Torsdag
Bara en och en halv dag kvar här på Dagab. Det känns så oerhört trist. Samtidigt så är det ju skönt att slippa buss och den långa korridoren, även kallad "suckarnas gång". Sedan är det ju kul att komma till något nytt och fräscht, men...
Var nere och hämtade två paket idag också. Jag missade tydligen henne med några minuter. Hon skulle ut på en promenad idag med. Hon gör allt för att försöka komma i form till kryssningen hon ska på nu på lördag. Både han och jag är överens om att det är bra att komma igång, men han sa att det är synd att det måste till med något som det här för att hon ska sätta fart. Man ska ju egentligen alltid hålla igång. Den mänskliga kroppen är ju designad för att jobba.
Sedan kom vi in på det där med facket. Det började med att han sa att Handels har ett möte i deras stora konferensrum och han sa att det är synd att säga så, men det märks att många som är med i det facket tillhör socialgrupp tre. Lågavlönade, lågutbildade. Det är ju tyvärr så att majoriteten av rökare finns blad dessa. Han sa att efter tjugo minuter så stod det en 15-20 personer ute vid lastkajen och tre utanför receptionen.
Han berättade att han har gått ur facket och att han sparar privat 600:- i månaden. Det är lite knappt av vad han betalade till facket (Transport är ett av de facken som har högst avgift). Det är tydligen rätt ofta så att när man är runt 50-55 så kan man hänga lite löst, speciellt om man inte är med i facket. De kan på Securitas flytta om personalen när som helst. Så han skulle i princip kunna hamna i en mörk skrubb nere i en källare och han måste ta det om han inte vill bli av med jobbet. Nu har han räknat ut att han nu kan säga nej och klara av att vara arbetslös i ett och ett halvt år på de pengarna han har samlat ihop.
Jag visade honom vår fina blåa inpasseringsblipp. Den är riktigt snygg. Nästan så att man kan ha den som ett smycke. Han tog den och tittade på den och tycker att den är fin han med. Sedan så är nackdelen med den att man måste lägga den emot en stolpe där sensorn är. Han tycker annars att det bästa inpasseringssystemet är att man har som ett inpasseringskort med foto på som satt som i en hållare i bröstfickan (eller liknande) och där sensorn kan läsa av det från ett par meters avstånd utan att man tar av det. Då ser man att personen hör till företaget och man behöver inte ifrågasätta personens närvaro.
Sedan tyckte han att jag skulle göra honom sällskap på träningen idag. Han skulle cykla i 45 minuter. Jag kände nog att det är lite i överkurs för mig. Han berättade om att igår när han cyklade i tio minuter på nivå 20 och dessutom så har han vid tidigare cyklingar trott att han har vägt 90 kg, men rätt nyligen sett att han väger 95 och då blir ju motståndet ännu mer. Så på slutet så var han så trött att han inte ens orkade prata med personen som gjorde oss sällskap.
Apropå träning. Nu när han coachar mig så har han den senaste tiden när jag suttit på cykeln så har han varit framme och "rättat till" min vattenflaska som står i hålet som är avsett för det samt lagt ihop handskarna lite prydligare. Han har även skojat några gånger och tagit tag i min vattenflaska och låtsats som att han ska slänga den i soporna (han är den som städar upp efter andra där inne).