Nedräkning
Ja, så är det måndag och nu måste jag nog säga att nedräkningen har börjat. Nu är det bara den här veckan kvar hos Dagab. Om en vecka så sitter jag i våra nybyggda lokaler. Jag ser väl fram emot den delen att få sitta i de lokalerna, men det är så mycket annat som jag inte ser fram emot. Kan inte säga att jag jublar direkt över flytten som alla andra här gör.
Annars då? Jo vi är två istället för fyra i växeln idag. En vabbar och den andra är "sjuk" men hon kommer imorgon. Kan säga att vi andra tre i växeln tänkte samma sak när vi fick SMS:et. Vår chef hjälpte till ett kort tag i växeln och jag sa till henne: "Jag borde inte säga det här, men... Vi tre tänkte samma sak när vi fick det där meddelandet." Hennes svar blev: "Jag tänkte det med" sedan lade hon till: "Den där damen måste lära sig att planera. Det är ju inte första gången det händer och det är inte acceptabelt att vara hemma för att man är bakis." Men hon var glad över att vi två som är här, är här. Vi är de två som är på plats oftast. En del kollegor sa att det är tur att det är vi två som är här, för då sitter vi på plats i alla fall. Och det säger de trots att de vet om mina turer ner för att hämta paket.
Sedan frågade jag min kollega om det är ok för henne om jag gick och tränade på min lunch trots att vi bara är två. Jag är ju ändå bara borta lika länge som om jag skulle gått på en vanlig lunch... Sedan har vi vår chef som hjälper till i växeln, så det blir inte några problem alls.
Isch... Han kommer inte att ge sig förrän han har tagit kål på mig. Visserligen sänkte han två nivåer, men han lägger på fem minuters cykling. Så idag när jag kom in så satt han redan på en cykel och trampade. När jag sätter mig så säger han att det är en ändring men att jag först ska göra mina ordinarie fem minuters uppvärming.
Men först visar jag honom mina fina träningshandskar. Han tyckte att det var bra att jag hade köpt dem och att de var snygga. Han frågade vad de kostade och jag sa att de kostade 200:- Vilket inte är så farligt om man slår ut det på hur länge de håller.
Jag trampar igång och han är nästan klar med sina uppvärmingsminuter. Han säger då att jag ska sänka två nivåer, men öka fem minuter. Så idag blev det 5+20 minuters cykling. Svetten rann om mig ordentligt idag. Så ordentligt att jag efteråt tog och torkade ansiktet med pappershanddukarna som finns där.
Själv cyklade han 5+25 minuter på program fettförbrännare plus på nivå 17 (av 20). Blir trött bara av att tänka på det. Och detta gör han med en skadad rygg. Dessutom orkar han prata. Vi är väldigt överens om att det var rätt person som åkte ur Idol i fredags. Om du vill ha en som slaktar låtar, ska du anlita Sam. (Hans variant av en underbar hårdrocksballad, Metallicas Nothing Else Matters, var det värsta jag har hört. Någonsin!) Skönt att han är ute ur tävlingen nu.
Tyvärr kom det in en massa människor när vi satt på varsin cykel. Tre stycken närmare bestämt. Det var inte bra tycker jag. Dumma dem. Det blir inte lika "mysigt" att träna då. Vi pratar mycket mer när det bara är vi än när det är massa andra där.
Eftersom han låg ungefär fem minuter före mig i träningen och cyklade fem minuter mer än vad jag gjorde så resulterade detta i att han var klar en halv minut innan mig. Då går han fram och kollar min display och blir nöjd med det han ser. Jag håller riktigt bra fart (27-28 km/h), varvtal (84 rpm) och på rätt nivå.
Sedan när jag återhämtat mig från cyklingen så är det dags för träningen av... *trumvirvel* armarna. *stor förvåning* Tre olika övningar med hantlar blev det. Men först skulle jag kränga på mig handskarna och det var inte det lättaste när man var fuktig om händerna. Han sa då att han måste köpa nya handskar och så visade han varför. De hade spruckit i sömmarna på lillfingersidan av handen. Han hade egentligen för små handskar.
Första övningen var 40 repetitioner, andra var 20 repetitioner och den tredje 10 repetitioner. Han gjorde exakt samma övninger, exakt samtidigt, som jag gjorde, men med lite tyngre hantlar. Den första övningen var inte speciellt jobbig och jag såg i spegeln att han gjorde övningen i samma takt som jag gjorde och jag såg att han anpassade sin takt efter min. Den andra övningen var lite jobbigare så det var bra att det inte var så många av den. Den tredje var hur lätt som helst. Och även idag fick jag en applåd av honom. Det brukar jag få efter varje träningspass (förutom det första när det var high-five som gällde).
Har suttit och mailat lite med henne här idag om den personen som hon gillar här. Hon svarade på detta sätt på ett av mina svar:
"Ha..ha...ja det vore nåt....näe...jag är upptagen och jag kan hålla mig en vecka till...sen är frestelsen borta....!!:-("
Då skrev jag:
"Ja... iofs så är du väl det. Men det kan väl aldrig skada att lägga ut lite krokar. Man vet ju aldrig vad som händer i framtiden... Sedan kan man, om man vill, bara vara vänner.
Gillade inte riktigt att du påminde mig om hur kort tid jag har kvar här..."
På det svarade hon något som värmde:
"Jag vet...det känns jättetrist att ni ska flytta...overkligt på nåt sätt.... Men jag lovar...vi får ta och luncha på Lagena titt som tätt...vi får inte tappa kontakten...!! Kan man bara vara vän med en karl som man är attraherad av...skulle inte tro det.... Usch..sa jag det där verkligen...!!??"
Usch. Jag kommer verkligen att sakna de där två något så fruktansvärt. På olika sätt. Henne kommer jag sakna för hon är en underbar person och en som jag känner att jag kan ha en riktig bra vän i. På vilket sätt jag kommer sakna honom är ju uppenbart, men även han är en underbar person (do'h) som jag kan ha som en god vän i brist på annat.