "Men jag skulle nog införa stämpelkort och att man ska stämpla ut så fort man går från sin plats." Jag frågade om han inte skulle införa en variant som stämplar ut en så fort man lämnar stolen.
Men han vet ju att jag har - trots otaliga timmar där nere hos dem - en bra arbetsmoral. Men jag lade till: "Ja, men det är konstigt tycker jag. Trots mina pakethämtningar så är jag den som har flest samtal per dag." Han svarade: "Jo, jag vet. Och det säger ju en del om de andra. En av dina kollegor är mentalt handikappad. En går ut och röker titt som tätt." Så lade jag till: "Och en som pratar många, långa privatsamtal." Sedan sa han att han inte har den bästa arbetsmoralen, men när han sitter på plats så gör han det bästa han kan. Precis som jag gör. När vi är här så har jag dem att fly till när jag känner att jag behöver prata av mig. När vi kommer tillbaka dit på måndag så kommer jag inte ha det längre. Tur att det finns mail och telefon...
Sedan ringde det igen och efter det frågade han: "Hur är det annars då?" Jag svarade: "Jo, men det är bara bra. Hur är det med dig då?" Han sa då att hans rygg är mycket bättre nu. Nästan bra. Så imorgon skulle han ge sig på att träna benen, kanske (hoppas jag slipper det). Då sa jag: "Men det är säkert för att du cyklade så mycket igår." Han sa: "Ja, det har med all säkerhet med det att göra." Sedan kom vi in på att alla kontorskärringar som gnäller över att de har ont i axlar vilar istället för tränar. Om man tränar så mjukar man ju upp musklerna och bygger sedan upp en stabilitet kring lederna.
Sedan sa han att han egentligen borde vara en företagsläkare. Han skulle inte sjukskriva någon utan ordinera träning. Han tog exemplet som finns här på Dagab. Han kom och tränade igår och eftersom båda cyklarna var upptagna så började han med att mjuka upp sig som den värsta balletthoppan. Den mannen är sjukskriven delvis för att han säger att det skär som knivar i ryggen på honom, han är allergisk och han har fel skor. Den mannen verkar det inte vara så mycket fel på med tanke på vad jag såg honom göra på gymmet igår. Sedan måste han vara superkorkad som går och tränar här när han är sjukskriven. Han verkar inte ha ett dugg ont. Och en sådan person får nu sjukbidrag. Mina skattepengar går till honom och han gelikar. Det känns surt.
Sedan kom det ett besök till oss. Känner honom väl. En supertrevlig kille som jobbar för det företaget som levererar våra nya möbler. Så han skrev in sig som vanligt och när han gjorde det så kom hon tillbaka. Hon hade varit och handlat lunch på något kondis och hade en liten kartong med sig. Då kom jag på att berätta för dem att vi skulle få bakelser idag. Då sa Han: "Men så trevligt för er då." På det svarade jag: "Men det gör väl inte dig något. Du äter ju ändå inte sådant nu för tiden." Han sa då: "Nä, det gör jag inte." Sedan gaddade sig "herrarna" ihop mot mig och var lite dumma så jag hotade med att gå hem, med det gjorde jag inte. Jag tog snällt och eskorterade besökaren upp.
När jag kommer fram så tänkte jag försöka smita förbi receptionen där nere utan att få kommentarer om att jag är senare än vanligt. Jag öppnar dörren och säger god morgon. De tre svarar automatiskt "God morgon" utan att först tänka på vem det är som säger det. Sedan ser hon det och säger: "Men vad sen du är." Mitt svar blir då att jag kände för att ta en promenad till jobbet i det fina vädret. Ingen av dem trodde på mig. Så berättade jag varför jag var sen och då så tyckte hon att jag skulle ringa och upplysa SL om att det regnar i Sverige.
Kvart över tio så går jag ner och hämtar ett paket. Bakom disken så sitter det två herrar som jag båda känner igen. Det första jag får höra är att Han frågar mig - på engelska - hur jag mår. Jag svarar: "Great. You?" Han sa att han mår bra. Sedan frågade han mig om jag hade någon träningsvärk, vilket jag inte har. Då säger han: "Men vad bra. Det tyder på att din kropp har vant sig." Jag säger då: "Ja antingen det eller en dålig tränare." Men jag lägger till snabbt: "Det där var nog dumt att säga." Den andra vakten säger då: "Man ska ha så ont i kroppen så att man inte kan ta sig ur sängen på en vecka." Hans svar på det blir: "Nej då. Inte alls."
Sedan frågar han vem som är ansvarig för gymmet vi ska ha. Om det är min chef. Jag säger att det är det och då tycker han att jag ska tjata på henne så att vi får gymmet snabbt. Sedan sa han: "Men du får säga att du ligger på topp nu och att det inte är bra att vila för länge. Och hälsa henne att det är jag som har sagt det."
Efter det får han ett samtal och när det är avslutat så säger han att hon som han pratade med är en bra människa. Han lade till att alla som är snälla mot honom är bra människor. Då sa jag på skoj: "Så [den andra vaktens namn] är ingen bra människa?" Han säger då att han är en av de bästa. Att om han hade ett eget företag så skulle han inte tveka på att anställa honom. Jag säger då åt den andra vakten: "Sug åt dig nu som en svamp." Sedan säger Han till mig: "Jag skulle inte tveka att anställa dig heller." Sedan tittade han på mig, skrattade och lade till: "Men jag skulle nog införa stämpelkort och att man ska stämpla ut så fort man går från sin plats." Jag frågade om han inte skulle införa en variant som stämplar ut en så fort man lämnar stolen.
Men han vet ju att jag har - trots otaliga timmar där nere hos dem - en bra arbetsmoral. Men jag lade till: "Ja, men det är konstigt tycker jag. Trots mina pakethämtningar så är jag den som har flest samtal per dag." Han svarade: "Jo, jag vet. Och det säger ju en del om de andra. En av dina kollegor är mentalt handikappad. En går ut och röker titt som tätt." Så lade jag till: "Och en som pratar många, långa privatsamtal." Sedan sa han att han inte har den bästa arbetsmoralen, men när han sitter på plats så gör han det bästa han kan. Precis som jag gör. När vi är här så har jag dem att fly till när jag känner att jag behöver prata av mig. När vi kommer tillbaka dit på måndag så kommer jag inte ha det längre. Tur att det finns mail och telefon...
Sedan ringde det igen och efter det frågade han: "Hur är det annars då?" Jag svarade: "Jo, men det är bara bra. Hur är det med dig då?" Han sa då att hans rygg är mycket bättre nu. Nästan bra. Så imorgon skulle han ge sig på att träna benen, kanske (hoppas jag slipper det). Då sa jag: "Men det är säkert för att du cyklade så mycket igår." Han sa: "Ja, det har med all säkerhet med det att göra." Sedan kom vi in på att alla kontorskärringar som gnäller över att de har ont i axlar vilar istället för tränar. Om man tränar så mjukar man ju upp musklerna och bygger sedan upp en stabilitet kring lederna.
Sedan sa han att han egentligen borde vara en företagsläkare. Han skulle inte sjukskriva någon utan ordinera träning. Han tog exemplet som finns här på Dagab. Han kom och tränade igår och eftersom båda cyklarna var upptagna så började han med att mjuka upp sig som den värsta balletthoppan. Den mannen är sjukskriven delvis för att han säger att det skär som knivar i ryggen på honom, han är allergisk och han har fel skor. Den mannen verkar det inte vara så mycket fel på med tanke på vad jag såg honom göra på gymmet igår. Sedan måste han vara superkorkad som går och tränar här när han är sjukskriven. Han verkar inte ha ett dugg ont. Och en sådan person får nu sjukbidrag. Mina skattepengar går till honom och han gelikar. Det känns surt.
Sedan kom det ett besök till oss. Känner honom väl. En supertrevlig kille som jobbar för det företaget som levererar våra nya möbler. Så han skrev in sig som vanligt och när han gjorde det så kom hon tillbaka. Hon hade varit och handlat lunch på något kondis och hade en liten kartong med sig. Då kom jag på att berätta för dem att vi skulle få bakelser idag. Då sa Han: "Men så trevligt för er då." På det svarade jag: "Men det gör väl inte dig något. Du äter ju ändå inte sådant nu för tiden." Han sa då: "Nä, det gör jag inte." Sedan gaddade sig "herrarna" ihop mot mig och var lite dumma så jag hotade med att gå hem, med det gjorde jag inte. Jag tog snällt och eskorterade besökaren upp.
Kommentarer
Trackback
