Fredag
Idag är det fredag. Första veckan snart avklarad. Vad ska man säga om den då? Jo, det är att det finns en hel del småsaker som inte är fixade än. Det är småkyligt inomhus för de har inte ställt in värmen än. Värmeridån funkar inte. Det finns en fuktskada i en vägg. Men på det stora hela så funkar det bra.
Jag mailade Dagab i morse och frågade dem hur de har upplevt den här första veckan utan oss. Fick följande svar från honom:
"Lungt, för lungt. [Hennes namn] har vabbat sedan i går. Tråkigt. Men [Jehovasvakten] är ju här. Han hälsar."
När han säger att det är för lugnt så är det illa. Han brukar inte ha några större problem med att det är lite att göra, så när han klagar...
Skrev tillbaka till honom:
"Det där låter inte alls kul. Men ni är mer än välkomna att komma hit och hälsa på hur mycket och ofta ni vill om ni har det tråkigt. Vad trist att hon vabbar. Men det förklarar varför det har varit så lugnt på mailfronten... :-) Så [Jehovasvaktens namn] är där hos dig. Trevligt. Då blir det väl en hel del skitsnack antar jag? Hälsa tillbaka."
Han skrev då:
"Han hälsar igen. oj oj oj. Jo det blir mycket snack. Jag har faktiskt med mig skivan från Vänner 9, men jag hinner inte förmedla den. Jag slutar kl. 13:30 idag.
Då skrev han:
"Ja kom du bara.
... nja, han ligger som nummer 2 i bostadskön på en lägenhet. Jag vet inte hur stor chans man har då.
/ Xxxx"
Mitt svar (som han med största sannorlikhet inte kommer svara på) blev:
"Men då gör jag det!
Så här mycket har vi inte mailat fram och tillbaka till varandra någonsin. Det verkar som att avståndet gör oss gott. ;-) Sedan hade jag inte räknat med att de skulle samla ihop till en liten present till mig. De är bara för gulliga. *lite fuktig i ena ögat*
För ett tag sedan mailade jag en länk till dem. Ett snabbt personlighetstest. Han och jag måste ha fått ett väldigt lika resultat. Ett av de yrkena som vi passar jättebra som är: receptionist. Det här testet "befäster" lite det jag vetat länge. Vi är väldigt lika som personer. Lika barn leka bäst, heter det ju.
Igår gjorde jag slag i saken och beställde en ny dator. Den jag har hemma håller jag på att bryta ihop på. Rätt vad det är så slår den bara av sig. Förmodligen har det med minnet att göra. Den är ju över fem år gammal. Så nu har jag beställt en från Dell. En bärbar med 180 GB:s minne. Den är vårgrön (Spring green). Det enda jag väntar på nu är bankens godkännande för avbetalningen.
Så gick jag idag från jobbet klockan 13:50 (ungefär) för att ta mig till Dagab. Jag var där 14:07 (enligt deras väggklocka). Så det tar inte så lång tid som jag trodde. Han blev (trots att han var lite stressad) glad. Det syntes på honom ganska tydligt. Han gick in bakom för att hämta min "lilla Dagabpresent". Han kommer ut med en en liten blå Map-påse (samma som han fick sin present i då det är den enda blåa påse de har fått av mig) och räcker över till mig. Jag tar emot den och tittar ner... Wow! Det där var i mina ögon ta mig fan inte en liten present. Här är kort på det jag fick:
Jag kände mig alldeles överväldigad. Sedan fick jag även DVD:n som ska brännas av och våra besöksbrickor. De sakerna ska jag ta till jobbet på måndag. Stod där och snackade ett tag. Kunde inte låta bli det.
Han berättade att de äter mycket pepparkakor. Ett par om dagen blir det nog. När han hämtar så hämtar han ju även till henne och varje gång han har gjort det så jävlas han med henne och ger pepparkakor med apelsin- eller citronsmak. Hon tycker inte det är gott. Hon tycker att pepparkakor ska smaka pepparkakor och inget annat. Han har hittat en solklar favorit och det är den med cappuchinosmak (den är ruggigt god). Han gillar även den som är chokladmint (god den med, men har inte så mycket pepparkakssmak över sig). Sedan sa han att han tycker (tillskillnad från henne) att det är kul att testa nya saker. Att det är kul att tillverkarna vågar förnya sig.
Han försvann i två minuter där bakom för att byta om (nej, det kan inte ha tagit längre tid). Han skojade och sa att jag nu fick ta och gå till Handen och jag sa till den andra vakten: "Du ser vad hård han är." Sedan sa han att jag skulle följa med. Jag fick skjuts till Handen. Underbar dag det var idag. Present och bilskjuts.
På vägen till bilen så tappade han den ena av sina kängor som han bar i handen. Jag tänkte mig inte för, utan handlade reaktionsmässigt och stannade, böjde mig ner, tog upp den och gav den till honom. Hade jag tänkt lite så hade jag ju världens möjlighet att kolla skostorlek, men inte då. Sedan har han nog missförstått lite. Det är jag som kvinna som ska tappa min tygnäsduk och han som ska plocka upp den. ;-)
Han berättade att de nu för tiden har roligt åt att ha det tråkigt. De har ju nästan inget att göra nu för tiden. Tyvärr så är det då inte så långt till Handen så vi hann inte prata så mycket. Men när han släppte av mig så önskade han mig trevlig helg. Jag önskade honom detsamma och tackade för skjutsen. Han sa att det var så lite så. Sedan sa jag: "Men vi hörs. Och syns." Han sa: "Ja, det gör vi!"
Jag mailade Dagab i morse och frågade dem hur de har upplevt den här första veckan utan oss. Fick följande svar från honom:
"Lungt, för lungt. [Hennes namn] har vabbat sedan i går. Tråkigt. Men [Jehovasvakten] är ju här. Han hälsar."
När han säger att det är för lugnt så är det illa. Han brukar inte ha några större problem med att det är lite att göra, så när han klagar...
Skrev tillbaka till honom:
"Det där låter inte alls kul. Men ni är mer än välkomna att komma hit och hälsa på hur mycket och ofta ni vill om ni har det tråkigt. Vad trist att hon vabbar. Men det förklarar varför det har varit så lugnt på mailfronten... :-) Så [Jehovasvaktens namn] är där hos dig. Trevligt. Då blir det väl en hel del skitsnack antar jag? Hälsa tillbaka."
Han skrev då:
"Han hälsar igen. oj oj oj. Jo det blir mycket snack. Jag har faktiskt med mig skivan från Vänner 9, men jag hinner inte förmedla den. Jag slutar kl. 13:30 idag.
// Xxxx"
Jag svarade:
"Så trevligt att han gör det. Då får du väl hälsa tillbaka igen då. :-) Men så trevligt. Om du slutar 13:30 så kan jag kanske hinna ta en promenad bort till er. Jag slutar klockan 13:00 idag... Ska vi försöka göra ett försök med skivan idag, eller vill du vänta och ta det en annan dag?"
Då fick jag följande svar:
"Jag måste åka absolut senast 13:30. Finns ingen marginal. Tråkigt. Vi har ju samlat ihop en liten Dagabpresent till dig. Men om du kommer så finns det här. Bara inte säker på att jag är här. Men det är ju klart. Din blivande granne sitter ju här och väntar.
// Xxxx"
Svarade då:
"Men det kan ju inte ta en halvtimme att gå till er härifrån. Eller? Nä. Och när du säger att det finns en present till mig där så måste jag ju bara gå till er idag. Jag är alldeles för nyfiken för att låta den ligga där och ligga. Kan nog prata lite med mina kollegor om att kanske gå ännu tidigare för säkerhets skull. *S* Så min blivande granne sitter där och väntar. Det låter som att det är spikat att han ska flytta till Råcksta nu..?"
Då skrev han:
"Ja kom du bara.
... nja, han ligger som nummer 2 i bostadskön på en lägenhet. Jag vet inte hur stor chans man har då.
/ Xxxx"
Mitt svar (som han med största sannorlikhet inte kommer svara på) blev:
"Men då gör jag det!
Aha...Chansen finns ju alltid. Men han får väl hoppas på att den som ligger som etta tackar nej. Fast han kanske inte är lika pigg på att flytta dit nu när han vet att jag bor ett stenkast därifrån. ;-)"
Så här mycket har vi inte mailat fram och tillbaka till varandra någonsin. Det verkar som att avståndet gör oss gott. ;-) Sedan hade jag inte räknat med att de skulle samla ihop till en liten present till mig. De är bara för gulliga. *lite fuktig i ena ögat*
För ett tag sedan mailade jag en länk till dem. Ett snabbt personlighetstest. Han och jag måste ha fått ett väldigt lika resultat. Ett av de yrkena som vi passar jättebra som är: receptionist. Det här testet "befäster" lite det jag vetat länge. Vi är väldigt lika som personer. Lika barn leka bäst, heter det ju.
Igår gjorde jag slag i saken och beställde en ny dator. Den jag har hemma håller jag på att bryta ihop på. Rätt vad det är så slår den bara av sig. Förmodligen har det med minnet att göra. Den är ju över fem år gammal. Så nu har jag beställt en från Dell. En bärbar med 180 GB:s minne. Den är vårgrön (Spring green). Det enda jag väntar på nu är bankens godkännande för avbetalningen.
Så gick jag idag från jobbet klockan 13:50 (ungefär) för att ta mig till Dagab. Jag var där 14:07 (enligt deras väggklocka). Så det tar inte så lång tid som jag trodde. Han blev (trots att han var lite stressad) glad. Det syntes på honom ganska tydligt. Han gick in bakom för att hämta min "lilla Dagabpresent". Han kommer ut med en en liten blå Map-påse (samma som han fick sin present i då det är den enda blåa påse de har fått av mig) och räcker över till mig. Jag tar emot den och tittar ner... Wow! Det där var i mina ögon ta mig fan inte en liten present. Här är kort på det jag fick:
Jag kände mig alldeles överväldigad. Sedan fick jag även DVD:n som ska brännas av och våra besöksbrickor. De sakerna ska jag ta till jobbet på måndag. Stod där och snackade ett tag. Kunde inte låta bli det.
Han berättade att de äter mycket pepparkakor. Ett par om dagen blir det nog. När han hämtar så hämtar han ju även till henne och varje gång han har gjort det så jävlas han med henne och ger pepparkakor med apelsin- eller citronsmak. Hon tycker inte det är gott. Hon tycker att pepparkakor ska smaka pepparkakor och inget annat. Han har hittat en solklar favorit och det är den med cappuchinosmak (den är ruggigt god). Han gillar även den som är chokladmint (god den med, men har inte så mycket pepparkakssmak över sig). Sedan sa han att han tycker (tillskillnad från henne) att det är kul att testa nya saker. Att det är kul att tillverkarna vågar förnya sig.
Han försvann i två minuter där bakom för att byta om (nej, det kan inte ha tagit längre tid). Han skojade och sa att jag nu fick ta och gå till Handen och jag sa till den andra vakten: "Du ser vad hård han är." Sedan sa han att jag skulle följa med. Jag fick skjuts till Handen. Underbar dag det var idag. Present och bilskjuts.
På vägen till bilen så tappade han den ena av sina kängor som han bar i handen. Jag tänkte mig inte för, utan handlade reaktionsmässigt och stannade, böjde mig ner, tog upp den och gav den till honom. Hade jag tänkt lite så hade jag ju världens möjlighet att kolla skostorlek, men inte då. Sedan har han nog missförstått lite. Det är jag som kvinna som ska tappa min tygnäsduk och han som ska plocka upp den. ;-)
Han berättade att de nu för tiden har roligt åt att ha det tråkigt. De har ju nästan inget att göra nu för tiden. Tyvärr så är det då inte så långt till Handen så vi hann inte prata så mycket. Men när han släppte av mig så önskade han mig trevlig helg. Jag önskade honom detsamma och tackade för skjutsen. Han sa att det var så lite så. Sedan sa jag: "Men vi hörs. Och syns." Han sa: "Ja, det gör vi!"
Kommentarer
Trackback